av Henrik Unné

Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin, och LO-basen Wanja Lundby-Wedin, är bådadera oroade av Sverigedemokraternas opinionsframgångar bland arbetarna. Vid årsmötet för LOs representatskap den 10 maj, tryckte de båda på arbetarrörelsens ansvar för att ta debatten med Sverigedemokraterna. Svenska Dagbladet (SvD) rapporterar den 11 maj att Wanja Lundby-Wedin sade – ”Om arbetarna hade fått avgöra valet så hade Sverigedemokraterna suttit i Riksdagen nu. Vi kan inte längre tro att tystnad får dem att tyna bort. Vi måste ta debatten överallt där den uppstår”.
 
Orsaken till fruarna Lundby-Wedins och Sahlins oro är uppgiften i LOs valanalys att 4,1 procent av LO-medlemmarna röstade på Sverigedemokraterna i det senaste valet.
 
LO-basen och sosse-basen har rätt i att vara oroade. Sverigedemokraterna står nämligen för den råa, primitiva främlingsfientligheten i högre grad än något annat svenskt parti av betydelse. De får inte släppas fram.
 
”Hur strategin mot Sverigedemokraterna ska utformas diskuteras nu som bäst inom LO.” sade Wanja Lundby-Wedin, enligt SvD.
 
Arbetarrörelsens problem med Sverigedemokraterna är självförvållad. Sossarna och LO har i mer än ett hundra år oavbrutet propagerat för socialismen. Socialismen är en variant av kollektivismen. Enligt socialismen är den enskilde människan bara en fragment av klassen. SAP och LO har länge uppmuntrat ett ”vi-mot-dom”-tänkande av klassiskt kollektivistiskt snitt. Arbetarrörelseidkarna har hetsat arbetarna mot de rika. De har uppmuntrat den enskilde arbetaren att känna att alla hans eventuella problem i livet beror på ”dom där skumma rika”. De rika har gjorts till syndabockar.
 
Nu kommer Sverigedemokraterna och drar nytta av det förarbete som sossarna har gjort åt dem. De går ut och utsätter den enskilde arbetaren för budskapet att alla hans eventuella problem i livet beror på ”dom där skumma svartskallarna”. Många arbetare känner igen det där budskapet och går på det. Det låter ju rätt så mycket likadant som sossarnas klassiska och aktade budskap. Sd gör bara invandrarna, istället för de rika, till syndabockarna.
 
Om arbetarrörelsens ledare verkligen vill bedriva en effektiv kamp mot Sverigedemokraterna måste de överge socialismen, och istället börja förespråka kapitalismen och individualismen. Den nationalism och rasism som Sverigedemokraterna står för, är nämligen bara två andra varianter av den variant av kollektivism som arbetarrörelsen under hela sin hittillsvarande historia har stått för.
 
Nationalismen, rasismen och socialismen är nämligen bara tre olika varianter på samma tema – kollektivismen. Enligt nationalismen är individen bara en fragment av fäderneslandet. Enligt rasismen är individen bara en fragment av den etniska gruppen. Enligt socialismen är individen bara en fragment av den ekonomiska klassen.
 
Det enda radikala alternativet till kollektivismen är individualismen. Och individualismens tillämpning i politiken är kapitalismen. Det är dags för arbetarrörelsen att ta upp kampen för individualismen och kapitalismen – om den verkligen vill stoppa Sverigedemokraterna.