Skulle en odödlig varelse haft något genuint intresse för sin hälsa? (Nej, detta är inget skämt…)

Det fundamentalt onda med självmord är naturligtvis inte att det är som vissa säger ”egoistiskt”, om någon nu blev lite förvirrad över retoriken i mitt förra inlägg. Det är precis tvärtom: självmord – utan riktigt goda skäl – är inget annat än extrem osjälviskhet. Det är den yttersta formen av självuppoffring.

Det är därför som en människa som, utan vidare, väljer att begå självmord av allt att döma inte kan hysa några större tankar varken om om sig själv (eller om sin tillvaro i övrigt). Det finns ju, för en sådan människa, uppenbarligen inte mycket som gör livet värt att leva. Dessa människor har förmodligen ingen som helst självkänsla. De måste lida av ett enormt förakt och hat för sig själv.

Nu kan man fråga sig: Vad är det som orsakar en så dålig självkänsla hos somliga? Det är en mycket bra fråga. Jag har en teori, men innan jag delar med mig av den vill jag tänka över detta lite mera.

Den objektivistiske bloggaren Diana Hsieh ger idag lite bra tips för bloggare. Även om tipsen är riktade för andra objektivister som har börjat blogga, tycker jag att tipsen är lika användbara för alla andra icke-objektivister också.

firar med champagne när de lyckas kasta ut människor från vårt land!

Att begå självmord är inte nödvändigtvis ett omoraliskt val. Ibland kan det vara försvarligt att begå självmord om livet och därmed, i förlängningen, lyckan är omöjlig. Det kan t ex vara om man har drabbats av en fruktansvärd, dödlig och obotlig sjukdom, eller om man t ex har blivit fånge vid något koncentrationsläger och man inte kan se någon annan möjlig utväg. Det finns ingen plikt att leva för levandets skull; inte om det i praktiken betyder att man väljer att utsätta sig själv för en långsam och smärtsam död (i kropp och själ).

Det är däremot extremt omoraliskt att begå självmord om man inte har väldigt goda skäl för det (dvs skäl av den natur som jag nämnde ovan), dvs som man väljer bort livet till förmån för döden dvs livet till förmån för ingenting. Att välja att begå självmord därför att man inte ser någon framtida möjlighet att fortsätta att leva och njuta, är inte samma sak som att välja bort livet till förmån för ingenting. Detta förra är vägran att acceptera ett plågosamt liv som ”levande död” som ett substitut för ett faktiskt eller potentiellt sett lyckligt liv. Det senare är av allt döma inget annat ett uttryck för ett extremt hat för tillvaron och sig själv.

Oavsett vilket är självmord någonting som människor själva väljer. Det är ett uttryck för deras fria vilja. Ingen kan ”hetsas” eller övertygas till att begå självmord. Det är hela tiden upp till var och en att välja livet eller välja döden. Det enda andras hetsande och argumenterande kan tjäna som är som en rationalisering för att begå självmord. Men det är naturligtvis inte desto mindre moraliskt tvivelaktigt, för att uttrycka det milt, att försöka få andra att begå självmord, att argumentera för det, att uppmuntra till det.

Jag kan inte förstå vad det är som får en människa att lättvindigt begå självmord, men vad jag har ännu svårare för att förstå är vad det är för sjuka tankar och begär hos de som söker uppmuntra andra till att begå självmord. Så de ”människor” som nyligen uppmuntrade en tonåring på lunarstorm att begå självmord kan rätteligen fördömas moraliskt. Men vi får inte glömma bort att människor faktiskt har en fri vilja. De tonåringar som valde att ställa sig framför tåget var inga ”offer” för andras ondska. De var endast ”offer” för, om någon, deras egen ondska. Så om någon verkligen ska fördömas för någonting så är det dessa tonåringar, just för hur de så lättvindigt valde att begå självmord.

(En del människor mår onekligen väldigt dålig, de känner sig svårt deprimerade, och kan till följd av detta sakna en lust för att leva. Detta är onekligen ett tragiskt tillstånd, men såvitt jag vet upphör inte människors fria vilja bara för att de blir deprimerade. Och man får inte glömma bort att det faktiskt går att mer eller mindre framgångsrikt behandla depressioner. Det är naturligtvis inte omoraliskt att vara svårt och djupt deprimerad och att därför kanske gå runt med självmordstankar. Men att ge upp utan en kamp emot sitt tillstånd, det kan man ifrågasätta på moraliska grunder. Svåra depressioner går nämligen inte att jämföra, utan vidare, med att t ex drabbas av en smärtsam, dödlig och obotlig sjukdom såsom als.)

Givet allt detta, bör det då vara ett brott att uppmuntra och uppmana andra till självmord? Nej. Framför allt bör det inte vara ett brott att göra det, om det nu inte ens är olagligt att begå självmord.

Brian P Simpson har skrivit en förträfflig essä som visar varför så kallade externaliteter inte är ett exempel på ”marknadsmisslyckanden”. Ni kan läsa denna essä här. Simpson har även skrivit en bok som heter Markets don’t fail!. Jag har inte läst den ännu, men den verkar onekligen lovande.

Robert Tracinski har skrivit en bra artikel om det republikanska partiets fientlighet till invandring. Den heter ”Americans Against the American Dream: To Be Anti-Immigration Is to Be Anti-American”:

The anti-immigration House Republicans who just pushed through a massive assault on immigration stand for a giant fraud. They claim to be patriots, acting out of a desire to protect America from an ”invasion” of illegal immigrants. In reality, they are promoting an agenda that is thoroughly un-American, both in its goal and in its methods.

Jag skrev nyligen i ett inlägg att det är centralbankerna som ser till att skapa inflation. Någon kan ju nu invända med att säga att det är de privata bankerna som står för inflationen eftersom de också ”skapar” pengar. Men då måste man komma ihåg att det som gör det möjligt för de privata bankerna att ägna sig åt denna verksamhet är just centralbankerna. Se gärna Per-Olof Samuelssons redogörelse här.

För de som vill ha en mer teknisk och detaljerad redogörelse av hur det är centralbankerna som faktiskt skapar inflation vill jag citera Murray Rothbard:

Let’s say that the Federal Reserve, as usual, decides that it wants to expand (i.e., inflate) the money supply. The Federal Reserve decides to go into the market (called the ”open market”) and purchase an asset. It doesn’t really matter what asset it buys; the important point is that it writes out a check. The Fed could, if it wanted to, buy any asset it wished, including corporate stocks, buildings, or foreign currency. In practice, it almost always buys U.S. government securities.

Let’s assume that the Fed buys $10,000,000 of U.S. Treasury bills from some ”approved” government bond dealer (a small group), say Shearson, Lehman on Wall Street. The Fed writes out a check for $10,000,000, which it gives to Shearson, Lehman in exchange for $10,000,000 in U.S. securities. Where does the Fed get the $10,000,000 to pay Shearson, Lehman? It creates the money out of thin air. Shearson, Lehman can do only one thing with the check: deposit it in its checking account at a commercial bank, say Chase Manhattan. The ”money supply” of the country has already increased by $10,000,000; no one else’s checking account has decreased at all. There has been a net increase of $10,000,000.

But this is only the beginning of the inflationary, counterfeiting process. For Chase Manhattan is delighted to get a check on the Fed, and rushes down to deposit it in its own checking account at the Fed, which now increases by $10,000,000. But this checking account constitutes the ”reserves” of the banks, which have now increased across the nation by $10,000,000. But this means that Chase Manhattan can create deposits based on these reserves, and that, as checks and reserves seep out to other banks (much as the Rothbard Bank deposits did), each one can add its inflationary mite, until the banking system as a whole has increased its demand deposits by $100,000,000, ten times the original purchase of assets by the Fed. The banking system is allowed to keep reserves amounting to 10 percent of its deposits, which means that the ”money multiplier”–the amount of deposits the banks can expand on top of reserves–is 10. A purchase of assets of $10 million by the Fed has generated very quickly a tenfold, $100,000,000 increase in the money supply of the banking system as a whole.
– ”Taking Money Back”

(Att jag citerar Rothbard ska naturligtvis inte tas som ett tecken på att jag delar hans åsikter i övrigt.)

att deras verksamhet skapar arbetslöshet.

Michael J New från The Heritage Foundation har skrivit en artikel som visar hur olika regleringar i USA ser till att fördyra sjukvårdförsäkringarna, vilket gör dem otillgängliga för många låginkomsttagare.