Moderaterna föreslår sänkta skatter och sänkta bidrag. De andra borgerliga partierna håller i stort sett med dem om detta, de är egentligen bara oeniga i omfattningen. Det är rätt och riktigt. Detta kommer att göra det mer lönsamt att arbeta för arbetslösa och låginkomsttagare. Det kommer förmodligen även skapa en viss press ned för en del löner. Det kommer att göra det mer intressant för arbetslösa att söka och ta jobb som de idag inte har råd att ta. Men detta räcker inte på långa vägar för att få bukt på massarbetslösheten.

Vad som också krävs, som ett absolut minimum, är att man åtminstone börjar avskaffa fackens statligt sanktionerade makt att genom tvång (lagar, strejker och blockader) driva upp lönerna över marknadsnivån. Det handlar därför om att reformera eller avskaffa MBL. Det handlar om att kraftigt sänka eller helt avskaffa subventionerna av a-kassan så att fackens medlemmar i störrre utsträckning själva får bära kostnaderna för arbetslösheten de orsakar. Det handlar med andra ord om att befria arbetsmarknaden och uppnå en marknadsanpassning av lönerna. Detta är en fundamental förutsättning för att få bukt på massarbetslösheten.

Om man inte gör detta kommer vi inte att få några nya jobb, man kommer bara att göra det jobbigare för de arbetslösa. Eftersom det inte lär resultera i några nya jobb kommer en eventuell borgerlig regering inte bli omvald, vilket ju bara är rätt åt dem. Förtroendet för de borgerliga kommer då att förstöras, vilket också är rätt åt dem. Det enda jag är orolig över är att även kapitalismens rykte kommer att förstöras ytterligare, i vilket fall det kommer att bli ännu svårare att sälja en genuint kapitalistisk politik för väljarna. Slutsatsen är given: halvmesyrer fungerar inte. Så därför tänker jag, som det ser ut i dagsläget, inte att rösta i nästa riksdagsval.

I en intervju i israelisk tv kännagav president Bush att krig mot Iran inte är uteslutet. Han sade: ”As I say, all options are on the table. The use of force is the last option for any president and you know, we’ve used force in the recent past to secure our country.” Det är bra att Bush klargör detta, igen, men vad har vi för anledning att tro att detta inte är något annat än tomma ord? Fram till idag finns det än så länge ingenting som tyder på att han tänker göra någonting som kommer att ha någon innebörd. Men en annan sak man kan fråga sig är förstås: Varför ska krig mot Iran vara det sista alternativet för handling? Med tanke på allt vi vet om Iran, borde det inte vara det första alternativet? Vi vet att det inte går att förhandla med Iran, så varför fortsätta med det? Vi vet att Iran genom sina terroristattacker mot USA, redan för ett krig mot USA, så varför inte börja slå tillbaka? Vi vet att hotet från Iran växer för varje dag som går, varför då inte stoppa det förrän det är för sent?

Jag vet och jag ber om ursäkt, men jag har tyvärr inte haft tid eller lust att uppdatera bloggen på sistone. Det beror på att jag har lagt ned merparten av min tid åt min C-uppsats. Det beror också på att det enligt mig inte har hänt så förvärligt mycket värt att rapportera om. Förhoppningsvis får jag över lite mer tid till helgen och under nästa vecka.

PS: Detta är inlägg 200.

New York Times bjuder idag på en lika intressant som tragisk artikel om den afrikanska kulturen. Det handlar om den omfattande epedemin av kvinnomisshandel som plågar Afrika. Detta utdrag talar för sig själv:

Women suffer from violence in every society. In few places, however, is the abuse more entrenched, and accepted, than in sub-Saharan Africa. One in three Nigerian women reported having been physically abused by a male partner, according to the latest study, conducted in 1993. The wife of the deputy governor of a northern Nigerian province told reporters last year that her husband beat her incessantly, in part because she watched television movies. One of President Olusegun Obasanjo’s appointees to a national anticorruption commission was allegedly killed by her husband in 2000, two days after she asked the state police commissioner to protect her.

”It is like it is a normal thing for women to be treated by their husbands as punching bags,” Obong Rita Akpan, until last month Nigeria’s minister for women’s affairs, said in an interview here. ”The Nigerian man thinks that a woman is his inferior. Right from childhood, right from infancy, the boy is preferred to the girl. Even when they marry out of love, they still think the woman is below them and they do whatever they want.”

In Zambia, nearly half of women surveyed said a male partner had beaten them, according to a 2004 study financed by the United States – the highest percentage of nine developing nations surveyed on three continents.

In South Africa, researchers for the Medical Research Council estimated last year that a male partner kills a girlfriend or spouse every six hours – the highest mortality rate from domestic violence ever reported, they say. In Harare, Zimbabwe’s capital, domestic violence accounts for more than 6 in 10 murder cases in court, a United Nations report concluded last year.

…

Help is typically not easy to find. Nigeria, Africa’s largest nation with nearly 130 million people, has only two shelters for battered women, both opened in the last four years. The United States, by contrast, has about 1,200 such havens. Moreover, many women say wifely transgression justify beatings. About half of women interviewed in Zambia in 2001 and 2002 said husbands had a right to beat wives who argue with them, burn the dinner, go out without the husband’s permission, neglect the children or refuse sex.

…

Nigeria’s penal code, in force in the Muslim-dominated north, specifically allows husbands to discipline their wives – just as it allows parents and teachers to discipline children – as long as they do not inflict grievous harm. Assault laws could apply, but the police typically see wife-beating as an exception.

Cox and Forkum får till det igen…

Efter Reinfeldts senaste sosseri:

Det verkar som att socialdemokraterna är ett parti som står för att de är socialister och att moderaterna låtsas som att de inte är det – men står för exakt likadan politik.

Stefan Ruthström fyller i:

Varför går inte socialdemokraterna och moderaterna samman till ett parti? De förespråkar ju i huvudsak samma politik. Varför ska vi byta regering? Varför skulle moderaterna vara bättre på att driva socialdemokratisk politik än socialdemokraterna själva?

Jag håller förstås med.

Ny artikel på min hemsida:

Länge stödde jag president Bush, men med tiden har jag kommit till insikt om att det var fel av mig.

Varför stödde jag George Bush till att börja med? Tidigare trodde jag att det var bättre av USA att göra ”någonting” än att inte göra någonting alls. Det där stämde, men bara i kontexten av att det var bättre av USA att invadera Irak istället för Iran, än att inte gör någonting alls. Därför tyckte jag bra om Bush eftersom han till skillnad från många före honom och hans motståndare i valet 2004 var villig att använda militärt våld för att försvara USA. George Bush gick till val 2004 på löftet att fortsätta vara på offensiven i kriget mot terrorismen. Även om John Kerry ville framstå som minst lika benägen att försvara USA som Bush, kunde ingen missta honom för vad han var: en FN-kramande pacifistisk pragmatiker. Så i valet mellan Bush och Kerry tyckte jag att valet var givet: Bush måste – trots alla sina brister – vinna. Idag ångrar jag mig.

Varför ångrar jag mig?

Idag när det framgår att Iran inte tänker acceptera EU3:s senaste bud, eftersom det förbjuder Iran från att anrika uran, så rapporterar FoxNews.com följande:

Iran has accused the Europeans of wasting time, saying continued suspension depended on progress in the talks. Tehran says failure to make progress in talks does not prevent it from reopening the Isfahan uranium conversion facility.

Iran har rätt; det har varit ett jävla slöseri med tid att förhandla med dem!

Min blogg har fått över 3 000 besökare. Det är över alla mina förväntningar. Så jag vill bara säga tack för att ni har visat intresse.

Igår inledde USA ännu en offensiv för att slå ut ännu ett näste av terrorister i Irak, denna gång i Anbarprovinsen som enligt New York Times utgör ”hjärtat av det sunnimuslimska motståndet”. Där ska de ta hand om de ”upproriska” städerna Haditha, Haqliniyah och Barwanah. Enligt New York Times åtnjuter det sunnimuslimska ”motståndet” ett ”djupt rotat” och ”folkligt stöd”.

Men för att få slut på det blodiga ”motståndet” i Irak, sägs det att USA måste försöka ”vinna över” irakierna. Detta är något som alla verkar rörande överens om. Mitt enda problem med detta resonemang är att jag inte förstår varför alla är så rörande överens om detta. Om det nu finns ett folkligt och ”djupt rotat” stöd för det blodiga ”motståndet” i Irak, och det krävs att man ”vinner över” dessa för att få slut på det, vad säger detta oss om irakierna? Och om det nu verkligen är nödvändigt att ”vinna över” irakierna, hur ska man då gå till väga för att göra det?

Låt mig först påpeka att jag inte tror för ett ögonblick att USA kan ”vinna över” dessa irakier genom att vara ”snälla” mot dem. Varför inte det? Därför att USA från första början har varit rysligt ”snälla” mot dem. Glöm inte bort att USA bland annat gick in i Irak för att befria irakierna från Saddam Hussein och för att etablera ett fritt samhälle. Man kan ju tycka att detta skulle vara mer än nog för att ”vinna över” irakierna, men USA har trots det gjort mycker mer än så. De har spenderat otaliga miljarder för att bygga upp och reparera hela landets infrastruktur; skolor, sjukhus, vägar, etc. Hur mycket ”snällare” kan man egentligen vara? Hur många fler amerikanska solder ska offras för att göra dessa otacksamma och frihetshatande irakiernas nöjda? Hur många fler miljarder ska USA:s skattebetalare behöva spendera för att göra dessa otacksamma och frihetshatande irakierna nöjda?

Om inget av allt detta duger för de otacksamma irakierna, då måste vi börja fråga oss: Varför ska vi då bryr oss om att försöka ”vinna över” dem? Peter Schwartz förklarar vad det handlar om: ”In logic and in justice, there is only one means of ‘winning public support,’ in Afghanistan or Iraq: eradicating every trace of the former enslavers. If that is not sufficient, then the support is not worth gaining. Our only concern should be toward those who value freedom enough to recognize the inestimable benefit our troops have given them. As to all the others–they need not like us, only fear us.” Helt riktigt. Men hur ska då USA göra dem ”rädda”?

Vi måste börja med att inse att de som inte vill ha frihet i Irak är fienden. De är inte oskyldiga. De är fienden till USA och alla de genuint oskyldiga irakier som vill ha frihet. Terrorister kan inte befästa hela städer som Fallujah, Haditha, Haqliniyah och Barwanah om det inte vore för stödet från (stora delar av) civilbefolkningen, och mycket riktigt har opinionsundersökningar gång på gång visat att det finns ett stort stöd för det blodiga ”motståndet” inom den så kallade sunnitriangeln. USA bör därför inte göra någon skillnad på de civila som stöder ”motståndet” och de som aktivt deltar i det.

Det står nu klart vad det är som krävs för att göra slut på ”motståndet”: USA måste bryta viljan hos de irakier som passivt eller aktivt stöder det. Vad som rent tekniskt krävs för att bryta deras vilja vet jag inte, det är en fråga jag lämnar över till USA:s militärstrateger. Men hur de än går till väga bör de göra sitt allra yttersta för att minimera sina egna förluster. Det vore extremt orättvist och omoraliskt om USA:s militär utsätter sina egna soldater för onödiga risker bara för att skona civilbefolkningen. (Vad gäller de genuint oskyldiga, ska vi inte glömma bort att det moraliska ansvaret för alla oskyldiga offer ligger uteslutande på terroristerna och dem som stöder dem. Och om de är oskyldiga då har de också en förståelse för situationen, och vet att de ska klandra sina sämre landsmän för deras situation, inte USA som ju bara handlar i självförsvar.) De bör därför inte sätta sina soldater under några altruistiska restriktioner som innebär att man utsätter dem för risker i onödan, som lär dra ut på stridigheterna och som lär göra terroristerna än modigare.