Danne Nordling skrev nyligen ett mycket förvirrat inlägg om Ayn Rands moralfilosofi. Det finns mycket som är snurrigt i Nordlings inlägg liksom hans kommentarer varför jag tänker fokusera mig på det mest väsentliga. Frågan som Nordling ställer sig är: ”Var Ayn Rand etisk egoist?”

Vad menas med etisk egoism? Nordling förser oss själv med en definition: ”Med etisk egoism menas att man inte bara har rätt att tillgodose sina egna intressen utan också moraliskt alltid bör göra det.” Givet denna definition är svaret på Nordlings fråga: ja. Nordling menar dock att svaret istället är ”nej”. Varför? Svaret kommer redan i ingressen till hans inlägg:

Många tror att Rand predikade egoism i konventionell mening och att hon därför var ‘etisk egoist’. Men hon har klart uttryckt sitt avståndstagande från ”nietzscheansk egoism” och är vad gäller statens uppgifter en rättighetsfilosof i Lockes anda.

Eftersom Rand inte delade den ”konventionella” uppfattningen om vad egoism är så är hon inte en etisk egoist. Men det följer inte. Rands definition av egoism är ytterst neutral: ”att ha omsorg om sina intressen.” Denna definition, som hon för övrigt hämtade ur en ordbok, säger ingenting om vilka intressen vi har eller hur man lämpligen – egoistiskt sett – tjänar dem. Det enda som fundamentalt skiljer Rand från andra så kallade etiska egoister (eller anti-egoister) är att Rand inte delar den traditionella uppfattningen om vad som faktiskt ligger i ens intresse. Rand säger därför inte att det vore fel att offra andra pga icke-egoistiska skäl, utan på grund av strikt egoistiska skäl. Att Rand inte delar den traditionella eller konventionella uppfattningen om vad som faktiskt ligger i människors intresse, gör henne inte till en mindre etisk egoist.

Nordlings inlägg är i sanning mycket förvirrat. Det sägs så många obegripliga och osammanhängande saker att det känns som om huvudet ska explodera när som helst medan man läser det. Några exempel ur högen: ”Ayn Rand framställer kärnan i sin etiska lära i uppsatsen med början i ett något otydligt avsnitt som inleds med en förklaring av ”etisk hedonism” vilken exemplifieras med Nietzsches etik.” [Stämmer inte.] ”Rand lanserar istället det rationella egenintresset som alternativ, vilket hon provokativt kallar ”själviskhetens dygd”. Av denna anledning har bedömare som professor Torbjörn Tännsjö klassificerat henne som ‘etisk egoist’ trots att det är den ena varianten av offermoral som hon vänder sig emot” [Så eftersom hon inte tror att offrandet av andra är egoistiskt, så vänder hon sig helt plötsligt emot idén om att man bör vara egoistisk.] ”Handelns princip är rättvisans princip, menar Rand. I ett mer socialistiskt debattklimat är det kanske lätt hänt att detta feltolkas som att ‘egoismens princip (i stark mening) är rättvisans princip’ och därför uppenbart orimlig. Men handel är inte egoism” [Ursäkta mig?!] ”I själva verket är hon en en rättighetsfilosof i Lockes tradition” [alltså är hon inte etisk egoist, säger Nordling, men han verkar inte begripa hennes härledning av individens rättigheter följer ur hennes etiska egoism! Dessutom är rättigheter ett i första hand samhällsfilosofiskt begrepp, inte ett moralfilosofiskt.]

En vän till mig, Björn Johannessen, har också skrivit ett inlägg om Danne Nordlings förvirrade inlägg på liberaldebatt.com.