Jag har sett de första fyra delarna av Världens undergång. Det är en fantastiskt bra fransk dokumentärfilmsserie om andra världskriget. Den sänds på SVT och de beskriver den så här:
Vid fransmännens evakuering av Paris i juni 1940 dokumenterades uttåget av amatörfilmare. När britterna röjde i bråten under Blitzen åkte kamerorna fram för att fånga motståndet mot Hitler. Och när den tyska armén på sin väg mot Moskva kämpade i den sovjetryska leran och snön, använde soldaterna 8-millimeterskameror för att filma krigets vedermödor, så som de själva upplevde dem.
Det här var inte bilder folk vant sig vid att se och de var långt från det normala journal- eller propagandamaterial från andra världskriget som myndigheterna hade godkänt. Detta var provokativa bilder, tagna av de som var ögonvittnen till kriget, bilder som bedömdes olämpliga för civila ögon. Vid krigsslutet gömdes det topphemliga bildmaterialet undan – och glömdes bort.
Tack vare några få privata samlare och arkivarier har dessa bortglömda filmer återupptäckts, restaurerats och gjorts tillgängliga. Resultatet är den unika serien Världens undergång, gjord till 70-årsminnet av andra världskrigets utbrott. Filmerna har kolorerats och det fantastiska bildmaterialet ger serien oss en helt ny känsla av krigets verklighet, som inte svartvita bilder kan förmedla.
Ja, andra världskriget har aldrig känts så här verkligt för mig. När jag gick i skolan såg vi dokumentärfilmer om andra världskriget, men det enda vi fick se var svartvita och gryniga. Det var nästan bara snabba klipp av något flygplan som flög förbi någonstans, lite bomber som släpptes någonstans, några ljus i något mörker (som skulle föreställa något) och några soldater som bara hukade obekvämt mörkret någonstans. Och ovanpå detta var det ofta mycket opassande musik.
Om jag inte visste bättre skulle dessa filmsekvenser knappast övertygat mig om att kriget var en ”stor grej” eller att det ens var verkligt. I Världens undergång grips jag tag i materialet. Det är så här ett riktigt krig ser ut. Och det är hemskt.
En annan bra sak med denna dokumentärserie är att jag, än så länge, inte har noterat några försök att relativisera de olika parternas moraliska status. Tvärtom. Utan att anstränga sig, endast genom att presentera fakta, blir den moraliska slutsatsen given.
Man vet vilka som är de skyldiga, de onda och vilka som är de oskyldiga och goda. USA och Storbritannien är de goda. Tyskland, Italien och Japan är de onda. Sovjetunionen var onda hela tiden – och inget de gör i kriget förändrar den saken. I dagens korrupta kultur är detta berömvärt.
(Dock kan jag inte utesluta att materialet talar så starkt för sig själv att om filmmakarna hade försökt med något sådant, då skulle motsägelserna vara så många och så tydliga, att ingen tittare med allmänbildning eller normal intelligens kan undgå att se det.)
Det enda brist jag kan komma på är att dokumentären ibland är lite ytlig. Man redogör bara för de ytligaste faktorerna bakom kriget. Inte den djupare faktorn, den filosofiska faktorn. Detta är dock en liten brist i sammanhanget. Faktum är att i relation till produktionens värden, är detta definivit något jag kan ha överseende med. Och faktum är att en tillräckligt intelligent och uppmärksam tittare kan upptäcka den filosofiska faktorn på egen hand.
I vanliga fall hade jag inte brytt mig om att uppmärksamma er om någonting som går på SVT, men eftersom denna dokumentärserie är så bra och eftersom den bar finns tllgänglig på deras hemsida under en begränsad tid, vill jag rekommendera alla som är minsta lilla intresserade av andra världskriget att se den. Se den här. Nästa avsnitt, del 5, sänds förresten nu på måndag, kl 22, på SVT 1.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
Varför menar du att det i vanliga fall inte är värt att uppmärksamma något som sänds i SVT? De är väl de enda som visar något seriöst i dagens dumburksutbud.
Jag tycker inte att deras program är särskilt seriösa, intelligenta eller av någon högre kvalité. Tvärtom. Jag gillar de andra tvkanalerna eftersom de satsar på att underhålla mig, inte ge mig propaganda för irrationella idéer av olika slag. Och jag blir underhållen.
Underhållningstv är inte dumt eller ”lågt”, det är bra. Det är trevligt och avslappnande.
Det är bara undantagsvis som SVT inte sänder någon filosofisk smörja. Av de kommersiella kanalerna är, enligt mig, TV4 de värsta eftersom de gör sitt yttersta på att kopiera SVT:s sämsta egenskaper.
Dock tror jag att detta beror på att TV4 tvingas göra detta enligt något avtal med staten, annars får de inte sända som de gör idag.
Nästan alla journalister på SVT och TV4 är vänstermänniskor och deras reportage och ”analyser” blir därefter; mycket dåliga. I undantagsfall får man ut ett reportage eller en dokumentär eller en analys som är meningsfull. Men det är undantagsvis.
När SVT inte ger mig propaganda eller vänstervinklade nyhetsreportage som jag inte vill ta del av, sänder de ofta undermåliga ”underhållningsprogram” som inte underhåller mig.
Ibland ser jag på andra kanaler som ger mig något annat än ren underhållning t ex Viasat History, National Geographic och TV4 Fakta. De sänder ofta bra och intressanta tvprogram av olika slag.
Dessutom tillhör jag dem som gillar reklamavbrott som gör att man kan ta en paus från tvprogrammet, för att gå på toaletten eller fixa lite kaffe.
Vem har sagt att underhållningsTV är dumt eller lågt? men en förutsättning är isf att den är just underhållande. DumburksTV a´la Berlusconi är ju bara tids och själsdödande.
En TV som är avkopplande för dem som inte står ut med det verkliga livet och vill transportera sig behagligt avtrubbade in i ålderdomen.
Jag kan generalisera precis som du gör och påstå att det reklamfinansierade kanalerna är ”högervinklade” och därför dåliga och ointressanta.
Håller med dig om att reklamavbrott i dessa kanaler bara är av godo, men helst skulle utsändningarna bestå av ”oavbrutna” reklamavbrott, för då kunde man ta en enda livslång paus från eländet.
De flesta som fördömer de kommersiella kanalerna, kallar det för ”dumburkstv”, gör det eftersom de ”bara” förser oss med underhållning. Därför tog jag upp den punkten. Men vad har ”dumburkstv a la Berlusconi” med de svenska kanalerna att göra? Jag tittar inte på italiensk tv. (Dessutom vet jag inget om hans kanaler mer än vad vänsterkommentatorer och -journalister säger. Och de har ju ingen trovärdighet till att börja med.)
Dina formuleringar antyder, vid en första anblick, att du tycker det är fel att generalisera. Och som bevis för det använder du mig. Jag ”generaliserar” om SVT och så menar du att om du skulle göra ”samma sak” och ”generalisera” om de reklamfinansierade tvkanalerna, då skulle du komma fram till slutsatsen att de är ”högervinklade”. Men detta bevisar bara att du inte vet vad det innebär att generalisera och att du är oförmögen att tänka objektivt. Det är nonsens att påstå en sådan sak, det krävs att man FÖRVRÄNGER verkligheten för att komma fram till den slutsatsen. I den mån de tar ställning, är de nästan alltid också vänster.
Sedan, från ingenstans, säger du att reklam på reklamkanalerna är bra för då slipper man ”eländet”. Så underhållningstv är ”elände”? Eller vad är din poäng? Jag bryr mig inte. Kom inte tillbaka med fler meningslösa kommentarer.
Jag har faktiskt en snabb kommentar till. Låt gå för att du inte tycker att de reklamfinansierade tvkanalerna ger dig någon underhållning. Men till skillnad från SVT är du inte tvungen att finansiera det. SVT däremot måste alla med TV betala för, vare sig de vill ha kanalen eller inte, vare sig de tittar på den eller inte. Det är en enorm orättvisa.
Betalning måste även ske om teven står ute i garaget, under en massa bråte och över huvud taget inte används.