Hur skulle du reagera om någon offentligt propagerade för att svenskarna skulle kraftigt minska sin levnadsstandard och samtidigt att detta förmodligen bäst skulle ske genom en ny global totalitär lösning? Om någon sade en sådan sak, då skulle han väl mötas av protester från våra politiker, våra intellektuella och allmänheten? Man skulle kunna tro det, men sanningen är snarare att de framstår som hopplösa moraliska idealister och som endast ger politiker, intellektuella och allmänheten ett dåligt samvete, varför de reagerar som skuldtyngda människor brukar reagera: med tystnad. ”Men nu hittar du väl på?” Nej, det hände alldeles nyss på SvD Brännpunkt, närmare bestämt 4 mars 2008.

Bo Ekman som så många andra miljöaktivister är totalt verklighetsfrånvända. De tror att världen håller på att gå under och att vi därför måste handla och det nu. Men världen håller inte på att gå under. Världen är bättre än någonsin i alla relevanta avseenden: fler människor lever längre, friskare och rikare liv än någonsin. Detta är tack vare kapitalismen, industrin, vetenskapen och teknologin. Och fler skulle leva ännu längre, friskare och rikare liv om vi bara fick mer av denna vara. Men så kommer det inte att bli. De flesta politiker och miljöaktivister är nämligen övertygade om att mänskligheten och dess välfärd är ett ”problem”. Det är ett ”problem” för ”miljön”.

Vad tror ni att detta implicerar?

Det talas om ett nytt Köpenhamnsavtal som ska ersätta det gamla Kyotoavtalet. Men sådana som Bo Ekman är pessismistiska. Inte för att avtalet verkligen blir av och därför kommer medföra ett sämre liv för de allra flesta här på jorden, med lägre levnadsstandard, mindre tillväxt, förlorade jobb, med mera som följd. Nej, han är pessismistisk eftersom han snarare tror att vi inte kommer få något sådant avtal alls. Det kommer, som vanligt, att bli för mycket förhandlingar. Nationer kommer sätta sitt egenintresse framför naturen. Det tar för lång tid för kunskapen om klimatfrågan att nå fram. (Vilket här bara betyder att det är ett ”problem” att politikerna inte omedelbart lägger ned stora delar av ekonomin, bara för att någon miljöaktivist åter har slagit ”larm”.)

Som alltid när man ska förespråka omfattande förstörelse av mänskliga värden, måste man börja med att attackera människans överlevnadsmedel: förnuftet. Ekman beklagar sig över ekonomer lider av en ”övertro på rationalitet”. En attack mot människans överlevnadsmedel måste logiskt följa av att det är fel av människan att vilja överleva, varför man fördömer egoismen. De har ”en undertro på människors förmåga och påhittighet att hitta utvägar för att betjäna sina egenintressen”, skriver Ekman. För att verkligen röra till det hela, följer det av detta resonemang, att ”övertron” på rationaliteten kommer just av att den tjänar människors egenintresse. Vi måste således överge förnuftet för att mer effektivt kunna tjäna andra intressen än våra egna.

Allt detta och mycket mer därtill, gör att vi behöver vad Ekman kallar för en Plan C. ”Den måste utgå från gemensam etik, kunskap och demokratiska principer utöver gränserna. Den måste utgå från biosfärens och naturens gränsvillkor för dess balans och funktionalitet. Plan C måste utgå från att det inte är möjligt att förhandla med naturen, bara med oss själva”, skriver Ekman. Vad betyder då detta? Jo, att det ”nationella egenintresset” (t ex svenskarnas ekonomi, industri och välfärd) ska offras för jordens ”gemensamma intresse”. Vem bestämmer vad detta intresse består utav? ”Naturen”. Hur bestämmer vi vad vi ska göra? En global demokratisk process (vilket betyder att vi i praktiken inte kommer få någon praktisk säg i frågan). Allt detta betyder, sammantaget, en global totalitär politisk lösning. Global eftersom ”problemen” ju är globala. Totalitär eftersom alla aspekter av våra liv har direkt eller indirekt något att göra med vår relation till naturen.

Vi måste handla och det nu. Vi har inte tid för diskussioner eller förhandlingar, säger Ekman. Det har naturen bestämt och vi måste underkasta oss naturen. (Vad sägs om att istället lyssna lite till förnuftet? Att vädja till förnuftet, är att ge uttryck för en ”övertro” på förnuftet.) Vad betyder detta rent praktiskt? Människans överlevnad kräver av henne att hon lär sig hur naturen beter sig så att hon kan bemästra den. Hon måste lära sig att bemästra naturen för att hon så effektivt som möjligt ska kunna exploatera den och forma om den efter hennes behov. Men detta är alltså inte vad vi ska göra hädanefter, enligt herr Ekman.

Om fler människor lever längre, friskare och rikare liv än någonsin tidigare tack vare denna exploatering, vad tror ni då följderna blir av att vi slutar göra detta? På vilket sätt är det egentligen ett ”problem” att vi exploaterar naturen? Är inte det riktiga problemet att inte tillräckligt många är fria att exploatera naturen för på så sätt kunna att höja sin levnadsstandard? Är inte det ett problem att det fortfarande finns så många fattiga i Afrika och Asien? Sådana resonemang förutsätter dock att man sätter mänsklig välfärd före naturen. Bo Ekman har en rakt motsatt rangordning. Politiken blir därefter. Herr Ekman tycker att i kampen mellan människa och natur, ska naturen gå ut som segrare. Vad det rent praktiskt måste betyda i politiska termer behöver vi inte ens spekulera kring. Ekman är nämligen helt öppen med sin politik:

Vi borde inte acceptera någon ökning av koldioxidhalten i atmosfären utöver dagens 430 ppm CO2e. Vi borde istället reversera.

Vi behöver omedelbart införa en global koldioxidskatt som styr mot ändrade beteenden och ny teknologi. Vi behöver ett omedelbart moratorium för nybyggnad av koleldade kraftverk och industrier utan CO2-rening och lagring.

Vi behöver göra klart för allmänheten att vi inom överskådlig tid skall sänka CO2e utsläppen till ett ton per capita. Svensken gör i genomsnitt av med 10 ton. Detta innebär att i-länderna måste göra så mycket mer än u-länderna.

Vi ska inte minska den ekonomiska tillväxten. Vi ska inte stoppa de ekonomiska framstegen. Nej, vi ska sträva efter ekonomisk tillbakagång! Om vi inte vill göra det frivilligt – och det lär än så länge mycket få göra – då måste någon med makten att beskatta, dvs med förmågan att förstöra på global skala, tvinga oss att ändra vårt egoistiska och rationella beteende, så att det blir mer ”ekologiskt” och irrationellt. Vi i väst ska sänka vår levnadsstandard till u-ländernas nivå. Detta kommer naturligtvis att påverka våra liv extremt destruktivt. Vi kommer att leva kortare, fattigare, sjukare liv. Färre av oss kommer att överleva. Men det tycks inte bekymra sådana som herr Ekman. Detta är, får man förmoda, inget ”problem”. Nej, inte om man sätter naturen före människan.