Dödsfixering

Vad skulle du säga om du fick reda på att universitetsutbildade intellektuella och professorer har spenderat decennier åt att klura ut vem och hur många människor man ska döda? Du skulle förmodligen tro att jag skämtar eller att det är fråga om någon bisarr science fiction-film som utspelar sig i ett alternativt universum. Men då har du fel. Dessa människor finns. Dessvärre är de, till ingens större förvåning, filosofer. Och de säger sig ägna sig åt moralfilosofi.

Jag citerar Prospect Magazines artikel ”Matters of life and death”:

Moral philosophers have long debated under what circumstances it is acceptable to kill and why, for example, we object to killing a patient for their organs, but not to a distribution of resources that funds some drugs rather than others. To understand the debate you need to understand the trolley problem. It was conceived decades ago by two grande dames of philosophy: Philippa Foot of Oxford University … and Judith Jarvis Thomson of MIT. The core problem involves two thought experiments—call the first ”Spur” and the second ”Fat Man”

In Spur … an out-of-control trolley—or train—is hurtling towards five people on the track, who face certain death. You are nearby and, by turning a switch, could send the trolley onto a spur and save their lives. But one man is chained to the spur and would be killed if the trolley is diverted. Should you flick the switch?

In Fat Man … the same trolley is about to kill five people. This time, you are on a footbridge overlooking the track, next to a fat man … If you were to push him off the bridge onto the track his bulk would stop the trolley and save the lives of those five people—but kill him. Do you push him?

Study after study has shown that people will sacrifice the spur man but not the fat man. Yet in both cases, one person is killed to save five others. What, then, is the relevant ethical distinction between them? This question has spawned a thriving academic mini-industry, called trolleyology.

Den första sunda reaktionen när man läser detta är: ”Vad är det för fel på dessa människor?”

Varför ägnar sig så många filosofer åt sådana här tankeexperiment? Anspråksfulla som de är har de inga problem med att låtsas som att de pratar för alla när de analyserar sina dödsbringande ”intuitioner”: ”Trolleyology encapsulates the deepest tensions in our moral outlook”. Om så, vad är då essensen av ”vårt” moraliska synsätt?

Lägg märke till att filosoferna inte har spenderat decennier åt att fundera på hur man ska göra det bästa av sitt liv, hur man ska leva ett lyckligt liv. Istället har de spenderat decennier åt död och lidande: ”Vem ska lida eller dö för andras skull?”

Vad som förbluffar dessa filosofer är alltså INTE att de faktiskt grubblar över att döda människor. Nej, att döda människor för andras skull är rätt och riktigt verkar snarare vara en självklarhet. Vad som istället förbluffar dessa filosofer är hur det kommer sig att folk har olika uppfattning om vem de ska döda under vissa situationer men inte andra. Snacka om att ha märkliga prioriteringar. Vad vi ser här är en fixering på död och lidande.

Hur kommer det sig att filosofer har en sådan fixering? Därför att ingen av dem har ifrågasatt den primitiva och barbariska moralfilosofi som praktiskt taget alla tar för givet: altruismen. Altruismen är idén att det moraliska är att offra sig för andra. Att offra sig själv innebär att man ger upp ett större värde till förmån för mindre eller inget värde. Ditt eget liv inkluderat.

Det är därför dessa filosofer inte ser något fel i att döda en del människor för att rädda andra. Att någon eller några ska offras för andra är självklart, frågan är bara vem. Och om det är rätt att offra sig för en människa, då är det bättre om man kan offra sig för fler människor. (Det är därför altruism tenderar att implicera kollektivism.) Behövs det fler bevis för att altruismen är dödens moral?

Altruismen göder, förresten, denna fixering på död och lidande på mer än ett sätt. Var altruisterna än vänder sig ser de nämligen situationer där de tycker att någon måste offras för andras skull: Amerikaner som behöver sjukvård, de svältande i Afrika, de ”underprivilegade” i förorterna, etc. Var de än vänder sig ser de ”legitima” skäl att offra sig för andra. Att ge upp sin egen lycka för andras skull. Att lida för andras skull. Att, i värsta fall, offra sitt liv för andras skull. Det är alltså inte särskilt konstigt att de till slut får vad Ayn Rand kallade för en ”illvillig” syn på universum. Det vill säga att se på universum som en plats där liv och lycka är, i princip, omöjligt. Vilket ju är sant, om man försöker leva som en altruist. Försöker man leva som en altruist blir livet ett helvete. (Det är inte heller särskilt konstigt att de till slut utvecklar ett hat mot andra människor. Istället för att se på andra människor som ett faktiskt eller potentiellt värde i kraft av deras dygder, ser de på andra människor som ett faktiskt eller potentiellt anspråk på deras liv och värden.)

Vad är förresten lösningen på dessa ”dilemman”? Om man överhuvudtaget kan ta dessa löjliga och bisarra tankeexperiment på allvar, då säger jag att vad du än gör så är det fel. Det finns två typer av situationer där man kan behöva välja att döda en annan människa. Nödsituationer och tvångssituationer.

En nödsituation är ”an unchosen, unexpected event, limited in time, that creates conditions under which human survival is impossible—such as a flood, an earthquake, a fire, a shipwreck” (”The Ethics of Emergencies”, The Virtue of Selfishness, Ayn Rand). I nödsituationer gäller samma standard och principer som i normala situationer. Men de måste tillämpas annorlunda eftersom situationen inte tillåter dig något annat.

En essentiell aspekt av nödsituationer är att du inte har tid att vänta. Du måste handla och du måste handla nu. Detta betyder att du kan inte, utan vidare, tillämpa principer som förutsätter att långsiktig mänsklig överlevnad är möjlig i situationer där den i själva verket är omöjlig. Så om du måste stjäla mat för att överleva i en nödsituation, då är det moraliskt rätt. (Den som invänder genom att säga att ”människan har rätt till egendom” varför man måste gå med på att svälta till döds i en nödsituation, gör sig skyldig till omfattande ”context-dropping”.)

En tvångssituation är en situation där du står under andras våld. I alla sådana situationer spelar det ingen roll vad du väljer. Du kan inte hållas moraliskt ansvarig för vad du gör. ”[M]orality ends where a gun begins”, skrev Ayn Rand. Det är ofta under sådana här situationer där det inte finns något rätt alternativ att välja mellan. Om någon säger: ”Döda dig själv eller döda ditt barn, annars dödar jag dig” då kan du välja, men vad du än väljer är det fel. Och vad du än väljer är du oskyldig eftersom du handlade under tvång.

Nu är det så att i dessa tankeexperiment så står du varken inför en nödsituation eller en tvångssituation. Så om du, i en sådan situation, aktivt handlar för att garantera att en dör för att rädda fem eller att fem dör för att rädda en, då gör du dig (med)skyldig till att döda oskyldiga människor. Så vad du än gör är det fel. Du har i en sådan här situation inget ansvar att handla. Det enda moraliska valet du har är att titta på eller blunda – eller, vilket dessa dödsdyrkande filosofer aldrig överväger, åtminstone försöka komma på ett sätt ska stoppa tåget utan att döda någon. (Men vad gör man om det visar sig att det är din käresta som ligger på det ena spåret? Då säger jag att om du inte kan leva utan henne, då ska du göra vad du kan för att rädda henne – även om det innebär att fem andra dör. Ja, du blir (med)skyldig till dödandet av oskyldiga människor. Detta måste du ta på dig och, om nödvändigt, betala för.)

Lyckligtvis är alla sådana här situationer inget som hör till vardagen. Det är just precis därför de intar, i en rationell moralfilsofi, en ytterst marginell position. ”The purpose of morality is to teach you, not to suffer and die, but to enjoy yourself and live”. (”This is John Galt Speaking”, For the New Intellectual, Ayn Rand.)

3 reaktioner på ”Dödsfixering

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.