Ludwig von Mises anförande handlar om hur statliga interventioner i ekonomin tenderar att föda fler interventioner. Se på den svenska bostadsmarknaden och debatten kring den. Eller vad sägs om sambandet mellan politikernas intresse för ”folkhälsan” å ena sidan och å andra sidan det faktum att sjukvården är offentlig. Så det är, tyvärr, inte särskilt svårt att se aktualiteten i det Mises säger. Detta trots att Mises höll detta anförande för mer än femtio år sedan.

Det finns massor med saker som är trevligt i detta anförande – som ju alltid är fallet med Mises – men en sak som jag reagerade av när jag läste igenom det denna gång var detta stycke:

From the point of view of this later doctrine Marx and the school of orthodox Marxism reject all policies that pretend to restrain, to regulate and to improve capitalism. Such policies, they declare, are not only futile, but outright harmful. For they rather delay the coming of age of capitalism, its maturity, and thereby also its collapse. They are therefore not progressive, but reactionary. It was this idea that led the German Social Democratic party to vote against Bismarck’s social security legislation and to frustrate Bismarck’s plan to nationalize the German tobacco industry. From the point of view of the same doctrine, the communists branded the American New Deal as a reactionary plot extremely detrimental to the true interests of the working people.

Om bara reaktionärerna inom vänsterpartiet kunde inse detta. Då skulle de förhoppningsvis sluta upp med att förespråka interventionism och på så vis reducera sig till ännu en liten och obetydlig grupp av knäppskallar inom den ”utomparlamentariska” vänstern. ;)