Etikett: islam

“Islamofobi” är en smädelse

Carl SvanbergLämna en kommentar

Sverigedemokraternas Richard Jomshof sade att islam är en “avskyvärd ideologi och religion”. Eftersom detta är ett oförlåtligt “tankebrott” blev reaktionerna häftiga. Detta uttalande var “fullständigt omdömeslöst”, “direkt stötande”, “avskyvärt”, och så vidare.

Några kommenterar var mer verklighetsfrånvända än vanligt. Morgan Johansson sade att SD “hotar religionsfriheten”. Tobias Billström antydde att religionsfriheten inte ger någon rätten att tycka och känna vad de vill om “en hel religion” som islam.

En del betraktelser var däremot bara ogenomtänkta. Maria Hildas, ordförande för S-föreningen för jämställdhet, menade att Jomshofs olustiga känslor för islam är så pass allvarliga att det borde få alla “demokrater att reagera”. Betyder detta att vissa tankar och känslor inte hör hemma i en demokrati?

Somliga använder ord som de inte vet vad de betyder. De har hört ordet någon gång och bara känner att det är något som hör hemma i detta sammanhang. Så de upprepar det och hoppas på det bästa. Annie Lööf sade till exempel att SD “hymlar inte ens med sin islamofobi”. Réka Tolnai var inne på samma spår: “Att kalla islam för en ‘avskyvärd religion’ är islamofobi. Finns ingen befogad eller rimlig del i det uttalandet överhuvudtaget”.

Det finns så mycket som är så irrationellt med dessa reaktioner på Jomshofs kommentar att det är svårt att veta var man ska börja.

“Islamofobi” är vad filosofen Ayn Rand kallade för ett “anti-begrepp”. Ett anti-begrepp bildas när man medvetet klumpar ihop vitt skilda saker på grund av ytliga likheter. Målet är att tillintetgöra viktiga begreppsliga distinktioner.

Det sägs att “islamofobi” bara handlar om hat och fördomsfullhet mot islam och muslimer. Men ser vi på vilka som brännmärkts som “islamofober” ser vi att det syftar på alla islamkritiker; fördomsfulla och fördomsfria. Sam Harris har till exempel smädats som “islamofob”.

Som begrepp blandar “islamofobi” ihop irrationella fördomar mot islam och muslimer med en rationell analys och utvärdering av islam. Begreppet används alltså för att misskreditera och tysta kritiska röster som fördomsfulla eller värre. “Islamofob” är ett ogiltigt begrepp som inte hör hemma i en rationell debatt.

Ja, man kan och bör göra skillnad på islam och islamism. Man kan vara muslim utan att önska sig en islamisk teokrati. Men islam och islamism hänger ihop. Islamism är den politiska tillämpningen av islam. Det är namnet på en politisk ideologi som säger att samhället ska bygga på islam. Islamister vill ha en islamisk stat.

Så hur kan man säga att islamism är ett problem, men inte islam? Och om det nu inte finns några fel och brister i islam, vad är då bekymmersamt med islamisternas fromma önskan att samhället underkastar sig till Allahs vilja? Du är väl inte “islamofob”?

Vad är fel med hat? Känslor som sådana är varken sanna eller falska eller bra eller dåliga. De kan däremot vara befogade eller inte. Men i debatten antyds det att det finns inga skäl för att ogilla islam. Notera hur Réka Tolnai formulerar sig: “Sverigedemokraterna normaliserar hat mot islam under bästa sändningstid och tittarna fick bara se på”. Hon får det till att framstå som att hatet är ett ont i sig.

Varför kan man inte hata islam? Vad är det som gör det omöjligt för rationella och fördomsfria människor att hysa motvilja gentemot islam? Är det så att att man oavsett fakta och logik måste uppskatta islam? Måste man anse att islam är en älskvärd religion för att slippa helt grundlösa anklagelser om att lida av en ogrundad rädsla för islam?

Det finns ingen brist på verser som används av muslimer, islamister och jihadister för att rättfärdiga förtryck och terror. Jag vill att vi ska “normalisera” hatet mot alla totalitära ideologier—och religioner. Så i den mån islam som religion kommer med totalitära implikationer kan jag inte se varför den ska besparas min befogade avsky.

Religioner ska inte dömas efter vad troende gör och troende ska inte dömas efter vad religionen säger. De flesta troende är ofta vettigare och trevligare än deras religion. Som alla andra troende bör muslimer dömas som individer utifrån deras egna uttalanden och handlingar, inte utifrån vad islam säger.

Photo by Khairul Onggon from Pexels

Fri invandring och islamisering

Carl SvanbergLämna en kommentar

Idag är det många som ifrågasätter invandringsfriheten. En anledning är rädslan för att det kommer hit för många muslimer med islamistiska dvs totalitära tendenser. Fruktan är att område efter område kommer att tas över av informella mini-teokratier och att jihadister kommer fortsätta terrorisera oss till underkastelse. Oron är att om denna utveckling fortsätter då kommer Sverige att omvandlas till en totalitär islamisk teokrati. Hotet är inte överhängande, men det är verkligt. Ingen individualist kan ställa sig likgiltig inför en sådan islamisering.

Lyckligtvis finns det ingen anledning för individualister att oroa sig över en sådan utveckling. Ty individualismen utgör det moraliska och därför praktiska svaret. Enligt individualismen är statens enda moraliska syfte att skydda individens rättigheter. Det är så staten säkrar individens frihet. Låt oss med denna utgångspunkt nu fråga oss: Vad bör staten göra för att göra stoppa islamiseringen av Sverige?

Staten kan och bör, till att börja med, göra allt för att stoppa invandringen av objektivt hotfulla individer dvs individer som utgör ett objektivt hot mot individens rättigheter. Staten bör t ex kräva att alla som kommer ifrån ett område plågat av en dödlig smitta genomgår en hälsokontroll. Principen är densamma för objektivt hotfulla muslimer dvs jihadister och våldsbejakande islamister. Således bör staten t ex kräva att alla som kommer ifrån ett område plågat av våldsbejakande islamism och jihadism också genomgår en bakgrundskontroll. (Det räcker inte med att bara ha totalitära dagdrömmar för att räknas som ett hot. För att avgöra om någon är ett objektivt hot måste man titta på fakta som individens handlingar. Därför jag betonar “våldsbejakande”. Med “våldsbejakande” menar jag att man i ord och handling utövar, uppmuntrar eller uppmanar till tvång och våld.)

En del menar att vi bör införa ett ideologiskt test för muslimer. Muslimer ska svara på frågor om vad de tycker och tänker om det ena och det andra. Svarar de “fel”, då åker de hem igen. Förutom att alla ideologiska tester är meningslösa (då inget hindrar hotfulla individer från att bara ljuga för gränsvakterna), är de också oförenliga med individens frihet. Staten ska inte vara sanningens eller moralens skiljedomare. I ett fritt samhälle måste staten vara idé- och värdeneutral. Om man godkänner principen att staten ska reglera vårt tyckande och tänkande då innebär det slutet för vår intellektuella frihet dvs tanke-, samvets-, yttrande- och religionsfriheten. Men man kan ej inskränka vår intellektuella frihet utan att också inskränka vår ekonomiska frihet. Att göra slut på den intellektuella frihet är därför att göra slut på all frihet. Så att försöka bekämpa islamiseringen av Sverige genom att reglera bort vår frihet är som att försöka bota en huvudvärk genom att skjuta sig själv i huvudet.

Nej, objektivt hotfulla muslimer ska identifieras genom deras handlingar, inte åsikter. Staten ska inte bekämpa idéer och värderingar, alldeles oavsett hur falska och onda de än är. Kan staten etablera att man t ex har samröre med någon våldsbejakande islamist- eller jihadistgrupp; har stöttat våldsbejakande islamism eller jihadism; har (försökt) tvinga på andra sin religion; har uppmanat eller hetsat andra till att utöva religiöst-motiverat tvång eller våld; då visar man genom sina handlingar att man utgör ett objektivt hot mot individens rättigheter och då har man ingen rätt att komma till Sverige.

Det finns särskilda omständigheter då det är befogat att tillfälligt stänga gränsen. Anta till exempel att en region har drabbats av en dödlig och smittsam sjukdom som dessutom är (för tillfället) praktiskt omöjlig att upptäcka förrän det redan är för sent. Då måste gränsen stängas gentemot den regionen. Samma princip gäller om det finns trovärdig underrättelse att jihadister försöker ta sig hit samtidigt som (för tillfället) är praktiskt omöjligt att upptäcka dem förrän det redan är för sent. Då måste också gränsen stängas och bör hållas stängd tills hotet antingen är avvärjt eller också man har kommit på hur man ska kunna identifiera och fånga in jihadisterna vid gränsen.

Men detta är långt ifrån allt som staten kan och bör göra för att stoppa våldsbejakande islamister och jihadister från att islamisera Sverige. Här kommer ett litet smakprov av möjliga och faktiska åtgärder:

  • Förbjud alla former av samröre med våldsbejakande islamist- och jihadistgrupper. Självfallet ska jihadister inte få komma tillbaka till Sverige, inte lockas tillbaka och belönas för sin terrorism med skattefinansierade bidrag, jobb, boende, körkort, osv. Självklart ska de fängslas och/eller deporteras
  • Förbjud religionstvång. I vissa områden finns det islamiska moralpoliser som hotar och förtrycker dem som inte lyder sharia. Det förekommer även slöjtvång, kvinnlig omskärelse och tvångsäktenskap med barn. En del tvingas också att lyssna på islamiska böneutrop. Alla dessa företeelser är olika försök att skapa informella mini-teokratier där islamister kan tvinga på andra deras religion. Men det finns ingen rätt att tvinga på andra din religion.
  • Stryp all finansiering av religiösa friskolor. Islamiska fundamentalister kan om det vill sig illa driva skattefinansierade religiösa friskolor och på så vis indoktrinera barn i sina totalitära religiösa läror. I ett fritt samhälle är staten, som sagt, idé- och värdeneutral, varför den inte bör skattefinansiera någon undervisning alls. Men som ett första steg mot att skilja skolan från staten kan vi börja med att strypa all finansiering av religiösa friskolor.
  • Stryp all finansiering av våldsbejakande islamism. Det finns ingen rätt att utöva eller uppmana andra till att utöva religionstvång, eller att hetsa andra till tvång och våld. Således finns det ingen rätt att “praktisera” våldsbejakande islamism. Det finns inte heller någon rätt att finansiera kriminella aktiviteter dvs våldsbejakande islamism. Oavsett dina intentioner, finns det ingen rätt att finansieras av så kallade “välgörenhetsorganisationer” som också används för att sponsra våldsbejakande islamism. Kan staten finna en sådan koppling bör all finansiering från sådana organisationer strypas. Det finns av samma anledning ingen rätt att finansieras av terror-sponsrande islamiska teokratier som Saudiarabien. Diktaturer som Saudiarabien har ingen rätt att existera, än mindre finansiera byggandet av moskéer för deras våldsbejakande islamism. Det finns fler skäl, men dessa är mer än tillräckliga för att staten ska göra allt vad den kan för att strypa all finansiering av våldsbejakande islamism.

Om allt detta inte redan är förbjudet, då bör det genast förbjudas—och det bör alltså förbjudas på individualistiska grunder. För vad det handlar om är att bannlysa initierandet av fysiskt våld och tvång mot individen. Det är så vi säkrar individens rättigheter och förverkligar hennes frihet. Det är så vi bygger och bevarar ett fritt samhälle. (Och än så länge har vi bara skrapat på ytan. Det finns så mycket mer som staten kan och bör göra för att stoppa islamiseringen av Sverige.)

Avslutningsvis vill jag bara påpeka att problemet med islamiseringen är att den berövar oss vår frihet. Därför kan svaret omöjligen vara att staten berövar oss vår frihet ytterligare. Det är fel väg att gå. Problemet är, som sagt, att vi lider av för lite frihet i vissa informella sharia-zoner (t ex yttrande- och religionsfrihet), inte “för mycket” frihet (t ex invandringsfrihet). Vi åtgärdar inte denna plågsamma brist på friheter genom att reglera bort de friheter som återstår. Vi stoppar inte islamiseringshotet genom att godtyckligt inskränka invandringsfriheten för oskyldiga och ofarliga muslimer. Nej, den moraliska och praktiska lösningen är att staten gör sitt jobb: vinner tillbaka och säkrar individens frihet genom att helt enkelt sätta stopp för de våldsbejakande islamisternas framfart.

Huruvida Sveriges folkvalda är villiga att göra vad som krävs för att skydda individens rättigheter, är en annan sak. Men det förändrar inte att det finns moraliska och praktiska alternativ till stängda gränser.

Hur stoppa islamiseringen?

Carl Svanberg3 kommentarer

Vill du leva i ett land där blasfemi är förbjudet? Ett land där människor som överger sin religion islam döms till döden? Ett land där icke-muslimer är andra klassens medborgare? Ett land där kvinnor är andra klassens människor som inte får göra någonting utan mannens tillåtelse? Ett land där kvinnor inte är lika inför lagen? Ett land där våldtäktsoffer stenas till döds som straff för att ha varit ”otrogna”? Där män har rätt att slå sina kvinnor? Homosexuella hängs för deras ”brott mot Gud”? Ett land utan yttrandefrihet, religionsfrihet eller tankefrihet? Ett land som systematiskt förnekar och kränker mänskliga rättigheter av princip?

Jag talar om länder som Iran, Saudiarabien eller talibanernas Afghanistan. Detta är länder där Koranen är lag. Detta är religiösa diktaturer, islamiska teokratier. Detta är vad de radikala muslimerna slåss för i Mellanöstern såväl som i väst: en värld underkastat islam. Det är därför vi utsätts för den ena terrorattacken efter den andra. Men det är inte terrorism som utgör det långsiktiga hotet mot oss. Nej, det långsiktiga hotet utgörs av den smygande islamiseringen av väst. Att terrorisera oss till underkastelse är bara en metod bland andra. Den kanske mest effektiva metoden är att få oss att acceptera, steg för steg, en teokratisk ordning, genom att använda vår frihet emot oss.

De totalitära muslimerna har redan vunnit mark. Shariadomstolar, dvs domstolar baserade på islamisk lag, sanktionerade av samhället finns redan i Storbritannien. Sharialagar håller, överhuvudtaget, långsamt på att accepteras i västvärlden. Förra sommaren rapporterades det i USA om ett fall där en domstol lät en muslimsk man komma undan med våldtäkt av sin fru eftersom det är lagligt enligt islam. (Lyckligtvis vann kvinnan i rätten när hon överklagade domen, men exemplet utgör ändå ett mycket oroväckande omen.)

Om utvecklingen fortsätter, då är det bara en tidsfråga innan shariadomstolar också dyker upp här. Det är bara en tidsfråga innan dessa shariadomstolar kommer att, med samhällets tillåtelse, sanktionera fler och fler kränkningar av mänskliga rättigheter. Det är, förmodligen, bara en tidsfråga innan samhället kommer att sanktionera en religiös polis som ser till att alla inom muslimska områden i samhället följer sharialagarna.

Islamisterna förstår sig på demokrati. Deras främsta medel är därför invandring. Genom att invandra och bli en större och större minoritet eller majoritet, kan de påverka samhället genom lagliga, demokratiska medel. De behöver inte terrorisera oss till underkastelse, de behöver bara gå och rösta. Ju större minoritet de utgör desto mer måste politikerna vädja till dem för att vinna val. När de utgör en majoritet är också politikerna praktiskt taget chanslösa utan deras stöd. Så är också vår frihet. Faktum är att multikulturalisterna gör att de totalitära muslimerna inte ens behöver föra särskilt mycket väsen av sig eller gå och rösta. Deras blotta existens räcker för att många politiker, hjärntvättade i multikulturell propaganda, ska känna sig moraliskt tvingade att ge efter för dem. (Det måste understrykas att detta inte är ett problem på något sätt unikt med islam. Om kristna fundamentalister utgör en stor minoritet eller en avgörande majoritet kan de också göra slut på vår frihet. Men problemet i Europa är inte kristen fundamentalism utan islamisk fundamentalism.)

De radikala muslimerna får all hjälp man kan tänka sig från våra intellektuella, multikulturalismens förkämpar, som istället för att stå upp för västvärldens moraliska överlägsenhet nedvärderar den genom att låtsas att Saudiarabien inte är sämre än västerländska liberala demokratier som Sverige eller USA. Därmed avväpnar de allmänheten som i avsaknad av rationella argument vänder sig, ofta av ren desperation, till den värsta sortens xenofober, rasister, nationalister och traditionalister, eftersom de säger sig stå upp för västerländska värden. (Sedan är de intellektuella fullständigt förbluffade över att sverigedemokraterna kunde få så många väljare.)

Detta gör det, naturligtvis, ännu lättare för multikulturalisterna att underminera idén att en del kulturer är bättre än andra, eftersom det blir mycket lättare att avfärda alla som värderar förnuft, frihet, liv och lycka, när man kan klumpa ihop dem med rasistiska, trångsynta och fördomsfulla traditionalister. (Observera hur en del faktiskt försöker, på de mest fantastiska sätt, koppla ihop humanisterna med främlingsfientlighet.) Nej, alla vänder sig inte till sverigedemokraterna eller andra liknande partier och rörelser. De allra flesta vet bättre. Istället håller tyst eftersom de inte vill bli kallade för ”rasister” eller ”islamofober” när de öppet kritiserar islam och islamiseringen av västvärlden.

Så det första steget för att stoppa islamiseringen av väst är att på intellektuella grunder göra upp med multikulturalismen, dvs idén att alla kulturer är lika mycket värda. Men detta räcker inte. På det politiska planet kan och bör vi göra mycket mer. Vad? Som ett absolut minimum måste man se till att kraftigt begränsa invandringen av muslimer.

Genom att göra det svårare för muslimerna att bli en stor minoritet eller en majoritet kan man kraftigt bromsa islamiseringen. Men på vilka grunder kan man begränsa invandringen av muslimer? I ett fritt samhälle råder fri invandring och staten ska inte lägga sig i vad människor tycker och tror. Statens uppgift är att skydda individens rättigheter, inte stå upp för västerländska värden och idéer. Detta får en del att uppgivet dra slutsatsen att vi måste tolerera att muslimer kommer hit och att västvärlden islamiseras som följd. Men detta är inte sant.

Rättigheter handlar INTE om att begå ett kollektivt självmord. Det är just eftersom statens uppgift är att skydda våra rättigheter som den har en skyldighet att begränsa invandringen av muslimer.

Islamiska teokratier, framför allt Iran och Saudiarabien, för ett religiöst krig mot väst. De sponsrar islamiska terroristorganisationer som har attackerat oss gång på gång. De försöker även sprida islam genom mer fredliga metoder. Därför sponsrar de byggandet av moskéer och islamiska skolor över hela världen. (De sponsrar även ”Mellanösternstudier” i västerländska universitet. Syftet med dessa ”studier” är ofta att vilseleda studenter genom att skönmåla islams natur och historia.) Jag menar att om man på något sätt är en del av detta maskineri då diskvalificeras man som potentiell invandrare.

Vad som genast gör situationen mycket svårare är att de allra flesta muslimer genom sin tystnad och passivitet, i Mellanöstern och västvärlden, ger dessa stater, terrorister och fundamentalister sitt moraliska samtycke. Så det faktum att nästan alla muslimer är ”laglydiga, fredliga medborgare”, betyder moraliskt sett ingenting. Observera att det finns ett olustigt mönster i deras tystnad.

Hur många gånger ser ni muslimer gå ut på gator och torg för att fördöma terrorism, när muslimer spränger ihjäl oskyldiga människor? Hur många gånger ser ni dem skriva insändare där de öppet tar avstånd från Hamas? Hur många gånger ser ni dem fördöma dem som på strikt religiösa grunder mordhotar Lars Vilks? Eller dem som försöker göra verklighet av hoten? Snarare handlar insändarna om att Lars Vilks har gått för långt, att vi behöver mer ”tolerans” för muslimernas känslor, att det måste finnas någon slags gräns för vår yttrandefrihet, etc. Om dessa muslimer någonsin får som de vill, då kommer blasfemi återigen att bli förbjudet i Sverige och tar därmed det första steget mot att bli en teokrati.

En annan sak som knappast gör saken enklare är att det dessutom finns en islamisk doktrin som säger att det är rätt för muslimer att ljuga om det tjänar islams sak. Så även när många av dem fördömer terrordåd, kan vi inte vara säkra på om de bara säger vad de tror att vi vill höra eller om de verkligen talar från hjärtat. Kom ihåg hur Yasir Arafat ofta sade en sak inför västerländsk media och sedan något helt annat inför sina egna.

Vi befinner oss i krig där vår civilisations långsiktiga överlevnad står på spel. Därför befinner vi oss också i en nödsituation. Det är en situation där vi måste handla nu, inte senare. I en sådan här situation kan och bör vi gå på statistiska sannolikheter. Vad betyder allt detta? Detta betyder att alla potentiella muslimska invandrare måste behandlas med stor misstänksamhet.

I detta fall är dessutom statistiken överväldigande. Alla muslimer är inte terrorister, men nästan alla terrorister är muslimer. Alla muslimer stöder inte islamisering (genom ”reformer” eller genom våld), men det är praktiskt taget omöjligt att veta vem som är vad. I vilket fall som helst måste det understrykas att det inte spelar någon roll hur totalitär, barbarisk och våldsam islam än är. Statens roll är nämligen inte att bekämpa falska och onda idéer. Folk får hålla vilka övertygelser som helst. Det är bara när de handlar på dem som staten bör agera.

Att gå på denna statistik när man försöker avgöra vilka muslimer som har rätt att flytta hit eller inte, betyder inte att man förbjuder folk från att komma hit på grund av deras åsikter. Det betyder däremot att alla muslimer som vill flytta hit måste genomgå en mycket grundlig bakgrundskontroll. Syftet är inte att etablera vad man tycker och tror. Syftet är att etablera någon som helst koppling till någon som helst kriminell aktivitet eller organisation eller stat. Finner man någon sådan koppling, då är man inte längre välkommen. Beroende på misstankarna ska de arresteras eller deporteras.

Fri invandring betyder inte att vem som helst får flytta hit. Kriminella har ingen rätt att flytta hit. Terrorister har ingen rätt att flytta hit. Men det har inte heller de som jobbar för staterna som för krig mot oss eller sponsrar terrorgrupperna attackerar oss eller organisationerna som lobbar för deras intressen. Detta är principen.

Kan man till exempel finna någon som helst koppling mellan dem som vill flytta hit och en terrororganisation eller en grupp som är associerad med terrororganisationer eller muslimska välgörenhetsorganisationer eller partier eller en moské med vissa terrorkopplingar, då ska de antingen arresteras eller deporteras. Varje muslim som har skänkt en endaste krona till en islamisk välgörenhetsorganisation, som i sin tur sponsrar terroristorganisationer, ska arresteras eller deporteras. Alla muslimska intressegrupper som har fått en endaste krona ifrån stater som för krig mot oss ska förklaras olagliga. Alla muslimska intressegrupper som själva har sponsrat terrorism ska förklaras olagliga. Deras medlemmar, och i synnerhet deras ledarskap, ska undersökas grundligen och om man kan bevisa att de jobbar för stater som Iran eller Saudiarabien, då ska man arrestera dem, döma dem för landsförräderi och/eller deportera dem. Alla moskéer, minareter och islamiska skolor som har betalats med hjälp av en endaste krona från stater som sponsrar islamisk terrorism ska stängas ned och rivas.

Säkerhetspolisen har till uppgift att eventuellt övervaka muslimer som bosätter sig i väst. Just precis eftersom de flesta muslimer, genom sin tystnad och passivitet, låter de fientliga och militanta fundamentalisterna förbereda och genomföra sina brott, får de skylla sig själva. Vi har, tyvärr, inte råd att förlita oss på att de kommer göra rätt för sig och rapportera vad de vet till polis och myndigheter. De genuint oskyldiga muslimer mer än gärna hör av sig till polis och myndigheter om de ser eller hör något misstänksamt, har ingen moralisk rätt att bli upprörda över att vi inte lämnas några alternativ. De vet vilka de ska klandra, nämligen de sämre ”moderata” muslimer som inte föregår med lika gott exempel. Överhuvudtaget måste muslimer acceptera så kallad ”profiling” när det kommer till flygplatssäkerheten och andra liknande situationer.

Det är inte tillräckligt att vi gör upp med multikulturalismen eller att vi slutar låtsas att islam är ”fredens religion”. Inte så länge vi inte är fria att handla i enlighet med vårt rationella omdöme. Så en sak som skulle kraftigt bromsa islamiseringen av väst vore avskaffandet av alla diskrimineringslagar.

En anledning till att islamiseringen kan pågå obehindrat är att man, med hjälp av diskrimineringslagar, tvingar folk att ha med muslimerna och deras värderingar att göra. För ett tag sedan rapporterades det som en muslimsk man som av religiösa skäl vägrade skaka hand med en kvinnlig företagsrepresentant vilket resulterade i att han inte fick en praktikplats på företaget, vilket i sin tur resulterade i att hans a-kassa drogs in av arbetsförmedlingen. Han stämde arbetsförmedlingen med hjälp av Diskrimineringsombudsmannen. Arbetsförmedlingen förlorade och blev tvungna att betala ett skadestånd till honom på 60 000 kr!

Om du vill leva i enlighet med irrationella religiösa riter och seder då är det ditt problem. Men du har ingen som helst rätt att tvinga mig att ha med dig och dina religiösa riter och seder att göra. Så genom att stoppa mig från att diskriminera tvingar staten mig att ha att göra med irrationella religiösa människor. Genom att tvinga mig att ha med irrationella religiösa människor att göra, kör staten de facto ned religion i halsen på mig. Rätten att diskriminera är därför en absolut förutsättning för min religions- och tankefrihet.

Den enda långsiktiga lösningen på islamiseringen är att föra ett riktigt krig mot de stater som sponsrar jihad mot väst. (Jag håller med Leonard Peikoff om att det, under de rätta förhållandena, skulle räcka med en attack på Iran.) Men idag finns det inga ledare som vet vad ett riktigt krig är eller ens vem fienden är. De som vet vem fienden är stoppar med en dåres envishet huvudet i sanden. Det finns bara ett fåtal intellektuella som kan ge västerlandet den filosofiska vägledning som behövs för att ta oss ur denna knipa: objektivisterna. Jag räknar mig till en av dem och jag gör vad jag kan. Men vi behöver mer tid. För att vinna tid måste vi på det intellektuella planet bekämpa multikulturalismen och sprida objektivismen. Men för att ha tid att göra detta måste vi på det politiska planet, som ett absolut minimum, börja argumentera för att kraftigt begränsa invandringen av muslimer och avskaffa diskrimineringslagarna.