En del som vill försvara de stora förändringarna i moderaternas politik brukar ju ofta hävda att Reinfeldt är, precis som SSU:arna säger, nämligen en ”ulv i fårakläder”. Reinfeldt har bara genomfört dessa förändringar eftersom han vill kunna vinna valet. Inte för att han verkligen står för detta. På sikt vill han göra det som Bo Lundgren och Carl Bildt m fl också ville. Men inte till en början. Först handlar det om att ”bygga upp ett förtroende”. Visa att man är ”regeringsduglig”. Men är det verkligen sant? Vad har vi för anledning att tro det?
Trots att det inte finns mycket som talar för denna välvilliga tolkning av Reinfeldts nya ”moderater”, så kan vi ju ändå för argumentets skull anta att så trots allt är fallet. Men om så nu är fallet, då måste man ju fråga sig vad det i så fall är som driver Reinfeldt till att säga följande om den borgerliga alliansens privatiseringspolitik:
Vår idé är inte att allt ska säljas. Vattenfall skulle troligen bara köpas upp av en utländsk storägare, som fortsätter att ta ut överpriser, sa moderatledaren Fredrik Reinfeldt (Metro 20060307, sidan 7).
Vad jag menar är att om Reinfeldts ”strategiska”, ”pragmatiska”, ”realpolitiska” förändringar är just det, kosmetiska förändringar för att vinna regeringsmakten – till varje pris – varför känner sig då Reinfeldt sig motiverad att slänga sig med en sådan här uppenbar socialistisk retorik? Det är en sak att man i sin makthunger och feghet drar sig för att inta kontroversiella ståndpunkter som man ändå inte kan försvara, utan att riskera att opinionen sviker en. Det är en helt annan sak att man därutöver tar till en retorik som istället antyder att marknadsekonomi, när allt kommer omkring, nog inte är en särskilt bra idé.
Jag såg förresten nyligen också dokumentären ”Utmanaren” som handlar om Fredrik Reinfeldt. Den var intressant. Det kom i alla fall fram en del saker som jag inte alls kände till (eftersom jag är för ung). Tydligen var MUF ”nyliberala” redan tidigt på 1990-talet. En annan sak som jag inte kommer ihåg var att det var förre moderatledaren Bo Lundgren som släppte fram moderaternas nya ”chefsekonom” Anders Borg och Fredrik Reinfeldt själv.
Dokumentären påminner oss också om att Fredrik Reinfeldt, som ekonomisk talesman för moderaterna, så sent som 2002, förespråkade samma politik som han snabbt övergav strax efter han själv blev ledare. Detta får ju i alla fall mig att undra över hur ”djupt” hans liberala (?) värderingar egentligen sitter. Vi vet ju också att han utgav sig för att vara nyliberal (i den goda bemärkelsen) i början av 1990-talet. Kanske var det så att Reinfeldt inte hade svårt att sälja ut moderaternas politik för lite meningslös makts skull – just eftersom ingenting alls stod på spel för honom personligen. Har man inga värderingar själv, tar det ju inte heller emot att bara slänga allt över bord som kan stå i vägen för honom i marschen till Rosenbad.
Programmet påminner oss också om vad det är för slags förändringar i innehållet av moderaternas politik sedan Reinfeldt blev ledare. Det handlar om att minska storleken på skattesänkningarna från ca 130 miljarder kronor till ca 50 miljarder kronor. Det handlar om att det är ”orättvist” att höginkomsttagarna fick ta större del av deras skattesänkningar än andra. Det handlar om att inte ”riva upp” den så kallade arbetsrätten. Det handlar om att inte bråka med LO, utan tvärtom börja fjäska inför dem, att försvara den ”svenska modellen” med kollektivvatal. Det handlar till råga på allt om att satsa på kommunal verksamhet, om att öka de offentliga utgifterna. Allting summeras med att en statsvetare konstaterar att de enda skillnaderna mellan moderaterna och socialdemokraterna nu för tiden finns i retoriken; vad gäller själva politiken är det mest en fråga om teknikaliteter. Berättaren i programmet konstaterar själv att den stora skiljelinjen mellan moderaterna och socialdemokraterna ligger just i att moderaterna är ”moderata”, dvs lite mer återhållsamma i samma socialdemokratiska politik.
Och en del undrar varför folk tycker politik är tråkigt. Att det inte spelar någon roll vem som vinner. Ja, jag undrar varför…
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
Ideologiskt inte så stora skillnader. Men skillnader i den vardagliga administrationen (utnämningsmakten). Dessutom ingen Lars Ohly som finansminister.
Ser Alliansen som en trojansk häst som ska göra att liberalismen får en fot in i dörren. Risken är ju dock att man gör för lite så att folk inte märker förbättringarna.
Miljöpartiets destruktiva inverkan, vänsterpartiets eventuella inflytande, enpartistat-tendenserna, etc är alla goda skäl för att göra sig av med den nuvarande regeringen. Det håller jag med om. Det finns också specifika punkter där den borgerliga alliansen har en bra politik. Men jag tror inte ett dugg på att detta är en slags trojansk häst för liberalismen. Och även om det skulle vara en sådan så tror jag inte att det är en särskilt praktiskt strategi. Inte om det är meningen att man ska få mandat för förändringar. Riktiga förändringar.
Om Reinfeldt m fl bara ska utgöra en slags pragmatisk och feg trojansk häst för ett eventuellt systemskifte, då förklarar det ju inte varför Reinfeldt utan problem kan föra en så uppenbart antikapitalistisk och socialistisk retorik som jag citerade ovan. Det är för mig helt obegripligt.
Som medlem i MUF under delvis den tiden som Reinfeldt ledde MUF så kan jag bara konstatera att han redan då var konservativ, och absolut inte nyliberala. Och MUF som organisation var liberalare än sitt moderparti, men inte på långa vägar nyliberala. Däremot har det alltid funnits nyliberaler inom MUF
Vad betyder egentligen ”nyliberal”?
Som jag har förstått det innebär det en återgång till den klassiska liberalismen från 1700-talet.
Det är socialliberalismen som är den ”nya” varianten.
Angående trojansk häst: om Reinfeldt kommer till makten kommer det öppna allmänhetens ögon för radikalare alternativ. Just nu är alla fastkörda i sosse-mentaliteten. Jag menade givetvis inte att Reinfeldt *själv* ska genomföra stora förändringar i smyg.
Får jag fråga dig varför du tror att en borgerlig regering skulle få allmänheten att öppna ögonen för mer radikala alternativ? Vad är denna sosse-mentalitet som sägs stoppar dem idag?
Intressant att läsa en post från 2006.
”Det handlar om att minska storleken på skattesänkningarna från ca 130 miljarder kronor till ca 50 miljarder kronor. ”
2013 har Reinfeldt sänkt skatterna mer än Bo Lundgren tänkt sig. 141 miljarder, om den senaste höjningen va brytpunkt räknas in.
”Det handlar om att det är ”orättvist” att höginkomsttagarna fick ta större del av deras skattesänkningar än andra. ”
Höginkomsttagare har i kronor fått långt högre skattesänkningar än låginkomsttagare. Skattesänkningarna marknadsförs som att de riktas mot låg- och medelinkomsttagare, med syftet att öka väljarunderlaget. Höginkomsttagare räknar snabbt ut hur det egentliga utfallet blir. I samband med skattesänkningarna har sociala skyddsnät försämrats på en rad områden, och förtroendet för dessa har sjunkit till bottennivåer. Låginkomsttagare löper högre risk att hamna i arbetslöshet eller drabbas av förslitningsskador eller andra sjukdomar, än höginkomsttagare. Låginkomsttagare har fått betala det högsta priset för sänkta skatter, med försämrad trygghet.
”Det handlar om att inte ”riva upp” den så kallade arbetsrätten.”
Istället har Moderaterna gått runt det här och använder visstidsanställningar och tidsbegränsade anställningar som staplas på varann. Provanställning har nu senast utökats till 12 månader. Uppsägning kan ske av vilka orsaker som helst. Då kan de kringgå att röra LAS.
Vattenfall vill moderaterna alla gånger helst göra sig av med. De har också sålt ut bolag och statliga tillgångar för nära 200 miljarder för att motverka att statsskulden ökar när omfattande skattesänkningar drivs igenom som inte är finansierade.