Efter det senaste vansinnesdådet i USA, där kongresskvinnan Gabrielle Giffords blev skjuten i huvudet, och sex andra oskyldiga mördades, så har debatten av någon obegriplig anledning handlat om det amerikanska debattklimatet. Man har försökt ge Sarah Palin (en politiker som jag inte beundrar) och Tea Party-rörelsen skulden för vad som hände. Det finns inget rim eller reson i dessa anklagelser. Och ju mer vi vet om Loughner, desto mer grundlösa framstår anklagelserna. Precis som mördaren, Jared Lee Loughner, söker dessa vänsterkommentatorer dåraktigt finna ett mönster där inget mönster nödvändigtvis finns. De söker rationella förklaringar till irrationella handlingar.

Alla tillgängliga fakta talar för att Loughner är inget annat än en allvarligt sjuk människa som drevs av paranoida vanföreställningar om av staten försöker kontrollera oss alla genom att hjärntvätta oss med grammatik i den offentliga skolan. Grammatik handlar om hur vi formulerar våra tankar. Så det är inte svårt att se hur en paranoid människa kan härleda fram en statlig konspiration från det faktum att det förekommer grammatikundervisning i den offentliga skolan. Förmodligen lider han av en allvarlig form av schizofreni.

I vilket fall som helst, så är detta inte är första gången en galning begår ett vansinnesdåd. Och det är inte heller första gången som en galning stör sin omgivning, beter sig på ett sätt som gör att folk blir oroliga för sina liv. Det har rapporterats att Loughner betedde sig mycket underligt och hotfullt när han studerade matematik vid ett college för några månader sedan. Hans beteende var så märkligt och hotfullt att en del elever skulle inte alls bli förvånade om han en dag dök upp med en pistol och började skjuta runt omkring sig.

Så hur ska man förhålla sig till sådana här människor? Ända sedan 1960-talet har man lagt ned mentalsjukhus eftersom man bland annat fick för sig att det var ”förtryck” att spärra in de mentalt sjuka. Denna ”avinstitutionalisering” har i stor utsträckning visat sig vara en katastrof. Många mentalt sjuka kan inte ta hand om sig själva. Så de slutar ofta upp som hemlösa. De börjar också missbruka olika droger. En del av dem stör allmänheten genom sitt underliga beteende. En del av dem är hotfulla. En del av dem begår allvarliga brott.

Jag säger att många, kanske de allra flesta, av dessa bör återigen spärras in på mentalsjukhus. De ska spärras in eftersom de utgör ett objektivt hot mot våra rättigheter. Och det är statens jobb att spärra in dem, eftersom det är statens jobb att skydda våra rättigheter. Naturligtvis ska man inte spärra in folk som predikar galenskaper på gator och torg. Det är inte Mona Sahlins eller Lars Ohlys eller Maria Wetterstrands idéer som spelar roll, utan deras handlingar.

Självklart ska man spärra in sjuka människor vars beteende är direkt hotfullt. Det räcker med att ens beteende är så pass underligt att vanliga människor har objektiva skäl för att känna sig hotad. Hotet behöver inte vara verkligt. Det är mycket möjligt att de flesta av dessa galningar aldrig skulle göra någon illa. Men det spelar ingen roll. För kom ihåg att man har ingen rätt att hota andra med en leksakspistol. Det spelar ingen roll att pistolen inte kan döda någon. Allt som spelar någon roll är att jag tror att pistolen är äkta. Samma princip gäller för mentalt sjuka vars beteende är så pass underligt att jag blir rädd för min säkerhet. Galningarnas ”verkliga” intentioner spelar ingen roll. Om du har en farlig och smittsam sjukdom, då bör man sätta dig i karantän tills du inte längre utgör ett hot för andra. Huruvida du ville smitta andra spelar ingen roll. (De som inte är mentalt sjuka, de som alltså medvetet *väljer* att begå brott ska inte hamna på ett mentalsjukhus. De ska hamna i fängelse.)

Det behöver inte nödvändigtvis vara fråga om ett dödligt hot mot dina rättigheter. Det räcker med att ditt beteende är så pass störande att det är väldigt svårt eller omöjligt att utöva sina rättigheter, då utgör ditt störiga beteende en kränkning av andras rättigheter. Ett exempel: Du har, normalt sett, ingen rätt att spela hög musik mitt i natten, om det gör det omöjligt för dina grannar att sova om nätterna. Av samma skäl har du ingen rätt att gå runt på stan och, eftersom man av mentala skäl är oförmögen att ta hand om sin personliga hygien, lukta så pass illa att folk inte kan passera dig utan att de håller på att spy. (Man kan diskutera exakt var gränsen ska gå, men jag vill bara etablera principen här.)

Man kan inte skydda sig mot allting. Men man kan minimera hoten genom att spärra in sjuka människor om stör allmänheten eller beter sig hotfullt. Detta är den rationella lösningen. Men är detta lösningen som den ”sansade” amerikanska vänstern föreslår? Efter att ha påstått, utan några som helst grunder, att mördaren drevs av högern ”hatiska” retorik, föreslår de nu att högern ska ”tona ned” retoriken. Deras ”upphetsade” retorik skapar nämligen ett ”polariserat” Amerika. Och som denna tragedi visar har vi inte längre råd med ett sådant ”farligt” debattklimat. (Allteftersom vi vet mer om mördaren så påstår nu represetanter från vänstern att även om den här galningen inte drevs av högerns budskap, så kommer säkert nästa vansinnesdåd inspireras av Glenn Beck eller Sarah Palin.)

Vad allt detta egentligen handlar om är att de inte gillar vad högerdebattörer säger. De gillar inte det ideologiska innehållet. Det är därför de vill att vi ska hålla tyst. Så de försöker tysta människor på grund av deras idéer, inte på grund av deras beteende. De är alltså mer måna om att institutionalisera censur, än att institutionalisera galningar. Galningarna kan fortsätta gå fria på gator och torg, hålla tal och bli omvalda. Men de som kritiserar Obama ska tystas eftersom de utgör ett ”hot” mot den ”nationella (ideologiska) enigheten”.