Spåren efter bombningen i London pekar mot al-Qaida, säger polisen i Storbritannien. Detta betyder enligt mig att samtliga stater (och privatpersoner) som skyddar, tränar, finansierar och tolererar al-Qaida är ansvariga för attackerna. Sedan spelar det ingen som helst roll om de själva inte kände till planerna för just den här attacken. De vet vad al-Qaida sysslar med så deras ”okunskap” vad gäller detaljerade planer är inget som helst försvar. Detta betyder bland annat att om det nu var al-Qaida som låg bakom attacken, då var och är det stater som Afghanistan, Irak, Iran, Saudiarabien som indirekt låg bakom attacken. Och detta bör i sådana fall absolut inte tolereras!

Det är skönt att se någon våga försvara reklamen offentligt. Det handlar inte bara om att försvara reklamens ekonomiska funktion i ett kapitalistiskt samhälle, det är framför allt en fråga om att försvara yttrandefrihet. Att inskränka reklamen är inget annat än en inskränkning av yttrandefriheten:

Framför allt handlar det om yttrandefrihet. Reklam är budskap och de ska därför vara tillåtna även i de fall den samhälleliga nyttan av budskapen kan ifrågasättas. Distinktionen som ibland görs mellan kommersiell och annan yttrandefrihet är både konstlad och omotiverad. Företag bör ha frihet att kommunicera, precis som individer, föreningar och intresseorganisationer.

Detta verifierar också att varje inskränkning av vår ekonomiska frihet av nödvändighet är en inskränkning av vår politiska frihet. Att förbjuda företag från att göra reklam för deras produkter betyder att man kränker deras äganderätt dvs deras rätt att använda deras pengar hur de vill, inklusive för att göra reklam för att sprida sitt budskap och sälja sina produkter. Kan vi förbjuda företag från att göra reklam för produkter, som en del eller t o m en majoritet ogillar (t ex cigaretter eller snabbmat), då finns det inget som rent principiellt hindrar politikerna från att förbjuda andra privatpersoner från att sprida åsikter som en majoritet inte gillar. (Detta har visserligen redan hänt till viss del i och med lagen om ”hets mot folkgrupp”.) Det är därför alltid viktigt att poängera, när vi försvarar äganderätten, att den faktiskt är en fundamental förutsättning för politisk frihet. Ayn Rand uttryckte det så här: ”The right to agree with others is not a problem in any society; it is the right to disagree that is crucial. It is the institution of private property that protects and implements the right to disagree…”.

Många lär ha blivit chockade över att självmordsbombarna i Londonattacken var brittiska medborgare, födda och uppväxta där. Men varför kommer det verkligen som en sådan överraskning? Om den brittiska regeringen på grund av sin ovilja att handskas med känsliga frågor, vägrar göra slut på det omfattande support-system som de muslimska samhällena i Storbritannien uppenbarligen utgör, då vore det väl snarare konstigt om samma terrorister som har varit inblandade i attacker över hela världen, förr eller senare, inte skulle slå till mot Storbritannien själv? Och det är illa, riktigt illa. Mellanösternexperten Daniel Pipes:

UK-based terrorists have carried out operations in Pakistan, Afghanistan, Kenya, Tanzania, Saudi Arabia, Iraq, Israel, Morocco, Russia, Spain, and the US. Many governments – Jordanian, Egyptian, Moroccan, Spanish, French and American – have protested London’s refusal to shut down its Islamist terrorist infrastructure or extradite wanted operatives. In frustration, Egyptian president Hosni Mubarak publicly denounced Britain for ”protecting killers”. One American security group has called for Britain to be listed as a terrorism-sponsoring state.

Counterterrorism specialists disdain the British. Roger Cressey calls London ”easily the most important jihadist hub in Western Europe”. Steven Simon dismisses the British capital as ”the Star Wars bar scene” of Islamic radicals. More brutally, an intelligence official said of last week’s attacks: ”The terrorists have come home. It is payback time for … an irresponsible policy.” (Weak Brits, Tough French, Daniel Pipes)

Men hur illa det än är, så ger detta oss också en indikation om vad Storbritannien faktiskt kan göra för att skydda sig i framtiden: Sluta härbärga terrorister. Det här är krig, det här kan inte få fortsätta. Det är mer än hög tid för britterna att sluta låta terrorister få bo och verka ostört i deras land. Det är dags att röja upp bland Storbritanniens muslimer, dags att skilja vetet från agnarna. Hur? Givetvis inte genom att godtyckligt arrestera människor till höger och vänster. Så vad ska man göra? Pipes lyfter fram Frankrike som ett land med en tänkbar konkret lösning:

While London hosts terrorists, Paris hosts a top-secret counterterrorism center, code-named Alliance Base, the existence of which was recently reported by the Washington Post. At Alliance Base, six major Western governments have since 2002 shared intelligence and run counterterrorism operations – the latter makes the operation unique.

More broadly, President Chirac instructed French intelligence agencies just days after September 11, 2001, to share terrorism data with their American counterparts ”as if they were your own service.” The cooperation is working: A former acting CIA director, John E. McLaughlin, called the bilateral intelligence tie ”one of the best in the world.” The British may have a ”special relationship” with Washington on Iraq, but the French have one with it in the war on terror.

France accords terrorist suspects fewer rights than any other Western state, permitting interrogation without a lawyer, lengthy pre-trial incarcerations, and evidence acquired under dubious circumstances. Were he a terrorism suspect, the author of Al-Qaida’s Jihad in Europe, Evan Kohlmann, says he ”would least like to be held under” the French system.

Mitt enda problem med denna lösning är att jag inte vet hur lämpligt det är att tillskriva misstänkta terrorister färre rättigheter. (Fast jag antar att om vi med ”misstänkta terrorister” bara talar i juridisk-tekniska termer, medan man i verkligheten menar att det finns starka bevis bakom misstankarna, då har jag större förståelse för att tillskriva dem färre rättigheter.) Men annars ser jag inga som helst problem i att regeringen håller ett stort vakande öga över muslimer (alla muslimer är inte terrorister men 99%+ av alla terrorister är muslimer), vad som försigår i moskéerna (vi vet sedan länge att moskéer fungerar som en bas för terroristaktiviteter), och andra liknande åtgärder. Om muslimerna har ett problem med detta, då bör de hålla sina sämre mulimska bröder och systrar ansvariga, inte Storbritanniens regering som bara söker skydda sin befolkning, vilket ju även inkluderar oskyldiga muslimer.

I dagens Metro kunde man, som alltid, läsa om konstiga saker. Idag var det en intervju med författaren till en bok som heter The Works, Byron Kate. Kate påstår att lösningen till alla problem är att svara på fyra enkla frågor. Nog för att detta i sig är absurt och löjligt, så blir det bara värre när man får reda på vad det är för frågor: 1. Är det sant? 2. Är du säker på att det är sant? 3. Hur känns det när du tänker på att det är sant? 4. Hur skulle det kännas om tanken uteblev?

Det är dessa frågor som ska göra slut på våra ”upprörda tankar”, våra depressioner, etc. Med andra ord handlar det bara om att man ska ”lösa” våra problem genom att helt enkelt låtsas som att de inte finns. Kate verkar tro att eftersom våra tankar bara finns i våra huvuden, och att våra problem består av tankar, så behöver vi bara förtränga och förneka att våra tankar finns, sedan försvinner också våra problem.

Nej, jag försöker inte vantolka henne, detta är vad hon själv sade i intervjun: ”Det är inte problemen i sig som orsakar lidande utan de tankar de ger upphov till. Anledningen till att någon känner att ingen bryr sig är förmodligen att hon eller han tänker att det är så.” Och när hon fick frågan om hur hon kom på The Works så svarade hon så här: ”Vad jag insåg var att när jag tror på mina tankar så lider jag, men när jag ifrågasätter dem lider jag inte mer.” Men nu kanske ni undrar om det ändå inte finns tillfällen då man ska ta sina ”upprörda tankar” på allvar, om det någonsin finns någon anledning att bli förbannad, olycklig, orolig, etc? Fel! Kate förklarar: ”Jag tror att det finns något gott i allt. Men när vi tänker att världen är hård och orättvis [goda skäl för att då och då bli upprörd] så blir den det.” Detta kan förklara varför hon också säger att hon inte har varit arg en endaste gång på flera år. Kate är personer som gör mig väldigt upprörd. Hon försöker tuta i folk att lösningen på deras problem är att sluta tänka på dem. Det är självfallet ingenting som kommer att lösa människors problem. Man blir så arg! Men, är det sant? Ja, det är tyvärr sant. Är jag säker på att det är sant? JA! Hur känns det när jag tänker att det är sant? Jag blir upprörd. Hur skulle det kännas om tanken uteblev? Bra… Antar jag… Hej… Vänta lite… Det… det… det funkar ju!…..

INTE!

I ett annat reportage jag såg i TV4:s nyhetsmorgon handlade om självmordsbombarna i Storbritannien. Reportern förklarade att en av dem var en mycket religiös man, som ofta besökte moskéerna och som nyligen hade börjat studera islam i Pakistan. Precis som så många andra terrorister levde han utåt som en ganska ”normal” kille. Men skenet bedrar uppenbarligen till den grad att hans farbror inte alls kunde förstå vad det var som drev honom till terrorismen. Frågan är bara: Vad har vi för anledning att tro det?

Såg alldeles nyss ett skamligt reportage om hur Ugandas tidigare framgångsrika kamp mot aids och hur det håller på att undermineras av Bushadministrationen. I reportaget ville man, som vanligt, framkalla USA-hat. Bushadministrationens biståndsprojekt för att bekämpa aids i Uganda består i stort sett av en kampanj som förordar avhållsamhet. Nu kan man tycka precis vad man vill om detta, men en sak är säker: Avhållsamhet fungerar visst. (Jag påstår inte att folk ska ha avhållsamhet som ett moraliskt ideal; folk bör ha sex, men att påstå att avhållsamhet inte fungerar är bara struntprat.) Men tydligen har folket i Uganda ingen förmåga att ta personligt ansvar, eller som en kommentator sade efter reportaget: ”Folk kommer ju att ha sex ändå”, varför avhållsamhet ”inte fungerar” i kampen mot aids. Jaså? Är det på grundval av denna förnedrande och cyniska människosynen som man ska motsätta sig Bushadministrationens biståndsprojekt och skapa USA-hat? Jag antar att det som vanligt alltid är lättare att skylla på Bush, än att säga till folket i Uganda att de faktiskt har ett personligt ansvar för sina liv.

Ännu ett nytt radioprogram av Prodos har kommit. Denna gång handlar det om kapitalismen, varför det är det enda moraliska och praktiska sociala systemet – rent ut sagt underbart! I detta program deltar dr Hurd, och dr Andrew Bernstein som i år kommer ut med sin bok The Capitalist Manifesto.

Om ni vill låta hjärnan vila lite från all socialistpropaganda som de svenska radio- och tv-kanalerna dagligen spyr ut, då kan jag rekommendera Prodos.

Det sägs att de fyra självmordsbombarna i London var Europas första fall av självmordsattacker. Kanske officiellt, men inte inofficiellt. Enligt Daniel Pipes finns det saker som tyder på att vi redan 2001 hade ett fall:

The 2001 explosion at the AZF fertilizer factory outside Toulouse, France, the worst-ever catastrophe in a French chemical plant, included among the dead a known Islamist working in the plant wearing the multiple layers of clothing the coroner compared that of suicide jihadis; still, the authorities professed to find ”no shred of evidence” of the explosion being a terrorist act.

Detta är för övrigt inte första gången en regering i väst stoppar huvudet i sanden när den konfronteras av obehagliga bevis. Efter Irans terrororganisation Hezbollah, bombade amerikanska militärbaracker i Suadiarabien 1996, som dödade 19 soldater, lade Clintonadminsitrationen ned utredningen just eftersom den visade att det fanns starka bevis som pekade på att Iran låg bakom det. Clinton ville inte behöva konfrontrera Iran, så han stoppade istället huvudet i sanden. Samma år sprängdes också ett amerikanskt flygplan, TWA 800. Jag kan inte bedöma om det var en terroristattack, men med tanke på USA:s skamliga historia av att stoppa huvudet i sanden, så kan vi absolut inte utesluta det.

Man vill inte tro det. Men det är tyvärr sant. Terrorism lönar sig. G8-länderna har kommit överens om att ge ”palestinierna” 3 miljarder dollar i ekonomiskt bistånd. Detta betyder att USA invaderar Irak bl a för att göra slut på Iraks sponsring av terrorism mot Israel, bara för att själv sedan börja stoppa in flera miljarder. Nej, det finns inga ord för denna ondska. Hur fan är det tänkt att man ska få slut på terrorismen om man själv hjälper till att sponsrar den?!

Det är när man dagligen exponeras av sådant här strunt i medierna som JAG kan bli jävligt TRÖTT och DEPRIMERAD… Ändå är det vänstermänniskorna – som trots att de representeras av ETABLISSEMANGET!!!!! – som känner att deras åsikter inte kommer fram varför de måste KASTA STEN OCH FÖRSTÖRA HELA JÄVLA STADSDELAR!!!!!