Per-Olof Samuelsson förklarar varför han har övergett liberaldebatt.com i sin artikel ”Slutlikvid med ‘Liberal debatt'”. Själv slutade jag att försöka diskutera seriöst på forumet för länge sedan. Tycker inte standarden har varit särskilt hög där på flera månader. Och då syftar jag inte bara till alla ”debatter” och ”diskussioner” om objektivismen. Dvs okunniga, oseriösa och snåla människor ställer den ena dumma frågan efter den andra och som vill utan minsta lilla ansträngning från egen sida bli mer eller mindre matade med gratisuppsatser som helst inte är längre än 500 ord, för de orkar sällan läsa mer än så. (Och om någon tycker att detta är en orättvis beskrivning, läs då, bara för att få ett litet utdrag på vad jag menar ”Pappersnattväktaren” årgång 8.) Det enda jag är riktigt förvånad över är hur POS stod ut med att stanna där så länge. POS har, som jag ser det, visat på alldeles för mycket ”tollerans” (sic!).
Nåväl. POS har förresten också lagt ut en gammal artikel på sin hemsida som heter ”Cyankalium i champagnen”:
Antag för ett kort ögonblick att du skulle vilja giftmörda någon, och att du är lycklig innehavare av en flaska cyankalium. Hur skulle du bära dig åt? Skulle du slå upp cyankaliet i ett dricksglas och bara säga till det tilltänkta offret: ”Drick nu det här! Du kommer att dö av det, men det är också det som är meningen.” Ingen giftmördare med självaktning skulle rekommendera denna metod. Han skulle förstås nöja sig med att hälla en droppe av cyankaliet i en kaffekopp, ett glas champagne eller någon annan normal, livsbefrämjande dryck. Sedan skulle han noga tvätta glaset och hoppas att dödsfallet ska skyllas på offrets överkänslighet för kaffe eller champagne.
Exakt samma metod använder altruisterna för att pracka på oss sin altruism. Som ni känner till innebär inte altruism att man ska vara hjälpsam och hygglig mot sina medmänniskor…
Läs resten här.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
Som ni känner till innebär inte altruism att man ska vara hjälpsam och hygglig mot sina medmänniskor, utan att ens moraliska existensberättigande ligger i att leva (och offra sig för) sina medmänniskor.
Jag tror att ni objektivister borde betona den skillnaden oftare, för det är väldigt många människor som missförstår ert budskap. Bara mina två ören…
Objektivister brukar betona den skillnaden om och om och om och om igen. Men det har aldrig hindrat folk från att ignorera vad vi säger eller att vi har sagt det, otaliga gånger, förut.
Nåja, jag kanske är ovanligt trög, men det tog ett bra tag innan jag fick veta att välvilja (dvs vara hjälpsam och hygglig) är en objektivistisk dygd. Att betona detta kan ju hjälpa folk förstå…
Alltså, jag tycker inte att de där objektivisterna *gör* mycket annat än tjatar om att ”altruism” inte är detsamma som hygglighet, hjälpsamhet, välvilja eller medmänsklighet, utan *bara* innebär självuppoffring. Jag menar, man blir ju till sist trött i öronen av att höra det! ;-)
Jag tror inte att det har att göra med intelligens i ditt fall, utan snarare att du inte gjorde någon större ansträngning att ta reda på det. Finns som bekant massor med litteratur i ämnet. En och annan hemsida som behandlar objektivismens moralfilosofi (se några av länkarna på min blogg). Ett och annat objektivistiskt debattforum man kan söka sig och ställa frågor (även om ingen där uppskattar folk som inte bemödar sig med att läsa på först).
http://en.wikipedia.org/wiki/Jimbo_Wales
In response to criticisms about the inconsistency of these motivations with Wales’ adherence to Ayn Rand’s Objectivist philosophy (see Philosophical and political views in this article), Wales replied, ”Do we have a source for me claming that my ‘Wikipedia activities do not serve a selfish end’? No, we do not. (…) For what is it worth, I think it is in my rational self interest to care about what happens to kids in Africa, and far from being destructive of my self-interest, it is beneficial to my self-interest.”
Kan vara användbar som exempel.
Ja, men man måste inte vara så snäv som att påstå att välgörenhet, i någon form, är det enda tecknet på att man är välvillig. Välvillighet är mycket bredare än så, och folk som aldrig har gett pengar till välgörenhet eller stöttat ett välgörenhetsprojekt, kan mycket väl vara extremt välvilliga i övrigt. Sedan kan man alltid poängtera att det inte råder några intressekonflikter mellan rationella egoister. Det råder en intresseharmoni. Detta illustreras på många sätt, men under kapitalism kan vi t ex se det av det faktum att kapitalister endast kan bygga upp sina förmögenheter genom att tjäna massorna med varor som de vill ha. Eller vad sägs om det faktum att kapitalister genom att spara och investera, ser till att möjliggöra byggandet av fabriker som skapar jobb och som gör storskalig produktion möjligt? Så det finns ingen anledning för rationella egoister att vara illvilliga gentemot varandra. Tvärtom, just eftersom nästan alla människor har ett faktiskt eller potentiellt värde att erbjuda dig, har du all anledning att, inledningsvis, behandla människor som om de vore av något potentiellt värde för dig — tills motsatsen är bevisad. (I ett kapitalistiskt samhälle är det faktiskt fallet att människor nästan alltid är ett faktiskt värde för dig, om inte annat så åtminstone indirekt just eftersom de deltar i producerandet av varor, dvs värden.)
Jag tycker allt att Lundensis borde masa sig iväg till någon bokhandel och införskaffa ”The Virtue of Selfishness” (jag har ett vagt minne av att bokhandlarna i Lund är rätt välsorterade; annars finns ju alltid Amazon och andra nätresurser). Och det går faktiskt att skaffa den på svenska också. (http://www.nattvakt.com/dygd.htm) Det är inte nödvändigt att surfa omkring på måfå på nätet.
Den bästa uppsatsen i just den här frågan är annars Nathaniel Brandens ”Benevolence versus Altruism”, som tyvärr inte finns med i VOS. Vad jag kan se finns den inte heller tillgänglig på nätet. Den publicerades annars i ”The Objectivist Newsletter”, juni 1962.