Jag fick idag en fråga av en kamrat. ”Vad kommer först: socialliberalismen eller pragmatismen?” Bakgrunden till frågan var att den politiska mitten i Europa präglas, i väldigt stor utsträckning, av just socialliberalism. Är det så att partierna har blivit mer och mer socialliberala eftersom folk har gått och blivit socialliberaler, eller är det så att partierna har blivit det av strikt pragmatiska överväganden? Men om så, är det då inte indirekt möjligt att det är allmänhetens socialliberala tendenser som har styrt dem dit?

Jag är ej säker på vad som kom först. Men när jag funderade på frågan kom jag fram till att svaret kanske ligger i socialliberalismens natur. Ty det verkar nämligen som att socialliberalismen som sådan är verket av pragmatiska överväganden.

Hur ofta får man inte höra socialliberala motivera sin socialliberalism på strikt pragmatiska grunder? Hur ofta avfärdar de inte äkta liberaler med motiveringen att de är ideologiska? Hur ofta säger inte socialliberaler sådana saker som:

”Jo, kapitalism är bra, men det fungerar inte utan vissa restriktioner och statliga interventioner. Vi måste vara ‘praktiska’ och inse att sådan dogmatisk nyliberalism inte fungerar…”

”Jodå, det är en fin tanke, det där med individens rättigheter, men en hungrig människa är inte fri…”

”Kapitalism är bra, men det måste finnas ett litet socialt skyddsnät…”

”Jag står visst för frihet, men jag är realist och inser till skillnad från sådana testuggare som dig att äkta frihet kräver att folk har de ekonomiska medlen för att kunna…”

De som säger så här säger det dels för att de är extremt okunniga om kapitalismen. Dels säger de det för att de hatar rättvisan. Men det är just detta som gör att de också tror att principerna bakom kapitalismen är opraktiska och olämpliga att försöka, strikt, tillämpa. Deras okunskap om kapitalismen får dem till att tro att en oreglerad kapitalism leder till att massorna blir fattiga och exploaterade, att miljön förstörs, att kvinnor lönediskrimineras, att skadliga monopol växer fram, etc. Deras hat leder dem till att på moraliska grunder fördöma kapitalismen på grundval av att det råder ojämlikhet, vilket betyder att de fördömer kapitalismen på grundval av att den är rättvis.

Nu påstår jag inte att det inte finns socialliberaler som t ex har läst John Rawls och låtit det påverka dem. Men även i detta fall måste vi ju fråga oss vad det är som gör John Rawls argument så tilltalande till att börja med. Min teori är att dessa människor redan från början bar på denna okunskap och hat för kapitalismen. Så det enda Rawls bidrar med är filosofiskt sanktionerade rationaliseringar för deras okunskap och hat mot rättvisan.

Eller? Vad tror ni?