Diana West har skrivit en fantastiskt bra op-ed i dagens The Washington Times som heter ”Freedom and jihad”. I den argumenterar hon övertygande för att USA inte ser ut att vinna någonting på att demokratisera Mellanöstern. Inte så länge folket i Mellanöstern föredrar islam framför frihet. Detta visar, av allt att döma, inte minst valet i Irak.

The poor man, that can call nothing his own, is equally interested with the rich in upholding the inviolability of property. His personal services would not be available, without the aid of accumulations previously made and protected. Every obstruction to, or dissipation of these accumulations, is a material injury to his means of gaining a livelihood; and the ruin and spoliation of the higher is as certainly followed by the misery and degradation of the lower classes. A confused notion of the advantages of this right of property has been equally conducive with the personal interest of the wealthy, to make all civilized communities pursue and punish every invasion of property as a crime. The study of political economy is admirably calculated to justify and confirm this act of legislation; inasmuch as it explains why the happy effects, resulting from the right of property, are more striking in proportion as that right is well guarded by political institutions.
– Jean-Baptiste Say, A Treatise on Political Economy, I.XIV.10.

Cowardice is so ignoble an state that men struggle to overcome it, in the face of real dangers. The appeaser chooses a state of cowardice where no danger exists. To live in fear is so unworthy a condition that men have died on barricades, defying the tyranny of the mighty. The appeaser chooses to live in chronic fear of the impotent. Men have died in torture chambers, on the stake, in concentration camps, in front of firing squads, rather than renounce their convictions. The appeaser recounces his under the pressure of a frown on any vacant face. Men have refused to sell their souls in exchange for fame, fortunes, power, even their lives. The appeaser does not sell his soul; he gives it away for free, getting nothing in return.
– Ayn Rand, ”The Age of Envy”, Return of the Primitive: The Anti-Industrial Revolution, sidorna 135-136

Don Watkins har skrivit ett ännu bra blogginlägg hos Diana Hsieh. Det handlar om det epistemologiska fel som anarkister ofta begår i sin argumentation mot staten.

Anna Dahlberg har skrivit en bra ledare i Expressen, ”USA och oljan”. I den förklarar hon att det inte är ett dugg konstigt att USA är intresserad av oljan i Mellanöstern, och att detta således påverkar USA:s utrikespolitik. USA liksom hela den västerländska civilisationen är beroende av olja. Det är därför i USA och hela västvärldens egenintresse att se till att oljan i Mellanöstern flödar fritt. Så även om USA hade fört krig mot Irak uteslutande eftersom de var ute efter att göra Iraks olja tillgänglig på världsmarknaden eller också för att ge tillbaka oljan till dess rättmätiga ägare, nämligen de västerländska oljebolagen som ju möjliggjorde oljeproduktionen, hade det moraliskt sett varit helt i sin ordning. Faktum är att ett sådant krig hade varit mer själviskt och därför mer moraliskt än ett krig som endast syftar till att ”sprida demokrati” i Mellanöstern.

HAHAHAHAHAHAHAAAAAAAAAHHA HAHAHAHAHAHA AHAAAAAAA HA HA HA HA HA HA!!!!!!!!!!!! HAHAHAHAHAHA!!!!!!!! *gråter* HAHAHAHAHA!

Detta frågar sig Tino Sanandaji i det allra sista numret av Smedjan. Svaret på frågan är självklart: JA!

Centrum för rättvisa:

I dag kom Svea hovrätt med sin dom i målet om etnisk kvotering till juristutbildningen vid Uppsala universitet. En enig hovrätt fastställer tingsrättens dom och slår fast att det var olaglig etnisk diskriminering att kvotera bort sökande som inte har ”båda föräldrar födda utomlands”. Josefine Midander och Cecilia Lönn, som har drivit fallet, tilldöms ett skadestånd på vardera 75 000 kr.

…

Bakgrunden är att Uppsala universitet vid antagningen till juristutbildningen inför höstterminen 2003 öronmärkte 30 av 300 utbildningsplatser åt sökande med två utlandsfödda föräldrar. Josefine Midander och Cecilia Lönn nekades plats på utbildningen trots bättre betyg än samtliga som antogs genom kvoteringen.

…

Hovrätten konstaterar att det inte finns något stöd i lagen om likabehandling av studenter i högskolan för att etnisk kvotering skulle vara tillåten. Förbudet mot diskriminering gäller.

…

Under processen har bl.a. framkommit att andelen nybörjare på juristutbildningen i Uppsala med utländsk bakgrund redan före kvotens införande var 14 procent (läsåret 2000/2001). På juristutbildningen i Stockholm var denna andel hela 24 procent. Snittet för samtliga juristutbildningar i landet var 17 procent. Andelen med utländsk bakgrund i befolkningen i stort var 13,6 procent (källor: Statistiska Centralbyrån och Högskoleverket).

Jag bör dock påpeka en sak här, och det är att i ett fullständigt fritt samhälle, med en fri marknad för utbildning, har de privata universiteten och skolorna all rätt i världen att diskriminera hur som helst. Men så länge de finansieras av oss skattebetalare, då bör de offentliga universiteten och högskolorna behandla var och en av oss som individer, och inte gå efter kön eller etnicitet. Det är därför detta är, trots nuvarande lagar som förbjuder diskriminering och förekomsten av offentliga universitet och högskolor, en liten seger för rättvisan.

DN skriver:

Det var den 4 mars förra året som Liz Sandgren kallade personalen till ett gemensamt firande sedan tre av enhetens handläggare verkställt avvisningen av en ensamstående mor och hennes tre barn. I inbjudan som mejlades ut till de anställda skriver Liz Sandgren: ”I går verkställde [tre handläggares namn, reds. anm.] vår besvärliga kvinna i Östra Göinge. Vi firar med tårta och önskar samtidigt henne och hennes barn allt gott i hemlandet!”

Ett 15-tal anställda deltog i tårtkalaset som ägde rum på enhetens gemensamma personalrum.

– På enheten är det okej att ha den attityden, att en avvisning är något att fira. Det finns helt klart en sådan kultur, och det finns också rasistiska tendenser bland en del personal, säger en tjänsteman. (Min kursivering.)

Migrationsverket har ingen försvarbar roll i ett någorlunda civiliserat och fritt samhälle. Även om man inte delar dessa rasistiska och sadistiska tendenser, som en del på Migrationsverket uppenbarligen gör, så är allt arbete som Migrationsverket utför, fel och omoraliskt. Staten har ingen rätt att slänga ut människor från Sverige, den har överhuvudtaget ingen rätt att bestämma vilka som ska få bo här eller inte. (Det enda legitima undantagen är folk som pga de är bärare av en allvarlig och smittsam sjukdom (och som därför hotar livet på alla andra), eller som bär på ett kriminellt förflutet. Dessa bör man naturligtvis hålla utanför Sveriges gränser och/eller sätta i karantän.)

Jag kan inte se hur någon som jobbar för Migrationsverket kan ursäkta sig själv, hur de kan försvara sitt arbete på moraliska grunder. Idag är det så att en del av dem firar med champagne och tårta, när de har lyckats slänga ut människor från Sverige. En del av dem har förmodligen inga som helst problem med att sova gott om nätterna. Det är tråkigt, men förmodligen sant. Det finns dock en lösning på detta problem: det gäller att inte längre sanktionera de svin till ”människor” som jobbar på Migrationsverket. Det handlar om att utsätta dem för social stigmatisering. De bör behandlas som om de själva inte längre är välkomna i Sverige. Nej, jag talar inte om att utföra olagliga hot, eller demonstrationståg, eller liknande. Det räcker med att man är villig att säga upp sin bekantskap och/eller vänskap med de ”människor” som har gått med att jobba där. Det handlar om att uttryckligen fördöma dem som de omoraliska människor de är. Det handlar om att, i den mån våra lagar tillåter, vägra göra några som helst affärer med dem. Detta, och inget mindre, är vad rättvisan kräver i detta fall.