I en ny artikel i SvD ges en ganska skrämmande bild av läget i Irak:

Från Bagdad vittnar Fawzi, 58, om sin gnagande rädsla för inbördeskrig. Han trodde tidigare att det inte skulle vara möjligt.

– Det stämmer inte överens med irakiernas psykologi. Tanken på inbördeskrig har aldrig haft ett folkligt stöd, konflikterna har inte funnits mellan människorna. – Men nu ökar klyftorna och det sekteristiska våldet. Det är ett nederlag för vårt samhälle, för demokratin och de sekulära irakier som sätter sin nationella identitet främst. Nu har identiteten blivit sekteristisk. För första gången i mitt 58-åriga liv upplever jag att människor skapar sig en bild av mig utifrån min etniska och religiösa tillhörighet. De frågar inte efter mina åsikter, vill bara veta vilken sekt jag tillhör.

Visst var Saddamregimen aggressiv, särskilt mot shiiter och kurder. Och visst begicks massakrer under Saddams tid, konstaterar han.

– Men tidigare förföljdes shiiter och kurder för att de stod i opposition till regimen. Nu mördas människor för att de tillhör en viss befolkningsgrupp eller lever i ett visst bostadsområde.

Jag har flera gånger sagt att idén om att demokratisera Irak är en dum idé. Det är inte bara en dum idé eftersom demokrati som sådant inte är en särskilt bra idé, det är framför allt en dum idé eftersom det på intet sätt medför någon frihet för Irak eller någon säkerhet för oss i väst i allmänhet eller USA i synnerhet. Det är ett altruistiskt projekt utan verklighetsförankring. Varför? Framför allt därför att det irakiska folket ser på varandra i termer av religiösa sekter och etniska kollektiv.

Detta kunde man inte bara se i de demokratiska valen där de enda partierna som ställde upp var just företrädare för olika religiösa grupper eller kollektivister. Det som präglar Irak är religiös fundamentalism och kollektivism. Kollektivism och religiös fanatism är en garanti för krig och konflikter. Det är därför undra på att landet står på randen till ett inbördeskrig.

En del säger att USA inte får lämna irakierna i sticket ”denna gång”. Men det är ju inte USA som har försatt det irakiska folket i den här situationen. Det är irakierna själva. USA har därför inget ansvar för att skydda irakierna ifrån att mörda varandra. Det är irakiernas ansvar att bete sig civiliserat mot varandra. USA gav dem, till priset av flera hundra miljarder dollar och tusentals amerikanska soldaters liv och hälsa, en chans att skapa ett fritt samhälle, men de valde istället våldet. Och nu får de, i rättvisans namn, betala för det valet.

Det enda USA bör göra i Irak är att en gång för alla göra slut på ”rebellerna” och terroristerna som härjar i Irak, så att man kan lämna landet som segrande. Det som driver terroristerna är hoppet om att de har en chans att segra och att då lämna Irak utan att göra slut på detta hopp åtminstone i Irak är att bidra till att förstärka hoppet hos dessa religiösa krigare över hela världen. Om irakierna startar ett inbördeskrig, är däremot inget problem för de militanta islamisterna.