Jag vet och jag ber om ursäkt, men jag har tyvärr inte haft tid eller lust att uppdatera bloggen på sistone. Det beror på att jag har lagt ned merparten av min tid åt min C-uppsats. Det beror också på att det enligt mig inte har hänt så förvärligt mycket värt att rapportera om. Förhoppningsvis får jag över lite mer tid till helgen och under nästa vecka.

PS: Detta är inlägg 200.

New York Times bjuder idag på en lika intressant som tragisk artikel om den afrikanska kulturen. Det handlar om den omfattande epedemin av kvinnomisshandel som plågar Afrika. Detta utdrag talar för sig själv:

Women suffer from violence in every society. In few places, however, is the abuse more entrenched, and accepted, than in sub-Saharan Africa. One in three Nigerian women reported having been physically abused by a male partner, according to the latest study, conducted in 1993. The wife of the deputy governor of a northern Nigerian province told reporters last year that her husband beat her incessantly, in part because she watched television movies. One of President Olusegun Obasanjo’s appointees to a national anticorruption commission was allegedly killed by her husband in 2000, two days after she asked the state police commissioner to protect her.

”It is like it is a normal thing for women to be treated by their husbands as punching bags,” Obong Rita Akpan, until last month Nigeria’s minister for women’s affairs, said in an interview here. ”The Nigerian man thinks that a woman is his inferior. Right from childhood, right from infancy, the boy is preferred to the girl. Even when they marry out of love, they still think the woman is below them and they do whatever they want.”

In Zambia, nearly half of women surveyed said a male partner had beaten them, according to a 2004 study financed by the United States – the highest percentage of nine developing nations surveyed on three continents.

In South Africa, researchers for the Medical Research Council estimated last year that a male partner kills a girlfriend or spouse every six hours – the highest mortality rate from domestic violence ever reported, they say. In Harare, Zimbabwe’s capital, domestic violence accounts for more than 6 in 10 murder cases in court, a United Nations report concluded last year.

…

Help is typically not easy to find. Nigeria, Africa’s largest nation with nearly 130 million people, has only two shelters for battered women, both opened in the last four years. The United States, by contrast, has about 1,200 such havens. Moreover, many women say wifely transgression justify beatings. About half of women interviewed in Zambia in 2001 and 2002 said husbands had a right to beat wives who argue with them, burn the dinner, go out without the husband’s permission, neglect the children or refuse sex.

…

Nigeria’s penal code, in force in the Muslim-dominated north, specifically allows husbands to discipline their wives – just as it allows parents and teachers to discipline children – as long as they do not inflict grievous harm. Assault laws could apply, but the police typically see wife-beating as an exception.

Cox and Forkum får till det igen…

Efter Reinfeldts senaste sosseri:

Det verkar som att socialdemokraterna är ett parti som står för att de är socialister och att moderaterna låtsas som att de inte är det – men står för exakt likadan politik.

Stefan Ruthström fyller i:

Varför går inte socialdemokraterna och moderaterna samman till ett parti? De förespråkar ju i huvudsak samma politik. Varför ska vi byta regering? Varför skulle moderaterna vara bättre på att driva socialdemokratisk politik än socialdemokraterna själva?

Jag håller förstås med.

Ny artikel på min hemsida:

Länge stödde jag president Bush, men med tiden har jag kommit till insikt om att det var fel av mig.

Varför stödde jag George Bush till att börja med? Tidigare trodde jag att det var bättre av USA att göra ”någonting” än att inte göra någonting alls. Det där stämde, men bara i kontexten av att det var bättre av USA att invadera Irak istället för Iran, än att inte gör någonting alls. Därför tyckte jag bra om Bush eftersom han till skillnad från många före honom och hans motståndare i valet 2004 var villig att använda militärt våld för att försvara USA. George Bush gick till val 2004 på löftet att fortsätta vara på offensiven i kriget mot terrorismen. Även om John Kerry ville framstå som minst lika benägen att försvara USA som Bush, kunde ingen missta honom för vad han var: en FN-kramande pacifistisk pragmatiker. Så i valet mellan Bush och Kerry tyckte jag att valet var givet: Bush måste – trots alla sina brister – vinna. Idag ångrar jag mig.

Varför ångrar jag mig?

Idag när det framgår att Iran inte tänker acceptera EU3:s senaste bud, eftersom det förbjuder Iran från att anrika uran, så rapporterar FoxNews.com följande:

Iran has accused the Europeans of wasting time, saying continued suspension depended on progress in the talks. Tehran says failure to make progress in talks does not prevent it from reopening the Isfahan uranium conversion facility.

Iran har rätt; det har varit ett jävla slöseri med tid att förhandla med dem!

Min blogg har fått över 3 000 besökare. Det är över alla mina förväntningar. Så jag vill bara säga tack för att ni har visat intresse.

Igår inledde USA ännu en offensiv för att slå ut ännu ett näste av terrorister i Irak, denna gång i Anbarprovinsen som enligt New York Times utgör ”hjärtat av det sunnimuslimska motståndet”. Där ska de ta hand om de ”upproriska” städerna Haditha, Haqliniyah och Barwanah. Enligt New York Times åtnjuter det sunnimuslimska ”motståndet” ett ”djupt rotat” och ”folkligt stöd”.

Men för att få slut på det blodiga ”motståndet” i Irak, sägs det att USA måste försöka ”vinna över” irakierna. Detta är något som alla verkar rörande överens om. Mitt enda problem med detta resonemang är att jag inte förstår varför alla är så rörande överens om detta. Om det nu finns ett folkligt och ”djupt rotat” stöd för det blodiga ”motståndet” i Irak, och det krävs att man ”vinner över” dessa för att få slut på det, vad säger detta oss om irakierna? Och om det nu verkligen är nödvändigt att ”vinna över” irakierna, hur ska man då gå till väga för att göra det?

Låt mig först påpeka att jag inte tror för ett ögonblick att USA kan ”vinna över” dessa irakier genom att vara ”snälla” mot dem. Varför inte det? Därför att USA från första början har varit rysligt ”snälla” mot dem. Glöm inte bort att USA bland annat gick in i Irak för att befria irakierna från Saddam Hussein och för att etablera ett fritt samhälle. Man kan ju tycka att detta skulle vara mer än nog för att ”vinna över” irakierna, men USA har trots det gjort mycker mer än så. De har spenderat otaliga miljarder för att bygga upp och reparera hela landets infrastruktur; skolor, sjukhus, vägar, etc. Hur mycket ”snällare” kan man egentligen vara? Hur många fler amerikanska solder ska offras för att göra dessa otacksamma och frihetshatande irakiernas nöjda? Hur många fler miljarder ska USA:s skattebetalare behöva spendera för att göra dessa otacksamma och frihetshatande irakierna nöjda?

Om inget av allt detta duger för de otacksamma irakierna, då måste vi börja fråga oss: Varför ska vi då bryr oss om att försöka ”vinna över” dem? Peter Schwartz förklarar vad det handlar om: ”In logic and in justice, there is only one means of ‘winning public support,’ in Afghanistan or Iraq: eradicating every trace of the former enslavers. If that is not sufficient, then the support is not worth gaining. Our only concern should be toward those who value freedom enough to recognize the inestimable benefit our troops have given them. As to all the others–they need not like us, only fear us.” Helt riktigt. Men hur ska då USA göra dem ”rädda”?

Vi måste börja med att inse att de som inte vill ha frihet i Irak är fienden. De är inte oskyldiga. De är fienden till USA och alla de genuint oskyldiga irakier som vill ha frihet. Terrorister kan inte befästa hela städer som Fallujah, Haditha, Haqliniyah och Barwanah om det inte vore för stödet från (stora delar av) civilbefolkningen, och mycket riktigt har opinionsundersökningar gång på gång visat att det finns ett stort stöd för det blodiga ”motståndet” inom den så kallade sunnitriangeln. USA bör därför inte göra någon skillnad på de civila som stöder ”motståndet” och de som aktivt deltar i det.

Det står nu klart vad det är som krävs för att göra slut på ”motståndet”: USA måste bryta viljan hos de irakier som passivt eller aktivt stöder det. Vad som rent tekniskt krävs för att bryta deras vilja vet jag inte, det är en fråga jag lämnar över till USA:s militärstrateger. Men hur de än går till väga bör de göra sitt allra yttersta för att minimera sina egna förluster. Det vore extremt orättvist och omoraliskt om USA:s militär utsätter sina egna soldater för onödiga risker bara för att skona civilbefolkningen. (Vad gäller de genuint oskyldiga, ska vi inte glömma bort att det moraliska ansvaret för alla oskyldiga offer ligger uteslutande på terroristerna och dem som stöder dem. Och om de är oskyldiga då har de också en förståelse för situationen, och vet att de ska klandra sina sämre landsmän för deras situation, inte USA som ju bara handlar i självförsvar.) De bör därför inte sätta sina soldater under några altruistiska restriktioner som innebär att man utsätter dem för risker i onödan, som lär dra ut på stridigheterna och som lär göra terroristerna än modigare.

Wall Street Journal har publicerat en rent ut sagt fantastisk artikel: Hiroshima – Nuclear weapons, then and now. Den handlar om varför USA gjorde helt rätt att atombomba Japan i slutfasen av andra världskriget. Den handlar om varför Harry S Truman bör betraktas som en hjälte, och inte som en ”krigsförbrytare”. Det som verkligen är intressant är att den vågar argumentera för att USA borde utveckla fram bättre, mer effektiva kärnvapen:

We need bunker busters because North Korea and Iran are using underground facilities to build weapons that threaten us, and we must be able credibly to threaten in return. We need to have nuclear tests because the reliability of our principal warhead, the W-76, has been seriously called into question, and China must not be enticed to compete with us as a nuclear power.

Men detta är inte det allra bästa. Det allra bästa med denna artikel, det som gör denna artikel så fantastiskt bra är att den försvarar USA:s rätt att skaffa sig mer effektiva kärnvapen på något i dessa dagar så sällsynt som moraliska grunder. Författaren förklarar nämligen att USA inte blir en ”hycklare” eller ett moraliskt sett ”dåligt föredöme”, om de själva skaffar sig mer effektiva kärnvapen, så att de kan trovärdigt hota länder som Iran och Nordkoera från att själva skaffa sig kärnvapen: ”Rather, it demonstrates the same capacity for moral self-confidence that carried America through World War II and must now carry us through the war on terror.”

Jag håller helt med författaren. (För övrigt är det rent ut sagt otroligt att en sådan här sak kan publiceras i en tidning som The Wall Street Journal.) Olyckligtvis har USA:s politiska ledare inte den moraliska övertygelsen om att USA har rätt att försvara sig med alla medel tillgängliga. Faktum är att det finns skäl att fråga sig om USA:s politiska ledare ens har den moraliska övertygelsen om att de har rätt att försvara sig. Det är detta – avsaknaden av moralisk övertygelse – som håller tillbaka USA i kriget mot islamismen. Varför saknar USA den moraliska övertygelsen? Det beror till stor del på att president George Bush är kristen och som sådan kan han inte stå för ett själviskt krig i självförsvar. Det enda George Bush vågar stå för är altruistiska halvmesyrer som Irakkriget. Om ens det.

Varför blir det så mycket väsen när president George Bush häver ur sig en sådan sak som att ”intelligent design” borde läras ut sida vid sida med evolutionen i biologiundervisningen? The San Diego Union-Tribunes ledare ger oss en förklaring: ”There is no question that tens of millions of religious Americans are alienated by our culture’s coarseness. Many feel the idea of separation of church and state has turned into government hostility toward those of faith. Given their disaffection, it’s no surprise that these millions are trying to force a new balance between religion and secularism in public life.”

Eller på ren svenska: det handlar om att det finns någonstans mellan 20-60 miljoner kristna fundamentalister i USA, som vill göra USA till en teokrati i syfte att skapa ”balans” mellan religion och sekularism i det offentliga livet. Så medan Bushs uttalande får dessa att börja jubla, får det såna som mig att reagera genom att bli förbannade, för att inte tala om djupt oroliga över USA:s framtid.

Idag medan det fortfarande finns religionsfrihet i USA (även om den håller på att undergrävas av Bushadministrationen), så är det vad jag vet tack och lov inte lagligt att indoktrinera elever i den offentliga skolan i religiösa budskap av ett eller annat slag. Det förekommer rätteligen undervisning om de olika världsreligionerna, men det är inte samma sak. Det är på grund av detta faktum som många kreationister och kristna fundamentalister i allmänhet har i decennier försökt avskaffa eller i varje fall underminera religionsfriheten till den ringa grad att de kan lagligen börja indoktrinera barn i sådana saker som Bibelns skapelseberättelse. Som jag har förstått det har de för det mesta misslyckats med detta, men det finns olyckligtvis även några undantag. Så de kristna fundamentalisterna insåg att de behövde bli lite smartare, så de skapade en ”trojansk häst”: ”Intelligent Design”.

”Intelligent Design” är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli ett vetenskapligt alternativ till evolutionen. Det är inte ens en hypotes. ID bygger på ”oskyldiga” och retoriska frågor som: ”Är inte livet alldeles för komplicerat för att vara resultat av naturens nyck?” och: ”Tyder inte livets enorma komplexitet på att livet måste ha vara verket av en intelligent designer?” Till att börja med utgör hela resonemanget en enda stor motsägelse av typen självuteslutning: Vem skapade denna ”intelligenta designer”? Om så, måste då inte denna ”intelligenta designer” också vara en väldigt komplicerad varelse som även den måste vara verket av ännu en ”intelligent designer”? Eller som dr Keith Lockitch uttryckte det: ”One does not explain complexity by dreaming up a new complexity as its cause.”

Men den kristna högern nöjer sig naturligtvis inte bara med att elever diskuterar ”intelligent design” på skolrasterna. De vill specifikt att ID ska föreläsas med respekt, sida vid sida med evolutionen. Varför? Just eftersom man vill ge eleverna intrycket av att ID har samma vetenskapliga status som evolutionen. Om den kristna högern lyckas komma undan med det lär Bushadministrationen vara den avgörande faktorn – och om de kommer undan med det, vad kan de då inte komma undan med?