Det finns en del formuleringar som antyder att författarna till moderaternas nya handlingsprogram är nationalekonomiskt illitterata. Och detta kan jag utan svårigheter konstatera efter att bara ha läst de första sidorna. Ett exempel på detta är uppfattningen om att det krävs regleringar på arbetsmarknaden för att uppnå ”trygghet”. Detta och mycket mer därtill gör det svårt att ta till sig dokumentet. Det känns inte särskilt genomtänkt. Faktum är att det inte känns ett dugg genomtänkt på sina håll.

Men det finns en del meningar som verkligen säger vad partiet står för. Som verkligen kan sägas utgöra en ideologisk grund för partiet. Här är en: ”Människans frihet är moderaternas utgångspunkt. Vi tror på människans förmåga att växa av egen kraft, hennes vilja att ta ansvar för sig själv och sina närmaste. Ingen människa är samtidigt en ö. Vi kan alla bli beroende av andras stöd. Det är ofta då vi behöver politiken” (s 4). Detta är fundamentalt, ska vi snart se. Men innan jag återkommer till innebörden av detta vill jag ta upp deras ”frihetsidé”.

Bortsett från de gånger de får ihop en vacker formulering eller en vettig formulering, förstörs alltsammans av en massa idéer som är falska, dåliga, onda. Dessa idéer är dessutom mer fundamentala till sin natur och underminerar därför allt bra som kommer först senare.

Handlingsprogrammets behandling av frihetsbegreppet är inte bara en massa motsägelser och oklarheter staplade på varandra, de säger också emot andra delar av programmet. Det är oerhört frustrerande att läsa. Förutom att de har gjort klart att regleringar, dvs statliga interventioner i ekonomin, ”behövs” för att åstadkomma ”trygghet” på arbetsmarknaden (vilket är rent struntprat), då säger de senare i samma sektion att frihet och trygghet går hand i hand. Men de tycks då tala om en helt annan sorts trygghet och frihet. Men de gör det aldrig klart, så det blir en ekvivokation. (Ekvivokationer av detta slag präglar hela dokumentet.)

De skriver att frihet ”handlar också om varje människas utrymme i förhållande till den politiska makten”. Notera ordvalet: ”också”. Vadå ”också”? Detta är väl i ett politiskt sammanhang precis vad frihet betyder? Varken mer eller mindre. Vad skulle det annars betyda? Vad skulle det ”också” betyda? Endast om man inte vet vad politik är och vad staten är, kan man få för sig att formulera sig så ansvarslöst och aningslöst.

Det som är underligt med detta är att innan dess har de inte alls sagt vad de menar med frihet. Efter denna märkliga formulering kommer de med ännu mer märkliga såväl som förödande formuleringar. ”Det gäller att finna balanspunkten mellan politiskt maktutövning och varje människas rätt att själva bestämma över frukterna av egna ansträngningar” (s 6). Ursäkta mig, men vad i helvete betyder detta? Låt oss ta det steg för steg. Människor har rätt att bestämma själva över frukterna av egna ansträngningar. Dvs moderaterna erkänner äganderätten. Bra. Om så, varför ska man finna en ”balanspunkt” mellan detta och politikernas maktutövning? Dvs politikernas makt att våldföra sig på människor? Ingen förklaring eller motivering ges. Ingenting.

Notera här, förresten, hur de återigen inte gör en distinktion mellan ekonomisk makt (makten att producera och handla på en fri marknad) och politisk makt (makten att förstöra med skatter och regleringar). Det är faktiskt så att endast om man tror att dessa två sorters makt är en och samma, som man kan finna någon form av relevans. Eftersom de anser att det är samma sak, blir ”frihetsfrågan” för moderaterna en fråga om hur mycket folk ska få bestämma själva över sin inkomst, och hur mycket politikerna ska bestämma över folkets privata inkomster. Trots att friheten är grunden för moderaternas politik väljer de inte att här motivera var gränsen ska gå eller på vilka grunder gränsen ska dras där den eventuellt ska dras.

(En annan intressant sak här är att det är vägran att göra denna distinktionen som leder många socialister till att argumentera för att kapitalismen är en form av diktatur, eftersom ett fåtal äger så mycket av landets kapital, förmögenheter och produktionsmedel. Det är intressant att se hur moderaterna går med på ett sådant socialistiskt tänkande. Så går det när man tror att idéer inte är av betydelse: man blir oftast slav under deras enorma inflytande utan att veta om det.)

Som om denna röra, som endast är verket av två enstaka meningar i ett stycke, inte var illa nog, låt oss nu se vad som händer i nästa: ”Frihet är ett mycket individuellt begrepp som ser olika ut för olika människor”. Ja, en del använder begreppet irrationellt och en del använder det rationellt. Socialister menar att ”frihet” betyder ”frihet från verkligheten”. Anarkister och subjektivistiska libertarianer menar att ”frihet” betyder ”frihet att göra vad helst man känner för, mord inte uteslutet”.

Vad menar moderaterna? De använder det faktum att folk har olika, ofta irrationella, uppfattningar om vad frihet betyder som ett argument för att inte konsekvent förespråka frihet definierat som frihet från tvång. Därför kan frihet, enligt moderaterna, ibland betyda mer tvång och ibland mindre tvång. ”För vissa handlar frihet om att den politiska omfattningen ska bli mindre. För andra är det precis tvärtom [ja, de kallas för socialister]. Mer och bättre fungerande politik gör att människor vågar leva som de vill utan risk” (s 6).

Det är svårt att säga om de verkligen försöker komma undan med en motsägelse eller om detta märkliga sätt att uttrycka sig endast är ett verk av slarv och försummelse, av oklarheter eller av avsiktlgia ekvivokationer. För notera att i de två första meningarna talar vi om politikens omfattning och hur detta medför mer eller mindre frihet. Men i den sista meningen verkar det som att man använder frihet i den rationella meningen, dvs frihet från tvång, för att motivera att man genom rätt politik, nämligen en politik som syftar till att skydda individens rättigheter, kan förverkliga människors frihet.

Om frihet är frihet från tvång och staten, genom att skydda människors rättigheter, ser till att förbjuda allt initierande av fysiskt våld, då ser staten till att etablera och upprätthålla individens frihet. Eftersom frihet betyder frihet från tvång, dvs initierandet av fysiskt våld, betyder frihet också säkerhet, trygghet. Endast i denna mening blir det sista stycket i denna sektion begriplig: ”Utan frihet växer otryggheten. I otrygghetens spår följer ofrihet” (s 6). Kontentan av allt detta är, hur som helst, att man inte blir klok på vad moderaterna menar med frihet. Hur ska moderaterna kunna säga att de står för frihet om de inte ens vet vad det betyder?