Verkligheten är fri från motsägelser. Därför måste våra tankar vara fria från motsägelser om de ska vara förenliga med verkligheten. Objektivitet handlar om att anpassa ens tankar till verkligheten genom att ägna sig åt en motsägelsefri identifikation och integration. Metoden för att uppnå objektivitet är logik; logik är motsägelsefri identifikation och integration.

Vår kunskap är hierarkisk och kontextuell; det är en kontext som har en hierarki. Således kräver objektivitet att vi reducerar och integrerar. Att reducera är att koppla ens idéer hela vägen tillbaka till den varseblivbara verkligheten. Att integrera är att koppla ihop allt vi vet med allt annat vi vet.

Nu kan man fråga sig själv: Varför räcker inte reduktion? Varför räcker det inte med att konstatera att ens idéer är kopplade till verkligheten? Att identifiera vilka fakta som ger upphov till ens idéer? Varför bör vi också integrera? Låt mig illustrera behovet genom tre exempel.

”Vilken färg har vatten?” Jag fick nyligen denna fråga och mitt första svar löd, tyvärr, så här: ”Var inte löjlig! Vatten har ju ingen färg. Det ser du ju själv när du häller upp lite vatten i ett glas”. Men jag det visade sig att jag har fel. Så skäms på mig. Vatten är faktiskt blått men det behövs stora mängder för att vi ska se det. Tidigare trodde jag att vattnet i havet bara verkade blått eftersom det reflekterade den blå himlen. Men det är inte sant. Och man kan själv upptäcka det genom att observera att vatten är blått även när det inte finns någon blå himmel som kan reflektera sig i vattnet. Vi kan även observera att vattnet blir blåare desto större volymen är. Se hur klart vattnet är vid stranden. Om du sedan tittar bortom stranden kommer du att se hur vattnet blir blåare och blåare ju längre ut du tittar. Det är därför vattnet i ett glas ser klart ut. Det är för lite vatten i glaset, precis som vid stranden, för att det ska se blått ut.

Det var denna lärorika erfarenhet som gjorde behovet av att komplettera reduktion med integration fullt verkligt för mig.

Låt oss ta ett annat exempel. ”Om jorden roterar kring sin egen axel, hur kommer det sig då att om du släpper en sten så kommer den inte att hamna en bit ifrån dig?” Galileo visade dock att det finns andra situationer där vi befinner oss i rörelse, nämligen på ett skepp ute till havs, och om du släpper en sten från mastens topp då kommer stenen att hamna vid masten och inte en bit ifrån. Detta illustrerar att bara för att jorden är i rörelse så betyder det inte att vi kommer att märka av det i våra observationer. (Om vi inte integrerar våra observationer av rörelser, som Galileo gjorde, med allt annat vi vet om liknande rörelser i andra sammanhang, då skulle vi sluta upp med förhastade generaliseringar, som skulle leda till framtida motsägelser, och vetenskapen skulle stagnera eller värre.)

Ett sista exempel, denna gång från ekonomins värld. ”Som butiksinnehavare ser jag konsumtion som den drivande faktorn i ekonomin. För om folk slutar handla i min butik, då kommer jag att gå i konkurs”. Detta är ju onekligen sant, men om man inte integrerar dessa enkla observationer med allt annat vi vet om ekonomin – att konsumtion av välstånd förutsätter produktion av välstånd, att konsumtion är förstörelsen och inte skapelsen av välstånd, att ökad produktion framför allt förutsätter ökat sparande och inte ökad konsumtion – då kommer man att sluta upp i en gigantisk härva av obegripligt, motsägelsefullt nonsens som går under benämningen Keynesianism. Tyvärr passerar denna härva som ”konventionell visdom” och en del keynesianer passerar, otroligt nog, också som nationalekonomer.

Vad alla dessa exempel illustrerar är att om jag försöker validera en idé genom att reducera den tillbaka till den varseblivbara verkligheten och inte integrerade det med allt annat vi vet, då finns risken att jag inte kommer att sluta upp med sanningen. Detta även om idén korresponderar med fakta. Ja, en idé är sann om den korresponderar med verklighetens fakta. Men den måste korrespondera med alla fakta – inte bara konkreterna jag har framför mig för ögonblicket. Så reduktion räcker inte. Vi behöver reduktion och integration. Hegel har rätt: ”Det sanna är det hela”.