Vad kom egentligen först?

Jag fick idag en fråga av en kamrat. ”Vad kommer först: socialliberalismen eller pragmatismen?” Bakgrunden till frågan var att den politiska mitten i Europa präglas, i väldigt stor utsträckning, av just socialliberalism. Är det så att partierna har blivit mer och mer socialliberala eftersom folk har gått och blivit socialliberaler, eller är det så att partierna har blivit det av strikt pragmatiska överväganden? Men om så, är det då inte indirekt möjligt att det är allmänhetens socialliberala tendenser som har styrt dem dit?

Jag är ej säker på vad som kom först. Men när jag funderade på frågan kom jag fram till att svaret kanske ligger i socialliberalismens natur. Ty det verkar nämligen som att socialliberalismen som sådan är verket av pragmatiska överväganden.

Hur ofta får man inte höra socialliberala motivera sin socialliberalism på strikt pragmatiska grunder? Hur ofta avfärdar de inte äkta liberaler med motiveringen att de är ideologiska? Hur ofta säger inte socialliberaler sådana saker som:

”Jo, kapitalism är bra, men det fungerar inte utan vissa restriktioner och statliga interventioner. Vi måste vara ‘praktiska’ och inse att sådan dogmatisk nyliberalism inte fungerar…”

”Jodå, det är en fin tanke, det där med individens rättigheter, men en hungrig människa är inte fri…”

”Kapitalism är bra, men det måste finnas ett litet socialt skyddsnät…”

”Jag står visst för frihet, men jag är realist och inser till skillnad från sådana testuggare som dig att äkta frihet kräver att folk har de ekonomiska medlen för att kunna…”

De som säger så här säger det dels för att de är extremt okunniga om kapitalismen. Dels säger de det för att de hatar rättvisan. Men det är just detta som gör att de också tror att principerna bakom kapitalismen är opraktiska och olämpliga att försöka, strikt, tillämpa. Deras okunskap om kapitalismen får dem till att tro att en oreglerad kapitalism leder till att massorna blir fattiga och exploaterade, att miljön förstörs, att kvinnor lönediskrimineras, att skadliga monopol växer fram, etc. Deras hat leder dem till att på moraliska grunder fördöma kapitalismen på grundval av att det råder ojämlikhet, vilket betyder att de fördömer kapitalismen på grundval av att den är rättvis.

Nu påstår jag inte att det inte finns socialliberaler som t ex har läst John Rawls och låtit det påverka dem. Men även i detta fall måste vi ju fråga oss vad det är som gör John Rawls argument så tilltalande till att börja med. Min teori är att dessa människor redan från början bar på denna okunskap och hat för kapitalismen. Så det enda Rawls bidrar med är filosofiskt sanktionerade rationaliseringar för deras okunskap och hat mot rättvisan.

Eller? Vad tror ni?

6 reaktioner på ”Vad kom egentligen först?

  1. Det finns väl två aspekter av kapitalism:

    1) Den testuggande delen med rättigheter, metafysik etc.
    2) Den pragmatisk-utilitaristiska delen, alltså att folk blir rikare, nya uppfinningar, välfärd etc.

    Tror socialliberalerna inte bryr sig så mycket om den första.

  2. Lundensis:
    Kan det inte vara så att socialliberalernas slutsatser av 1) är att det leder till orättvisor och fattigdom för de flesta, och, den historiska observationen att det i verkligheten leder till 2) har undgått dem?
    Efter generationer av statliga styrnigar o regleringar har vi blivit ett folk av statsblinda myror, vi kan inte föreställa oss att något kan bli bättre om det lämmnas åt sig självt utan styrning.

    Politiker måste detaljreglera samhället annars går vi under. Dvs den välfärd vi upplevt de senaste seklet är ett resultat av att POLITIKERNA har skapat den, och inte PRODUKTIONEN i den fria ekonomin.

    tror myran

  3. Jag tycker ett levande bevis för att välfärden skulle fungera utanför staten, är att den faktiskt är hyfsat funktionell (men inte tillräckligt) i statens förstörande regi. Överlever den statens godtyckte, överlever den också 6 miljarder människors godtycke.

  4. Finns det förresten någon filosof som argumenterar som Rawls men tycker att omfördelningen ska ske frivilligt?

    Jag gillar hans idé*, men jag gillar inte att man ska genomföra det med aggression, nämligen.

    * Jag tror även det finns ett visst utrymmy för min typ av ”veil of ignorance” -tänkande i Objektivismen. Välvilja och rättvisa som en dygd är ju två exempel.

  5. Men diverse österrikare ser väl välfärd och välgörenhet som något önskvärt, så länge det sker frivilligt?

Lämna ett svar till Lundensis Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.