Jämfört med naturvetenskaperna har humanvetenskaperna ett dåligt rykte. Varför? Det finns två primära skäl. Första det första använder man sig inte av matematik. För det andra genomför man inte några kontrollerade experiment. Därför producerar man mestadels kvalitativa propositioner (t ex ”rättvisa är gott”) som betraktas som mindre exakta, vetenskapliga och objektiva än kvantitativa propositioner (t ex ”90% av alla brottslingar är män”). Förtjänar humanvetenskaperna sitt dåliga rykte? Nej.

Det är onekligen sant att mycket som produceras inom humanvetenskaperna inte kan kvalificeras som vetenskap enligt någon definition. Det beror på att många inom humanvetenskaperna har accepterat och, med en hjälp av rationaliseringar från kantianska postmodernister, omfamnat anklagelserna om subjektivitet. Detta har ”befriat” humanvetenskaperna från allt vad fakta och logik heter. Det finns dock inget som säger att humanvetenskaperna *som sådana* måste vara mindre exakta, vetenskapliga eller objektiva än naturvetenskaperna.

Humanvetenskaperna kan inte ogiltigförklaras eftersom de inte fungerar som naturvetenskaperna. Att bestämma sig för att endast naturvetenskap ska räknas som vetenskap eftersom man inte använder sig av matematik eller kontrollerade experiment är att begå ”den frusna abstraktionens felslut”; det är att fokusera på konkreta detaljer beträffande naturvetenskaperna och ignorera essentiella likheter mellan alla former av rationell och systematisk strävan efter och organisering av kunskap: att man börjar med observationer, bildar abstraktioner och resonerar logiskt. De som envisas med detta vill inte erkänna verkligheten fakta, nämligen att man inte kan studera historia på samma sätt som man studerar fysik eller psykologi på samma sätt som man studerar kemi. De fördömer alltså humanvetenskaperna eftersom de inte lever upp till deras godtyckliga krav. De gör sig, med andra ord, skyldiga till att ”skriva om verkligheten”.

Att man inte använder sig av matematik inom humanvetenskaperna är inget problem. Det gör inte humanvetenskaperna mindre exakta. Det är, till att börja med, inte sant att kvalitativa propositioner skulle vara mindre exakta än kvantitativa propositioner. Det finns inget icke-exakt med propositioner som ”Bilen är röd” eller ”Ärlighet är en dygd”. Antingen är något fallet eller också inte. Det finns en metafysisk och epistemologisk grund för att propositioner är av denna ”antingen/eller”-form. Metafysiskt är det så att det finns inga motsägelser i verkligheten: ”A är A”. Epistemologiskt är det så att våra idéer korresponderar med verkligheten i vilket fall de är sanna eller också inte i vilket fall de är falska. (Låt dig inte luras av att en del propositioner identifierar grader. Det är nämligen samma princip här: någonting är fallet i en viss utsträckning eller också inte.)

Att kvalitativa propositioner är mindre vetenskapliga eftersom de är mindre exakta är i sig själv en kvalitativ proposition. Denna motsägelse illustrerar den generella hierarkiska relationen mellan den mest grundläggande vetenskapen och specialvetenskaperna, inklusive naturvetenskaper som fysik och kemi. Den grundläggande vetenskap som kopplar alla begrepp, inklusive alla sifferbegrepp och all matematik till verkligheten, och därmed förklarar dem giltiga och objektiva, är filosofi. Så de som vill avfärda humanvetenskapernas kvalitativa propositioner som ovetenskapliga gör sig skyldiga till en omfattande och förödande motsägelse; de underminerar och ogiltigförklarar all kunskap. (Se för detaljer The Logical Leap av David Harriman och min artikel ”Filosofins primat”.)

Vill man förstå människan och hennes värld – vilket är vad humanvetenskaperna undersöker – då är det avgörande att förstå medvetandet och dess relation till verkligheten. Men varken medvetandet, dess innehåll, eller dess relation till verkligheten är något som vi kan mäta. Medvetandet som sådant går inte att mäta. Medvetandets innehåll kan man inte heller mäta mer än approximativt och ordinalt; begrepp kan vara mer eller mindre omfattande, tankar och känslor kan vara mer eller mindre intensiva. Men det finns inget att mäta med någon matematisk precision. Större värderingar kan leda dig till att göra mer för att uppnå dem och dessa handlingar kan man mäta, men då är det handlingarna du mäter, inte medvetandet, dess innehåll eller relation till verkligheten. (Denna poäng fick jag från Leonard Peikoff via The Logical Leap.) Medvetandets relation till verkligheten går inte heller att mäta: antingen är vi medvetna eller inte; antingen korresponderar våra idéer till verkligheten eller inte. (Detta är också en förklaring till att kvalitativa propositioner är, tvärtemot den konventionella visdomen, exakta.)

Medan man varken kan eller behöver använda sig av matematik inom humanvetenskaperna är däremot matematik ovärderligt inom naturvetenskaperna. När man ska identifiera kausala samband bortom de vi direkt kan observera på den varseblivbara nivån, då måste vi använda oss av matematik. Ta äpplet som faller mot jorden, månen snurrar som runt jorden, jorden snurrar runt solen och planeternas rörelser i solsystemet. Vid en första anblick har dessa rörelser varseblivningsmässigt lite eller inget gemensamt. Men med hjälp av matematik kunde Isaac Newton identifiera och definiera ett matematiskt samband mellan samtliga rörelser såväl som den kausala faktorn (massan). (För en längre, detaljerad redogörelse av varför naturvetenskaperna behöver matematik hänvisar jag till The Logical Leap.)

Ämnets natur bestämmer hur man studerar det. Man kan inte studera historia på samma sätt som man studerar kemi och man kan inte studera kemi på samma sätt som man studerar psykologi. Och så vidare. Så hur ska man då studera människan och hennes värld? Det första man måste göra är att identifiera människans natur. ”It is with the study of man . . . that any science of the humanities has to begin” (”What is Capitalism?”, Capitalism: The Unknown Ideal, s 15, Ayn Rand).

Människan har fri vilja. Detta är, tvärtemot vad många tror, inget problem när det kommer till att identifiera kausala lagar inom humanvetenskaperna. Det är i själva verket nyckeln. Människans fria vilja omfattar, till att börja med, valet att fokusera eller inte, det vill säga valet att tänka begreppsligt eller inte. Att välja att fokusera är det första valet, men det är inte det enda. Vi väljer även vad vi ska tänka på och hur såväl som vad vi ska göra och hur. Genom att välja vad vi ska tänka på och låta det tjäna som ett skäl för vad vi väljer att göra, väljer vi också orsaken till vårt tänkande och handlande, nämligen våra idéer och värden. (Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand, ss 55-69, Leonard Peikoff.)

Människan är en begreppslig varelse. Hennes förmåga att tänka begreppsligt är orsaken till allt som är utmärkande för människan; konst, humor, vetenskap, teknologi, filosofi, etc. Det är hennes essentiell karaktärsegenskap. Människor tänker begreppsligt och väljer att handla på sina begreppsliga idéer och värderingar. Så vill förstå vad människan gör och *varför*, då står svaret att finna i hennes tänkande; hennes idéer och värderingar. Ayn Rand: ”There is only one power that determines the course of history, just as it determines the course of every individual life: the power of man’s rational faculty—the power of ideas. If you know a man’s convictions, you can predict his actions. If you understand the dominant philosophy of a society, you can predict its course. But convictions and philosophy are matters open to man’s choice.” (”Is Atlas Shrugging?”, Capitalism: The Unknown Ideal, s 165, Ayn Rand.)

Endast om man förstår människans natur som viljestyrd begreppslig varelse kan förstå varför människan gör som hon gör vilket är en absolut förutsättning för att upptäcka kausala lagar inom humanvetenskaper som filosofi, psykologi, kriminologi, nationalekonomi eller historia. Detta – att människan är en viljestyrd begreppslig varelse – är en av Ayn Rands viktigaste upptäckter. Det är nämligen kärnan till objektivitet inom humanvetenskaperna.

Vi kan identifiera kausala lagar inom humanvetenskaperna på samma sätt som vi upptäcker dem inom naturvetenskaperna, nämligen genom att tillämpa Mills metoder. Om någon får en matförgiftning och vi ser att det enda som är gemensamt för alla som blev sjuka var att de åt räkor, då har vi skäl att tro att räkorna eller någonting som är gemensamt med räkorna, är orsaken till att folk blev sjuka av maten. Vi behöver inte göra några kontrollerade experiment för att upptäcka orsaken till att somliga blev sjuka. Vi bara ser vad som är gemensamt.

På samma sätt och av samma anledning behöver vi inte göra kontrollerade experiment för att upptäcka att egoism, rättvisa och frihet är bra, eller att känslor orsakas av idéer och värderingar, eller att minimumlöner orsakar arbetslöshet, eller att etatism leder till krig, eller att centralbanker orsakar inflation, eller att mysticism leder till våld, eller att modern filosofi leder till studentrevolter. Vår personliga erfarenhet och historia ger oss mer än tillräckligt med händelser och situationer i alla möjliga kombinationer, som gör det möjligt för oss att identifiera den kausala faktorn. (Denna idé fick jag av Leonard Peikoff via The Logical Leap.) Vad man hela tiden måste göra, i slutändan, är att integrera allt man observerar, alla likheter och skillnader, med vad man vet om människans natur som viljestyrd begreppslig varelse och då framför allt hennes idéer och värderingar. (Induktiva generaliseringar kräver att man identifierar vad det är med de handlande entiteternas essentiella natur som är orsaken och sedan integrera. Se The Art of Thinking av Leonard Peikoff.)

Alla kausala lagar inom humanvetenskaperna kommer, på grund av människans natur, att ta formen ”Om människan väljer att handla på idé X/värdering X, då kommer detta och detta att följa”. Man kan (och behöver) inte förutse detaljer eftersom det finns ofta så många möjliga alternativ, men man kan förutse var man i stora drag är på väg. Lagen om utbud och efterfråga kan, till exempel, inte förutse det exakta priset. Men det kan, allt annat lika, däremot förutse om priset kommer att gå upp eller ned. Om en kultur domineras av mysticism, då kan man till exempel inte förutse exakt vilken religiös sekt som kommer att ta över. Men man kan, allt annat lika, däremot förutse att någon religiös sekt kommer att ta över.

Om man studerar de teorier bland humanvetenskaperna som är sanna och bevisade då kommer man att se att vetenskapsmännen i fråga förutsatte, implicit eller explicit, att människors handlande bestäms av deras tänkande, dvs deras idéer och värderingar. Man kommer också att se att de använde sig av Mills metoder för att implicit eller explicit identifiera att tänkandet är orsaken såväl som vilka tankar som är orsaken. Låt mig indikera hur detta kan ta sig till uttryck, med hjälp av ett par exempel på vad jag betraktar som framgångsrika teorier.

Vad är orsaken till brottslighet? I Inside the Criminal Mind går psykologen Stanton Samenow igenom alla konventionella teorier. Är det fattigdom? Nej. De allra flesta som är fattiga begår inte brott. Brottsligheten känner inga sociala gränser. Är det konjunkturen? Nej. Brottsligheten går även upp i goda tider. Den har även gått upp, trots att alla, även de fattigaste, har fått det bättre. Är det uppfostran? Nej. De allra flesta som fick en hemsk uppfostran blir aldrig brottslingar. Är det grupptryck? Nej. Det visar sig att brottslingar söker sig till likasinnade, inte att brottslingar utövar ett ”socialt tryck” för att få folk att bli brottslingar. Man behöver inte vara någon psykolog för att se att de konventionella teorierna som många psykologer och sociologer propagerar för inte håller. Om teorierna var sanna, då skulle det ha funnits miljontals fler brottslingar. Men det gör det inte. Teorierna motsägs dessutom av det faktum att människan har fri vilja varför dessa faktorer inte kan ha någon betydelse för huruvida människor begår brott eller inte. Nej, alla konventionella teorier motsägs av verklighetens fakta och måste därför avfärdas som falska. Så vad är då orsaken till brottslighet? Det är brottslingarna. Vad är det som skiljer dem från alla andra människor? Deras tänkande. De har en helt annorlunda syn på sig själv och världen jämfört med alla andra. En vanligt förekommande premiss bland brottslingar är att om de vill ha något, då anser de också att de har rätt till det. Om de inte får vad de vill ha, då är de offer för en orättvisa och då har de rätt att ta det med våld om nödvändigt. Vad är metoden här? Återigen ser vi hur man använde sig av Mills metoder dels för att avfärda de falska teorierna och dels för att upptäcka brottslingarnas tänkande som den riktiga orsaken. (För detaljer hänvisar jag till Inside the Criminal Mind.)

Vad är orsaken till Nazityskland? I The Ominous Parallels identifierar filosofen Leonard Peikoff orsaken till Nazityskland. Peikoff börjar med att gå igenom en lång rad av populära förklaringar till nazismens uppgång. Allt ifrån Tysklands nederlag i första världskriget, den ekonomiska krisen, sekulariseringen av det tyska samhället, den marxistiska tesen att nazismen var en produkt av kapitalismen till den psykoanalytiska tesen att nazismen föddes ur en törst efter en fadersfigur. I nästan alla fall finns det uppenbara problem med teorierna såsom att Tyskland var ett av de mest religiösa länderna och de minst kapitalistiska. Om någon eller några av dessa faktorer var orsaken, då skulle man åtminstone kunna urskilja en svag korrelation mellan dessa faktorer och nazismen, men det kan man inte. Därför avfärdar han dem. Vad är metoden han använde sig av? Mills överensstämmelse- och differensmetod. Hur upptäckte han att vissa filosofiska idéer var den *fundamentala* orsaken? Genom att studera aspekter av kulturen i Weimarrepubliken – dess konst, vetenskap, utbildningsväsende, politik, etc – kan man se ett uttryck för samma fundamentala idéer; filosofiska idéer. Integrerar man detta med vetskapen om att människan är en begreppslig varelse vars handlande, ytterst, bestäms av hennes tänkande följer det att den *fundamentala* orsaken verkligen är filosofi. (För den som vill ta del av det överväldigande induktiva underlaget för slutsatsen hänvisar jag, helt enkelt, till boken.)

Det finns en hel del exempel på framgångsrika teorier inom humanvetenskaperna. Aaron Becks kognitiva teori om depressioner (psykologi), Edwin Lockes teori om målsättning (psykologi), Carl Mengers teori om pengarnas uppkomst (nationalekonomi), Carl Mengers teori om marginalnyttan (nationalekonomi), Ludwig von Mises teori om konjunktursvängningar (nationalekonomi), Ayn Rands begreppsbildningsteori och Leonard Peikoffs induktionsteori (filosofi) är några av dem. Om man studerar deras (implicita) premisser om människan, i synnerhet hennes medvetande, och deras (implicita) metod ser man varför det är möjligt för dem att framgångsrikt identifiera och bevisa kausala samband. Det finns massor med exempel på falska och icke-framgångsrika teorier inom humanvetenskaperna. Sigmund Freuds psykoanalys och B F Skinners behaviorism (psykologi), Keynes teori om konjunktursvängningar (nationalekonomi), Chomskys teori om en medfödd universell grammatik (lingvistik). Om du studerar deras (implicita) premisser om människan och hennes medvetande såväl som deras (implicita) metod, då kommer det inte som någon överraskning att deras teorier är falska och att de varken kunde identifiera eller bevisa några kausala samband. (En del av dem förnekade fri vilja, en del av dem förespråkade att vi hade medfödda idéer, en del av dem förnekade till och med att vi är medvetna. När det kommer till filosofi finns det, förresten, så många falska teorier att det är mycket lättare att räkna upp upphovsmännens namn, till exempel David Hume och Immanuel Kant, än teorierna.)

Nu vet vi varför humanvetenskaperna inte kan avfärdas som icke-exakta eller ovetenskapliga, eftersom man inte använder sig av matematik eller kontrollerade experiment. Vi vet också vad, i essentiella termer, är en absolut förutsättning för att kunna identifiera och bevisa kausala lagar inom humanvetenskaperna. Vad som krävs är att man vet att människan är en viljestyrd, begreppslig varelse. Vet man detta kan man, med hjälp av Mills metoder, identifiera och bevisa kausala samband genom att göra personliga observationer och studera historia.