Försiktighetsprincipen går ut på att vi ska stoppa alla aktiviteter som kanske potentiellt sett är farliga, även om faran inte är bevisad. De som hänvisar till försikighetsprincipen påstår att det bygger på ”sunt förnuft”. Det handlar bara om att ”ta det säkra före det osäkra”. Låt oss undersöka detta.
Försiktighetsprincipen innebär att man lägger bevisbördan där den inte hör hemma. Den som påstår att det inte finns några bevis för en aktivitet är farlig ska, enligt denna princip, bevisa den är ofarlig. Men det är omöjligt att bevisa, varför bevisbördan alltid bör ligga på den som kommer med det positiva påståendet, det vill säga de som påstår att en aktivitet är farlig.
Vad får det för konsekvenser att man vänder på bevisbördan? Ta debatten om genmanipulerade grödor. Det finns inga som helst bevis för att detta är skadligt för människor, än mindre dödligt. Men miljörörelsen vill ändå stoppa allt vad genmanipulering av grödor heter, eftersom ingen kan bevisa att det är ofarligt.
Men vad är värdet av att genmanipulera grödor? Jo, att vi kan föda fler människor än idag, människor som idag dör av svält. Så vad betyder försiktighetsprincipen i verkligheten? Det är många miljoner som årligen dör av svält och anti-vetenskapliga, irrationella miljöaktivister som i åratal har fört en omfattande kampanj mot genmanipulerade grödor bär en stor del av skulden.
Vad säger detta om miljörörelsen? Att de varken bryr sig om vetenskap eller människors välfärd. De vill bara stoppa människan från att förädla och exploatera naturen för hennes eget välbefinnandes skull.
Det är ingen slump att försiktighetsprincipen ligger bakom praktiskt taget alla kampanjer som miljörörelsen för, inklusive kampanjen mot klimatförändringarna. Observera att miljöaktivister om och om igen hänvisar till denna princip för att motivera nedmonteringen av industrisamhället. (Se t ex DN Debatt ”Så blir du säker i den osäkra klimatdebatten”.) Observera också hur samma ovetenskapliga, ologiska inställning återfinns bland vetenskapsmän inom Kungliga Vetenskapsakademien. (Se t ex DN Debatt ”Extrema oväder hänger inte ihop med ett varmare klimat”.)
Försiktighetsprincipen tjänar som en perfekt rationalisering för att stoppa alla mänskliga aktiviteter som miljörörelsen fördömer, det vill säga all form av exploatering av naturen. Det spelar ingen roll att människor måste exploatera naturen för att överleva.
Pascal är den filosofiske fadern till försiktighetsprincipen. Pascal föreslog att vi skulle ”ta det säkra före det osäkra” och välja att tro på Gud, eftersom det är onödigt att ta risken att hamna i helvetet, även om ingen kan bevisa helvetets eller Guds existens. Varför kan vi inte bara dra slutsatsen att Gud och helvetet inte finns? Det finns ju trots allt inga (hållbara) bevis för varken eller. Därför att förnuftet, förklarade Pascal och otaliga andra filosofer efter honom, inte riktigt går att lita på. Resultatet är emotionalism, dvs idén att känslorna ger oss kunskap.
Många lyssnade och tog till sig budskapet. När människor vädjar till sina känslor, istället för fakta och logik, då blir resultatet inte en rationell diskussion utan våldsamma ”demonstrationer”. Således ser vi vidskepliga, panikslagna miljöaktivister som istället för att vädja till förnuftet, använder sig av våld och tvång för att föra fram sina åsikter. (Se t ex deras ”aktiviteter” i Köpenhamn.) Och den enda metod som de kan komma på för att stoppa deras ovetenskapliga fantasier till hot från att förverkligas, är just mer våld och tvång i form av skatter och regleringar.
Försiktighetsprincipen är egentligen inget annat än en förening av två uråldriga logiska felslut: hänvisning till konsekvenser och hänvisning till okunskap. Det senare felslutet rationaliserar det förra.
Genmanipulera grödor ”måste” vara farliga eftersom somliga har en ”dålig känsla” för detta med genmanipulering. Det spelar ingen roll vad vetenskapen säger. Och eftersom ingen kan bevisa att de är ofarliga då känner sig somliga berättigade att tro att de kan vara farliga, allt bara för att de har dessa ”dåliga känlsor”. Allt mynnar ut i: ”Jag har en dålig känsla för genmanipulerade grödor. Och om du inte kan bevisa att de är ofarliga, att mina känslor har fel, då bör vi förbjuda dem!”
Så mycket för att försiktighetsprincipen bygger på sunt förnuft.
Observera att miljörörelsen aldrig tillämpar försiktighetsprincip på sina egna förslag. De känner inte att de behöver bevisa att det är ofarligt att offra vår kapitalism, vår moderna industri och vår höga levnadsstandard. Detta trots att kapitalismen har gjort livet möjligt för miljardtals människor som inte skulle ha en chans under förkapitalistisk tid. Ett av många bevis för detta är det faktum att Europas befolkning exploderade under industrialiseringen. Kapitalismen har också gjort det möjligt för oss att leva ett liv i fantastisk lyx och bekvämlighet. Bevisen för detta finns överallt runt omkring oss.
Så mycket för att ”ta det säkra före det osäkra”.
Miljörörelsen tar befolkningstillväxt och fantastisk lyx och bekvämlighet som ett bevis för att någonting måste vara fel på kapitalismen. Det är uppenbarligen inte fakta och logik som styr utan deras känslor. Vad är det för känslor? Här är en ledtråd: när deras känslor får dem att betrakta varje nytt liv som ett ”hot”, då vet man att det knappast är omsorg för människans välfärd som ligger bakom.
I grunden ligger alltså känslornas överhöghet, emotionalism, bakom miljörörelsens hysteriska kampanj mot kapitalism, teknologi och industri. Och känslorna som driver dem är inte en befogad rädsla för bevisade faror, utan ett hat för människans liv.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
Mycket bra!
Jag har en tid menat och hävdat att försiktighetsprincipen leder till att man inte får göra någonting. Och inte ens det är ju bevisat ofarligt…
…läste för en tid sedan att någon myntade begreppet ”grön misantropi”, stämmer in rätt bra.
Hursomhelst, vad de gröna misantroperna gärna glömmer är att försiktighetsprincipen inte innebär att varje byfåne som uttalar sig skall tas för att vara en sanningssägare, rimligheten måste berömmas. Dessutom skall kostnader avvägas mot nytta/risk, nu och med hänsyn till framtida generationer.
Intressant blog-artikel. Jag har gatt och funderat en del pa det har amnet.
Det vore intressant att hora hur du staller dig till situationer dar forsiktighets principen inte anvants men kan ha varit motiverad. Jag tanker narmast pa hormoslyr som forbjods 1977 efter att ha bannlyst och aterigen lagligjorts i nagra vandor pa tidigt 70-tal (http://sv.wikipedia.org/wiki/Hormoslyr ). Till historien ingar att BT Kemis VD var sa overtygad att han drack hormoslyr pa tv som det berattas i P3s dokumentar.
Vidare, hur ar det med forsakringar i allmanhet? Rent berakningsmassigt ar det ju svart att forsvara att kopa en forsakring. Med det menar jag att kostnaden av en forsakring inte tacker de forvantade utbetalninarna. Med eftersom en osannolik olycka kan ha forodande foljder sa kops forsakringar i alla fall. Har appliceras forsiktighetsprincipen hela tiden. Tycker du att det ar irrationellt?
Det jag finner lustigast med Pascal’s wager ar ju att det antas att en gud skulle vara tillrackligt blaogd och naiv for att inte genomskada manniskor som valjer att tro pa en gud, trots att personen i fraga inte rationellt kan intyga sig sjalv om det. Vet dock inte om Pascal menade allvar med sitt guds exempel.
Ursakta avsaknaden av svenska bokstaver.
Richard Dawkins för samma resonemang kring bevisbördan när han diskuterar religion, vilket gestaltas med spaghettimonstret.
Bonn,
”Det vore intressant att hora hur du staller dig till situationer dar forsiktighets principen inte anvants men kan ha varit motiverad…”
Jag anser att försiktighetsprincipen _aldrig_ är motiverad. Det är inte _i något fall_ rationellt att tillämpa försiktighetsprincipen. Det inkluderar hormoslyr. (I övrigt har jag ingen uppfattning om just hormoslyr.)
”Vidare, hur ar det med forsakringar i allmanhet? Rent berakningsmassigt ar det ju svart att forsvara att kopa en forsakring. Med det menar jag att kostnaden av en forsakring inte tacker de forvantade utbetalninarna. Med eftersom en osannolik olycka kan ha forodande foljder sa kops forsakringar i alla fall. Har appliceras forsiktighetsprincipen hela tiden. Tycker du att det ar irrationellt?”
Mitt svar är att man tillämpar inte försiktighetsprincipen här. Och jag ser därför inget irrationellt med att man skaffar sig en försäkring.
Skillnaden är denna: försäkra dig mot faror som det _inte_ finns några bevis för att de ens existerar, med motiveringen att ingen kan bevisa att det inte är farligt, det vore att tillämpa försiktighetsprincipen. Men det är inte för denna typ av risker som människor skaffar sig försäkringar. Så bara för att man köper en försäkring betyder det inte att man tillämpar försiktighetsprincipen.
Låt mig konkretisera: Ponera någon erbjöd dig en försäkring som täcker eventuella förluster efter ett inbrott i din lägenhet. Detta är inte science fiction. Denna risk är verklig. Man måste själv avgöra om det är värt det, men låt oss säga att du riskerar att förlora många dyrbarheter om du blir utsatt för ett inbrott, då är det definitivt rationellt av dig att köpa en försäkring.
Ponera istället att någon erbjöd dig en försäkring mot jordbävningar, detta trots att du bor i en del av världen som aldrig har utsatts för några jordbävningar och det finns absolut ingenting som pekar på att detta kommer att förändras inom din livstid. Ponera nu att försäljaren säger: ”Det har du ju rätt i… men kan du bevisa att du _inte_ kommer utsättas för en jordbävning?” Om du låter dig luras av detta resonemang och köper din jordbävningsförsäkring, då tillämpar du försiktighetsprincipen, och då vore du irrationell av dig.
Nej, jag utesluter väl inte att någon skaffar sig bisarra försäkringar, men det får ju stå för dem. Men det stora problemet är inte att det finns många som är irrationella och använder sig av försiktighetsprincipen i sina egna liv. Nej, det stora problemet är att många anser att de har rätt att tvinga på andra deras förbannade försiktighetsprincip.
Det enda rättvisa, det enda rationella, är att låta var och en själv få avgöra vilka risker de vill ta med sina egna liv och på vilka grunder. Denna frihet vill emellertid inte miljöaktivisterna erkänna eller respektera.
[…] försiktighetsprincipen. Den används jämt och ständigt för att motivera alla möjliga skatter, regleringar och förbud. […]