Johan Noberg och Sara Svanström har skrivit en intressant artikel i dagens DN Debatt. De menar att mediernas analyser av utvecklingen i Irak har präglats av ”rasistiska undertoner”. Jag vet inte om jag köper det, men det gör inte deras artikel mindre intressant, för de tar nämligen upp en massa avslöjande observationer av saker som har sagt och skrivits av diverse vänsterjournalister och debattörer den senaste tiden. Och det som är avslöjande är hur sjukt bisarr vänsterns världsbild egentligen är. Ett utdrag:

Några vänsterdebattörer gick betydligt längre än så och betraktade det väpnade motståndet inte bara som en reaktion mot bristande demokrati, utan till och med som ett uttryck för den sanna demokratin och självständigheten.

I Aftonbladet skrev Åsa Linderborg och Erik Wijk att vi ”måste respektera det väpnade motståndet”. Enligt dem bidrog attentaten till en säkrare värld genom att avskräcka USA från att störta andra diktaturer. Linderborg och Wijk menade den 27 januari att de irakiska rebellerna snarast var att jämföra med de tappra motståndskämparna mot den tyska ockupationen av Norge, Danmark och Frankrike. På så vis jämställs en folklig frihetskamp mot nazismen med fundamentalister som videofilmar halshuggningar och terrorbombar kvinnor och barn för att bekämpa demokrati.

De var inte ensamma. Ali Esbati, tidigare ordförande för ung vänster, var inne på ett likartat spår i Flamman den 27 januari: ”Lika lätt bör det vara att se varför den irakiska motståndsrörelsen angriper valprocessen; ty den angriper därigenom själva ockupationen. Den har rätten på sin sida, och dess framgångar är till förmån för folket runt om i världen.”

Helt jävla otroligt!