Craig Biddle, chefredaktören för The Objective Standard, underrättade mig alldeles nyss om att man här ska kunna lyssna på Yaron Brooks tal ”Just War Theory” vs. American Self-Defense, alldeles gratis. Trevligt!

Jag såg V for Vendetta i helgen. Jag tyckte om filmen jättemycket. Varför? V – filmens hjälte – är något av de konstigaste och mest intressanta karaktärer jag någonsin har sett i en film. Jag kan inte rättvist beskriva honom, men om jag skulle försöka, då skulle jag nog sagt att han är som en Ragnar Danneskjöld i en Guy Fawkes-mask. Och knivar. Jag är kanske lätt att underhålla, men filmen bjuder också på mycket bra och underhållande aktion. Det är mycket explosioner och sånt. Och sånt gillar jag. Slutligen bjuder filmen även på ett politiskt budskap som kanske inte framställs helt perfekt, men jag gillade det: ”People should not be afraid of their governments. Governments should be afraid of their people.” Jag låter USA:s grundande fäder få expandera på denna idé:

We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness. –That to secure these rights, Governments are instituted among Men, deriving their just powers from the consent of the governed, —That whenever any Form of Government becomes destructive of these ends, it is the Right of the People to alter or to abolish it, and to institute new Government, laying its foundation on such principles and organizing its powers in such form, as to them shall seem most likely to effect their Safety and Happiness. (Min kursivering.)

Jag vill rekommendera alla som vill se en lite annorlunda aktionfilm att se på V for Vendetta.

Nu finns det de objektivister som verkligen gillar filmen. Och de objektivister som inte gör det. De som gillar filmen gör det av ungefär samma skäl som jag gör det. De som inte gör det verkar inte ogilla filmen av estetiska skäl, utan av filosofiska. Och det är väl OK, även om jag anser att man bör döma filmer primärt utifrån estetiska kriterier.

De tycker att hjälten inte är en hjälte och att han inte är en frihetskämpe utan bara en anarkist. De säger att han inte hade några idéer, någon filosofi. Att han kamp mot regeringen inte drevs av en kärlek till frihet, utan bara av hämnd och ett hat mot staten som sådan. Det var absolut inte mitt intryck.

Det finns enligt mig inte mycket i filmen som berättigar en sådan tolkning. Bara för att V inte har ett tre timmar radiotal där han i detalj förklarar sin livsfilosofi, betyder inte att han inte har någon ideologi. Vid ett par scener förklarar han däremot att ideal är jätteviktiga, och att det bland annat är det som driver honom.

Han var ute efter rättvisa och det i en dubbel bemärkelse. Dels är han själv offer för en grav orättvisa från den totalitära regeringens sida. Dels är hela samhället som sådant orättvist. Och han tar verkligen rättvisa och moral på allvar. Han har inga problem med att döma hela folket för sin passivitet inför den totalitära regeringens censur och ständiga övergrepp.

V ville att folket, tillsammans med honom, skulle göra sig av med sin totalitära stat, men ingenstans framgår det att han gör det för att han är emot staten som sådan eller för att han vill ha anarki.

Det är för övrigt kanske även tanken, från manusförfattarnas sida, att filmen ska få en att ifrågasätta vad som egentligen är terrorism och om terrorism egentligen är fel. Det vill säga, det är mycket möjligt att de försöker sudda ut skiljelinjen mellan vem som är en frihetskämpe och vem som är en terrorist. Om detta är deras intention eller inte, vet jag inte. Det är bara något jag har fått för mig att jag ska ha läst någonstans. Men om det nu är deras intention, då tycker jag att filmen misslyckas i detta avseende. För jag hade i alla fall inga som helst svårigheter med att skilja på frihetskämpen som V och terroristerna som utgör regeringen. Och det hade inte folket heller. Och jag är kanske naiv, men jag tror inte heller att någon normalintelligent biobesökare, kommer ha några större svårigheter med att se sanningen såsom jag ser den.

Per-Olof Samuelsson har idag, som lovat, kommit med sin uppföljare till sin essä om varför konjunkturcykler uppstår. Den heter ”Varför ‘fractional reserve banking’ bör förbjudas” och vad den handlar om är nog rätt uppenbart. Ett smakprov:

Låt oss ta det från grunden.

Att en bank ger ut sedlar är förstås inte något fel – förutsatt då att sedlarna är till 100% inlösbara i guld (eller silver). Samma princip gäller i moderna tider, när vi använder plastkort att betala med – beloppet som finns på plastkortet måste stå för motsvarande mängd guld (eller silver) i bankvalvet. Att använda sedlar eller platskort hellre än klingande mynt är en rent praktisk fråga: sedlar är lättare att bära med sig (speciellt om det gäller stora belopp), och plastkort är väldigt bekväma, utöver att de minskar rånrisken. (Ett plastkort man blivit bestulen på kan ju alltid spärras; medan det inte går att spärra en påse guldmynt en stråtrövare tagit ifrån en.)

Och naturligtvis är det inte heller något fel att ställa ut kredit – så länge krediten är i form av guld (eller silver) och detta guld (eller silver) faktiskt fysiskt existerar i bankvalven.

Men ”fractional reserve banking” innebär att banken ger ut fler sedlar än vad som faktiskt motsvaras av guld (eller silver); m.a.o. att banken lånar ut pengar som den i själva verket inte har. Detta är bedrägeri.

Läs resten här.

DN:

Inte ens hälften av förstaårsstudenterna inom fyra ingenjörsprogram vid Chalmers i Göteborg klarade sin första tenta i matematik. En markant försämring på bara några år.
 
SAMTLIGA NYA ingenjörsstudenter inom maskinteknik, automation/mekatronik, väg och vatten, samt elektro gör sin första tentamen i matte åtta veckor in på första terminen vid Chalmers.

Av 550 studenter klarade endast 45 procent tentan i höstas, att jämföra med 75 procent för fem år sedan, uppger Göteborgs-Posten.
Ett utfall som oroar Sven Järner, viceprefekt för grundutbildningen inom matematiska vetenskaper vid Chalmers.

– För de flesta är det förståelsen för vad matematik egentligen handlar om som är problemet. Det är verkligen bekymmersamt, säger han till GP.

Flera studenter uteblir dessutom från matematikundervisningen en bit in på terminen. Ett skäl är att många tappat greppet så till den grad att de känner att det blir pinsamt och meningslös att ens dyka upp, tror Järner.
Sviktande kunskaper i matematik är ett nationellt fenomen bland nybörjarstudenter.

Detta är en ganska skrämmande utveckling. När den offentliga skolan misslyckas med att lära barnen läsa, skriva och räkna, skapas det inte bara en underklass av dåligt utbildade människor som inte kan få något annat än väldigt lågavlönade arbeten. Om ens det. Det skapa även färre välutbildade ingenjörer, tekniker och vetenskapsmän. Det vill säga människor som kommer att driva den vetenskapliga och teknologiska utvecklingen framåt.

Man kan ju fråga sig vad det är regeringen tänker göra åt saken. DN skriver: ”Regeringen har därför beslutat att satsa 30 miljoner kronor under tre år i stöd till matematikstudier på universitetsnivå.” Detta visar på att regeringen inte verkar inse att problemet är större och djupare än så. Problemet är att skolan är offentlig. Eftersom den är offentlig finns det absolut inga incitament från skolans producenter och ägare, dvs kommunerna, att bedriva en så bra verksamhet som möjligt. Inte ens politikernas, kan man tycka, egenintresse i att bli omvalda har uppenbarligen någon betydelse.

Det är inte, som någon sade, som så att utbildning är så oviktigt att det bör skötas av privata aktörer på en fri marknad. Det är just eftersom utbildningen är så oerhört viktig som den borde skötas av privata aktörer på en fri marknad. Men det borde inte bara skötas av privata aktörer, det bör även finansieras helt och fullt privat. Att ersätta dagens socialistiska skolsystem med ett fascistiskt skolsystem där själva produktionen av skolan är privat, men finansieringen är offentlig, är inte en hållbar lösning. För så länge som det offentliga står för finansieringen kommer politikerna att ha åsikter om hur skolorna ska bedriva sin verksamhet. Och vi vet att politikerna inte vet eller ens bryr sig om vad som krävs för att leverera någon bra utbildning.

Politikerna ser ofta till att göra utbildningen så oerhört politiserad att man faktiskt kan tala om att barnen blir hjärntvättade. Att detta sker, i varierande grad från skola till skola, vet jag eftersom jag själv kunde observera det dels under min tid i grundskolan och dels i gymnasiet. Så barnen lär sig kanske inte att räkna så bra, men de lär sig i varje fall att om det inte vore välfärdsstaten skulle folk ligga och dö svältandes på gatorna och sjukvård skulle bara vara något för en liten grupp av miljonärer.

Så länge skolan är offentlig kommer det alltid att finnas olika intressegrupper som kommer att använda skolan som ett slagfält för deras idéer och ideologi. De religiösa kräver att skolorna som ska präglas av mer religionsundervisning och att religiösa värderingar ska spridas medelst skolan. Miljörörelsen kräver att skolan ska indoktrinera barnen i myter och människohat. Vänstern vill förvandla skolorna till en lekstuga, där barnen kan få flumma runt fritt, utan att behöva känna pressen från några som helst betyg. (Fråga sedan de äldre tonåringar som idag saknar en bra utbildning om de känner sig utan någon press i tillvaron.) Feministerna vill indoktrinera barnen i en icke-vetenskaplig föreställning som går under benämningen ”könsmaktsordningen”. Osv.

Om var fjärde bil från Volvo hade allvarliga brister, då skulle det inte bara resultera i att bilarna hade fåtts dras in, det hade inte bara skadat företagets rykte för all framtid, det hade troligtvis varit så kostsamt för företaget att det förmodligen hade gått i konkurs. Privata aktörer har av exakt samma anledning inte råd att leverera så dålig utbildning som barnen idag får i det offentliga skolmonopolet.

Det räcker dock inte bara med att man befriar skolorna från politikernas styrning. Det måste ju även finnas en marknad för riktiga privata skolor som även finansieras privat. Idag finns den inte. Varför inte? Det beror framför allt på att skatterna på allt och alla är skyhöga. Det är därför inte så många som har råd att utöver alla skatter de bland annat betalar för att finansiera den offentliga skolan, dessutom betala för undervisningen i en privat skola.

Så en av flera grundläggande förutsättningar är kraftigt sänkta skatter så att fler kommer att ha råd att börja efterfråga privat utbildning. Men till en början kan man göra som Ayn Rand föreslog, och som även Johnny Munkhammar nyligen har föreslagit, nämligen att man inför ett avdrag för utbildning eller mera generellt, välfärdstjänster. Det vill säga, för varje krona som man själv spenderar på privat undervisning, slipper man betala i skatt. Det tycker jag vore ett bra förslag. Det vore inte bara bra eftersom det gör det möjligt för människor att börja efterfråga privat utbildning från privat aktörer. Det är inte bara bra eftersom detta lär resultera i en större valfrihet för föräldrarna och till en marknad där det råder konkurrens, faktorer som kommer att bidra till att höja kvalitén inom undervisningen. Det vore även mer rättvist eftersom de som vänder sig till privata alternativ inte gör det på andras bekostnad, vilket vore fallet med ett skolpengsystem. Det vore även mer rättvist eftersom de som väljer privata alternativ inte behöver betala för sina egna och andras barns undervisning.

Oj, jag ser nu att jag har rantat som bara den. Så jag tror att jag sätter punkt här för denna gång.