Man trodde att man hade hört allt. Men idag fick jag faktiskt höra någon seriöst argumentera för att det är ”själviskt” och därför ”omoraliskt”, att avstå från att döda folk som förtjänar döden. Man skulle dock kunna tro att detta vore något av det mest själviska (något man inte behöver vara objektivist för att komma fram till) och därför mest moraliska man kan tänka sig (något man emellertid måste vara objektivist för att förstå fullt ut). Men icke.

Hur fick man till detta märkliga resonemang? Det är hur lätt som helst.

1. Normala människor har svårt för att döda andra människor – även när de förtjänar att dö. Man vill, av någon outgrundlig anledning, inte ha det på sitt samvete att man dödade någon – hur mycket de än förtjänade det. (Och jag måste betona att vi verkligen pratar om folk som förtjänar det. T ex mördare. Inte bara ”mycket otrevliga typer” i största allmänhet.)

2. Att dra sig för att döda människor som förtjänar det och som bevisligen utgör ett dödligt hot mot allmänheten, innebär att man sätter andra människor i fara. För vad? För ditt lilla samvetes skull. Detta gör det hela ”själviskt” och fel.

Tänk på detta resonemang en stund och se hur många bisarra implikationer det har.

En implikation är att det är moraliskt rätt att döda människor om det är för andras skull. Då är det ju inte själviskt längre, utan osjälviskt och altruistiskt.

Om andras välfärd, eller lycka, eller njutning, eller prefenser eller behov, är det viktiga, varför inte låta dem få avgöra vem som ska dödas och varför? Om så, var ska man då dra gränsen? Blir det legitimt dödande så länge det är altruistiskt motiverat, men mord så fort man dödar någon av själviska skäl?

Och om man har tveksamheter över att döda och mörda andra, för att man inte vill ha det på sitt samvete, då ska man bara påminna sig själv om att sådana bekymmer är snäva och egensinniga och därför av en moraliskt tvivelaktig natur.

Det finns många fler bisarra och hemska implikationer. Tänk på dem och låt er förundras.

Oavsett vilket är detta resonemang inget annat än fantastiskt. När man kan beskylla folk för egoism och ”omoral”, när de avstår från att döda andra människor, då finns det verkligen ingen gräns för vad man kan klandra egoismen för. Likaså finns det verkligen ingen gräns för hur mycket man kan rättfärdiga med hjälp av altruismen.