I samband med förra inlägget vill jag uppmärksamma er om att dr Andrew Bernstein, författaren till The Capitalist Manifesto, idag inledde en artikelserie om varför kapitalismen är lösningen på världsfattigdomen:

A proper understanding of capitalism is sorely lacking today. In order to gain such understanding, it is best to start with a true story that captures the spirit and sense of life of capitalism. Then it is possible to extract the deeper principles it embodies and the intellectual causes that give rise to it.

Johan Norberg och Johan Forssell har skrivit en bra artikel i SvD som ger ytterligare en god illustration på varför det moraliska är det praktiska. Afrika lider fortfarande av en enorm fattigdom, medan andra länder i Ostasien har tagit sig ur fattigdomen och idag är relativt rika länder. Men det var inte socialism, bistånd och protektionism som gjorde dem rika. Det var kapitalism, produktion och frihandel.

Först när den fattiga världen själv liberaliserar och tillåts handla med den rika utan strafftullar och subventioner kan ett bestående välstånd skapas.

Handelsutvecklingen har medfört en sällan skådad rikedomsökning i Ostasien som på 30 år har förvandlat u-länder till tigerekonomier. Med ökad handel och specialisering har länderna gått från jordbrukssamhällen till högteknologiska industristater.

Det är orsaken till att den extrema fattigdomen i u-länderna har halverats sedan 1981, och undernäringen har minskat från 28 till 17 procent. Sorgligt nog har denna utveckling näst intill gått Afrika helt förbi.

Söder om Sahara breder fattigdomen ut sig. Trots svindlande summor i bistånd och lån står dagens generation kvar vid farföräldrarnas plog. I armodets spår frodas också ofriheten. Afrika är fortfarande världens minst liberala och demokratiska kontinent.

De visar också hur de senaste förslagen att bekämpa fattigdomen i Afrika endast kommer att resultera i att fattigdomen förblir eller t o m förvärras:

Detsamma gäller ökat bistånd. Det konserverar synen på u-länderna som eviga biståndsmottagare. 1960 var Zambia och Sydkorea lika fattiga. Sedan dess har Zambia fått 14 gånger mer i bistånd än Sydkorea. Ändå har Zambia blivit ännu fattigare. I dag är Sydkorea mer än 20 gånger rikare än Zambia.

Femtio år av transfereringar från nord till syd har på många håll skapat en korruptionskultur och en passivitet som har skadat utvecklingen långt mer än den har bidragit.

De som hävdar att lösningen är ännu mer pengar har en skyldighet att förklara varför de 2 300 miljarder dollar som redan har spenderats i bistånd inte redan har skapat denna utveckling.

Då man kan ju tycka att kapitalismens totala och ovedersägliga överlägsenhet torde vara känd för de allra flesta, kan och bör man fråga sig vad det är som driver dessa ”humanister”. Om jag vore cynisk, skulle jag nog tro att dessa ”humanister” drevs av ren illvilja och att de bara är ute efter att fortsätta med att förstöra för de fattiga. Men så är det nog inte. Deras förslag bygger snarare på att de är extremt okunniga. Ta det inte personligt Dogge Doggelito, men det förefaller mig inte särskilt överraskande att du liksom många andra är okunnig om kapitalismens historia, natur och moraliska status.

Det finns de som säger att man är rasist om man är skeptisk till ”spridandet av demokrati” i Mellanöstern. Men rasism har absolut inget med saken att göra. Och jag tycker det är rent ut sagt patetiskt av somliga att sjunka så lågt som att ens antyda att rasism skulle ligga bakom denna skepticism från min och andras sida. Det ska ju inte förnekas att det kanske finns de som på rasistiska grunder motsätter sig denna idé, men det förändrar inte det faktum att det är lågt och fel av folk att klumpa ihop mig med dessa rasister.

Det inte rasism att konstatera att Mellanöstern inte är redo för frihet. (Och man ska inte dra ett likhetstecken mellan demokrati och frihet.) Kulturen i Mellanöstern är extremt irrationell. Den bygger på mysticism och kollektivism. Med sådana idéer är det omöjligt för friheten att växa fram. Inte ens om man i Irak t ex lyckas skapa en liberal demokrati, med konstitutionella restriktioner, kommer friheten att vara varaktig. Det visar inte minst USA:s historia. USA var från början kulturellt sett ljusår ifrån dagen Mellanöstern: USA:s grundande fäder stod för förnuft och individualism. USA var en produkt av Upplysningen. Det var därför friheten kunde etableras i USA; det var därför friheten överhuvudtaget hade en chans i USA. Men allteftersom kulturen i USA blev mer irrationell, har också friheten i USA minskat, detta trots USA:s briljant utformade konstitution. Givet all denna kunskap, hur kan man då vara så naiv att tro att friheten har en chans i Mellanöstern?

Rasism har inget med saken att göra. Att kritisera en kultur är inte detsamma som att kritisera en ras. Hur deras kultur ser ut har inget med ras att göra. Det är inte för att Mellanöstern bebos av araber och perser som friheten inte har en chans där. (För att dra den slutsatsen måste man faktiskt likt en rasist, anse att kulturer kommer med rasen, dvs att man anser att vita föds med vissa värderingar och uppfattningar, att svarta föds med andra värderingar och uppfattningar, osv.) Att jag värdesätter den västerländska civilisationen och betraktar den som objektivt sett mer värd än t ex den muslimska (o)civilisationen, beror inte på att jag är vit. Min enorma uppskattning av den västerländska kulturen och civilisationens värden, följer istället logiskt av det faktum att den objektivt sett är mer livsbejakande, och därför objektivt sett mer värd – om man håller människans liv som värdemätaren.

Kommentarer överflödiga…

Har ni tänkt på att alla försök att besvara en fråga av typen: ”Bör jag inte stjäla, om jag kan komma undan med det?” eller: ”Bör jag inte kränka andras rättigheter, om det har några fördelar?”, är ekvivalent med att fråga sig själv: ”Bör jag göra det som inte fungerar, när det fungerar?” För vad det handlar om är ju att besvara en fråga utan någon hänvisning till den rationella principen som har identifierat vad som på lång sikt faktiskt är praktiskt.

Det är detta som är det fundamentala praktiska problemet med pragmatismen. De vill ju att vi ska avgöra om någonting ”fungerar” på dess ”egna meriter”, ofta helt isolerat, utan kontext, utan hänsyn till kunskap om alla konsekvenser bortom ögonblicket eller stunden. De konstaterar att om helvetet inte brakar loss, så ”fungerar” det. Men det är ju inte så vi bedömer om någonting verkligen fungerar. Inte om vi vill leva och frodas bortom stunden, dvs på lång sikt. (Observera att på kort sikt kan människor överleva utan att äta eller dricka, men det betyder ju inte att det faktiskt är ”praktiskt” att varken äta eller dricka.)

Rationella moralprinciper finns till för att identifiera vad som är lämpligt inte bara idag utan även imorgon. Och har vi väl gjort det, då blir det ju en motsägelse att hävda att det är praktiskt att vara en oärlig, principlös, irrationell, icke-produktiv och av andra beroende människa – även om det på kort sikt kan verka praktiskt. Det är därför frågor av typen: ”Bör jag inte kränka andras rättigheter, om det har några fördelar?” är helt obefogade. Det som gör det helt obefogat, är att principen om individens rättigheter faktiskt etablerar att det inte finns några fördelar med att kränka andras rättigheter. (För en mer detaljerad härledning och redogörelse av principen om individens rättigheter, se Ayn Rands essä ”Man’s Rights” i The Virtue of Selfishness.)

Människans överlevnad kräver av henne att hon tänker längre än ögonblicket; att hon inte bara tänker på idag utan även på imorgon. Människan kan och måste tänka långsiktigt om det är tänkt att hon ska överleva långsiktigt. Hon kan inte överleva genom att handla impulsivt efter vad som känns rätt för stunden, genom att utan några referenser till principer försöka hantera livet på ett rent perceptuellt plan. Livet är alldeles för komplicerat för det. Det är därför människan behöver principer, rationella principer, som kan förse henne med den moraliska vägledning som livet förutsätter.

Det är genom att upptäcka och formulera principer – principer för mänsklig överlevnad – som vi identifierar vad som faktiskt är moraliskt och praktiskt. Utan dessa kan vi inte avgöra vad som är rätt eller fel; alla försök att överleva utan någon referens till moralprinciper är som att försöka överleva som djur. Men precis som djur inte kan överleva som växter, kan människan inte heller överleva som djur. Inte på lång sikt.

SvD: ”Israel har också återupptagit de hårt kritiserade mordaktionerna mot utvalda palestinier. I söndagens räder dödades två Hamasmedlemmar när deras bil blev måltavla.”

Det är inte mord att döda ledare för terroristorganisationer, precis som det inte är mord att avrätta mördare eller att bomba fienden i krig. De som inte erkänner eller respekterar andras rättigheter kan inte göra anspråk på några rättigheter. Israel har däremot rätt till självförsvar och det innebär att de också har rätt att döda alla medlemmar i Hamas och de andra terroristorganisationerna, om det är som krävs för att tillintetgöra det hot de utgör och uppnå en fullständig och ovillkorlig seger.

Hamas skjuter raketer mot Israel, som tack för Israel gav dem hela Gaza. Israel svarar givetvis på våldet. Vad händer? SvD:

Några timmar tidigare hade Hamasledaren Mahmud al-Zahar meddelat att hans grupp kommer att upphöra med raketbeskjutning och attacker mot Israel. – Rörelsen utlyser ett stopp för sina operationer från Gazaremsan mot den israeliska ockupationen, vilka kom . . . som en reaktion på fiendens angrepp, sade al-Zahar.

Va? Hörde jag rätt? Sade han den ”israeliska ockupationen”? Vilken är det han syftar på? Den israeliska ”ockupationen” inuti Israel? Om så, vad säger detta oss om deras motiv? Det verifierar det vi har vetat hela tiden: Hamas och de andra terroristorganisationerna vill inte ha fred och frihet. De vill tillintetgöra det enda någorlunda fria och civiliserade landet i den delen av världen: Israel. De vill göra det som ”svar” på vad al-Zahar kallar för ”fiendens angrepp”. Angrepp?! Vad är det för angrepp, al-Zahar svamlar om? Det faktum att Israel existerar är tydligen vad som räknas som ett angrepp, precis som USA:s och Israels existens utgör ett ”angrepp” enligt Usama bin Laden.

Trots att det inte råder någon som helst konsensus i frågan om huruvida människans aktiviteter ligger bakom en ”förstärkt” växthuseffekt och trots att det finns massor med saker som talar emot en sådan slutsats, så skulle man aldrig kunna tro detta om man bara tog del av svenska medier. Nej, i Sveriges medier fortsätter allmänheten att bli hjärntvättad.

Vi ser det gång på gång. På TV, radio och i tidningarna. Bara de senaste två dagarna har allmänheten blivit exponerad för denna ensidiga rapportering, som bidrar till hjärntvätten. Frågan är om de som arbetar inom medierna är lika hjärntvättade själva och att det är därför som de håller på som de gör, eller om de bara är en del av miljörörelsens opinionsbildning.

I går (söndag) kunde man på TV4 morgonnyheterna, på grund av det dåliga vädret i USA, höra programledaren fråga ut en professor i metrologi. Hennes fråga löd (jag citerar från minnet): ”Beror det vi ser på miljöförstöringen?” Innan vi går in på svaret (som vi redan vet på för hand), måste man ju reagera när man hör detta. Vilken ”miljöförstöring” är det vi talar om? Jag förmodar att denna korkade ”människa” syftade på koldioxidutsläppen. Men sedan när är koldioxid någonting som förstör miljön eller naturen? Sanningen är förstås den att koldioxid i egenskap av att vara en av de så kallade växthusgaserna, är vad som gör livet på jorden möjlig. Faktum är att koldioxid rätteligen kan betraktas som jordens livsblod. (Professorn rättade inte programledaren.) Till råga på allt hänvisade programledaren senare till den uppmärksammade artikeln i tidningen Science, när hon påstod att några forskare nyligen hade visat att den globala temperaturhöjningen leder till fler och värre orkaner, detta trots Science-artikeln, uttryckligen inte drog den slutsatsen!

I morse (måndag) på nyhetsmorgon kom det en kritisk miljöminister, Lena Sommestad, som ondgjorde sig över att USA inte ändrar sin miljöpolitik (läs: skriver under Kyotoavtalet) på grund av Katrina och Rita. Hon är förbannad för att USA inte vill begå självmord. Hon är förbannad för att USA inte frivilligt kraftigt försämrar sin levnadsstandard. Samtidigt hade de självfallet med sig en professor i metrologi Erland Källén som i princip bara fanns där för att ge Sommestads svamlande legitimitet. För som vanligt kunde de inte låta någon röst för förnuftet och vetenskapen ge sin åsikt i saken. Istället gör de allt de kan för att ge tittarna intrycket av en konsensus.

Det är alltså på den här låga nivå som man inom medierna vill behandla vetenskapliga frågor med uppenbara politiska implikationer.

Denna ensidighet och oärlighet hos medierna är omöjligen ett oskyldigt misstag. Det vi ser är gjort med avsikt. Varför? Varför låter TV4 inga avvikande röster inom forskarvärlden få komma fram? Varför låter de inga kritiska röster få höras? Varför är de tydligen så rädda för en öppen och seriös debatt i ämnet? Vad är avsikten? Hjärntvätt!

SvD rapporterade för några dagar sedan:

Moderaterna har övergett svångremspolitiken på kulturområdet och vill nu ge mer pengar till kulturen än regeringen…

För första gången på fyra år presenterade moderaterna i går en samlad partimotion för kulturpolitiken, undertecknad av partiledaren Fredrik Reinfeldt.
– Det låg lite väl mycket besparingar i vår kulturpolitik tidigare. Det är viktigt att tala om att vi nu ger mer pengar till bland annat Dramaten och Operan. De besparingar vi tidigare hade var fel, säger moderaternas kulturpolitiske talesperson Kent Olsson.
Han uttrycker det som att den moderata kulturpolitiken tidigare varit lite för nyliberal, medan den nya inriktningen vilar mer på en kulturkonservativ grund. Det innebär att talet om att kulturen ska bära sina egna kostnader försvunnit och ersatts av en rad satsningar, flertalet generösare än vad regeringen föreslagit i höstbudgeten.

De ”nya” moderaterna är inte längre moderater eller ens socialdemokrater. De är något mycket mer motbjudande: konservativa. De konservativa är enligt mig värre än marxister. Marxisternas teorier är falska och onda. Ingen tvekan om det. Men de försöker åtminstone framstå som företrädare för förnuftet. De försöker ge intrycket av att de har en respekt för förnuftet. Detta är någonting som absolut inte finns bland de konservativa. Marxisterna hävdar att man bör betrakta marxismen som en vetenskap, och därför kan man till en viss utsträckning finna drag i deras tänkande, som gör att deras falska och irrationella idéer till en viss grad kan uppfattas som sammanhängande och begripliga. Inget av detta har de konservativa. Och det rör inte de konservativa ryggen.

De konservativa är inget annat än subjektivister. De har inga argument. De försöker inte ens argumentera. De bryr sig inte om fakta och logik. För dem är det enda som räknas deras irrationella känslor, deras nycker och godtycke. Det är därför som de konservativa ”debattörerna” ofta skriver helt osammanhängande, obegripliga och ologiska inlägg. Om de överhuvudtaget kommer med någonting som liknar en argumentation, består den nästan uteslutande av ett osammanhängande svammel om vikten av vårt ”kulturarv”, bisarra anklagelser om att alla som inte är lika irrationella som de konservativa är nihilister, hänvisningar till Mona Sahlin, en dyrkan av irrationella företeelser och institutioner som religion, monarkin och ”tradition” i största allmänhet. Osv. För bevis: se vilket inlägg som helst av fjantarna vid det ultrakonservativa Mörkblått värn. Deras inlägg kan summeras på följande sätt: ”Hej, jag är konservativ. Jag tycker detta: svammel, svammel, svammel, svammel, svammel, svammel, svammel… Därför att… Gud… Mona Sahlin… Rotlöshet… Nihilism… Kristendom… Gud… Mona Sahlin… Kulturarv…. Gamla hus… Rotlöshet… OK?”

Det enda som skiljer kulturbögarna hos moderaterna ifrån de ultrakonservativa fjantarna i Mörkblått värn, är att moderaterna måste skärpa sig och försöka presentera sitt svammel i en mer respektabel form, så att de slipper skämmas för att det enda de kommer med är rent svammel:

Kulturarvet är grunden vi står på, våra minnesnycklar. Genom kunskap om våra rötter kan vi bygga upp trygghet och identitet, veta var vi kommer ifrån och bättre förstå vart vi är på väg. Kunskapen om det förflutna ger också perspektiv på vår egen tid och respekt för gångna och kommande generationers liv och arbete. Kunskapen skapar också tolerans och förståelse för andras kulturarv. Kulturarv inbjuder till spännande upptäcktsfärder i tid och rum.

Vad exakt betyder detta, när allt kommer omkring? Vad skiljer, i dess essens detta svammel ifrån det som Mörkblått värn kommer med? Varför är det viktigt att känna till våra ”rötter”? Vad är detta för ”rötter” förresten? Vad är det för ”trygghet” och ”identitet” de pratar om? Hur kan man bli ”trygg” av att ta del av operan eller gå på museum? Hur får man en identitet genom att titta på postmodernistiskt skräp i de subventionerade ”konst”hallarna? Varför ska vi ha ”respekt” för det gångna? Varför ska vi vara toleranta inför andras kulturarv? Varför är det överhuvudtaget viktigt att sätta en sådan vikt vid detta oidentifierade ”kulturarv”? Vi får inga svar och ingen förklaring. Bara svammel, svammel, svammel. Då ska vi veta att detta i princip är det absolut bästa man kan förvänta sig ifrån en konservativ kulturbög. Det gick ju ändå att läsa hela stycket, utan att huvudet höll på att explodera av frågetecken.

I själva verket är detta inget annat än en rationalisering för att de konservativa kulturbögarna på alla andras bekostnad, ska få njuta av subventionerade kulturinstitutioner som inte kan konkurrera på en fri marknad. Jag tänker på t ex den moderna ”konsten”, operan och teatern.

De konservativa kulturbögarna har en fetisch för sådant som teater, opera och symfoniorkestrar. Orsaken är enkel: dessa har, för de konservativa, i dagens moderna samhälle fått ungefär samma heliga status som monarkin. Dessa företeelser är nämligen gamla. Att något är gammalt är, om den konservatives känslor samtycker, ofta skäl nog för att höja upp det till skyarna och dyrka det. Vad som gör det hela ännu bättre är att modern ”konst”, teaterpjäser, opera föreställningar och symfoniorkestrar inte åtnjuter någon större popularitet hos de stora massorna. (Massorna har nämligen problem med modern ”konst” och ser i regel ett större underhållningsvärde i storslagna Hollywoodproduktioner med aktionhjältar, än teaterpjäser om depraverade idioter och meningslösa antihjältar.) Detta ger den konservative ännu större skäl att dyrka det. Det är gammalt och ointressant för den ”nihilistiska” massan som, med sin ”låga” smak, ”bara” är ute efter ”enkel” och ”osofistikerad” underhållning. Det är för att tillfredställa denna irrationalism hos dem själva som de tycker att ”kulturen” ska få vara subventionerad av samma massor som de hyser föraktar inför eftersom de inte delar kulturbögarnas intresse för teater, opera eller modern ”konst”. Detta är alltså inte bara extremt irrationellt, det är också extremt orättvist.