Alla som har sett på Jay Leno någon gång vet att de ibland har ett inslag som kallas för ”Jay walking”, och det går ut på att Jay Leno ställer en massa frågor till förbipasserande. Frågorna brukar i regel bara kräva allmänbildning, ändå misslyckas många med att svara rätt på frågorna. Nu tror jag förvisso inte att alla Jay Leno stöter ihop med är så oallmänbildade som de som får komma med i det färdigredigerade inslaget. Men det är egentligen irrelevant. Poängen är att de finns och att de tycks vara relativt många. Jag har en en tänkbar teori till varför relativt många amerikaner är framstår som så oallmänbildade: de har inte lärt någonting vettigt medan de gick i skolan. Och hur kommer det sig? En del av svaret är: Politiskt korrekthet. Jag skojar inte. Det finns många bevis för det, men nyligen stötte jag ihop med en hel dröse av intressanta observationer. I artikeln A Textbook Case of Junk Science frågar sig Pamela R. Winnick vad är man lär ut till barnen. Så vad upptäckte hon? Låt mig citera:

…there’s lots that’s puzzling about the science textbooks used in American classrooms. A sloppy way with facts, a preference for the politically correct over the scientifically sound, and sheer faddism characterize their content. It’s as if their authors had decided above all not to expose students to the intellectual rigor that is the lifeblood of science. Thus, a chapter on climate in a fifth-grade science textbook in the Discovery Works series, published by Houghton Mifflin (2000), opens with a Native American explanation for the changing seasons: ”Crow moon is the name given to spring because that is when the crows return. April is the month of Sprouting Grass Moon.” Students meander through three pages of Algonquin lore before they learn that climate is affected by the rotation and tilt of Earth–not by the return of the crows.

Affirmative action for women and minorities is similarly pervasive in science textbooks, to absurd effect. Al Roker, the affable black NBC weatherman, is hailed as a great scientist in one book in the Discovery Works series. It is common to find Marie Curie given a picture and half a page of text, but her husband, Pierre, who shared a Nobel Prize with her, relegated to the role of supportive spouse. In the same series, Thomas Edison, inventor of the light bulb, is shown next to black scientist Lewis Latimer, who improved the light bulb by adding a carbon filament. Edison’s picture is smaller.

Jews have been awarded 22 percent of all Nobel Prizes in science, but readers of Houghton Mifflin’s fifth-grade textbooks won’t get wind of that. Navajo physicist Fred Begay, however, merits half a page for his study of Navajo medicine. Albert Einstein isn’t mentioned. Biologist Clifton Poodry has made no noteworthy scientific discoveries, but he was born on the Tonawanda Seneca Indian reservation, so his picture is shown in Glenco/McGraw-Hill’s Life Science (2002), a middle-school biology textbook. The head of the Human Genome Project, Francis Collins, and Nobel Laureates James Watson, Maurice H.F. Wilkins, and Francis Crick aren’t named.

Men Winnick går ett steg vidare och berättar mer i detalj hur det går till när man köper in böcker:

If it’s the states that impose multiculturalism, however, they’re only doing the bidding of the National Academy of Sciences. In 1995, the academy published the National Science Education Standards, which, according to academy president Bruce Alberts, ”represent the best thinking . . . about what is best for our nation’s students.” The standards (which explicitly place religion on a par with ”myth and superstition”) counsel school boards to modify ”assessments” for students with ”limited English proficiency” by, for example, raising their scores. They tell teachers to be ”sensitive” to students who are ”economically deprived, female, have disabilities, or [come] from populations underrepresented in the sciences.” Teachers should especially encourage ”women and girls, students of color and students with disabilities.”

This ”best thinking” of the nation’s scientific elite is being used by nearly all the 50 states as they centralize their science standards. With 22 states now requiring statewide adoption of textbooks, big-state textbook markets are the prizes for which publishers compete.

Vad har detta för praktiska konsekvenser?

A study commissioned by the David and Lucile Packard Foundation in 2001 found 500 pages of scientific error in 12 middle-school textbooks used by 85 percent of the students in the country. One misstates Newton’s first law of motion. Another says humans can’t hear elephants. Another confuses ”gravity” with ”gravitational acceleration.” Another shows the equator running through the United States. Individual scientists draft segments of these books, but reviewing the final product is sometimes left to multicultural committees who have no expertise in science… A study by the National Assessment governing board in 2000 found that only 12 percent of graduating seniors were proficient in science. International surveys continue to show that American high school seniors rank 19th among seniors surveyed in 21 countries.

Men det finns fler exempel på hur politisk korrekthet förstör utbildningen. Låt mig citera ur C. Bradley Thompsons artikel The Historians vs. American History:

It is now obvious that American children know very little about the history of their own nation. This past year the U.S. Department of Education released its History Report Card and the results were predictably awful: 57 percent of high school seniors flunked even a basic knowledge of American history, and only 10 percent tested at grade level.

…

I recently attended the annual meeting of the American Historical Association, the nation’s largest and most influential organization of academic historians. What goes on at this meeting will eventually make its way into your child’s classroom. I was shocked by what I saw and heard.

Of the roughly two hundred panels, there was virtually nothing on subjects such as the American Revolution, the Civil War, or America’s involvement in the two World Wars. Instead, there were dozens of papers on subjects ranging from the banal to the bizarre and perverse.

Participants were subjected to scintillating presentations on topics such as ”Meditations on a Coffee Pot: Visual Culture and Spanish America, 1520-1820,” or ”The Joys of Cooking: Ideologies of Housework in Early Modern England,” or ”Body, Body, Burning Bright: Cremation in Victorian America.”

But without question the dominant theme of the conference was sex. Historians at America’s best universities are obsessed with it.

One historian from an Ivy League college delivered a paper on ”Strong Hard Filth and the Aroma of Washington Square: Art, Homosexual Life, and Postal Service Censorship in the Ulysses Obscenity Trial of 1921.” Another scholar from Berkeley spoke on ”Solitary Self/Solitary Sex.” And one spoke on ”Constructing Masculinity: Homosexual Sodomy, Ethnicity, and the Politics of Penetrative Manhood in Early Modern Spain.”

But historians’ obsession with sex is the least of their vices. Academic history has become thoroughly egalitarian. It seeks to elevate the history of ordinary men and women doing ordinary things at the expense of great men and women doing great things. Thus, the history department at Harvard University no longer offers a course on the American Revolution. In its place, it now offers a course on the history of midwives and quilting.

…

Ultimately, academic history is driven by a hatred of America and its ideals. It is common these days for students to be told that the colonization of North America represents an act of genocide; that the Founding Fathers were racist, sexist, ”classist,” ”homophobic,” Euro-centric bigots; that the winning of the American West was an act of capitalist pillage; that the so-called ”Robber Barons” forced widows and orphans into the streets; that hidden in the closets of most white Americans is a robe and hood.

To help put over this slander, historians dissolve American history into a chaotic hodge-podge of trivial stories about politically correct victim groups. It is no wonder that our children no longer learn the truly important facts about their nation’s history.

Politiskt korrekthet är alltså inte bara dumt, det ser också till att fördumma allmänheten.

WND rapporterar idag något jag har läst om flera gånger förut, nämligen att Iran får en massa hjälp från Ryssland:

Reports continue to stream in that Iran – with the assistance of Russia – has been moving ahead with its nuclear program. Several reactors with advanced production capabilities have been built, and Russia has been contemplating providing Tehran with rods that are able to enrich uranium, a deal that was first reported last September.

Russia also recently trained a group of senior Iranian nuclear scientists and has installed a mobile anti-missile system to protect Iran’s Bushehr nuclear reactor, with similar systems allegedly in the works for other Iranian nuclear facilities, including a facility in central Iran.

Om detta är sant då är det ytterligare skäl för att fördöma Ryssland som den fascistdiktatur det är. Tyvärr lär inte Bushadministrationen få för sig att göra det. Inte heller någon annan. En del tror fortfarande, naiva som de är, att Ryssland håller på att utvecklas i rätt riktning, att Putin är ”i grunden god”, att kriget mot Tjetjenien bara är Rysslands ”krig mot terrorism”, att förstatligandet av oljeindustrin är ”förståeligt” sett utifrån landets ekonomiska situation, att avskaffandet av yttrandefriheten (som har stöd från en stor majoritet av den ryska befolkningen) är en ”överdriven anklagelse”. En del vill hävda att hela Rysslands utveckling mot diktatur och ryssarnas generella förakt för friheten är förståelig, eftersom de har levt under diktatur så länge!

Nej, folk måste komma till insikt om att Ryssland är en fiende till friheten och västvärlden (de försökte ju t ex stoppa demokratiseringen i länder som Ukraina). De måste också komma till insikt om att Ryssland är ett hot för vår säkerhet som inte får tolereras. Men vad ska man göra? Det viktigaste man kan göra i dag är att försöka informera allmänheten om vilken utveckling Ryssland har tagit de senaste åren och vad det har för logiska implikationer för vår egen frihet och säkerhet. När allmänheten begriper vilket hot Ryssland står för kan det kanske bli lättare för ledare i västeuropa att bygga upp deras militära försvar. Ett starkt försvar lär räcka för att avskräcka Ryssland från alla tankar att någonsin använda sin militär mot oss. Men vad man ska göra på längre sikt det vet jag tyvärr inte. Men det beror på att för att man ska på lång sikt göra slut på hotet från Ryssland måste diktaturen i Ryssland avskaffas, men att göra det krävs det att den ryska kulturen förändras. Idag är ryssarna villiga att leva i en diktatur. Det finns enligt opinionsundersökningar ett starkt stöd för olika inskränkningar i grundläggande fri- och rättigheter. Personligen tror jag att ryssarna är villiga att acceptera dessa inskränkningar därför att de har fått för sig att alternativet står mellan ”kapitalism” å ena sidan, som de tror betyder ”anarki” och ”kaos”, och ”ordning” och ”säkerhet” å andra sidan, vilket de tror kräver att man avskaffar friheten. Och som ni säkert förstår vet jag inte vad exakt det är man måste göra för att få ryssarna att ändra attityd i dessa frågor.

Johan Noberg och Sara Svanström har skrivit en intressant artikel i dagens DN Debatt. De menar att mediernas analyser av utvecklingen i Irak har präglats av ”rasistiska undertoner”. Jag vet inte om jag köper det, men det gör inte deras artikel mindre intressant, för de tar nämligen upp en massa avslöjande observationer av saker som har sagt och skrivits av diverse vänsterjournalister och debattörer den senaste tiden. Och det som är avslöjande är hur sjukt bisarr vänsterns världsbild egentligen är. Ett utdrag:

Några vänsterdebattörer gick betydligt längre än så och betraktade det väpnade motståndet inte bara som en reaktion mot bristande demokrati, utan till och med som ett uttryck för den sanna demokratin och självständigheten.

I Aftonbladet skrev Åsa Linderborg och Erik Wijk att vi ”måste respektera det väpnade motståndet”. Enligt dem bidrog attentaten till en säkrare värld genom att avskräcka USA från att störta andra diktaturer. Linderborg och Wijk menade den 27 januari att de irakiska rebellerna snarast var att jämföra med de tappra motståndskämparna mot den tyska ockupationen av Norge, Danmark och Frankrike. På så vis jämställs en folklig frihetskamp mot nazismen med fundamentalister som videofilmar halshuggningar och terrorbombar kvinnor och barn för att bekämpa demokrati.

De var inte ensamma. Ali Esbati, tidigare ordförande för ung vänster, var inne på ett likartat spår i Flamman den 27 januari: ”Lika lätt bör det vara att se varför den irakiska motståndsrörelsen angriper valprocessen; ty den angriper därigenom själva ockupationen. Den har rätten på sin sida, och dess framgångar är till förmån för folket runt om i världen.”

Helt jävla otroligt!

Mellanösternexperten Daniel Pipes har skrivit ytterligare en intressant artikel:

The Bush administration’s push for quick democracy in the Middle East has an increasingly clear implication: if Islamist organizations such as Hamas are to be likely electoral winners, Western powers should stop classifying them as terrorists and instead come to terms with them.

This conclusion follows from such efforts as those led by Alastair Crooke and his Conflicts Forum; the European Union’s exploration of opening a dialogue with the Islamists; and an astonishing statement in which the White House spokesman referred to Hamas members as ”business professionals.”

Before this whitewashing of Hamas proceeds, it bears noting that the organization has not just murdered over four hundred Israelis but also prepared itself for war with America.

Läs hela.

…vad vitsen med att förhandla med Iran var? Nu säger Iran, igen, att de tänker anrika uran alldeles oavsett vad förhandlingarna leder till. Är det inte nu dags att börja hota Iran? Borde man inte hota dem att lägga ned, eller också kommer man att jämna Teheran till marken. Förhandlingarna innebär bara att man ger Iran mer tid för att utveckla kärnvapen. Vem vet hur nära de är? Om det stämmer att Nordkorea har skaffat sig kärnvapen då borde den logiska läxan av historien vara att förhandlingar av det här slaget är dömda att misslyckas. Det är helt uppenbart att Iran inte tänker ge vika för några diplomatiska förhandlingarna. Det finns förstås en anledningen till varför de inte bryr sig om vad omvärlden tycker om deras planer att skaffa sig kärnvapen. Det beror just precis på att ingen vågar hota Iran. Inte för att Iran skulle vara en svår fiende rent militärt, för det skulle det inte. Nej, ingen vågar hota Iran eftersom ingen ledare i västvärlden vågar utmana världsopinionen efter Irakkriget. Inte ens president Bush som har ägnat de senaste månaderna åt att försöka återställa relationen till Europa. Mycket riktigt finns det inget som tyder på att Bush tänker göra något åt Iran. Sedan får man ju inte glömma bort att USA förmodligen inte har råd med ytterligare ett krig. Men hur kommer det sig? Det beror förstås på att om USA inte bara tänker bomba skiten ur sin fiende, de tänker även bygga upp hela landets infrastruktur, förse dem med skolor, sjukvård. Man tänker ockupera landet i flera månader, ja flera år faktiskt. Allt detta kostar förstås hundratals miljarder dollar. Så här dyrt hade inte ett krig behövt vara, om kriget bara gick ut på att göra slut på fiendens förmåga att föra krig. Detta är ytterligare en anledning att vara kritisk till Irakkriget.

Jag hatar att ha en dålig dygnsrytmn. Allting man vill göra förskjuts och blir fel. Man missar tider och fungerar inte. Idag eller rättare sagt igår kunde jag inte spela trummor för jag försov mig. Vaknade 14 istället för, som jag hade tänkt, vid 9. Detta trots att jag bara dagen innan vaknade en bra tid, olyckligtvis flög timmarna bara förbi på natten, så innan jag visste ordet av det var klockan redan 4-5 på morgonen. Nu har jag varit vaken sedan 14… Inte bra. Tror jag ska lägga mig nu och se om jag kan, under omständigheterna, vakna en halvnormal tid (10-12)… God natt Sverige… var ni än finns!

…för att bomba skiten ur Iran. WND rapporterar: ”Iran military journal eyes nuclear EMP attack on U.S.”

Jag vill göra mitt ställningstagande inför Irakkriget tydligare: Det var rätt – givet informationen man hade och informationen vi har idag – att i förebyggande syfte gå in i Irak för att stoppa deras sponsring av terrorism och avväpna Irak. Men det borde ha slutat där. Man borde bara bombat skiten ur landet, arresterat ett gäng nyckelpersoner, vetenskapsmän, tagit med sig allt som var relaterat till landets olika vapenprogram, underrättelseinformation, m m. Man borde haft några summariska rättegångar mot t ex Saddam Hussein och hans närmsta män i USA. Man borde sedan bara lämna landet därhän, men med ett klart budskap om att man kommer tillbaka om Irak återigen väljer att bli ett hot mot USA. Men det tog inte slut där. Irakkriget blev istället en orgie i självuppoffringar för USA:s del. Och det beror förstås på Bushadministrationen och då i synnerhet på Bushs uttalade argument och mål med kriget. Enligt Bush var det USA:s ”plikt” att befria irakierna och bygga upp deras samhälle. Det är bl a därför som detta kriget kostar flera hundra miljarder dollar mer än vad det hade behövt kosta. Och eftersom det övergripande målet med kriget var att befria Irak från Saddam Hussein, istället för att bara värna om USA:s säkerhet, så kunde man ju inte föra ett hänsynslöst krig. Nej, istället blev man ju tvungen att, för att så att säga inte ”döda patienten”, föra ett mjukt och mesigt krig. Även om det direkt och indirekt (eftersom man inte bröt stridsviljan hos den Saddamlojala civilbefolkningen) skedde helt och hållet på bekostnad av de amerikanska soldater som under ockupationen slaktades i den ena efter den andra terroristattacken. (Denna terror som ju bidrar till att allt fler amerikaner vill dra tillbaka sina trupper från Irak, bidrar ju dessutom till att inge hopp hos terroristerna, och lär få amerikanerna att framstå som svaga, vilket kommer att utgöra ett rekryteringsargument för terrorister precis som USA:s undfallenhet för terrorism under 1990-talet var ett rekryteringsargument för Usama bin Laden.) Och som jag redan har varit inne på är jag skeptisk till Bushadministrationens övergripande ambition att befria Irak och på så sätt skapa ”demokratiska ringar” i vattnet i Mellanöstern. Min skepticism vilar inte på att jag inte anser att alla borde få vara fria, utan på att jag helt enkelt inte tror att irakierna liksom den vanlige araben i mellanöstern verkligen vill ha ett fritt samhälle. Jag tror inte de vill ha ett fritt samhälle eftersom de är muslimer, och då kommer alltid koranen före alla världsliga lagar och bestämmelser. Och om koranen måste utgöra grunden för lagstiftningen i ett ”demokratiskt” samhälle i Mellanöstern, då är det enda man kommer få är ”teokrati light” etablerat med hjälp av en majoritet istället för en liten grupp av överstepräster (och detta är i praktiken vad Afghanistan har resulterat i). Så vad spelar det egentligen för roll om man t ex ger irakierna fria demokratiska val när de som kommer att rösta är kollektivistiska och religiösa fundamentalister? Vad man kommer att få är av allt att döma inte ett fritt eller ett för omvärlden säkert Irak.

Om någon – mot all förmodan – undrar varför jag inte har varit online, osv beror det bara på att jag har varit sjuk. Jag är ännu inte frisk men är på bättringsvägen…

En ny bloggare vid namn Emma R som även går under aliaset ”frihetsgudinnan”, har publicerat ett mycket uppskattat Frizon-inlägg på sin blogg. Det är en intressant såväl som rolig läsning.