SvD rapporterar att terrorismen äntligen har blivit mindre populär bland världens muslimer. SvD skriver:
Efter attacken den 11 september 2001 började opinionsmätare intressera sig för hur stort stöd självmordsbombare egentligen hade i den muslimskt dominerade världen. Siffrorna var nedslående. 2002 ansåg 74 procent av muslimerna i Libanon, till exempel, att självmordsattacker eller andra våldsdåd mot civila var legitima ”för att försvara islam från dess fiender”.
När nu Pew Research Center gör om mätningen är utvecklingen glädjande. Stödet för terrordåd mot civila har fallit markant. I Libanon anser nu 34 procent att terror är försvarbart. Det är fortfarande skrämmande många, förstås, men gillandet har ändå rasat med 40 procentenheter. I Jordanien har stödet sjunkit med 20 procentenheter till 23 procent, i Pakistan med 24 enheter till 9 procent, och i Indonesien är det idag 10 procent av muslimerna som försvarar våldet, mot 26 procent år 2002.
SvD:s förklaring till denna förändring är intressant:
Vad har då hänt under dessa fem år? Ett tydligt svar: kriget mot terrorismen. Världshistoriens bredaste militära koalitioner har invaderat Afghanistan och Irak, och därmed flyttat slagfältet.
Självmordsbombare, som tidigare på avstånd kunde betraktas som något som drabbade fienden och dennes marionettregimer, är i dag ett hot främst mot de egna landsmännen, de egna bröderna och systrarna.
På fem år har det blivit tydligt hur barbarisk terrorismen är. Priset har varit högt, men något ljus i mörkret kan skönjas.
SvD argumenterar alltså för att när muslimerna får smaka på sin egen medicin, då blir de inte lika benägna att stöda terrorismen mot andra.
SvD noterar för övrigt att Israel som har försökt få fred med palestinierna – den enda gruppen av muslimer där stödet för terrorism fortsätter att vara högt – genom kompromisser och eftergifter, endast har fått mer terrorism, inte mindre terrorism som svar.
Detta är en, åtminstone vid första ögonkastet, ganska plausibel teori. Men det finns komplikationer som gör att man inte ska dra några förhastade slutsatser kring denna undersökning.
Mellanöstern experten Daniel Pipes säger exempelvis att stödet för sådana som Usama bin Laden kan ha minskat eftersom det verkar möjligt för muslimerna att nå totalitära sina mål utan terrorism.
Islamiska partiers framgångar i olika demokratiska val runtomkring i Mellanöstern visar på detta. Om detta är sant och det är sant att detta bidrar till det minska stödet för terrorism bland muslimer, då betyder det inte att muslimerna har blivit våra vänner och allierade helt plötsligt, det betyder bara att de har blivit mer ”praktiska”.
Robert Spencer, från Jihad Watch, säger så här:
We haven’t seen in Lebanon or anywhere else in the Islamic world any large-scale initiative to refute the jihad ideology, or to counter jihadist claims to represent true and pure Islam. Accordingly the sharp reduction in support for suicide bombing and other jihadist tactics recorded in the poll may represent little more than a growing awareness of the need to try to contain the damage that jihad terror attacks cause to the image of Islam.
Och hans kollega, Hugh Fitzgerald vid Jihad Watch säger så här:
[T]he main point is this: is any declared opposition to a particular kind of terrorism — as suicide bombing — based on fear that this weapon could easily be used, as in Iraq and Pakistan, against Muslim regimes, and so be a threat, given the nature of the weapon, to the security of Muslim streets in Muslim cities, combined with a worry over Islam’s ”image”? Or is it a principled opposition to the random killing of non-combatants? And does it extend to Infidels, and if so, to all Infidels, or only those who live in cities where there are also Muslims who might suffer?
Without knowing the answers to these questions, these polls are, and will remain, guides to nothing and nowhere. Polling is an exceedingly clumsy way to find out the truth about what Muslims think. What they think surely must come from what they are taught to think, in environments in which Islam informs every area of life, in a way that no other faith does or ever has, but that can only be compared, in its overwhelmingness, to living in a totalitarian state, with the ruling ideology that is in the very air one breathes. Nevertheless, this poll will be taken seriously, and misused, in order to prolong naivete, unwariness, willful ignorance, and a willful refusal to study and to think about the unprecedented problem of millions of Muslims allowed to live, without anyone having thought much about it, in the countries of Western Europe and North America, and the consequences of that heedlessness, that nearly criminal negligence, that civilizational frivolity.
Fitzgerald kommer med många bra kommentarer. Läs därför hela hans inlägg för att förstår varför han säger det han säger.
I den mån denna undersökning stämmer är det helt klart främst beroende på den faktor Fitzgerald nämner, nämligen att det numera främst är muslimer som drabbas av självmordsbombningar. För 5 år sedan var självmordsbombningar främst något som förekom i Israel där det utfördes var och varannan dag samtidigt som det fanns färska minnen av den massiva självmordsattack som 9/11 utgjorde. Nu har detta ändrats radikalt.
9/11 framstår som alltmer i det förgångna och tack vare den av svenska medier så bespottade skyddsbarriären har de palestinska självmordsbombningarna i Israel så gott som helt upphört. Däremot är det numera självmordsbombningar så gott som varje dag i Irak, oftast flera stycken om dagen och nästan alltid riktade mot muslimer (amerikanska soldater dödas vanligen genom så kallade IED:s). När självmordsbombningar övergått från att vara något som huvudsakligen massdödar amerikaner och israeler till något som nästan enbart massdödar muslimer så är det inte så konstigt att stödet för självmordsbombningar minskar bland muslimer. Detta innebär dock tyvärr inte att stödet för självmordsbombningar mot ickemuslimer minskar, än mindre att stödet för den jihadistiska ideologin minskar.