Människan har fri vilja. Vår fria vilja består av möjligheten att välja mellan två eller fler alternativ när det kommer till tänkande och handlande. Det primära valet är valet att fokusera. Men det är inte det enda valet. Senare val handlar om vad man ska tänka på, hur man ska tänka på det, vad man ska göra och hur man ska göra det. Vad innebär det att fokusera? Och hur vet vi det?

Valet att fokusera är valet att höja sin medvetenhet till den begreppliga nivån; det är valet att vara redo att tänka begreppsligt. Vi väljer alltså att vara redo att göra sådana saker som att bilda begrepp, att tillämpa begrepp, att placera nya konkreter under begrepp, att identifiera orsak och verkan-samband, att bilda generaliseringar och principer, att identifiera dem i konkreter, att identifiera logiska implikationer, att identifiera tillämpningar, att tillämpa dem, att identifiera underliggande premisser, etc.

Man kan vara fokuserad utan att för den sakens skull tänka på någonting särskilt. För att räknas som fokuserad räcker det med att man är redo att tillämpa den kunskap man har. Man måste alltså inte ägna varje vaket ögonblick åt att försöka dra nya slutsatser eller identifiera de logiska implikationerna av vad man nyss har lärt sig, för att räknas som fokuserad. Att vara fokuserad är en fråga om grader. Något förenklat kan man säga att det finns tre generella ”intervaller”: att vara ofokuserad, att vara fokuserad och att vara i full fokus. (Man kan vid varje ögonblick välja att vara var som helst inom dessa intervaller.)

Med detta sagt kan jag nu göra klart ett par saker. Jag har nämligen sett en del objektivister som blir mycket förvirrade här.

Valet att fokusera är INTE valet att tänka. Valet att fokusera är, som sagt, endast valet att vara REDO att tänka begreppsligt. Att börja tänka begreppsligt förutsätter att du redan har gjort dig mentalt redo för att tänka begreppsligt. Valet att fokusera är valet att, så att säga, ”starta motorn”, medan valet att tänka är att faktiskt börja köra med bilen.

Valet att fokusera är INTE valet att koncentrera sig. Att vara koncentrerad innebär att du prioriterar framför annat i ditt tänkande (eller handlande). För att du ska kunna vara koncentrerad på detta sätt, måste du redan vara redo att tänka begreppsligt. Om man inte gör denna skillnad, då antyder man att om man gör någonting som inte kräver någon större mental ansträngning, då är man inte fokuserad. Men det är inte sant. Man kan vara i full fokus och ändå inte särskilt koncentrerad på någon specifik uppgift.

Den primära orsaken till att diskussioner om det primära valet, valet att fokusera, leder till så många förvirringar är för att de flesta inte gör någon ansträngning att verkligen förstå vad det innebär. De försöker inte förstå genom att göra egna observationer. Så här tänkte jag hjälpa en del på traven.

Så hur vet vi då allt detta? Jag vill först börja med att säga hur vi INTE vet det.

Om du resonerar så här: ”Människan har fri vilja. Därför kan hon välja. Men det måste finnas ett första val. Annars får vi en oändlig regress. Och det är dåligt. Därför måste det finnas ett första val. Och i OPAR kan vi klart och tydligt läsa att begreppsligt tänkande är viljestyrt medan varseblivning inte är det. Vidare säger det nästan sig själv att vi måste välja att fokusera innan vi kan välja vad vi ska tänka på. Därför måste valet att tänka begreppsligt vara det första valet”, då är du helt ute och cyklar.

Allt detta är, på sätt och vis, sant. Men om du lutar dig på ett resonemang som detta, då vet du INTE det. Detta är ett resonemang som inte vilar på några egna observationer. Det är bara definitioner, några fixa idéer som du accepterar eftersom de av någon anledning verkar plausibla, något du har läst i en bok och, slutligen, din förmåga att förena alltsammans i vad som ser ut som ett logiskt sammanhängande argument. Detta är ett exempel på rationalism, dvs att resonera från en del ord och meningar till andra ord och meningar, utan någon klar koppling till verkligheten.

Så hur vet vi det? Det finns bara ett sätt att veta det och att bevisa det för oss själva och det är genom att observera oss själva och andra välja att vara ofokuserade, fokuserade och fullt fokuserade.

Vi kan till exempel observera följande:

En student lyssnar på en föreläsning. Han hör orden, men låter mest dem bara passera utan att reflektera över dem. Han gör, kanske, några anteckningar utan större hänsyn till om det är viktigt eller inte. Han kopplar inte informationen till någonting. Han får ned några namn, årtal, en och annan definition och formulering från tavlan. Men han ser inget samband. Allt, så att säga, har bara regnat över honom. Detta är en ofokuserad student. Om du frågar honom vad föreläsningen handlade om kan han kanske snabbt och hafsigt rabbla upp just några namn och årtal, men han inte kan förklara någonting eller relatera det till någonting eller dra några slutsatser av det. Han kan av samma anledning inte använda sig av kunskapen.

En annan student lyssnar på samma föreläsning men han låter inte bara orden regna över honom utan kontroll. Han försöker aktivt behandla vad han hör. Han gör anteckningar, han gör en del kopplingar, ser en del samband, förenar en del saker som gemensamma, ser en del implikationer, drar en del slutsatser, etc. Detta är en fokuserad student. Uppenbarligen förstår denna student föreläsningen bättre. Han kan säga någonting meningsfullt om den. Han kan se en del kopplingar till annan kunskap. Han kan se hur man kan använda sig av kunskapen på olika sätt.

En tredje student vid samma föreläsning gör allt detta och mer. Han utövar total kontroll över sitt tänkande: han tar in allt relevant han kan komma på, söker aktivt efter implikationer, orsak och verkan, han försöker kritiskt utvärdera allt han läser och hör, sant eller falskt, gott eller ont, söker aktivt ta reda på hur man kan tillämpa den nya informationen, han försöker dessutom formulera definitioner, principer, och essentialisera allting, han tänker på sin metod, etc. Detta är en fullt fokuserad student. Uppenbarligen har den här studenten full koll på vad föreläsningen handlade om. Han kan definitivt se hur man kan använda sig av kunskapen på olika sätt.

När man har observerat sig själv och andra i de olika tillstånden, då ser man klart och tydligt att det finns det skillnader. Den första är inte redo att tänka begreppsligt. Den andra är redo och gör det också. Den tredje gör det också, men i en mycket större ansträngning. Vi kan alltså genom att göra sådana här observationer dra, rent induktivt, följande slutsats: att vara redo att tänka begreppsligt kommer i grader.

Vad mer kan vi lära oss, induktivt, genom att göra sådana här observationer? Vi kan se att den första studenten varken är kapabel att göra någonting med ny eller gammal kunskap. Av samma anledning kommer hans begreppsliga kunskap inte spela någon roll för vad han väljer att tänka på eller hur såväl som vad han väljer att göra eller hur. Han kan inte överväga vad han ska tänka på eller vad han ska göra med hjälp av kunskap som han inte är mentalt redo att handskas med. Det kan däremot de två mer fokuserade studenterna.

Så vi ser att innan man väljer att fokusera, dvs att vara redo att tänka begreppsligt, kan man inte använda sig av ny eller gammal begreppsliga kunskap som ett skäl för att göra någonting. Vi ser att alla senare val, om vad och hur vi ska tänka eller handla, förutsätter att vi är redo att tänka begreppsligt. Vi ser alltså att valet att fokusera är det primära valet. Vi ser också att det är ett oreducerbart val, då det inte kan förklaras eller motiveras av tidigare begreppslig kunskap.

Så vad har vi lärt oss, genom att studera oss själva och andra, i olika stadier? Vi vet att vi kan fokusera (göra oss redo att tänka begreppsligt). Vi vet att vi kan fokusera mer eller mindre. Vi vet att innan vi har fokuserat kan vi varken ta in ny begreppslig kunskap eller använda oss av gammal begreppslig kunskap. Vi vet att vi därför inte heller kan låta vår begreppsliga kunskap tjäna som ett skäl för att tänka på någonting eller göra någonting. Följaktligen vet vi också, genom sådana här observationer, att valet att fokusera är det primära och att det är oreducerbart.

Vad valet att fokusera är, att det är primärt och att det är oreducerbart, är alltså INTE en slutsats som vi kan komma fram till genom någon slags härledning från någon definition av människan eller fri vilja eller någon bok. Detta är en slutsats som vi kan endast bevisa för oss själva genom att göra egna observationer. Det är endast genom att observera, på detta sätt, som vi kan vara säkra på att våra idéer är kopplade till verkligheten, är sanna, och att vi själva vet, klart och tydligt, vad de betyder.