På sistone har jag läst många insändare där människor beklagar sig över reklamens existens. Dessa insändarförfattare tycks mena att reklamen utgör ett oacceptabelt ”övergrepp” på deras liv. De frågar sig med vilken ”rätt” företagen kan ”invadera” våra privatliv med denna reklam. Mitt svar? Med all rätt. Reklam är när allt kommer omkring inget annat än ett exempel på yttrandefrihet. Företag har precis som alla andra yttrandefrihet. Detta är något som reklamhatarna tycks ha glömt bort.
De som säger att de har rätt att slippa reklam, att det är en form av ”tvång” att utsättas för sådan eller annan reklam, de säger i princip att yttrandefrihet är en form av ”tvång”. Vilket betyder att yttrandefrihet som sådant skulle vara oförenligt med frihet. En sådan position är uppenbarligen ologisk och därför irrationell och felaktig.
De som ogillar reklam har rätt att minska sin exponering för den. Men de har ingen rätt att kränka andras rätt att göra eller att ta del av reklam. Ogillar du tvreklamen? Byt kanal eller stäng av. Ogillar du annonserna i tidningen? Bläddra vidare. Ogillar du reklampelarna på stan? Titta bort. Ogillar du reklam i brevlådan? Klistra då upp en lapp som säger: ”Ingen reklam, tack!” Svårare än så är det inte.
Reklam är inte bara ett uttryck för yttrandefrihet. Det är dessutom ett väldigt bra exempel på hur bra yttrandefrihet är. För tvärtemot vad många har fått för sig så gör reklamen väldigt mycket nytta. Reklam gör nämligen våra liv rikare än vad de annars skulle vara. Reklam upplyser oss om nya varor och tjänster som vi kanske aldrig hade känt till. De upplyser oss om hur varor och tjänster har blivit bättre eller billigare.
Reklam gör dessutom varor billigare, inte dyrare, än vad de annars skulle vara. För ju snabbare allmänheten blir bekanta med en ny vara, desto snabbare kommer den också att få många köpare. Ju snabbare den får många kunder, desto snabbare kommer investeringarna som krävdes för att skapa varan att betala sig. Ju snabbare detta sker, desto snabbare kommer man att massproducera varan, vilket gör den billigare och därmed tillgänglig för fler människor. Många underbara varor som många idag tar för givet, skulle inte massorna ha råd med, om det inte vore för all reklam.
En del säger dock att reklam är som ”propaganda”, att det handlar om att ”indoktrinera” kunderna till att köpa saker som de egentligen inte behöver eller vill ha. Detta är inget annat än en myt. Reklam kan inte få folk att köpa vad som helst oberoende av deras behov eller begär. Om det vore det minsta lilla sant, då skulle företagens framtid alltid stå och falla på reklamen. Men så är det ju inte.
Människor har en fri vilja och generell förmåga och benägenhet att välja det som objektivt sett, givet deras kunskap, tjänar deras behov eller begär. Ty annars hade vi förmodligen inte haft bilar idag utan fortsatt använda oss av häst och vagn, helt enkelt eftersom häst och vagn-industrin skulle kunna få oss att köpa detta koncept endast genom reklamens påstådda kraft att omkullkasta människors förmåga att tänka och sedan köpa saker som de inte behöver eller vill ha. Hur förklarar man bort det faktum att jag dagligen utsätts för en massa reklam för varor som jag aldrig har köpt och inte har några som helst planer på att köpa? Jag är knappast ensam om detta.
Det handlar inte alls om att ”pracka på” folk saker som de inte behöver eller vill ha. Det handlar om att upplysa människor om nya varor och tjänster eller också om att uppmuntra dem att pröva några av dessa nya varor och tjänster. Människor är inte allvetande. Så ju mer information vi får, desto lättare blir det för oss att ta bra beslut. Reklam hjälper oss genom att förse oss med denna information. Ju mer reklam, från olika alternativ, desto bättre för oss.
Ett förbud mot reklam vore inte bara en kränkning av yttrandefriheten, frågan är också vad alternativet skulle bestå av. Ska vi ha en statlig myndighet som studerar olika varor och tjänster – utan att göra reklam för sina slutsatser? Vad får oss förresten att tro att dessa myndigheter vet vad som är bäst för oss själva? Varför inte bara låta företagen försöka övertyga oss så bäst de kan?
Reklam är en bra sak som kommer med ett fritt samhälle. Har du problem med reklam bör du byta kanal eller också flytta härifrån. (I Nordkorea har de säkert ingen reklam.) Men varför ta ett så drastiskt beslut? Varför inte bara göra som jag och börja njuta av reklampauserna? Vem vet? Om du är tillräcklig uppmärksam kanske du upptäcker något som du behöver eller vill ha.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
Gott och väl.
”Reklam är när allt kommer omkring inget annat än ett exempel på yttrandefrihet. Företag har precis som alla andra yttrandefrihet.” Självklart får ett företag säga vad det vill men det intressanta med reklam är ju faktiskt tryckfriheten inte yttrandefriheten. Fotokopierade texter, vykort och reklamtryck faller också utanför det starkare yttrandefrihetsskyddet i grundlagen och tryckfrihetsförordningen. Tryckfrihetens syfte är enligt TF 1 kap. 1 § andra stycket att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Rent kommersiell reklam regleras emellertid inte av TF. Det som reglerar reklam är marknadsföringslagen:
I 1 § MFL anges lagens syfte, nämligen att den skall främja konsumenters och näringsidkares intressen i samband med marknadsföring. 2 § MFL fortsätter och anger lagens
tillämpningsområde, 3 § MFL definierar vissa termer t.ex. att med marknadsföring menas reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter, och att god marknadsföringssed, god affärssed eller andra vedertagna normer syftar till att skydda konsumenter och näringsidkare vid marknadsföring av produkter.
Sedan kommer allmänna krav på marknadsföringen i 4 § MFL som är en generalklausul och säger att marknadsföringen sak hålla god sed vilket ger domstolarna en hel del frihet. 5- 13d §§ MFL är en regelkatalog som ställer särskilda krav på marknadsföringen såsom bl.a. att människor skall kunna identifiera reklam, att företag inte får tillämpa reklam som är vilseledande etc. 14-20 §§ MFL reglerar förbud och ålägganden för dem som strider mot
MFL. Möjligheten finns för erläggande av vite och interimistiska beslut. 21 § MFL anger att Konsumentombudsmannen kan meddela förelägganden. 22-28 §§ MFL angiver att näringsidkare kan få en marknadsstörningsavgift, och förutsättningar och storlek på avgiften. 29-33 §§ MFL reglerar skadestånd och 34-37 §§ MFL anger upplysningsskyldighet mm. Vidare säger 38-41 §§ MFL var och av vem talan får väckas. 42-43 §§ reglerar överklagande
och 44 § anger hur en dom får rättskraft. 45-49 §§ MFL uppger rättens sammansättning och 50-56 §§ MFL har rättegångsbestämmelser om handläggningen vid Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen. MFL slutar med 57 § där upptas övriga bestämmelser.
Reklamombudsmannen: Och?
Och inte att förglömma kisspausarna som man inte får av svt.
[…] Andra bloggare: Carl Svanberg. […]
Hur kan man njuta av reklampauserna på TV? Jag upplever dem som tortyr.
Reklam i tidningar och tidskrifter kan man bläddra förbi och bara läsa det som verkligen intresserar en. Likadant med reklam i brevlådan; det som inte intresserar en hamnar direkt i papperskorgen. Reklam per e-post fastnar för det mesta i spamfiltret. Och går man på bio, är det bara reklam före själva filmen.
Men TV-reklamen kommer man ju inte undan. Följande är ett typiskt scenario: ett TV-program pågår i högst en halvtimme (oftare ännu kortare), och därpå vidtar tio minuters reklam. Och när dessa tio minuter passerat, följer ytterligare fem minuter med trailers för kommande TV-program.
Vad värre är: varje gång reklampausen kommer är det precis samma reklamsnuttar som sköljer över en, dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad.
Min tantvän svär ve och jag svär förbannelse över varje reklamavbrott i TV. (Vill vi ha omväxling, så svär jag ve och hon förbannelse.)
Och inte ökar reklamen min köplust heller. Jag går helt enkelt inte på sådant som att man skulle få fler brudar, ifall man äter OLW-chips i stället för Estrella. Och ”fulöl på nätet” köper jag ändå inte. Familjens favoritöl är Staropramen, och för detta öl finns ingen TV-reklam.
TV-reklam är en av de få saker som kan få mig att tvivla på kapitalismens förträfflighet. (Fast hade vi socialism, skulle vi förstås få politisk propaganda i stället. Typ: ”Oberoende radio och TV är ingen självklarhet. Tack för att du betalar.”)
Nu kommer jag inte ihåg vad jag tänkte på när jag skrev det där, men jag tror jag tänkte på samma sak som jag tänker idag: jag behöver pauser i mitt tvtittande. Jag blir fullständigt tosig av att jag inte kan gå på toaletten eller göra något annat, vad som helst, mitt i en film eller ett tvprogram. När jag ser på en DVD kan jag i alla fall pausa när det passar mig, men på SVT eller andra kanaler utan reklam, måste jag sitta där och sitta. Eller missa någonting. Lyckligtvis tittar jag nästan aldrig på SVT eftersom det nästan aldrig finns något där värt mitt besvär. (Jag lider inte av detta lika mycket på bio. Jag tror det har att göra med att när jag är hemma förväntar jag mig att kunna ”komma och gå” som jag vill. På bio förväntar jag mig inte detta, det är ju inte bara jag som tittar på filmen. Förmodligen är det därför jag inte kan känna mig irriterad över att inte kunna ”pausa” efter eget behag. Plus, första gången jag ser en film vill jag sällan pausa mitt i allting.) Sedan tycker jag faktiskt att reklamen ibland är smått underhållande. Och ibland gör den mig faktiskt informerad om bra affärer. I andra fall, oftast när jag tittar på tv i andras sällskap, stänger jag av ljudet och passar på att prata om det vi nyss har sett, utan att det stör själva tittandet.
Jag avskyr reklamen i teve, och det är en bidragande orsak till att jag nästan aldrig ser teve. Men det är ju den frihet jag har. Gillar jag inte vad reklamen säger behöver jag inte köpa varan. Gillar jag inte tevekanalen behöver jag inte titta på den eller betala för den.
De flesta ogillar såvitt jag märkt reklampauser i teve. Men de flesta tittar ändå, så det verkar inte vara något *stort* problem för vare sig tittare eller kanalägare.