Den förste augusti publicerade New York Times en ovanligt bra artikel, ”Give BB&T Liberty, but Not a Bailout”. Den handlar om BB&T:s framgångar och objektivismens frammarch i den amerikanska debatten.

Man intervjuar BB&T:s förre detta VD, John Allison som förklarar att företagets framgångar beror på att objektivismens utgör grunden för företagets affärsfilosofi:

He started at BB&T, once known as the Branch Banking and Trust Company, in 1971 and became chief executive in 1989, when the bank had $4.7 billion in assets.

By the time he retired as C.E.O. in December, he had overseen 60 bank and savings-institution acquisitions and turned BB&T into the 11th-largest bank in the nation, with $152 billion in assets, according to the bank.

Och:

An example of how to make money? Look no further than BB&T, which, he says, has a proven formula for success that centers on “an uncompromising commitment to reason.”

Under Mr. Allison, new executives were handed a copy of “Atlas Shrugged.” All employees get a 30-page pamphlet describing BB&T’s philosophy and values: reason, independent thinking and decisions based on facts.

“Wishing something is so does not make it so,” Mr. Allison says. “I guarantee that long before the rest of us knew, those geniuses at Lehman Brothers knew that something was wrong, but they evaded it.”

Man nämner också att Atlas Shrugged säljer bättre än någonsin:

[S]ales of “Atlas Shrugged,” which Ms. Rand considered her definitive work, are better than ever.

In the first six months of 2009, Penguin Books shipped more than 300,000 copies of the book, which opens with the famous question, “Who is John Galt?” That’s 25 percent more than in all of 2008.

“It’s just gone through the roof,” said Kara Welsh, publisher for the New American Library, a division of Penguin.

Naturligtvis var man tvungen att låta objektivismens fiender kritisera Ayn Rand och hennes anhängare.

Den värsta av dem alla, filosofiprofessor Brian Leiter, avfärdar hennes filosofi som ”simple-minded in the extreme.” Leiter hade kanske några argument för detta, men New York Times publicerade inte dem. (Min egen erfarenhet av akademiska filosofer får mig dock att misstänka att han faktiskt inte presenterade några argument.)

Leiter hänvisar dock till en opinionsundersökning:

Professor Leiter conducted an informal poll in March on his philosophy blog, asking, “Which person do you most wish the media would stop referring to as a ‘philosopher’?” The choices were Jacques Derrida, Ms. Rand and Leo Strauss. Ms. Rand won by a landslide, with 75 percent of the roughly 1,500 votes cast.

Om detta ska föreställa ett argument, då är det ett argumentum ad numerum. Det vill säga ett felslut.

Huruvida Ayn Rand är en filosof eller inte, bestäms inte av hur många som tycker det eller inte. Huruvida Ayn Rand har rätt eller fel, bestäms inte heller av hur många som tycker det eller inte. Majoriteten kan ha fel. Ja, sanningen är att majoriteten väldigt ofta har helt fel, om väldigt mycket.

Folk undrar ibland varför jag inte tar ”seriösa motargument” mot objektivismen på allvar. Jag undrar: Vilka ”seriösa motargument”? De allra flesta ”seriösa motargument” är på denna mycket låga nivå. Och dessa ”motargument” kommer som sagt ifrån en filosofiprofessor, inte en total nybörjare.

Leiter fortsätter:

“She doesn’t understand the historical positions of thinkers on these issues, such as Hume and Kant,” he says. “Even the minority of philosophers with some sympathy for her celebration of the virtues of selfishness usually find her general philosophical system embarrassing.”

Är det sant att Ayn Rand inte förstod sig på David Humes och Immanuel Kants filosofi? Baserat på allt jag vet om filosofins historia och Ayn Rand säger jag: Nej. De som inte betraktar mig som en auktoritet här bör inte heller ta mig inte på orden. Studera, för all del, filosofins historia, objektivismen, Ayn Rands argumentation och hennes personlighet. Om ni gör detta är jag övertygad om att ni kommer att komma fram till samma slutsats som jag gjorde.

Men faktum är att det är i slutändan helt irrelevant huruvida ni väljer att ta mig på orden, eller inte. Det är också helt irrelevant huruvida ni faktiskt kommer fram till samma slutsats som jag, eller inte. För saken är den att Ayn Rands påstådda okunskap om andra filosofers idéer säger absolut ingenting om huruvida objektivismen är sann eller relevant. Så vad vi har här är inget annat än ytterligare ett felslut: ignoratio elenchi.

Vad ska vi säga om Leiters påstående om att en del filosofer anser att objektivismen är ”pinsam”? Vi får inte veta vilka de är eller på vilka grunder de anser att objektivismen är ”pinsam”. Vi får bara veta att de tillhör en liten minoritet av ”sympatiska” filosofer.

Det är nog meningen att vi ska läsa ut detta mellan raderna: ”Här har vi filosofer som är sympatiska till en del av Ayn Rands idéer. Men efter att ha studerat objektivismen, då kom de minsann fram till att det är en mycket pinsam historia”. Lägg märke till att vi inte får reda på varför de anser att objektivismen pinsam – det kan vi inte läsa mellan raderna hur mycket vi än försöker. Så i den mån det är relevant för Leiter att de är filosofer, då mynnar detta ut i ett argumentum ad verecundiam: ”Andra filosofer tycker att det är dåligt och pinsamt, därför är det dåligt och pinsamt”.

Syftet är att få Ayn Rand och objektivister att framstå som ”pinsamma”. Så om detta ska föreställa ett argument för att avfärda Ayn Rand, då mynnar det ut i denna form: ”Bara de [obildade icke-filosofer] som inte inser hur pinsam objektivismen är, envisas med att argumentera för den”. Detta är alltså inget annat än ett sofistikerat ”poisoning the well”-argument.

Observera också att Leiter påpekar att dessa sympatiska filosofer är i minoritet. Detta är sant och knappast en hemlighet. Men om så, varför då påpeka det? Troligtvis för att, återigen, antyda att popularitet bestämmer filosofiska sanningar.

Jag har tidigare observerat att ”välvillighetsprincipen” gäller, bland akademiska filosofer, för alla förutom Ayn Rand. (Se min artikel ”Intellektuell altruism”.) Professor Leiters usla argumentation för att förneka, avfärda och förlöjliga Ayn Rand, är ytterligare ett exempel på det.

Ändamålet helgar medlen, när det kommer till att avfärda Ayn Rand.

Nog om det negativa. Låt oss nu istället se det positiva. Det är verkligen inte varje dag man läser goda nyheter. Jag vill påstå att denna artikel är i sig en god nyhet. Den här typen av artiklar är nämligen en av många indikationer på att objektivismen håller på att bli en del av ”mainstream”.

Alla dessa indikationer ger faktiskt visst fog för John Allisons enorma optimism:

Despite the current bleak state of capitalism, he’s also optimistic about the future.

“In some ways, Ayn Rand filled in the ideas of Aristotle. It’s a whopping competitive advantage,” he says. “I personally believe objectivism will be the dominant philosophy in this country in 25 years.”

Är detta möjligt? Ja, jag tror det. Om det blir möjligt, då beror det på sådana som John Allison. Genom att tillämpa objektivismen i sitt liv och i sitt affärsliv, har han och BB&T, blivit väldigt framgångsrika:

Although BB&T has had problems during the financial crisis, it has outperformed its peers and remained profitable. After the government stress-tested major banks’ balance sheets in May, BB&T wasn’t required to raise additional capital.

“The philosophy has clearly been a competitive advantage,” Mr. Allison says.

Sådana som John Allison visar att man inte måste vara en intellektuell aktivist om man vill hjälpa till att förändra världen till det bättre. Ha därför aldrig dåligt samvete för att ni väljer bort just intellektuell aktivism. Se istället på John Allison som ett inspirerande exempel.

Om ni vill hjälpa till att sprida bättre idéer, se då till att tillämpa objektivismen i era egna liv. Genom att leva själviska och rationella liv kan ni, som John Allison, bli levande reklampelare för objektivismen. Detta vare sig ni jobbar som spärrvakter, industriarbetare, vaktmästare, civilingenjörer, bibliotekarier, lärare eller reklamare.