…vad vitsen med att förhandla med Iran var? Nu säger Iran, igen, att de tänker anrika uran alldeles oavsett vad förhandlingarna leder till. Är det inte nu dags att börja hota Iran? Borde man inte hota dem att lägga ned, eller också kommer man att jämna Teheran till marken. Förhandlingarna innebär bara att man ger Iran mer tid för att utveckla kärnvapen. Vem vet hur nära de är? Om det stämmer att Nordkorea har skaffat sig kärnvapen då borde den logiska läxan av historien vara att förhandlingar av det här slaget är dömda att misslyckas. Det är helt uppenbart att Iran inte tänker ge vika för några diplomatiska förhandlingarna. Det finns förstås en anledningen till varför de inte bryr sig om vad omvärlden tycker om deras planer att skaffa sig kärnvapen. Det beror just precis på att ingen vågar hota Iran. Inte för att Iran skulle vara en svår fiende rent militärt, för det skulle det inte. Nej, ingen vågar hota Iran eftersom ingen ledare i västvärlden vågar utmana världsopinionen efter Irakkriget. Inte ens president Bush som har ägnat de senaste månaderna åt att försöka återställa relationen till Europa. Mycket riktigt finns det inget som tyder på att Bush tänker göra något åt Iran. Sedan får man ju inte glömma bort att USA förmodligen inte har råd med ytterligare ett krig. Men hur kommer det sig? Det beror förstås på att om USA inte bara tänker bomba skiten ur sin fiende, de tänker även bygga upp hela landets infrastruktur, förse dem med skolor, sjukvård. Man tänker ockupera landet i flera månader, ja flera år faktiskt. Allt detta kostar förstås hundratals miljarder dollar. Så här dyrt hade inte ett krig behövt vara, om kriget bara gick ut på att göra slut på fiendens förmåga att föra krig. Detta är ytterligare en anledning att vara kritisk till Irakkriget.