Hezbollah hotar Norden med självmordsattacker:

Rörelsens generalsekreterare Sayyed Hassan Nasrallah sade att miljoner muslimer kommer att ”trappa upp situationen om profeten Muhammeds förödmjukelse inte avgörs på ett beslutsamt och stängt vis”, rapporterar den engelskspråkiga libanesiska dagstidningen The Daily Star.

– Den danske statsministern sade att han inte tänker be om ursäkt eftersom tidningen inte bröt mot lagen och att vissa friheter måste respekteras. Men vem säger att dessa friheter är absoluta? I så fall har väl den som beslutar sig för att spränga sig i luften någonstans i Norge eller Danmark samma frihet, sade Nasrallah.

Jag vill bara påpeka en sak här: Hezbollah skapades med hjälp av Iran, tränas av Iran, finansieras av Iran, beväpnas av Iran, och understöds på praktiskt taget alla andra tänkbara sätt av Iran. Så om Hezbollah mördar danskar eller norrmän i terroristattacker, då bör detta ses som en krigshandling utförd med Irans sanktion, på samma sätt och av samma anledning som man med rätta betraktade attackerna mot USA den 11 september 2001 som krigshandlingar utförda med Afghanistans sanktion.

Jag noterar att Jan Hjärpe, islams ständiga försvarare, har gråtit ut på SvD. Han berättar om hur muslimer känner sig kränkta av bilderna som har publicerats: ”Jyllands-Postens provokation mot muslimer slår hårdare än sekulariserade svenskar kanske förstår. De blir arga, illamående, får kräkreflexer och känner sig hjälplösa”. Jag orkade inte läsa mer än så, för jag började nämligen själv att må illa.

Även om det är sant att många muslimer känner sig kränkta är det inget att bry sig om. Detta visar också på hur perversa deras värderingar är. När ska de börja må illa av hur folk i enlighet med islams läror blir förtryckta och torterade i deras hemländer? När ska de börja må illa av hur folk blir mordhotade, misshandlade och utsatta för terrorism i enlighet med islam?

Detta påminner mig om hur folk i Mellanöstern reagerade när det i en Timesartikel påstods att amerikaner rev ut och spolade ned sidor av Koranen i en toalett i förhöret med terrorister på Gountanamobasen. Då blev det massiva demonstrationer i Mellanöstern. Muslimerna krävde att de som gjorde detta skulle bli straffade (förmodligen med döden). Men vad de inte reagerade nämnvärt på var att i samma artikel påstods det att en del av dessa terrorister hade blivit torterade. Det säger egentligen allt om deras värderingar.

Om det Hjärpe säger är sant, vad betyder det då? Betyder det att det faktiskt inte finns några ”moderata” muslimer? Det kan ju i så fall förklara deras tystnad, deras ovilja att ta avstånd och istället ställa sig på den danska regeringens sida, försvara Jyllands-Postens och demonstrera på gatorna mot islamisk terrorism.

Jag har på grund av utvecklingen ute i den stora vida världen inte orkar bry mig om skandalen med Anna ”Crazy Horse” Sjödin. Jag har dock tagit del av vad andra har sagt om denna händelse. Bloggen mittenpolitik har dock skrivit ett mycket bra inlägg om saken där han ifrågasätter om ord verkligen stor mot ord.

över att så många i Europa har reagerat som de har gjort. Det gör mig uppmuntrad. Det finns kanske mer människor med förnuft där ute än vad man ibland skulle kunna tro, om man bara följde massmediernas behandling av ämnet. Boris Beniluc, en av Sveriges bästa kolumnister, skrev idag en alldeles förträfflig kolumn i dagens Metro:

Om blod kunde få öknen att blomma skulle provinsen Darfur i Sudan vara som en välskött handelsträdgård. Här har den arabiska och muslimska janjaweedmilisen mördat 300 000 människor. Den etniska rensningen försvaras med att den svarta befolkningen som kallas ”zurgas” (niggers) är underlägsen och inte riktiga muslimer.
De senaste dagarna har Arabförbundet, Saudiarabien, flera andra arabiska länder samt Islamiska konferensen agerat kraftfullt. Det har varit massdemonstrationer och flaggbränningar.
Men det är inte Sudans flagga som brinner och det är inte i Khartoum som arabländerna stänger sina ambassader.
Det är i stället Jyllands-Postens publicering av tolv teckningar som skapat all denna aktivitet riktad mot Danmark.
Anser de som protesterar att det är ett mindre brott mot Koranen att mörda 300 000 människor än att publicera tolv teckningar? Om jag vore muslim så skulle jag nog inte bekymra mig så mycket om sådant som görs mot islam som för sådant som görs med islam som förevändning.

Läs hela!

Stefan Karlsson har idag skrivit ännu ett bra inlägg i ämnet där han bland annat behandlar Jan Hjärpes patetiska försvar för muslimernas helt oförsvarbara och omoraliska reaktioner. Han tar även upp en annan aspekt av det hela, nämligen den muslimska världens enorma hyckleri i denna fråga, vilket bland annat illustreras av det faktum att de statligt ägda medierna jämt och ständigt publicerar antisemitiska bilder.

Michella Malkin har skrivit en bra kolumn i ämnet som ni kan läsa här. Den visar på allvaret i denna fråga, den visar på att detta inte på något sätt är en isolerad händelse, och den ger en framför allt en anledning att fråga sig var alla de ”moderata” muslimerna är, varför de håller tyst, varför de inte protesterar emot de radikala muslimernas mordhot, önskan att förinta Danmark, krav på att avskaffa friheten över hela världen, etc. Var är dem?

Om de moderata muslimerna vill jag dock säga en annan sak mer generellt. De ”moderata” muslimerna är av allt att döma inte vänner till USA, Israel eller väst i allmänhet. Om inte ens de ”moderata” muslimerna här i väst kan tolerera att vi har yttrandefrihet, vad har vi då för anledning att tro att de skulle vara mer vänligt inställda till friheten i Mellanöstern? Leonard Peikoff har observerat att inom varje fientlig nation, historiskt sett, är det inte den moderata majoriteten som styr nationernas öde eller historiens gång: det är de få ideologiskt extrema aktivisterna ledarna i toppen, som antingen har politiskt kontroll eller som verkar genom regeringens medgivande, som styr utvecklingen. Den ”moderata” massan startar inga egna korståg för eller emot någonting; de tenderar istället att antingen passivt följa med i strömmen eller aktivt sympatisera med de ideologiska ledarna. I Mellanöstern ser vi detta: vi ser att massor med muslimer aktivt sympatiserar med bin Laden och de andra terroristernas sak. Sedan finns det förstås också de passiva ”moderata” muslimer som tyst och passivt bara följer med strömmen, här såväl som i Mellanöstern. Samma sak kunde vi naturligtvis observera i Nazityskland och i Japan under andra världskriget. Så poängen är att det i slutändan inte spelar någon roll om det finns många fler (passiva) ”moderata” muslimer än vad det finns militanta: totalitär islam är inte desto mindre fienden.

Elan Journo från Ayn Rand institutet har skrivit en ny artikel vari han anför en bra och aktuell kritik mot den meningslösa rättegången mot Saddam Hussein:

The American-endorsed trial of Saddam Hussein is touted as an opportunity to render justice and lay the groundwork for an Iraqi transition from the arbitrary courts of a dictatorship to a proper legal system. But the trial will accomplish neither goal.

Läs hela.

är så dumma i huvudet att det inte ens är roligt. Seriöst:

Rumsren islamofobi? Exemplet Jyllands-Posten och dess satirer av profeten Muhammed som ”terrorman” illustrerar den globala rasismens moderna tryne, islamofobin. Den tar sig olika uttryck i Danmark och Sverige, skriver Amina Ek, Mehmet Kaplan och Bashy Quraishy.

Alltså, alldeles bortsett från att det inte finns någonting fel med att vara kritisk eller kanske t o m fientligt inställd till islam som religion eller totalitär islam som ideologi, så har ”islamofobi” (vad det nu är för nonsensbegrepp) ingenting med rasism att göra.

Det verkar inte heller ha slagit dessa författare att folks skepticism och fientlighet gentemot islam kaaaaanske har någonting att göra med att muslimer ägnar sig åt terrorism och massmord av religiösa skäl? Nej, så kan det ju inte vara. Folk är bara islamofober för att de tycker om att ”jäklas lite”.

Men jag borde inte vara förvånad över detta korkade inlägg. Det är ju trots allt producerat av samma människor som under förra året gav oss den skrattretande ”Nogger black”-debatten: Centrum mot Rasism.

Dick Erixon reagerade på danska muslimers krav på att inskränka yttrandefriheten i Danmark genom att säga så här:

Det är så här Europas kultur och upplysning i kristen tradition ska tvingas ge vika för Mellanösterns muslimska kultur. Jag ställer inte upp på det. Vi ska stå upp för vår kultur och våra värderingar.

Ursäkta mig? ”Upplysning i kristen tradition”?! Sluta nu, det är inte roligt längre. Sluta Dick Erixon. Snälla sluta. Snälla säg att du skojar med mig… *suck*

Bush argumenterar för att ”isolationism” inte bara är omoraliskt utan dessutom opraktiskt. Bush sade:

To overcome dangers in our world, we must also take the offensive by encouraging economic progress, fighting disease, and spreading hope in hopeless lands. Isolationism would not only tie our hands in fighting enemies, it would keep us from helping our friends in desperate need. We show compassion abroad because Americans believe in the God-given dignity and worth of a villager with HIV/AIDS, or an infant with malaria, or a refugee fleeing genocide, or a young girl sold into slavery.

Detta är helt i enlighet med den kollektivism som neokonsevatismen står för, och som går ut på att det är USA:s moraliska skyldighet att offra och sörja sig för hela världen. Eftersom få amerikaner faktiskt tror på att det är deras moraliska skyldighet att sörja för hela världen måste Bush tala till deras egenintresse. Detta gör han också genom en rationalisering som går ut på att visa hur det ligger i människors påstådda upplysta egenintresse att osjälviskt tjäna hela mänskligheten. Därför sade också Bush: ”We also show compassion abroad because regions overwhelmed by poverty, corruption, and despair are sources of terrorism, organized crime, human trafficking, and the drug trade. … I urge Members of Congress to serve the interests of America by showing the compassion of America.” Detta är som Yaron Brook har noterat samma argumentation som ligger bakom välfärdsstaten: vi måste ha en omfördelning av resurserna, annars kommer det att slå tillbaka på oss själva i form av brottslighet och ”social oro”. Men precis som lösningen på brottslighet inte är att staten ska råna i deras ställe, så är inte heller lösningen på terrorism eller organisserad brottslighet välfärdspolitik och omfördelning. Lösningen på brottslighet är att staten jagar, arresterar och låser in brottslingar och lösningen på terrorism är att staten jagar, arresterar och dödar terroristerna och gör slut på skurkstaterna som backar upp dem. Och den enda lösningen på fattigdomen i världen är precis som inom ett lands gränser, inte välfärdspolitik utan kapitalism.

Sedan anför Bush en argumentation för återupprättandet av The Patriot Act:

Our country must also remain on the offensive against terrorism here at home. The enemy has not lost the desire or capability to attack us. Fortunately, this Nation has superb professionals in law enforcement, intelligence, the military, and homeland security. These men and women are dedicating their lives to protecting us all, and they deserve our support and our thanks. They also deserve the same tools they already use to fight drug trafficking and organized crime — so I ask you to reauthorize the Patriot Act.

It is said that prior to the attacks of September 11th, our government failed to connect the dots of the conspiracy. We now know that two of the hijackers in the United States placed telephone calls to al-Qaida operatives overseas. But we did not know about their plans until it was too late. So to prevent another attack — based on authority given to me by the Constitution and by statute — I have authorized a terrorist surveillance program to aggressively pursue the international communications of suspected al-Qaida operatives and affiliates to and from America. Previous presidents have used the same constitutional authority I have — and Federal courts have approved the use of that authority. Appropriate Members of Congress have been kept informed. This terrorist surveillance program has helped prevent terrorist attacks. It remains essential to the security of America. If there are people inside our country who are talking with al-Qaida, we want to know about it — because we will not sit back and wait to be hit again.

Jag tänker inte ingående kommentera om The Patriot Act är en bra idé eller inte. Jag vet för lite om The Patriot Act för att fälla ett sådant omdöme. Det jag kan säga är detta: det är mycket möjligt att The Patriot Act är en OK lag och att den hjälper myndigheterna i USA att stoppa terrorister innan de hinner genomföra sina illasinnade planer. Jag menar dock att The Patriot Act i ett avseende är helt överflödig. Kom ihåg att vi inte har att göra med några enstaka galningar. Det finns stater med i bilden. Kom ihåg att attackerna den 11 september 2001 var en operation som tog flera år att planera och genomföra. Och det fanns inget som man inte redan visste om al-Qaida och Usama bin Laden för att förstå varför man långt innan den 11 september 2001, var fullt berättigad i att förklara krig mot talibanerna i Afghanistan, som ju sponsrade dem. Men man gjorde det inte. Således kunde bin Laden och hans underhuggare i lugn och ro fortsätta smida sina planer. Och det finns ingenting vi inte redan vet om Iran som motiverar dagens vägran att se hotet och göra något åt det – innan det är för sent. Så även om The Patriot Act stoppar 9 av 10 försök från terrorister, sända från Iran, att spränga hela New York City i luften, räcker det med att en lyckas för att allt ska ha varit förgäves.

Bush fortsätter med att argumentera för sin ”Forward Strategy of Freedom”:

Our offensive against terror involves more than military action. Ultimately, the only way to defeat the terrorists is to defeat their dark vision of hatred and fear by offering the hopeful alternative of political freedom and peaceful change. So the United States of America supports democratic reform across the broader Middle East. Elections are vital — but they are only the beginning. Raising up a democracy requires the rule of law, protection of minorities, and strong, accountable institutions that last longer than a single vote. The great people of Egypt have voted in a multi-party presidential election – and now their government should open paths of peaceful opposition that will reduce the appeal of radicalism. The Palestinian people have voted in elections — now the leaders of Hamas must recognize Israel, disarm, reject terrorism, and work for lasting peace. Saudi Arabia has taken the first steps of reform — now it can offer its people a better future by pressing forward with those efforts. Democracies in the Middle East will not look like our own, because they will reflect the traditions of their own citizens. (Min kursivering.)

Det finns mycket som är fel med detta, men en sak som verkligen sticker ut här är att Bush själv medger att demokratierna kommer att se ”annorlunda” ut i Mellanöstern än vad de gör här i väst, eftersom folket i Mellanöstern har andra värderingar (”traditions”). Detta är naturligtvis inget annat än en eufemism för att säga att muslimerna trots allt inte kommer att rösta för frihet utan för teokrati. Detta är också mycket riktigt hur de faktiskt har röstat i Iran, Irak, Egypten, Afghanistan, Lebanon, Saudiarabien och nu senast i Palestina. Ändå insisterar Bush på att friheten har en framtid i Mellanöstern: ”Yet liberty is the future of every nation in the Middle East, because liberty is the right and hope of all humanity.” Detta kan bara betyda två saker. Det enda är att Bush evaderar fakta inte bara om frihetens förutsättningar, om Mellanöstern utan om hela människans historia. Det andra är att han tror att frihet är ett subjektivt begrepp utan någon referens i verkligheten, att vad som är frihet för oss i väst inte nödvändigtvis betyder samma sak för muslimerna i Mellanöstern. Jag vet vilket som är sant eller vilket som är värst.

Det finns dock ett annat sätt man kan tolka Bushs anmärkning. Om Bush menar att alla människor har rätt till frihet, och att det därför är USA:s historiska kall att genom självmordsmässiga kampanjer som Operatio Iraqi Freedom förse folket med denna frihet, då är det kanske sant att USA kanske på kort sikt kan upprätta demokratiska stater i Mellanöstern, men så länge dessa människor fortsätter att hålla på sina värderingar och traditioner, kommer friheten inte att ha en varaktig chans. Frihet är, vilket jag vid otaliga tillfällen har förklarat, inte något som alla människor, över hela världen, automatiskt värdesätter. Framför allt har muslimer ingen anledning att värdesätta frihet. Inte om de tar sin religion på allvar, vilket de gör i Mellanöstern. Och om friheten inte är garanterad i ett någorlunda fritt land som USA, just eftersom de intellektuella motarbetar och, i allt större utsträckning, allmänheten har börjat svika de värderingar och idéer som låg till grund för friheten i USA, varför skulle den då ha en varaktig chans i Mellanöstern? Det säger sig själv.

Sedan gick Bush vidare med att tala direk till det iranska folket:

The same is true of Iran, a nation now held hostage by a small clerical elite that is isolating and repressing its people. The regime in that country sponsors terrorists in the Palestinian territories and in Lebanon — and that must come to an end. The Iranian government is defying the world with its nuclear ambitions — and the nations of the world must not permit the Iranian regime to gain nuclear weapons. America will continue to rally the world to confront these threats. And tonight, let me speak directly to the citizens of Iran: America respects you, and we respect your country. We respect your right to choose your own future and win your own freedom. And our Nation hopes one day to be the closest of friends with a free and democratic Iran.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att han inte mer i detalj redogör för Irans omfattande sponsring av islamisk terrorism över hela världen samt deras sponsring av rebellerna i Irak, att Iran skyddar al-Qaida, att Hezbollah är den terrororganisation som efter al-Qaida har mördat flesta amerikaner, etc. Att Bush inte gör detta säger mig att han inte verkar ha någon intention att skapa en opinion för att stoppa det växande hotet från Iran. Han nämner förvisso regimens strävan efter kärnvapen, men gör ingen vidare poäng av det mer än den självklara, nämligen att världen kan inte låta detta ske. Men han kom inte med några hot mot Iran. Så vad betyder det? Jo, Bush hoppas att detta problem ska lösa sig själv genom att folket i Iran gör en revolution, och inspirerade av Irak får man förmoda, kommer de att inrätta en demokratisk stat. Men trots att det långt innan Irakkriget bröt ut har funnits en stor opposition för demokrati i Iran, eller det sägs det i alla fall, har ingenting hänt. Ändå nöjer sig Bush med att hoppas på att saker och ting ska förändras i Iran. Om detta är vad det betyder, då illusterar det ganska tydligt en farlig aspekt av Bushs enorma tilltro till demokratiseringen av Irak som den magiska lösningen på alla tänkbara problem och hot i Mellanöstern.

Jag har alltid gillat Bush som talare och retoriker. Han säger ofta många saker som är bra, sant, rätt och gott. Tyvärr säger han också en del saker som är dåligt, fel, falskt och ondskefullt. Men det bra överväger så gott som alltid det dåliga – och det bra är ofta väldigt bra. Jag undrar om han skriver sina egna tal, för det är väldigt bra tal och han är en väldigt bra talare. Så vad är bra och vad är dåligt? Bush inledde sitt tal med att summera sin utrikespolitik:

Abroad, our Nation is committed to an historic, long-term goal – we seek the end of tyranny in our world. Some dismiss that goal as misguided idealism. In reality, the future security of America depends on it. On September 11th, 2001, we found that problems originating in a failed and oppressive state seven thousand miles away could bring murder and destruction to our country. Dictatorships shelter terrorists, feed resentment and radicalism, and seek weapons of mass destruction. Democracies replace resentment with hope, respect the rights of their citizens and their neighbors, and join the fight against terror. Every step toward freedom in the world makes our country safer, and so we will act boldly in freedom’s cause.

Då jag har otaliga gånger förklarat varför jag inte håller med Bush om detta, tänker jag inte upprepa mig. Jag noterar dock att det är fascinerande hur han kan fortsätta och tro på detta trots allt som har hänt på sistone, inklusive valet i Palestina.

Det är bra att Bush återigen identifierar vem fienden är: ”Radical Islam”. Det är dåligt att Bush försöker framställa ”Radical Islam” som en ”perversion by a few of a noble faith”. På ett sätt gör detta inte så mycket eftersom så länge man överhuvudtaget erkänner att det finns militanta och radikala muslimer och att det är dessa som ideologiskt sett är fienden. Tyvärr verkar Bush tro att de ”moderata” muslimerna i stort sett är USA:s vänner. För om Bush verkligen tog sina ord på allvar, borde han då inte gå efter t ex Saudiarabien där detta ”heartless system of totalitarian control” redan råder, för att inte tala om USA:s primära fiende i detta krig, nämligen Iran? Bush verkar inse att fienden är religiösa fanatiker men verkar inte inse att det i så fall implicerar att USA bör ta itu med mullorna i Iran av exakt samma anledning som man bör ta itu med bin Laden och hans underhuggare.

Det är bra att Bush förstår allvaret med att låta terroristerna vinna i Irak: ”They seek to impose a heartless system of totalitarian control throughout the Middle East, and arm themselves with weapons of mass murder. Their aim is to seize power in Iraq, and use it as a safe haven to launch attacks against America and the world.” Det är också bra att han inser att detta krig inte är ett krig mot ”terrorism”. Terrorism är bara det medel som fienden, de radikala muslimerna och staterna som sponsrar dem, använder sig av för att de saknar förmågan för att direkt hota USA militärt och deras intressen i Mellanöstern (Israel och olja). Irak hade intentionen att skaffa sig denna förmåga och därför var det viktigt att sätta stopp för Saddam Hussein. Nu håller Iran på att skaffa sig denna förmåga i och med de i rask takt håller på att skaffa sig kärnvapen. Till skillnad från Irak utgör Irans ledare av religiösa fanatiker som får djupt religiösa människor som Bush att framstå som ateister. Och till skillnad från Saddam Hussein (som knappast var en rationell människa), utgörs ledarna i Iran av religiösa fanatiker som inte har några som helst problem med att bli martyrer. Detta gör att vi bör ta Irans snack om att med hjälp av kärnvapen göra slut på Israel och USA på allvar. Det kan och bör inte avfärdas som tomt snack. Detta gör Iran, potentiellt sett, till ett av världens farligaste länder. Iran är således ett hot som man måste ta itu med.

Det är bra att Bush inser faran i att ge efter för terroristerna: ”There is no peace in retreat. And there is no honor in retreat. By allowing radical Islam to work its will — by leaving an assaulted world to fend for itself – we would signal to all that we no longer believe in our own ideals, or even in our own courage.” Eftergifter kommer endast att uppmuntra terroristerna. Tyvärr är det så att Bush själv har medverkat till detta genom att om och om igen ge efter för terroristerna i t ex Irak. Se bara på USA:s svar på rebellerna i städer som Fallujah och Najaf. Bush medverkar också till detta genom sin pacifistiska inställning till Syrien och Iran. Detta trots att Syrien och i synnerhet Iran förser rebellerna i Irak med ett massivt stöd – rebeller och terrorister som varje dag dödar amerikaner i Irak. Hur och varför tolererar han detta? Det beror bland annat på att Bush verkar förlita sig på demokratins magiska förmåga att nästan automatiskt förvandla hela regionen till en fri och fredlig sådan, varför ett krig mot Iran i preventivt syfte inte kommer att vara nödvändigt.

Bush sade: ”A sudden withdrawal of our forces from Iraq would abandon our Iraqi allies to death and prison … put men like bin Laden and Zarqawi in charge of a strategic country … and show that a pledge from America means little. Members of Congress: however we feel about the decisions and debates of the past, our Nation has only one option: We must keep our word, defeat our enemies, and stand behind the American military in its vital mission.” Detta har han på sätt och vis helt rätt i. Problemet är bara det att om USA forstätter med den inslagna ”strategin” lär de tyvärr aldrig vinna mot rebellerna i Irak.