Produktivitet

Människan måste producera allting hennes liv och lycka förutsätter. Ingenting hon behöver ”växer på träd”. Det är därför uppenbart att produktivitet är en dygd. Det enda alternativet till att vara en produktiv människa är att vara en parasit: en snyltare eller plundrare. Men dessa överlever bara för att andra människor valde att vara produktiva, dvs för att andra valde att tänka och producera de värden som livet och lyckan förutsätter. Men bara på kort sikt.

Jag säger på kort sikt eftersom deras parasitism sker på bekostnad av de som faktiskt producerar. Ju mer somliga är ”framgångsrika” på att stjäla, desto mer underminerar och skadar det producenterna. Det är uppenbart att det blir svårare att fortsätta att producera om man ständigt måste dras med alla kostnader som brottslighet för med sig. Det är ingen slump att företagandet är mycket dåligt eller obefintligt i områden som lider av hög brottslighet. Brottslighet ser på så vis till att skapa fattigdom. En stor del av den amerikanska slummen är inte orsakad av fattigdom; den är orsakad av brottslighet. Precis på samma sätt är den enorma misär som plågar kommunistländer ett exempel på detta. Mugabes omfattande stöld av de vita böndernas mark i Zimbabwe är det senaste exemplet på denna destruktiva policy. Vidare är det ju så att man knappast blir särskilt motiverad att fortsätta att producera om man också blir offer för tjuveri. Och när tjuvarna är slut på offer eller rånbyten, då är det också kört för tjuvarna. Deras enda alternativ är att själva börja producera. Ty det omoraliska är det opraktiska.

Det är egentligen uppenbart varför produktivitet, inte parasitism, är en dygd. Men en aspekt av denna dygd som lätt glöms bort är den spirituella aspekten av produktivitet. Ayn Rand menar att varje människa behöver ett centralt och övergripande syfte med sitt liv. Utan ett sådant syfte finns det inget sätt för oss att veta vad som är viktigt i livet. När vi inte vet vad som är viktigt i våra liv är det lätt hänt att vi blint låter oss kastas fram och tillbaka av våra nycker. Och på den vägen kastar vi långsamt bort våra liv. Ett liv utan mening känns också meningslöst, tomt och omotiverat. Ens centrala syfte ger inte bara mening med tillvaron, det gör det även möjligt för en att i en harmonisk ordning rangordna alla sina värden och intressen i livet. Så ett centralt syfte behövs inte bara för att ge mening i vårt dagliga liv, det behövs även för att ge oss balans och harmoni i våra liv så att vi ger rätt prioritet åt saker och ting.

Vad är det som bör tjäna som ett centralt syfte? Eftersom vi måste vara produktiva bör det vara någon form av produktiv verksamhet. Det bör också vara någonting som man får ut någon glädje av: den moraliska meningen med livet är ju att sträva efter lycka. Så det centrala syfte man bör välja är alltså en produktiv karriär som man älskar.

Det är dock inte bara så att en produktiv karriär är viktigt för att ge livet ett övergripande och centralt syfte. Det är också en förutsättning för att vi ska få en god självkänsla. En god självkänsla är ingenting vi kan fejka oss till. Men det är inte heller något som vi föds med. Det är någonting som vi måste förtjäna. Vi förtjänar det genom produktivt arbete: skapandet av värden som gör livet och lyckan möjlig. Det är genom denna aktivitet av att försörja sig själv av sitt eget tänkande och arbete som man gör sig förtjänt av en god självkänsla; känslan av att man är i stånd att leva och värdig att vara lycklig.

En god självkänsla är en livsbefrämjande känsla och en god självkänsla kommer av att man har en självrespekt och ett självförtroende. Utan övertygelsen av att man är i stånd att leva, kan man inte få något gott självförtroende. Ens goda självförtroende kommer just av sin förmåga att försörja sig själv genom sitt eget tänkande och skapande. Ens förmåga att tänka och skapa är också orsaken till ens självrespekt, dvs ens övertygelse om att man har gjort sig förtjänt av att vara lycklig. Utan ett gott självförtroende kommer man inte att vara motiverad att göra de ansträngningar som ens värden kräver, och därmed kommer man inte att vara villig att göra de ansträngningar som ens liv och lycka förutsätter. Hur ska man vara motiverad att anstränga sig om man inte tror att man har en chans att lyckas? Hur är det vidare tänkt att man ska kunna bli lycklig om man känner sig som en värdelös nolla?

Ett liv utan en produktiv karriär av något slag är inte bara ett liv utan mening, det är också ett liv utan självkänsla. Det är därmed ett meningslöst, tomt och olyckligt liv. Det är knappast en slump att människor utan ett centralt syfte, utan en produktiv karriär, känner att deras liv är tomt på mening och att de lider av en låg självkänsla. Det är inte heller en slump att många av dessa är mycket olyckliga. Många arbetslösa blir deprimerade och börjar långsamt ta livet av sig genom att börja missbruka alkohol och droger. Parasiter är inte bara oförmögna att överleva qua parasiter, de är också oförmögna att vara lyckliga. I själen är många av dem redan döda. Det spelar sedan ingen roll om de är bidragstagare eller rika playboys. Ty det omoraliska är det opraktiska. Produktivtet är däremot dygdigt och praktiskt – om man vill leva och vara lycklig.

En reaktion på ”Produktivitet

  1. […] För att finna ett rationellt och övergripande syfte i livet, måste vi vända oss till livets natur. Det är livet som gör ett värdeorienterat handlande möjligt och nödvändigt. Om vi vill leva, då bör vi sätta ett värde på att sträva efter meningsfullhet i alla våra aktiviteter, i allt som vi företar oss. Ty vi bör vilja att allt vi gör tjänar våra liv. (Om det inte tjänar våra liv, då hämmar det våra liv.) Det finns i princip endast en form av aktivitet som kan förse våra liv med ett centralt och övergripande syfte: produktivt arbete. Varför? Låt mig citera mig själv: Människan måste producera allting hennes liv och lycka förutsätter. Ingenting hon behöver “växer på träd”. Det är därför uppenbart att produktivitet är en dygd. Det enda alternativet till att vara en produktiv människa är att vara en parasit: en snyltare eller plundrare. Men dessa överlever bara för att andra människor valde att vara produktiva, dvs för att andra valde att tänka och producera de värden som livet och lyckan förutsätter. Men bara på kort sikt . . . Eftersom vi måste vara produktiva bör det vara någon form av produktiv verksamhet. Det bör också vara någonting som man får ut någon glädje av: den moraliska meningen med livet är ju att sträva efter lycka. Så det centrala syfte man bör välja är alltså en produktiv karriär som man älskar. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.