I Expressen den 19:e april argumenterar Christer Sturmark, ordförande för förbundet Humanisterna, för att man bör förbjuda religiösa friskolor. Detta inlägg kom bara tre dagar efter Mette Fjelkner skrev en debattartikel om saken i DN. Sturemark kommer med många bra poänger. Men jag anser inte att han är särskilt konsekvent i sitt sätt att resonera. Sturkmark säger att vi måste ”ställa oss frågan: Vad ska vi lära våra barn? Alla barn har rätt till en erfarenhetsbaserad och naturlig världsbild i skolundervisningen, utan inslag av magi och övernaturliga väsen. De vetenskapliga hypoteser som har störst stöd i våra empiriska erfarenheter ska utgöra grund för undervisningen. Men den vetenskapliga hypotesen med störst empiriskt stöd är att världen är naturlig och inte övernaturlig. Givetvis måste undervisningen i den skattefinansierade skolan bygga på denna hypotes.” Jag delar inte riktigt denna ståndpunkt. Inte bara för att barn faktiskt inte har någon rätt till utbildning. Mina invändningar är mer fundamentala.

Jag anser att religiösa friskolor bör vara lagliga, men de bör absolut inte vara offentligt finansierade. Om föräldrarna vill att deras barn ska gå i en religiös skola, då får de betala det själv. Att tvinga mig och andra som inte delar samma eller ens någon religiös övertygelse att via skatten betala för deras undervisning är en kränkning av min religions- och yttrandefrihet.

Hur ska man förhålla sig till att barn blir indoktrinerade i religiösa dogmer? Det är naturligtvis dåligt för barn såväl som vuxna att de villigt eller motvilligt tar till sig religiösa idéer och värderingar. Men det är inte skäl i sig själv att förbjuda det. Barn som har vuxit upp i religiösa förhållanden är, när de blir vuxna, och givet att de lever i ett fritt samhälle, alltid förmögna att börja tänka kritiskt, att ifrågasätta de religiösa dogmerna. Denna förmåga upphör aldrig. Det är en fråga om fri vilja och allt de måste göra för att börja ifrågasätta sina religiösa trosföreställningar är att de utövar sin fria vilja. Detta betyder inte att det kan finnas ett socialt tryck i omgivningen som gör att det inte är särskilt populärt att ifrågasätta de religiösa dogmerna, men så länge ingen utsätter dig för våld eller tvång, finns det faktiskt inget annat än andra människors ogillande som står i vägen. Och det är inget genuint hinder för kritiskt tänkande; om och när någon bestämmer sig för att överhuvudtaget tänka, då kommer andras ogillande inte att ha någon som helst betydelse för hur man tänker. Det enda som naturligtvis ska vara förbjudet det är att under hotet av våld tvinga barn att ta till sig religiösa dogmer.

Låt mig även påpeka att det är inte bara religiösa dogmer som är dåliga för barn såväl som vuxna. Det finns även en och annan sekulär och, skulle för jag förmoda, ”humanistisk” föreställning som får dåliga konsekvenser om man tar dem åt sig. Jag tänker nu närmast på sådana falska och dåliga idéer som subjektivism, skepticism, multikulturalism, altruism, kollektivism, socialism, rasism, determinism, ekologism, osv. I den mån människor accepterar dem och söker leva efter dem, får det nästan uteslutande dåliga följder för den enskilde individen. Men Sturmark verkar inte ha något emot att barn indoktrineras i dessa idéer i våra offentliga skolor. Det har däremot jag, och, skulle jag tro, en och annan religiös. Men jag vill ändå inte förbjuda några föräldrar från att finansiera privata skolor som lär ut dessa idéer och av samma anledning vill jag inte förbjuda religiösa friskolor. För så länge varken föräldrar eller skolan med våld försöker tvinga på dessa idéer på barnen, har ingen kränkning av någons rättighet skett, och då finns det ingen anledning att förbjuda det. Man har rätt att tycka illa om smörjan som barnen lär sig. Man kan med all rätt klandra somliga föräldrar för deras dåliga omdöme. Men det finns ingen anledning att förbjuda föräldrarna från att förse deras barn med den utbildning som de av någon anledning tror är bäst för dem. Så länge ingen bevisbar skada kan påvisas, och så länge inget form av våld mot barnen har förekommit, finns det, som sagt, ingen objektiv grund för något förbud.

Om man förbjuder föräldrarna från att försöka uppfostra sina barn i enlighet med sina värderingar, då förbjuder man i praktiken vissa idéer. Då förbjuder man människor från att agera utifrån deras eget moralomdöme. Är det meningen att staten ska börja indoktrinera folket i ”acceptabla” moralomdömen? Är det meningen att man ska hamna i fängelset för handlingar motiverade av fel moralomdömen, även om ingen blir skadad? Även om ingens rättighet har blivit kränkt? Jag menar att sådana förbud är helt omotiverade och öppnar upp vägen för enormt godtyckliga lagar. Det är och ska naturligtvis vara förbjudet att initiera bruket av våld – oavsett orsak. Men så länge inget våld har initierats, finns det absolut ingen anledning att börja fängsla människor. Och jag tycker inte att det är ett dugg ”humant” att faktiskt kränka de religiösa människornas rätt att tro på vad de vill, och på ett fredligt sätt utöva sin religion, sprida sin religion, och fostra sina barn i enlighet med sin religion, precis som Sturmark har rätt att fostra sina barn i enlighet med hans humanistiska värderingar, med allt det kan tänkas innebära.

SvD:

President George Bush vägrar utesluta atomvapen om diplomati misslyckas med att lägga band på Irans kärnkraftsambitioner. Det sade USA-presidenten i går.

George Bush sade att han ska samtala om Irans kärnkraftsaktiviteter med Kinas president Hu Jintao som besöker USA den här veckan. Det var då Bush gav beskedet att han inte utesluter atomvapen i konflikten.

– Alla alternativ är möjliga. Vi vill lösa denna fråga med diplomati och vi anstränger oss för att göra det.

Det är bra att Bush inte utesluter kärnvapen. Det är däremot otroligt dåligt att han fortfarande tror att diplomati kommer att stoppa Iran. Bush borde lära sig av historien och inse att diplomati är hopplöst.

Jag har, på den här bloggen, flera gånger argumenterat för nödvändigheten och rättfärdigheten i att gå i krig mot Iran. Iran ett stort och växande hot mot Israel, USA, och västvärlden i övrigt. Iran sponsrar sedan decennier tillbaka islamisk terrorism mot väst, Israel och USA i synnerhet. Iran styrs av religiösa fanatiker som i åratal har hotat att förinta Israel och USA. Detta hot har på sistone upprepats mer och mer. Iran försöker aktivt skaffa sig kärnvapen och ni kan kallt räkna med att de kommer att använda den, utan någon som helst tvekan, så fort de bara kan.

En del hävdar att det kommer att ta dem flera år till innan de har sin första bomb och att vi därför har ”tid” att lösa denna konflikt med hjälp av diplomati. Dessa människor lär sig visst ingenting av historien. När ett land – ett land som Iran – inte bryr sig om hot från omvärlden, då finns det inte längre några andra praktiska eller moraliska alternativ än krig. Dessa människor ignorerar också att diplomati varken fungerade med Nazityskland, eller med Irak, eller med Nordkorea. Det enda som vinner på diplomati är våra fiender. Ingen annan.

Med anledning av detta vill jag göra er uppmärksamma på två artiklar som jag nyligen har kommit i kontakt med. Den första heter ”The faithful hour has arrived” och är skriven av Caroline Glick. Den andra heter ”Time to Fight the Real War” och är skriven av Robert Tracinski.

I dessa artiklar, framför allt Tracinskis, presenteras argumenten för varför ett krig mot Iran måste ske, och varför vi inte har någon mer tid för diplomati. Den bild de målar upp är i sanning skrämmande. Någon kanske vill säga att jag och andra krigshetsare överdriver. Det anser inte jag. Alla som har följt utvecklingen i världen sedan Irans president Mahmoud Ahmadinejad fick makten vet att vi har att göra med ett monster i ordets fulla innebörd.

Glick har helt rätt när hon skriver följande: ”If we accept Bush’s definition of the aims of the war, then five years on, the inescapable conclusion is that the US and its allies, such as they are, are losing this war and losing it badly.” Varför? Läs hennes artikel här.

Tracinski har även han helt rätt när han skriver: ”Four and a half years after September 11—which was supposed to awaken us to the threat of devastating attacks by state-sponsored terrorists—America is finally beginning to confront the world’s largest and most dangerous state sponsor of terrorism: the Islamic Republic of Iran.

For the past week, newspapers and magazines have been filled with discussion of possible military action against Iran. The debate, so far, is between those who merely want to ”threaten” the use of force, and those who argue that the Iranian threat is illusory. No one is yet willing to face the fact that Iran is already at war with the United States—and that Iran is the central enemy we have to defeat if we are going to win the War on Terrorism.” Läs resten av hans artikel här.

Många som vill betona hotet från Iran påpekar gärna att Ahmadinejad för ett tag sedan sade att man borde ”radera ut Israel från kartan”. Jag vill bara här påpeka att Ahmadinejad också har sagt att han också har en vision om ”en värld utan Amerika”. Lägg nu ihop ett och ett, så förstår ni att han menar allvar. Ni förstår också att detta monster inte kommer att tveka vid att använda kärnvapen mot USA och Israel, så fort han bara kan. Detta monster måste bort och det nu…

Jag vill inleda denna diskussion med ett citat:

Människan är en sårbar del av ett känsligt ekologiskt system där allt hänger samman. Försiktighetsprincipen innebär att vi måste hantera naturen med stor varsamhet och vara ödmjuka inför vår egen ofullständiga kunskap om alla dess samband. Vi människor måste ta ansvar för att förvalta jordens resurser i balans med naturen så att den biologiska mångfalden bevaras. Vi anser att allt liv har ett värde i sig, oberoende av dess nytta för människan. När människan håller sig inom de ramar naturen ger finns grunden för goda livsförutsättningar och en hållbar välfärd. (Min kursivering.)

Detta är ett citat ur miljöpartiets program. Vad betyder detta? Detta betyder att miljöpartiet anser att naturen – växter och djur – har ett intrinsikalt värde, dvs ett värde i sig, dvs ett värde oberoende av huruvida det har ett värde för oss människor. Detta betyder att man betraktar naturen som något ”heligt” och som vi människor inte får påverka eller utnyttja för att det ska tjäna våra egna behov, våra liv, och vår lycka.

Vi vill bygga ett samhälle där ekonomin utgår från sociala och ekologiska hänsyn, ett samhälle där resurser fördelas rättvist och där hänsyn tas till djurens välfärd och naturens begränsningar. Det innebär att vi sätter den ekologiska balansen och människors och djurs välbefinnande före kortsiktig ekonomisk vinning. Ekonomisk utveckling måste ske inom naturens ramar, utan att människor slits ut. Vi anser därför att tillväxt i konventionell mening varken är möjlig eller eftersträvansvärd.

Detta betyder – inom kontexten av att naturen har ett intrinsikalt värde – att man betraktar människan och människor som mindre värda än naturen, och att man därför hellre ser till att den ”biologiska mångfalden” bevaras, även om det sker till priset av att några enstaka människoliv får offras. Så om valet står mellan att skapa materiellt välstånd som gör det möjligt för fler människor att överleva, och fler människor att leva bättre och rikare liv, och att något utrotningshotat djur ska få överleva, väljer miljöpartiet hellre det senare, även om det på marginalen innebär att några människor kommer att få leva med en sämre levnadsstandard, eller i värsta fall, en del människor får ge upp livet helt och hållet.

Observera att de praktiska konsekvenser av deras politik inte alls syftar till att ta någon hänsyn till människans välbefinnande. Ty är man emot skapandet av materiellt välstånd (dvs ekonomisk tillväxt i ”konventionell” mening), då är man emot mänsklig välfärd, och är man emot det, då är man också emot mänskligt välbefinnande. Det är inte en slump att de betonar att all ”ekonomisk utveckling” (ett uttryck som de lämnar helt odefinierat) måste ske ”inom naturens ramar”, och att de sätter ”den ekologiska balansen” och djurs välbefinnande framför ekonomisk tillväxt, något som de utan vidare motivering avfärdar som en ”kortsiktig” ekonomisk vinst. Det syns också i andra mer konkreta frågor såsom energifrågan. Dessa människor har redan med hjälp av deras samarbete med regeringen fört en mycket människofientlig politik som har inneburit en så kallad grön skatteväxling. Denna politik har inneburit att elpriserna har stigit, vilket har gjort att människors levnadsvillkor har försämrats drastiskt. När folk till följd av de stigande elpriserna måste välja mellan att konsumera mindre av allt annat, bara för att de ska ha råd med den allt dyrare elen, då försämras människors levnadsstandard i praktiken.

Under rubriken ”Djurens rättigheter” fortsätter de:

Människan måste respektera djurs naturliga beteenden och skapa förutsättningar för dem att leva efter sina naturliga mönster. I dag behandlas djur mer som handelsvaror än som kännande varelser. Människan har ett moraliskt ansvar att skapa ett samhälle som värdesätter och tar hänsyn till djuren. I ett samhälle som respekterar och är solidariskt med djur har djuren rätt att få utlopp för sina naturliga beteenden och de slipper utsättas för lidande.

Att de betraktar ”allt liv” som intrinsikalt värdefullt, betyder inte att de betraktar människors liv som intrinsikalt värdefulla. Varför inte? Därför att om människan har ett värde i sig själv, oberende av vår relation till naturen i övrigt, då skulle det inte finnas någon anledning att ta någon speciell hänsyn till allt annat liv i naturen (växterna och djuren). Men de betonar just att naturen har ett värde oavsett vilken nytta den har för oss, dvs obereonde av vilket värde den har för oss människor. Detta betyder att de underordnar oss allt annat liv.

Så när man, givet denna kontext, läser att de anser att djur har rättigheter som innebär att vi ska verka för att djur ska slippa att lida för vår skull – detta med motiveringen att allt som har en förmåga att uppleva smärta har rättigheter – då säger man uppenbarligen att människans liv är mindre värt än djurens. För om djur har rättigheter, då betyder det att vi inte har rätt att t ex döda djur för att tjäna våra behov. Det betyder att vi inte har rätt att t ex utsätta djur för eventuellt plågsamma försök för att framställa mediciner som kan förbättra eller i bästa fall även rädda människors liv.

Hur är egentligen det tänkt att man ska förstå den konkreta innebörden av att respektera djurens rätt till att få ”utlopp för sina naturliga beteenden” eller att leva efter sina ”naturliga mönster”?

Betyder detta att djuren har rätt att döda andra djur (som också har rättigheter?) liksom människor, eftersom det är ett utlopp för deras ”naturliga beteenden”? I så fall är miljöpartiet inkonsekventa och motsägelsefulla. Varför har djur rätt att döda andra djur (trots att det resulterar i lidande), men inte vi människor? Eller menar de att djuren har precis som vi en rätt att kränka andras rättigheter? Men det finns ingen sådan rättighet; att göra anspråk på en sådan rätt är att göra anspråk på en motsägelse. Det är antingen det eller så tycker de kanske att det är en rationell position att fängsla djur som har begått mord på andra djur och människor.

Eller betyder det ”bara” att djur har rätt att bete sig som sig själva, i sin naturliga miljö, och att slippa oss människor? Om så, då betyder det inte desto mindre att vi människor inte har några rättigheter. Att de anser att djur har rätt att få leva i fred, men att vi människor inte har rätt att exploatera dem som en ”handelsvara” för att tjäna våra liv, är bara logiskt givet deras premiss om att naturen har ett intrinsikalt värde. Nej, detta är inte en fråga om huruvida vi människor gör rätt i att plåga eller döda djur utan att det fyller ett syfte för oss. Frågan är om vi har rätt att plåga eller döda djur, om vi kan få ut något värde av det (mat, kläder, mediciner, smink, osv). Antingen har vi det, eller så har vi det inte. Om vi har rätt till liv, då har vi det. Om vi inte har rätt att göra det, då har vi inte heller rätt till liv.

Att miljöpartiet är emot ekonomisk tillväxt och industrisamhället – som är orsaken till vår höga och ständigt stigande levnadsstandard och som har gjort det möjligt för miljarder människor att leva bortom femårsdag – och att de därför tar ett tydligt ställningstagande emot mänsklig välfärd och mänskligt välbefinnande är illa nog. Men observera vad de höjer upp som ett alternativ och som ett ideal:

Självtillit innebär att kunna lita till sina grundläggande resurser och möjligheter. Småskalig, lokal och decentraliserad produktion måste öka på bekostnad av centralisering. Länder, regioner och människor ska ta tillvara lokala möjligheter att klara av basförsörjning av mat och energi. Motmakten till en allt mer skenande globaliserad ekonomi ligger i ett starkt lokalsamhälle som producerar och konsumerar sina egna livsmedel. Människan har behov av delaktighet, insyn, ansvar och gemenskap och kan inte reduceras till en egoistisk aktör på en marknad. Självförvaltning och kooperativa organisationsformer är viktiga medel för att i större utsträckning ta till vara hela människan som individ och social varelse.

Jo, det är förstås en värld och ett samhälle utan arbetsfördelning, där vi alla lever i små hippiekollektiv och försöker överleva genom självförsörjning. Det var så här människor spenderade sina korta, smutsiga liv före industrisamhället. Då jobbade vi dessutom mycket längre och mycket hårdare, allt bara för att överleva. Jag tror inte de flesta ens kan föreställa sig hur mycket sämre och fattigare deras liv kommer att vara om miljöpartiet en dag fick som de ville. (Nu tror jag inte att de kommer att lyckas i detta avseende, men det är illa nog att de ens går ut med det som om det vore ett ideal.) Miljontals människor som har fått en chans att leva, kommer inte att ha den i det samhälle som miljöpartiet drömmer om. Svält i stor omfattning kommer att återigen att bli ett problem i det tidigare industrialiserade väst. Fattigdom och misär som vi inte har sett på flera hundra år kommer att återigen bli en del av vardagen. Att detta är deras ideal säger egentligen allt om miljöpartiet och deras hat för människan.

Denna människofientliga linje vill miljöpartiet fortsätta med om de vinner valet. Inte bara det. Miljöpartiet tänker göra vad de kan för att hamna i en koalitionsregering med socialdemokraterna. Om så blir fallet, då kan vi nog kallt räkna med att de får ett ännu större inflytande och därmed en ännu större möjlighet att föra en människofientlig politik. Och jag anser verkligen att miljöpartiets politik är så oerhört människofientlig att man genom att rösta bör verka för att få dem ur riksdagen eller i varje fall göra dem mindre inflytelserika. Faktum är att jag anser att miljöpartiets destruktiva inflytande är ett av de främsta skälen, kanske det allra främsta, till varför man bör verka för en borgerlig regering i höst. Inte för att en borgerlig regering generellt sett är särskilt attraktiv, utan för att det är det enda sättet man säkert kan sätta stopp för miljöpartiet.