Nu anade jag hela tiden att Johan Norbergs nya bok hade ett tema om lät väldigt bekant. Katrine Kielos skrev för några dagar sedan i Expressen:
Johan Norberg har länge varit ett uppfriskande inslag i svensk debatt. Tyvärr missförstås han ofta. Det vore tacksamt att behandla honom som en vanlig högerdebattör, men det är han inte. Norberg drivs av en närmast religiös mission. Inget kunde vara längre från Reinfeldts folkhemsmoderater. Kapitalism är inte ett ekonomiskt system, rättigheter inte ett effektivt sätt att hålla människans vansinne i styr, 55 000 kaffekombinationer på Starbucks är inte bara just kaffe. I Norbergs värld är detta det sanna uttrycket för människans natur och hennes enda möjlighet till mening.
Utan tvekan tror Norberg på vartenda ord han predikar, häri ligger mycket av hans styrka. Men har man läst den amerikanska tänkaren och thrillerförfattarinnan Ayn Rand behöver man knappast läsa Norberg, även om Norberg skriver bättre. Rands kontroversiella idéer och den sektliknande rörelse som följde henne har fortfarande visst inflytande i USA. Även Johan Norberg är uppenbart påverkad. Huvudtesen i När människan skapade världen är direkt hämtad från Rands idéer om entreprenörerna som världens motor.
Nu skulle man, om man bara brydde sig tillräckligt, alldeles säkert kunna kritisera Norberg för sin bristande orginalitet. Men jag vill framför allt fokusera mig på vad Kielos säger. Förutom illvilliga antydningar om att den ”objektivistiska rörelsen” är en sekt, eller det mycket tvivelaktiga påståendet om att Norberg skriver bättre än Rand, var det framför allt detta mycket föraktfulla stycke som fick mig att reagera:
Man önskar att Norberg skulle våga titta djupare in i den människa han säger sig hylla. I stället passar han och hänvisar i en fotnot på maoistiskt manér till sin läromästarinna: ”se Ayn Rands tänkande”. Man undrar hur han kan vara så säker: på livets mening, himlens tomhet och människan som herre över tillvaron. Är mänsklighet verkligen direkt översättbart i entreprenörskap? Är vi varken mer eller mindre än vad vi producerar? (Min kursivering.)
Till detta ställer jag mig samma fråga som min vän Andreas Everbring gjorde: ”Ellsworth Toohey?” Jag vet inte om jag skulle vilja gå så långt, men visst luktar det…
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
1. Vem är Andreas Everbring?
2. När ställde han frågan ”Ellsworth Toohey”?
3. I vilket sammanhang ställde han denna fråga?
4. Vad menade han?
Syftet med frågan var om Ellsworth Toohey börjat på expressen som mentor för krönikörerna/recencenterna/de politiskt inkvoterade proffstyckarna. Jag har inte läst en enda ”recension” (är det som Kielos skivit en recension?) då orden Ayn Rand inte har åtföljts av antingen sekt, Nietzsche, övermänniska eller liknande. Frågan var mer en stilla undran, över tillståndet på våra medier.