Jag har läst Taberfabrikken av Ole Birk Olesen. Översätter man Taberfabrikken till svenska blir det Förlorarfabriken. Med tanke på vilken skada välfärdsstaten gör på individen, hur många förlorare den producerar, är det en passande titel.

Med omfattande statistik kombinerat med en logisk analys, som genomsyrar boken, argumenterar Olesen på ett övertygande sätt för att välfärdsstaten ofta är den främsta orsaken till en lång rad sociala problem som arbetslöshet, missbruk och brottslighet.

Ett essentialiserat exempel på ett argument ur boken går så här: Välfärdsstaten skapar på olika sätt arbetslöshet och bidragsberoende. Arbetslösheten och bidragsberoendet leder till psykologisk ohälsa. Det drabbar deras självkänsla. Många känner sig värdelösa och att livet saknar mening. Många blir deprimerade. En del begår självmord. En del börjar istället missbruka alkohol och narkotika. Som en följd lider och dör idag många fler danskar av alkohol- och missbruk än före välfärdsstatens uppbyggnad.

Det är inte lätt att hitta några stora brister med boken. Men om jag tvunget måste nämna något då är det att den inte ger ett konsekvent moraliskt försvar av friheten. Den ger inte ens ett moraliskt argument emot välfärdsstaten. Olesen ger, vad jag kan se, ”bara” ett praktiskt argument emot välfärdsstaten. Denna kritik är dock inte helt rättvis. Dels eftersom författaren inte är, vad jag vet, någon objektivist. Dels eftersom jag inte tror att detta är syftet med boken.

Bokens dygder överskuggar därför helt klart dess brister. Det bästa med boken är att den förser läsaren med ett omfattande underlag för att induktivt bevisa att välfärdsstaten är skadlig, att det omoraliska är det opraktiska, att orättvisa inte lönar sig.

Är du sugen på att läsa boken? Då kan du få tag på boken gratis, i pdf-format, om du skriver upp dig på Ole Birk Olesens emaillista här.