Madeleine Sjöstedt, (fp), skrev igår på SvD Brännpunkt att konstnärer måste börja jobba. ”Kultursektorn har fastnat i bidragsberoende. De stora förlorarna är de fria professionella kulturarbetarna … Jobblinjen ska gälla även konstnärer och kulturarbetare”, skriver Sjöstedt. Låter alldeles förträffligt, inte sant?

Sjöstedt polemiserar mot socialdemokraternas kulturpolitik: ”Socialdemokraternas viktigaste­ kulturpolitiska löfte 2006 var att öka antalet statsunderstödda konstnärer från drygt 150 till drygt 300. Det är en skrattretande låg ambition för att förbättra kultursektorn som arbetsmarknad, särskilt med tanke på att den höga arbetslösheten är runt 18 procent, inom de konstnärliga yrkena”.

Denna polemik är ett ont omen för vad som ska komma. Folkpartiets kritik är alltså att socialdemokraterna inte är tillräckligt ambitiösa när det kommer till att öka antalet statsunderstödda konstnärer. Kultursocialism är den självklara ”liberala” positionen förklarar Sjöstedt: ”Det offentliga stödet till kulturen går, och ska gå till den kultur som inte är kommersiellt gångbar. Som liberal är det självklart att hålla fanan högt för ett högt offentligt kulturstöd”.

Sjöstedt är dock noga med att påpeka att ”bidragssystemet får inte utformas så att mottagarna blir beroende av det och slutar eller förhindras söka andra finansieringskällor. Politiken får aldrig ensam avgöra kulturens framtid”. Ändå går samtliga förslag hon kommer med ut på att öka det statliga stödet till konstnärer:

Den som är duktig på att hitta ny, större publik och samarbeten med andra finansiärer ska premieras. Utöver det ordinarie verksamhetsstödet behövs därför ett bonussystem, som gynnar dem som lyckas öka sina intäkter … Konstnärer ska få skäligt betalt för sitt jobb. Staden ska vara en god arbetsgivare, som ger konstnärer skäliga löner … Stockholms fria kulturliv ska … erbjudas en fria gruppernas marknadsförare, som hjälper till att bygga upp kanaler för samordning, marknadsföring och biljettförsäljning … Om kulturprojekt i Stockholm får stöd av EU ska staden bidra till resten.

Så en ”liberal” position i kulturfrågan är att förespråka mer offentligt stöd till kulturen. Detta betyder oundvikligen mer statlig kontroll över kulturen. Ändå är ”liberalen” Sjöstedt uppenbarligen så oerhört naiv att hon inte förstår hur detta är fullständigt oförenligt med det fria och oberoende kulturliv, som hon säger sig hålla på.

Allt detta betyder i slutändan att den ”liberala” kulturpolitiken går ut på att vara bättre socialdemokrater än socialdemokraterna själva. Folkpartiet är ett retoriskt och ideologiskt sett så falskt och genomruttet parti att de ibland till och med kan få nya moderater som Anders Borg att framstå som principiella. Och det säger inte lite det.

Folkpartiet är lika mycket liberaler som ”modern konst” är konst.