I New Scientist finns det en avslöjande intervju med grundaren av Gaiateorin, den sekulära världsbild som ligger till grund för en stor del av miljörörelsen, James Lovelock:

I’m an optimistic pessimist. I think it’s wrong to assume we’ll survive 2 °C of warming: there are already too many people on Earth. At 4 °C we could not survive with even one-tenth of our current population…

På frågan om detta är en deprimerande syn på framtiden, svarar Lovelocke: ”Not necessarily. I don’t think 9 billion is better than 1 billion.” Att miljardtals människor kommer att dö är alltså inget han ser som särskilt deprimerande. Varför? Därför att standarden för honom är inte mänsklig välfärd. Lovelock förklarar:

I see humans as rather like the first photosynthesisers, which when they first appeared on the planet caused enormous damage by releasing oxygen – a nasty, poisonous gas. It took a long time, but it turned out in the end to be of enormous benefit. I look on humans in much the same light. For the first time in its 3.5 billion years of existence, the planet has an intelligent, communicating species that can consider the whole system and even do things about it. They are not yet bright enough, they have still to evolve quite a way, but they could become a very positive contributor to planetary welfare. (Min kursivering.)

Enligt Gaiateorin är jorden enda gigantisk levande organism. Enligt Gaiateorin förhåller sig människan till jorden på samma sätt som organen förhåller sig till en kropp. Ett organ som inte tjänar något syfte, utan som kanske rentav motarbetar kroppen, är värdelöst. På samma sätt är människan värdelös om hon inte tjänar ”jordens välfärd”. En god människa är däremot en människa som inser sin roll i det stora hela och som därför är villig att tjäna detta större hela, som är jorden. Standarden är alltså ”planetens välfärd”.

Det är därför de som tror på Gaiateorin inte bryr sig om huruvida människor frivilligt begår de självmordsmässiga uppoffringar som miljörörelsen kräver, eller inte. För om vi inte gör det, då kommer vi ändå att utplånas. Och detta kommer att vara bra för jorden, precis som det är bra för oss att bli av med cancer.

Om dessa idéer låter bekanta, då är det ingen slump. Detta är nämligen i sin essens inget annat än Hegels idéer ompaketerade i ett nytt format. Istället för Staten har vi identifierat Jorden som det Hela vi alla är en del av. Så istället för att vi ska leva och dö för Staten, ska vi leva och dö för Jorden.

Dessa idéer är ett recept för massmord. Om och när dessa idéer tas på allvar, då kommer folk att vara villiga och beredda att i stor skala börja offra sig själva och andra för ”jordens bästa”. Om detta låter minsta lilla långsökt, då vill jag bara påminner er om att 1900-talet, ett av mänsklighetens blodigaste århundrade, slutade som det gjorde just eftersom folk tog Hegels idéer på allvar. (För detaljer, läs Leonard Peikoffs bok The Ominous Parallels.)

Debi Ghates föreläsning ”Inspiring Heroes: Great Leaders–Frederick Douglass: From Chattelhood to Manhood, From Slave to Intellectual Leader” som handlar om Frederick Douglass otroligt inspirerande liv och kamp för friheten, finns nu tillgänglig helt gratis.

Så här beskrivs föreläsningen:

The compelling and inspiring story of Frederick Douglass, a leading intellectual in the anti-slavery movement, is revealed in this lecture. Born a slave, Douglass managed to educate himself, grasp the principles and ideas that allowed slavery to succeed in America, identified the way to liberate himself at a very early age and not only freed himself but helped others along the way. He set an ambitious goal of seeing American slavery abolished in his lifetime—and he saw his goal accomplished. A man committed to acting on principle, Douglass’s courage, intellectual honesty and independence propelled him from slave to orator, editor and intellectual leader. In spite of seemingly insurmountable obstacles, including violent opposition and deep-seated racial prejudice from every quarter, Douglass succeeded. His benevolent, persistent, goal-directed and reasoned approach to life will provide inspiration to anyone who understands that a culture can be improved by the advocacy of the right ideas.

För att lyssna på den måste du vara en registrerad besökare av Ayn Rand-institutets hemsida. Men det är gratis och tar bara ett par minuter. Så om du inte redan är en registrerad besökare, se då till att bli det nu, så att du kan lyssna på denna underbara berättelse!

Mattias $vensson uppmärksammade mig idag, till min stora glädje, att min Timbrorapport, ”Är ungdomen individualistisk?”, kommenteras av Eskilstuna-Kurirens ledarblogg. (Svensson fann den i sin tur via SvD:s ledarblogg.)

Kul! :D

Jag vet att jag är lite sen, likt ett SMS på nyårsafton, men jag vill ändå önska alla mina läsare ett gott nytt år!

Idag fick jag en ny fin morgonrock, ett presentkort på 4Sound och lite pengar. Mycket angenämt! :-D

Jag såg alldeles nyss på SVT Agenda. De lät Göran Rosenberg, Katrine Kielos och Johan Norberg kommentera finanskrisen. Att Rosenberg och Kielos kom med bisarra kommentarer kom inte som en chock direkt. Den som istället fick mig att reagera var Johan Norbergs insats. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Kanske borde jag veta bättre, men jag blev faktiskt besviken.

Norbergs ”svar” började med att påpeka att finansmarknaden alltid drabbas av kriser. Varför? Därför att finns en irrationell flockmentalitet. Det finns, beroende på den exakta kontexten, ett litet korn av sanning i detta. Men det är en i sammanhanget mycket trivial poäng och om man inte har tid att förklara exakt vad man menar med detta, då borde man inte säga detta alls. Så istället för att ge allmänheten ett argument för den fria marknaden, gav Norberg intrycket av att marknaden faktiskt är irrationell. Hur ska detta göra någon det allra minsta övertygad om att en fri marknad är en bra idé?

Att marknaden beter sig ”irrationellt” beror ju framför allt på att staten tvingar eller rentav uppmuntrar människor till att bete sig irrationellt: låna ut pengar som de inte har, låna ut till människor som inte kan betala tillbaka lånen, köpa upp dåliga lån, subventionera allt detta med en lågräntepolitik och statliga garantier, etc. Det finns oärliga, irrationella affärsmän som mer än gärna försöker utnyttja dessa statliga program till sin egen kortsiktiga fördel. Men det säger sig själv att om det inte vore för dessa statliga program, skulle dessa affärsmän aldrig haft en chans att vara så här irrationella och kortsiktiga på skattebetalarnas bekostnad.

Under resten av programmet blev det, tyvärr, bara värre. När Kielos sade att finansmarknaden har misslyckats med att allokera risker rätt, då nickade Norberg instämmande. Varför? Jag vet inte. Norberg påpekade visserligen statens roll, men antydde genom sina formuleringar att statens roll inte var helt avgörande, utan endast bidragande. Norberg sade: ”De [politikerna, riksbankschefer och myndigheter] hjälpte till att blåsa upp bubblan lika mycket [som marknaden], ja ännu mer [än marknaden] genom att pressa ned räntor, genom att pumpa ut subventioner, till folk som inte var kreditvärdiga i bostadssektorn, och liknande”.

Vad Norberg borde ha sagt är att den grundläggande orsaken till finanskrisen är den omfattande statliga inblandningen i ekonomin. Han borde och kunde ha gjort det alldeles glasklart att vi inte har någon fri marknad, att vi har en reglerad marknad, och att krisen är orsakad av regleringarna. Detta är den absolut viktigaste poängen som man bör göra idag, vid varje tillfälle man får. Men på grund av hur han valde att formulera sig blev svaret, för att parafrasera Ronald Reagan, något i stil med: ”The government is not the solution to our problem … Period”. Istället för ett passionerat och kompromisslöst försvar för kapitalismen fick vi en pragmatisk, ”middle of the road”-utläggning som knappast lär övertyga någon.

Vilka slutsatser kommer folk att dra av detta? I den mån folk uppfattar Norberg som representativ för kapitalismens vänner, kommer folk att tro att de har blivit ödmjuka pragmatiker som har inga riktiga svar krisen annat än att beklaga att statens byråkrater trots allt bara är människor som kan fela lika mycket som marknadens aktörer, varför de inte borde tillåtas ta över ekonomin helt och hållet. Med andra ord kommer man att ge folk rätt att tro att lösningen inte är en fri marknad, utan endast en modifiering av dagens blandekonomi.

Varför sade Norberg vad han sade? Jag vet inte. Menade han det? Jag vet inte. Kanske, kanske inte. Under premissen att det ”bara” var fråga om mycket olyckliga formuleringar, var det ändå förödande formuleringar. Detta var inget annat än ett rent retoriskt självmål – och det var mycket smärtsamt att se.

Jim Rogers (via Division of Labor):

Why are we bailing out Citibank? Why are 300 million Americans having to pay for Citibank’s mistakes? The way the system is supposed to work, Mark: People fail. And then the competent people take over the assets from the failed people, and then you start again with a new stronger base. What we’re doing this time is, they’re taking the assets from the competent people, giving them to the incompetent people, and saying ”Okay, now you can compete with the competent people.” So everybody’s weakened: the whole nation is weakened, the whole economy is weakened. That’s not the way it’s supposed to work. … All these homeowners who did nothing wrong are now being forced to pay for the people who did crazy things …

Med anledning av den nya fredagen den 13:e filmen (via Wikipedia):

A study was conducted by California State University’s Media Psychology Lab, on the psychological appeal of movie monsters, which surveyed 1,166 people nationwide (United States), with ages ranging from 16 to 91. It was published in the Journal of Media Psychology. Many of the characteristics associated with Jason Voorhees were appealing to the participants. In the survey, Jason was considered to be an ”unstoppable killing machine.” Participants were impressed by the ”cornicopic feats of slicing and dicing a seemingly endless number of adolescents and the occasional adult.” Out of the ten monsters used in the survey — which included Vampires, Freddy Krueger, Frankenstein’s monster, Michael Myers, Godzilla, Chucky, Hannibal Lecter, King Kong, and the Alien — Jason scored the highest in all the categories involving killing variables. Further characteristics that appealed to the participants included Jason’s ”immortality, his apparent enjoyment of killing and… his superhuman strength.”

Om ni vill ha ytterligare intellektuell ammunition mot de som påstår att finanskrisen bevisar att ”laissez-faire kapitalismen” är orsaken, då bör ni definitivt läsa George Reismans senaste artikel ”The Myth that Laissez-Faire Is Responsible for Our Financial Crisis”. Smakprov:

Recent articles in The New York Times provide further confirmation [that the news media are in the process of creating a great new historical myth of capitalism]. Thus one article declares, “The United States has a culture that celebrates laissez-faire capitalism as the economic ideal….”[2] Another article tells us, “For 30 years, the nation’s political system has been tilted in favor of business deregulation and against new rules.”[3] In a third article, a pair of reporters assert, “Since 1997, Mr. Brown [the British Prime Minister] has been a powerful voice behind the Labor Party’s embrace of an American-style economic philosophy that was light on regulation. The laissez-faire approach encouraged the country’s banks to expand internationally and chase returns in areas far afield of their core mission of attracting deposits.”[4] Thus even Great Britain is described as having a “laissez-faire approach.”

The mentality displayed in these statements is so completely and utterly at odds with the actual meaning of laissez faire that it would be capable of describing the economic policy of the old Soviet Union as one of laissez faire in its last decades. By its logic, that is how it would have to describe the policy of Brezhnev and his successors of allowing workers on collective farms to cultivate plots of land of up to one acre in size on their own account and sell the produce in farmers’ markets in Soviet cities. According to the logic of the media, that too would be “laissez faire”—at least compared to the time of Stalin.

Läs!

OK, nu har jag skickat in en insändare till Metro baserad på denna artikel. Håll ögonen öppna. ;-)