Igår skrev MUF:s ordförande Niklas Wykman en artikel på DN Debatt som har fått många, mig själv, att reagera. Det är ibland svårt att avgöra vad det är Wykman egentligen försöker säga men i den mån det går att läsa ut ett klart budskap så är det inte några goda nyheter han kommer med. Wykman vill ”förnya” MUF:

Det är dags att sätta fart på utvecklingen av Moderata ungdomsförbundet. Jag fick förmånen att leda Sveriges viktigaste ungdomsförbund för ett år sedan. Det har varit ett spännande och utvecklande år. Som Sveriges största politiska ungdomsförbund spelar vi en viktig roll i unga människors vardag. Att vi har en alliansregering med moderaterna som största parti och en statsminister som varit Muf-ordförande gör att Mufs inflytande sällan varit större. Jag vill använda denna styrkeposition till att förändra och förnya Muf.

Varför? Vad betyder detta? ”Vi har länge spelat en roll som djävulens advokat, men den har gjort Muf irrelevant”. Djävulens advokat?

När man under normala omständigheter säger sig spela djävulens advokat betyder det att man på låtsas träder in i sin filosofiska fiendes skor. Man låtsas vara en företrädare för falska idéer och argumenterar sedan för dem så bra man kan. Detta är en mycket bra övning eftersom det dels ökar ens egen förståelse för fiendens tänkande och dels tvingar dig att komma på ett bra svar på deras tänkbara invändningar. Men det är inte detta som Wykman menar. Nej, i detta sammanhang menar han att MUF har spelat ”djävulens advokat” när de har företrätt en ”nyliberal” (dvs pro-kapitalistiskt) linje.

Wykman fortsätter:

Debatterna inom Muf har under de senaste åren i många fall varit för snävt nyliberala. I en kombination med en identitet som ideologisk vakthund har vi förlorat kraft i att vara unga människors främsta försvarare. Vi kommer nu att bredda oss politiskt för att trovärdigt och konsekvent försvara unga människors intressen.

Till skillnad från Wykman tänker jag inte låtsas som att orden han använder sig av inte har någon objektiv betydelse. Så givet ordens faktiska innebörd och resten av sammanhanget har detta bara en betydelse, nämligen att om man som ”ideologisk vakthund” förespråkar en ”nyliberal” politik, på ideologiska grunder, dvs man företräder och förespråkar frihet, kapitalism, principen om individens rättigheter, en nattväktarstat vars enda uppgift är att skydda individens rättigheter, etc då förlorar man kraft som försvarare av unga människor. Man är inte längre ett ”trovärdigt” alternativ som försvarer av unga människors ”intressen”. Så Wykman tycks antingen mena att unga människor inte är intresserade av frihet eller också att det inte ligger i deras intressen att leva i ett fritt samhälle.

Detta är så löjligt och absurt prima facie att ytterligare kommentarer är överflödiga om det inte vore för ännu en fantastisk mening som kommer lite längre ned: ”Jag kan bli orolig när jag ser hur Muf har utvecklats. Vi har kommit att bli mer av ideologisk vakthund och mindre av vass samhällskritiker”. Så om man argumenterar för en radikal men långsiktig vision om ett laissez-faire kapitalistiskt samhälle, då kommer man inte med någon ”vass samhällskritik”?

Det är förresten värt att notera vad det är Wykman ser som det värsta utslaget för denna ”ideologiska” tendens inom MUF:

Ett tydligt exempel på ungdomsförbundets ideologiska trångsynthet är integrationsdebatten, där Muf entydigt har försvarat fri invandring som en universallösning och därmed blundat för många av de problem som invandrare har ställts inför och många infödda svenskar har upplevt.

Det ges ingen förklaring av vad som menas med detta. Men vad som antyds är det ligger varken i invandrare eller (unga) svenskars intresse att främja en fri invandring. Om detta inte är vad han försöker säga, även om det är vad som antyds, finner jag bara ett alternativ nämligen den ytterst triviala poängen att fri invandring inte utgör en ”universallösning”. Men vem har egentligen påstått en sådan sak? Vad skulle det vara en ”universallösning” på? En sak är säker, det är definitivt en lösning på en hel del problem som har med invandring att göra. Men vem har sagt att det är en lösning på den dåliga ”integrationen”? Vem har sagt att det är lösningen på arbetsmarknaden eller våra höga skatter eller välfärdsstaten eller regleringarna eller biståndspolitiken? Vem har ens antytt det? Ingen såvitt jag vet. Så vem är det då Wykman argumenterar emot här?

Det finns mer man kan säga om Wykmans artikel. Men detta får räcka för denna gång. Nästa gång ska jag försöka förklara varför jag tror Wykman säger det han säger.