I dag är det den internationella kvinnodagen. Och det märks. För idag protesterar 20 kvinnliga vd:ar i en DN debattartikel mot regeringens planer på att införa lagstiftad könskvotering i näringslivet. Och det är, måste jag säga, en ovanligt stark protest. De tar ett ovanligt ställningstagande inte bara emot den kollektivism och orättvisa som könskvoteringar innebär. De tar också ett tydligt ställningstagande för äganderätt och näringsfrihet.

De inser att feminismen bara är en form av könskollektivism och som därför är förnedrande för kvinnor. De inser att idén om ”kollektiva rättigheter” inte går att förena med idén om individuella rättigheter (!). (Detta får mig att undra om dessa kvinnor nyligen har läst sin Ayn Rand.) Debattartikeln avslutas med:

Hur ska en ägares, eller en väljares, individuella rätt att välja vilken kandidat som den önskar förenas med kravet på att varje grupp ska få sin kollektiva rättvisa uppfylld? Svaret är att det inte går. Kollektiv rättvisa och individuell rättvisa är inte förenliga. Och att påstå att diskriminering måste användas för att mota diskriminering är inte heller ett argument som bär. En orättvisa upphävs inte av en annan, två begångna fel gör inte att rätt skipas.

Word!