Ninja economist fick mig att läsa en intervju med dr James J. O’Brien. Dr O’Brien är professor i meteorologi och oceanografi vid Florida State University. I den avfärdar han systematiskt alla försök att klandra Katrina på den ”förstärkta” växthuseffekten. Så de miljöaktivister som vill göra billiga poänger av att Bush inte skrev under Kyotoavtalet är inte bara låga. De har också fel, som vanligt. Helt fel.

Uppdatering II: Jag kom precis på att det på capmag.com finns en annan intervju, fast denna gång med dr Roy Spencer. Även dr Spencer avfärdar miljöaktivisterna försök att klandra Katrina på den ”förstärkta” växthuseffekten.

Sydsvenskan rapporterar:

Fem moderater valde ändå att gå emot sitt parti. – Jag har efter stor vånda bestämt mig och skulle ha svårt för att sova och leva gott om jag inte röstade efter min övertygelse, sa Göran Lindblad (m) som röstade för fempartimotionen.

Det blir mer och mer uppenbart att moderaterna inte står för frihet. Vad de än säger. Moderaterna har nu tydligt visat att de inte är något annat än moraliska monster. De borde skämmas ögonen ur sig, för att de röstade nej till generell flyktingamnesti. De gör sig moraliska medskyldiga till en flyktingpolitik som redan har skickat tillbaka människor till förföljelse, förtryck, tortyr eller värre. Jag vet inte, men jag slår vad om att en och annan av de som Sverige har slängt ut har blivit mördade i deras hemländer. Och de vill nu att tusentals flyktingar, offer för denna moraliskt vedervärdiga politik, ska fortsätta att förföljas här i Sverige. Hur fan kan dem leva med sig själva, detta mänsklighetens avskrap?

Tobias Billström, som representerar moderaterna i flyktingfrågan, visar att det som ligger bakom moderaternas ställningstagande i frågan bara är rationaliseringar. Han skriver i dagens SvD Brännpunkt (2005/09/14) följande motivering till en allmän amnesti är fel: ”Det [allmän amnesti] innebär att de ska beviljas asyl oavsett om asylskäl föreligger eller ej. De ska beviljas asyl trots att deras fall varit uppe till prövning och de har fått avslag för att asylskäl inte förelåg.” Den första frågan här är förstås: Vad räknas som asylskäl? Tydligen räcker det inte med att man kan bli mördad i sitt hemland. Tydligen räcker det inte med att man lever i misär i sitt hemland. Eftersom det garanterat är så att en majoritet av de drygt 15 000 som idag befinner sig i landet olagligt, befinner sig här eftersom de levde under förtryck, hot, förföljelse eller ”bara” fattigdom, kan man ju fråga sig vad det är som ska krävas för att folk ska få asyl i moderaternas Sverige.

Billström fortsätter: ”De ska få asyl oavsett om de försörjer sig via kriminalitet eller har en historia som krigsförbrytare. Det ställer inte vi moderater upp på.” Frågan är förstås: Vem ställer upp på det? Ingen förnekar att det kan bli så här, men är det inte bättre att ta det säkra före det osäkra? Bör man inte så långt det är möjligt undvika att oskyldiga drabbas? Man kan också fråga sig hur ärligt det här argumentet är. I den mån dessa flyktingar försörjer sig genom kriminalitet, hur ofta är det inte just eftersom de tvingas leva som parias? Vad kan man förvänta sig när man gör det mer eller mindre omöjligt för dessa människor att försörja sig på något annat sätt? Alla har inte tillgång till välvilliga människor som kan och vill gömma och hjälpa dem. Och för övrigt, säg att vi ger en del brottslingar asyl. Jag vet inte exakt hur det förhåller sig i dag, men hur det än förhåller sig borde det inte finnas något som förhindrar oss från att i framtiden utvisa och/eller låsa in brottslingar och krigsförbrytare. Så vad är egentligen problemet?

”Att bara öppna gränserna fritt för vissa som anlänt till Sverige före ett visst datum innebär också en förfärlig orättvisa för dem som anlänt dagen efter fristens utgång.” Vad är det som är orättvist med detta? Orättvisan ligger från början till slut på flyktingpolitiken. Det är den som skördar det ena offret efter den andra, inte allmän amnesti. ”Det är långt från grundtesen om allas likhet inför lagen. Det rimmar också illa med en rättsstats idé om att inte tillämpa retroaktiv lagstiftning.” Detta är ett absurt argument. Dessa människor som jag med flera, vill ge asyl, är offer för den svenska rättsstaten. De stod inte lika inför lagen, de behandlades som lögnare eller bara som ovälkomna i största allmänhet. Deras rätt att bo och verka var som helst varken erkändes eller respekterades. De behandlades inte som oskyldiga till motsatsen bevisad. De blev tvungna att göra något som i många fall är helt omöjligt, nämligen bevisa att de lever upp till några byråkraters uppenbart godtyckliga eller ”bara” djupt omoraliska kriterier för ”asylskäl”.

En allmän amnesti är i detta fall ingen ”retroaktiv lagstiftning”, det är en upprättelse för den oförsvarbara orättvisa dessa människor har utsatts för. Orsaken till varför man vill undvika så kallad retroaktiv lagstiftning beror på att man inte vill fängsla människor för handlingar som inte var ett brott under tiden. Det kan man förstå, men vad är vitsen med att motsätta sig att oskyldiga människor slipper undan ett orättvist straff? En orättvisa som moderaterna försvarar genom att oärligt och osakligt argumentera för att detta handlar om att göra Sverige till en fristad för kriminella och krigsförbrytare: ”Däremot vill vi inte dra alla över en kam. Vi vill inte att de som gömmer sig för rättsväsendet, kriminella och krigsförbrytare ska buntas ihop med människor som har asylskäl och bör beviljas asyl.” Hallå?! Det är ju moderaterna som uppenbarligen klumpar ihop alla de som har asylskäl, med dem som inte har det, och som därför, för att citera Mauricio Rojas: ”är beredda att förlänga ett kollektivt lidande för att, som de säger, inte ta så kallade kollektiva beslut. De är faktiskt beredda att förlänga tusentals människors omänskliga levnadsvillkor i syfte att sända signaler till potentiella asylsökanden om att inte söka sig hit.”

Ett nytt nummer av den objektivistiska studenttidningen the UNDERCURRENT har kommit ut. I den finns det som vanligt många väldigt intressanta artiklar.

Jag vill rekommendera Audra Hilses ”9/11: How Our Teachers Help Us Forget” för läsning. I den visar Hilse om hur oförmågan att tänka i termer av principer i historiska sammanhang, gör att människor inte förstår den fulla historiska innebörden av terrorattackerna den 11 september 2001. Men värre är att de inte förstår, med hjälp av principer underbyggda av historiska erfarenheter, vad som orsakade dessa terrorattacker och hur man bör göra slut på den islamiska terrorismen en gång för alla.

Några andra jag vill speciellt uppmärksamma är Rebecca Knapps ”The Collectivist Club: Campus Clubs and the Need to Belong”. I den beskriver hon den organiserade kollektivismen vid de amerikanska universiteten. Ray Girn skriver i ”Studying Your Way to Ecstasy”, om den avgörande skillnaden mellan hedonism och lycka. Don Watkins III, en av mina favoritbloggare, skriver i ”The Anti-Science Convergence”, om hur och varför både de konservativa och ”liberala” i USA är så fientliga till vetenskap.

Truck and Barter kommer med ännu mer intressant statistik om fattigomen i USA. Till ingen större förvåning är fattigdomen i USA först och främst ett problem som kommer av att folk inte jobbar tillräckligt eller inte jobbar alls.

…illustreras nog bäst av Cox & Forkum:

Leonard Peikoffs artikel, ”End States Who Sponsor Terrorism”, som skrevs strax efter attackerna den 11 september 2001 (närmare bestämt 2001/10/2), är tyvärr lika aktuell idag som för fyra år sedan:

The choice today is mass death in the United States or mass death in the terrorist nations. Our Commander-In-Chief must decide whether it is his duty to save Americans or the governments who conspire to kill them.

Varför är Peikoffs artikel lika aktuell idag? Det förklarar Onkar Ghates i ”America is Not Winning the War”:

How then goes the war? An objective answer must be: badly. But our cause is not yet lost. We lack not the wealth nor the skilled military necessary to defeat the enemy, only the ideas and the will. If we articulate and practice a rational foreign policy, one actually premised on America’s self-interest, we will prevail. Nothing more is needed to achieve victory than to replace the pragmatism and self-sacrifice now dictating America’s actions with the principles of reason and rational self-interest; nothing less will do.

Och i ”The Timid War on Terrorism”, av Yaron Brook och Onkar Ghate:

The Bush Administration lacks moral confidence. At every turn we blushingly pretended that we are fighting to liberate the oppressed Afghans or tyrannized Iraqis–anything but confess what we should proclaim loudly: that we value and seek to protect American lives. Facing the prospect of civilian casualties in Iraq and Afghanistan, the Administration quailed. It should have asserted that, though such casualties are regrettable, they are the responsibility of the regime that initiated force against us. Instead, America was guilt-ridden, apologetic and appeasing.

We are not winning the war, but we could be.

Our Founding Fathers did not have even one hundredth of America’s present military power, but they were armed with the conviction that political freedom is an ideal worth fighting for. Their moral certainty gave them the courage necessary to fight for their independence from England, the 18th century’s lone superpower. We are at war with militant Islamists who lust for our annihilation. Our survival depends, not only on having a more powerful military, but on the courage to use our might–to act on what is morally proper–to act on our urgent need of ferocious self-defense.

Kul med Sloganizer

Jag började med mitt eget namn:

«I want Carl Svanberg and I want it now.»

«My Carl Svanberg is mine.»

«Let’s Carl Svanberg!»

Testade sedan med några vänner och bekanta:

«Per-Olof Samuelsson’s like heaven.»

«Be young, have fun, taste Per-Olof Samuelsson.»

«Per-Olof Samuelsson, the real thing.»

«Per-Olof Samuelsson makes your day.»

«The Power of Per-Olof Samuelsson.»

«Let your Per Nilsson flow.»

«Per Nilsson is the only way to be happy.»

«Have a break, have a Per Nilsson.»

«Who wouldn’t fight for Per Nilsson?»

«Per Nilsson, to hell with the rest.»

«Robert Knutsson is a female force.»

«All you need is Robert Knutsson.»

«You better get your Robert Knutsson out.»

«Robert Knutsson will be for you what you want it to be.»

«André Assarsson, the smart choice.»

«Food or André Assarsson? I’ll have André Assarsson.»

«And on the eighth day, god created André Assarsson.»

«I wish i was a Therese.»

«Therese inside you.»

«I quit smoking with Therese.»

Länk.

SvD:

USA:s krig mot terror sparar färre liv än om pengarna använts till forskning och att förebygga sjukdomar. Det skriver en läkarspecialist på familje- och förebyggande vård, Erica Frank, i en medicinsk artikel på torsdagen. Och troligen har kriget krävt liv genom att ta pengar från dessa områden, resonerar Frank vidare. Erica Frank arbetar vid Department of Family and Preventive Medicine vid läkarhögskolan i Emory i Atlanta. Hon har gjort en kalkyl på vad Bushregeringens terrorpolitik kostat i liv. Resultatet av kalkylen presenterar hon i läkartidningen British Medical Journal (BMJ) … Frank anser att det föreligger en risk för att ett enormt antal amerikaner dör på grund av Washingtonregeringens politik. – Regeringar måste skydda sina medborgare och att förutse möjliga framtida hot är lämpligt och kan visa sig nödvändigt för amerikanernas hälsa. Hon gör flera olika jämförelser. Den 11 september 2001 dog 3 400 människor vid angreppet på tvillingtornen i World Trade Center i New York och på militärhögkvarteret Pentagon i Washington. Samma dag dog 5 200 amerikaner i vanliga sjukdomar. – Förutsägbara tragedier inträffar varje dag. Vi vet hur vi ska minska dödsfallen på grund av tobak, alkohol, dålig kost och olycksfall. Och vi vet att miljoner dör om vi inte skyddar befolkningen mot dessa vanliga dödsorsaker.

Stopp och belägg!

Hur mycket strunt kan man hitta i Erica Franks resonemang? Några frågor man kan ställa sig: Kan och bör man jämställa offren för vanliga sjukdomar, dåliga vanor och olycksfall med offren för islamisk terrorism? Är det statens uppgift att skydda människor ifrån dem själva (dåliga mat-, alkohol- och tobaksvanor)? Är det statens uppgift att skydda människor ifrån verkligheten (vanliga sjukdomar och olycksfall)? Svaret på samtliga frågor är förstås: nej, nej och åter nej. Såvida Erica Frank inte är ännu en frihetshatande paternalist som vill att staten ska ta på sig rollen som förälder åt det amerikanska folket, misstänker jag att det inte är något annat än ett patetiskt och lågt angrepp mot USA:s rättmätiga krig mot terrorismen.

SvD:

Språkkraven på arbetsmarknaden är överdrivna, ansåg Abbe Elyonssi, som själv aldrig suttit i en svensk skolbänk men ändå startat företaget Stockholm Express Städ AB. – Det räcker att lära sig ”städsvenska”. Sedan kommer det andra medan man jobbar. Vi anställde en kille från Polen som inte kunde någon svenska alls. Nu pratar han språket flytande.

Integrationspolitiken är som vi alla vet en katastrof. Men vad är problemet? Abbe Elyonssi tycker att språkkraven är alldeles för höga. Men är dem det? Det finns onekligen många jobb där en god svenska inte är nödvändig (inte till en början i varje fall). Det är på den sortens jobb där invandrare kan lära sig sin svenska. Men vad är det för sorts jobb? Jo, det är ofta lågavlönade och lågproduktiva jobb. Det handlar om lagerjobb, fabriksjobb eller som nämns i artikeln städjobb. Att kunna svenska uppmuntras förstås av ett sådant arbete, eftersom det trots allt måste ske någon form av kommunikation.

Sedan finns det jobb där det inte passar om man inte är så bra på svenska. Det handlar först och främst om jobb där en kommunikation med framför allt kunder är av avgörande betydelse. I den mån invandrare med dålig svenska blir nekade dessa kan man rätteligen tycka att det är lite tragiskt, men ändå fullt förståeligt. Det finns förmodligen alldeles för stora risker med att anställa någon som inte ens kan kommunicera med kunderna.

Lösningen är att invandrare med en dålig svenska ges en möjlighet att försörja sig på de lågproduktiva jobben, där de också kan träna upp sin svenska. Men dessa jobb har de flesta invandrare blivit nekade, inte på grund av att arbetsgivarna är rasister, eller främlingsfientliga, eller för att de ställer för höga krav på deras svenska. Nej, orsaken är ju förstås att de, precis som ingen annan i Sverige, är fria att lönekonkurrera. Detta är ett generellt problem med hela den svenska arbetsmarknaden. Därför är den fundamentala lösningen på den misslyckade integrationspolitiken att etablera en fri arbetsmarknad, där alla som vill jobba också kan skaffa sig ett jobb.

Vilka står då i vägen för en fri arbetsmarknad? Det är samma människor som står emot en fri invandring och en fri marknad. Det är den ”humana” vänstern i allmänhet, och de ”solidariska” socialdemokraterna och LO i synnerhet.