Vill du plugga George Reisman och Ayn Rand på universitet? Läs då mer här!

En skön intervju med Andrew Bernstein, författaren till The Capitalist Manifesto, i Baltimoresun.

Och avslutningsvis ett par roliga videoklipp: LOL, LOL, och LOL.

Jag har, som ni märker, gått över till WordPress. Varför? Well, till en början berodde det på att jag blev inspirerad av Sebastian Weils beslut att byta som ett sätt att protestera emot Google. Sedan upptäckte jag medan jag började mecka med att gå över till wordpress att det dessutom verkar mycket bättre. Så jag hade, förr eller senare, nog gått över hit i vilket fall som helst. Och så var det med den saken.

De flesta av oss håller yttrandefriheten kär. Och i dessa dagar är det många som vill ta ställning för yttrandefrihet. Men vi bör även fråga oss huruvida det finns några lämpliga restriktioner på yttrandefriheten. Om så, vilka och varför?

Jag kan, på rak arm, tänka mig följande restriktioner som lämpliga:

Förtal dvs publicerandet av avsiktliga lögner för att förstöra en annan persons eller företags eller organisations rykte och/eller liv och/eller verksamhet. Exempel: Någon anklagas för pedofili får ett dåligt rykte och kan inte få ett jobb efteråt på grund av detta dåliga rykte. Ett annat exempel: Ett företag anklagas av en företrädare för miljörörelsen för att förgifta sina kunder, vilket leder till att deras försäljning drabbas till följd. Villkoret är dock att man kan objektivt bevisa inför en domstol, att man har blivit utsatt för detta.

Mordhot och liknande saker såsom uppvigling till mord. Exempel: Muslimer hotar på offentliga demonstrationer att hugga av huvudet på alla de som ”missbrukar” deras yttrandefrihet genom att avbilda profeten Mohammed och Allah.

Yttrande som hotar landets säkerhet. Exempel: En tidning publicerar (hemlig) information om landets militär som hjälper fienden i ett krig. (Detta bör för övrigt också betraktas som en akt av landsförräderi och bör därför straffas med döden.)

”Obsceniteter” och liknande i det offentliga. Exempel: Människor som blottar sig inför barn och vuxna utan deras samtycke. Ett korollarium av yttrandefriheten är, vilket Ayn Rand har observerat, friheten att också slippa att ta del av det som man inte gillar eller finner rentav motbjudande. (Notera att religionsfrihet inte bara betyder friheten att tro på vad man vill och att utöva sin religion, givet att detta inte kränker andras rättigheter, den betyder också friheten från religion, friheten att inte tro och att slippa andra religionsutövande.) Normalt sett är detta inget problem i vardagen. Om du ser något på tv som du inte gillar är du fri att byta kanal. Om du hör något på radion som du inte gillar är du fri att byta kanal. Om du läser något i din tidning som du inte gillar är du fri att sluta läsa. Du är naturligtvis även fri att slippa att köpa tidningen överhuvudtaget. Men det är inte lika lätt att, som icke-samtyckande, låta bli att ta del av bilder eller andra företeelser, om de utan någon som helst förvarning är synliga på (privata) platser som är öppna för allmänheten. Det är därför lämpligt att införa restriktioner på den här sortens företeelser i det offentliga, detta för att skydda framför allt barn, men även icke-samtyckande vuxna människor. (Det är, för övrigt, av exakt samma anledning som det exempelvis bör vara förbjudet att trakassera människor med obscena samtal.) Detta är inte en fråga om censur, det handlar bara om att skydda individens rätt slippa att lyssna eller se på sådant som de inte har gett sitt samtycke till.

Jag vill betona att dessa restriktioner är inte godtyckliga. Observera vad som är – om något – gemensamt i dessa fall? Alla restriktioner syftar till att skydda individens rättigheter. Yttrandefrihet betyder inte rätten att kränka andras rättigheter, att förstöra andra människors liv, eller att terrorisera andra människor (mordhot), att godtyckligt skrika ”Det brinner!” inne på en biograf, sprida information som hjälper landets fiender att mörda våra medborgare, eller att tvinga andra ta del av information som de inte har gett något samtycke till att ta del av.

För att säga vad du vill, behöver du naturligtvis inte äga något speciellt verktyg, men om du t ex vill uttrycka dig i skrift då lär du behöva köpa papper och penna, eller en dator och en skrivare, eller en tidningspress, eller en annonsplats i en tidning, osv. Då ni äger de papper och pennor som ni använder för att kunna uttrycka er i skrift, betyder naturligtvis att det är ni som bestämmer vad det är ni ska skriva. Det har ni rätt till eftersom det är er privata egendom. (Det är därför som en fri press i ett kapitalistiskt land följer naturligt av att tidningarna ägs av privatpersoner.) Men att man trots detta förbjuder er från att t ex publicera information som hotar nationens säkerhet, är inte en fråga om censur, och utgör inte heller en kränkning av äganderätten.

Kom ihåg att äganderätten har sin rot i rätten till liv och att erkännandet av rätten till egendom således är till för att erkänna människans objektiva överlevnadsvillkor i en social kontext. Kom vidare ihåg att rätten till liv kommer av erkännandet av att det är människans liv som är standarden för moralen och att en rättighet är en moralprincip vars enda syfte är att – genom att definiera och sanktionera individens handlingsfrihet i en social kontext – se till att underordna samhället till morallagen. Och det finns inget sådant som en rätt att kränka andras rättigheter.

Detta betyder att yttrandefriheten har sitt berättigande att verka obehindrat så länge det inte kränker andra rättigheter. På samma sätt som äganderätten ger dig rätt att äga en pistol, men inte rätten att mörda med hjälp av pistolen, så ger äganderätten inte dig rätt att publicera precis vad du vill med hjälp av din tidningspress (t ex förtal eller saker som hotar landets säkerhet). Äganderätten ger alltså ingen rätten att kränka andras rättigheter.

[Tillägg 2008: Jag har tänkt vidare här och kommit fram till att även om principen att man har rätt att kunna slippa se det som man inte samtycker till är en sund sådan, är jag inte säker på hur man ska kunna omsätta detta i lagen på ett icke-godtyckligt sätt. Jag tycker därför, tills vidare (dvs tills någon förmår att övertyga mig om motsatsen), att Ayn Rand nog har fel i sin tillämpning av denna princip här. Som exempel kan man fråga sig om staten ska reglera bort reklampelare med ett budskap som många tycker är hemskt och kränkande. Kan man reglera bort pornografi i det offentliga, varför då inte reklam från naturskyddsföreningen? Båda är kränkande för åtminstone några. Observera att detta inte är den enda situation där principen i grunden är sund, men det är det på grund av omständigheterna, kan vara svårt eller rentav omöjligt att tillämpa den i praktiken utan att det blir en del oundvikliga inslag av godtycke. Man kan argumentera för att dödsstraff är en sådan sak. Det är i princip rätt att mördare förtjänar att bli avrättade. Men det är i sig ingen tillräcklig anledning för att vilja införa dödsstraffet i verkligheten. Risken för att oskyldiga döms är ett bra argument för att inte vilja införa dödsstraffet.]

I västvärlden finns det många nu som med all rätt höjer sina röster och börjar protestera emot islamisternas försök att inskränka och avskaffa vår yttrandefrihet. I denna debatt brukar frihetens förespråkare påpeka att muslimer faktiskt är fria att låta bli att köpa och läsa de tidningar vars innehåll de inte gillar. Och vi säger också att de självfallet har rätt att bojkotta de tidningar som de inte gillar. Men de har ingen rätt att kräva ytterligare inskränkningar i yttrandefriheten. De allra flesta i väst verkar vara överens om detta.

Detta får emellertid mig att tänka på ett hyckleri hos en stor del av svenska befolkningen: rökförbudets popularitet. Trots att rökförbudet innebär en kränkning av krogägarens rättigheter, så är det inte en majoritet som protesterar emot detta förbud. Tvärtom visar olika undersökningar att förbudet har ett stort stöd hos allmänheten. Idén bakom rökförbudet är dels den att det sägs vara farligt med passiv rökning. Trots att det argumentet inte vilar på något starkt vetenskapligt stöd, är det, som vi ska se i slutändan helt irrelevant. Poängen är nämligen den att ingen är tvungen att gå in på en krog eller restaurang vars rökpolicy man inte gillar. Precis som muslimerna är fria att låta bli att läsa tidningar som de inte gillar är krogbesökare fria att inte besöka krogar som de på grund av röken inte gillar.

Vad jag nu undrar över är varför det är OK med ett rökförbud, bara för att somliga inte gillar röken på krogen, men att det helt plötsligt inte är OK att förbjuda tidningar från att publicera saker som somliga människor inte gillar. I fråga om principer råder det inga skillnader i dessa två fall: i båda fall är det nämligen fråga om att kränka individens äganderätt. Om de människor som är för rökförbudet vore konsekventa, då borde de ställa sig på samma sida som de totalitära islamisterna i frågan om yttrandefrihet. Men det gör de förmodligen inte. Detta gör dem till motsägelsefulla och inkonsekventa; det gör dem till hycklare.

När den muslimska världen hotar att hugga av huvudet på de som säger saker som de inte gillar, då är det väldigt viktigt att tydligt visa var man står i denna konflikt. Det är viktigt att inta en konsekvent och kompromisslös position för frihet. Därför bör förespråkarna och försvararna av rökförbudet här i väst se till att rannsaka sig själva och fråga sig på vilken sida de egentligen står. Står de för principen om individens rättigheter eller står de för principen om mobbens ”rätt” att förtrycka och köra över individen när helst den så behagar? Står de för frihet eller står de för (majoritetens eller islamisternas) diktatur?

hotar inte bara friheten i USA, utan även i Sverige.

Av Edward Cline. Läs den!

HINDUS CONSIDER it sacrilegious to eat meat from cows, so when a Danish supermarket ran a sale on beef and veal last fall, Hindus everywhere reacted with outrage. India recalled its ambassador to Copenhagen, and Danish flags were burned in Calcutta, Bombay, and Delhi. A Hindu mob in Sri Lanka severely beat two employees of a Danish-owned firm, and demonstrators in Nepal chanted: ”War on Denmark! Death to Denmark!”In many places, shops selling Dansk china or Lego toys were attacked by rioters, and two Danish embassies were firebombed.

I den mån folk vill leva så har det det av samma anledning och på samma sätt som poliser och olika former av straff har en avskräckande inverkan på brottslighet hos dem som vill vara fria och leva. Men det finns naturligtvis omständigheter under vilka det inte längre har någon speciell effekt.

Krig har ingen effekt på andra fiender om man bara går efter en svagare fiende och sedan lämnar den starkare i fred. Det kommer endast att förstärka de starkare fiendernas övertygelse om att de du inte vill, vågar eller kan ta itu med dem. De enda du lär skrämma, om ens det, är de ännu svagare.

Ett konkret exempel på denna princip är just USA:s invasion av Irak som knappast skrämde slag på Iran som ju var och är ideologiskt och militärt sett mycket starkare än Irak, men som skrämde Libyens ledare Kadaffi. Och mycket riktigt har USA lämnat Iran i fred, detta trots att Iran sedan invasionen på olika sätt har gett stöd åt rebeller och terrorister i Irak som mördar amerikaner. Om USA låter detta ske utan några allvarliga påföljder, då är det ju inte undra på att Iran inte är rädda för USA.

Iran håller på att utveckla kärnvapen som de har för avsikt att använda inte bara mot Israel utan även mot USA. USA har därför ett gott skäl för att i preventivt syfte göra slut på regimen i Iran. Och USA har förmågan att göra detta. Men vad gör de istället? Absolut ingenting. Eller jo, de kommer med tomma hot. Och de ägnar sig åt meningslösa förhandlingar med Iran som endast kommer att resultera i att man ger Iran mer och mer tid. Så varför ska Iran känna sig hotade? Och låt oss säga att USA började hota Iran, varför skulle Iran ta dessa ord på allvar? USA har ju låtit Iran komma undan med terrorism mot USA i 25 år.

Men kanske viktigast av allt är det faktum att Irans ledare, mullorna, utgörs av religiösa fanatiker som inte har några som helst problem med att bli martyrer i deras religiösa krig mot USA. Du kan inte hota en president som på fullaste allvar tror att frälsaren kommer 2008. Det är detta som gör Iran så oerhört farligt. Det är detta som gör det så oerhört naivt att tro att Iran kommer att vika sig en tum inför tomma ord från säkerhetsrådet. Inte ens om FN inför ett handelsembargo lär detta att göra mullorna nervösa.

Så går det överhuvudtaget att avkräcka andra? Det går men det kräver att man i självförsvar slår till mot den värsta fienden, med ingen moralisk tvekan om rättfärdigheten i sin sak, i sin rätt att försvara sig, att leva i fred och frihet. Halvmesyrer a la Irak kommer inte att fungera. Vad som krävs är ett fullskaligt krig, utan några altruistiska restriktioner på militären.

Skulle man, från början, ha fört ett krig mot rätt nation (Iran) och under rätt premisser (egoism), då skulle det innebära det definitiva slutet på den vågen av islamisk terrorism vi har sett under de senaste decennierna. Det skulle nämligen avskräcka våra ideologiskt och militärt svagare fiender som Irak, Syrien, Libyen och Saudiarabien från att i fortsättningen sponsra terrorism – detta av exakt samma anledning som invasionen av Irak avskräckte det svagare Libyen.

Betyder detta att det är för sent nu? Nej, det gör det inte. Det finns ännu tid. Men den blir knappare för varje dag som går. Tragiskt nog är det enda vi kan göra idag är att hoppas på att Bush ska skaffa sig modet att göra vad som krävs. Tyvärr är det nog lika mycket en fantasi som de neokonservativas naiva tro på demokratins mirakelgörande krafter…

Igår upptäckte personalen vid McDonalds i Gumsbacken i Nyköping en bomb på kundtoaletten. Den kunde ha exploderat på restaurangen som var full med barn och vuxna. Att den inte gjorde det berodde endast på ett tekniskt problem. Polisen hade inga misstankar om vem eller vilka som placerat bomben på toaletten. Well, jag kan dela med mig av lite teorier:

1) Djurrättsaktivister. Deras motiv är ju att McDonalds och deras kunder sanktionerar ett massmord som får Hitler, Stalin, Mao och de andra socialisterna att framstå som snälla farbröder. Och djurrättsaktivister har ju genom åren visat att de har inga som helst problem med att ägna sig åt terrorism och mordbränder. Fråga bara SÄPO.

2) Vänsteraktivister. De bara hatar kapitalismen och har inga större problem med att systematiskt kränka andra människors rättigheter för revolutionens skull. (Se på 1900-talets historia, och på den förstörelse som de ständigt lämnar efter sig i deras olika ”kampanjer”. Se t ex Göteborgskravallerna.)

det kunde vara möjligt, men tydligen har en professor i praktisk filosofi, Per Bauhn, gjort sitt arbete som filosof och försvarar idag vår frihet i SvD.