Nyligen läste jag detta:

Government-guaranteed home mortgages, especially when a negligible down payment or no down payment whatever is required, inevitably mean more bad loans than otherwise. They force the general taxpayer to subsidize the bad risks and to defray the losses. They encourage people to “buy” houses that they cannot really afford. They tend eventually to bring about an oversupply of houses as compared with other things. They temporarily overstimulate building, raise the cost of building for everybody (including the buyers of the homes with the guaranteed mortgages), and may mislead the building industry into an eventually costly overexpansion. In brief in the long run they do not increase overall national production but encourage malinvestment.

Man skulle kunna tro att detta skrevs av en pro-kapitalistisk debattör, i det senaste numret av Forbes eller Wall Street Journal. Men det skrevs faktiskt redan 1946 av en mycket prominent förespråkare av den fria marknaden: Henry Hazlitt! Så mycket för att kapitalismens vänner inte varnade för den statligt arrangerade finanskrisen. Så mycket för att kapitalismens vänner inte kunde förutse sviterna av den statligt arrangerade fastighetsbubblan. Så mycket för att kapitalismens vänner skulle vara det minsta överraskade av det vi ser idag.

Ingen förutom de mest verklighetsfrånvända mytomanerna (t ex Göran Rosenberg och Göran Greider), har väl missat hur ekonomen Peter Schiff varnade för finanskrisen? Idag varnar han också för den keynesianska ”stimulans”politik som Obama och världens regeringar föreslår i syfte att möta den ekonomiska krisen som de själva orsakade genom att ”stimulera” fram omfattande lån av det slag som Hazlitt beskriver i citatet ovan.

Vad kommer att hända, om några år, när det visar sig att dessa ”stimulans”paket inte fungerade? Om historien säger oss någonting, då säger den oss att de anti-kapitalistiska mytomanerna kommer att påstå att de pro-kapitalistiska ekonomerna inte ”varnade” oss och att fiaskot av den nya statligt arrangerade krisen, är ett ”bevis” för att den ”fria marknaden” har misslyckats ”ännu en gång”. Precis som de en gång i tiden ignorerade sådana som Peter Schiff, ignorerar de idag sådana som Stefan Karlsson.

Varför lyssnar inte folk på varningarna? Därför att de som borde lyssna vet inte vad de håller på med. Det slutgiltiga beviset för att ingen vet vad de håller på med är den amerikanska centralbankens beslut att sänka sin ränta till 0%. Om orsaken till krisen var att den amerikanska centralbanken ”stimulerade” fram för mycket ohållbara lån, hur ska då detta vara en ”lösning”? Vad man försöker göra är att man försöker släcka en eld med bensin. Och vem som helst förstår att det inte fungerar.

Vad man gör är att man försöker rädda och underhålla en sjuk del av ekonomin, som aldrig hade haft en chans att expandera på detta ohållbara vis på en fri marknad, genom att tvinga den friska delen av ekonomin att offra sig för ”räddnings”- och ”stimulans”paket. Hur finansieras de? Genom skatter eller också genom den omfattande inflation, som den amerikanska centralbanken just nu gör sitt allra yttersta för att producera.

Det finns naturligtvis inget sunt förnuft i detta. Ingen moral heller. Med vilken rätt tvingar man ansvarsfulla att offra sig för de oansvariga? Med samma ”rätt” som alltid tvingar de oskyldiga att lida för de skyldigas skull: ingen alls. Hur kommer de undan med detta? Därför att politiker och tyckare levererar samma ursäkter som de alltid levererar: ”det allmännas bästa”, ”landets bästa”, ”nationens välfärd”, ”du ska älska din nästa”, etc.

Med anledning av alla tillgängliga fakta, börjar jag snart tro att keynesianismen numera måste betraktas som en av nödvändighet oärlig idé. Jag kan inte alls förstå hur någon seriös ekonom, eller tänkande människa överhuvudtaget, kan tro på detta keynesianska vansinne, utan att medvetet blunda för fakta och medvetet överge förnuftet. Bevisen är och har länge varit överväldigande för alla som gjorde ansträngningen att studera dem. Se på Den stora depressionen. Se på 1970-talets stagflation. Se på de senaste 20 åren i Japan. Att obildade, lättimponerade människor gick på Keynes retorik och logiska felslut, för nästan hundra år sedan, är en sak. Men vilken ursäkt har dagens keynesianer som utger sig för att vara ”ekonomer”? Vilken ursäkt har sådana som Paul Krugman?

Det sista världens ekonomier behöver just nu är mer statlig ”stimulans”. Vad världens behöver är frihet från statlig ”stimulans”. Om våra politiker verkligen vill ”göra” någonting för ekonomin, och om det verkligen finns några politiker som har kvar sitt sunda förnuft, då har jag ett råd: lämna ekonomin i fred. ”Stimulera” inget. ”Uppmuntra” inget. ”Rädda” inget. Sluta vara i vägen. Sluta gynna en del grupper på bekostnad av andra. Sluta ”omfördela” pengar. Sluta underbalansera budgeten. Sluta reglera. Sluta kontrollera. Sluta tvinga. Eller uttryckt mer positivt: gör inget. Gå hem. Spela tvspel. Läs en bok. Lyssna på musik. Skaffa er ett liv. Då gör ni mycket mer för ekonomin, än ni kan föreställa er.