Ibland får jag frågor från anhängare av étatism av typen: ”Ja, men det måste väl ändå ha funnits skäl till varför man införde antitrustlagarna?”, ”Det måste väl ändå ha funnits en anledning till varför man införde medbestämmandelagen?”, ”De införde väl ändå inte hyresregleringarna om de nu är så irrationella?”

Premissen här är att det inte kan finnas någon rök utan eld. Dvs: det kan inte finnas några sådana här antikapitalistiska lagar, om det inte vore för att skydda allmänheten från kapitalismens skadliga natur. Men det tycks inte slå många av dessa människor att det sedan urminnestider har funnits hur många orättvisa och orimliga lagar som helst – och inte bara i Sverige utan över hela världen. Lagar som de själva är mer än villiga att medge att de är orättvisa och orimliga.

Men ändå hör jag inte dem fråga sig själva: ”Ja, men det måste väl ändå ha funnits goda skäl till att kriminalisera homosexualitet?” eller: ”Det måste väl ändå ha funnits goda skäl till apartheidsystemet i Sydafrika?” eller: ”Man särbehandlade väl ändå inte kvinnor i lagen, om det nu är så irrationellt som du säger?”

Visst finns det alltid ett skäl till varför lagarna ser ut som de gör. Men det betyder inte att det är några goda skäl. När folk tycker att det är rimligt att ställa den sortens ”motfrågor” till ens ifrågasättande av dagens lagar, då kan det ibland vara ett uttryck för att man är ambitiös nog att vara objektiv. Man vill verkligen veta. Och i den mån det är detta är det naturligtvis berömvärt.

Men betydligt vanligare är, tyvärr, att detta är ett uttryck för människors irrationella fördomar och okunskap om kapitalismen – fördomar som de aldrig ifrågasätter och en okunskap som de aldrig har för avsikt att göra något åt. Och i den mån det är det senare är det avslöjande – och vad det avslöjar är en mental attityd som inte är berömvärd.