The Malevolent Universe Premise

Carl Svanberg9 kommentarer

Om konst konkretiserar konstnärernas metafysiska värdeomdömen, ”sense of life”, då måste jag konstatera att Final Destination-filmerna illustrerar en extremt hemsk sådan.

Filmerna handlar om, om ni inte har sett någon av dem, människor som skulle råka ut för en olycka som skulle döda dem alla. Men av någon outgrundlig anledning får alltid någon en vision om vad som ska hända strax före. Personen som får denna vision brukar då göra allt vad hon eller han kan för att undvika den kommande olyckan och lyckas ofta få med sig några andra som följer med.

Detta gör att dödens plan skjuts upp. Sedan dör de, en efter en, oundvikligen i extrema ”freak accidents” i samma ordning som de skulle ha dött om de var med i olyckan från början. Döden beskrivs i filmerna som en ond metafysisk kraft som avsiktligen ser till att deras förtidiga död är oundviklig. Det finns inget de kan göra åt det. Sällan har väl ”the malevolent universe”-premissen beskrivits så ytterst explicit.

Frågan är om detta är ett uttryck för en enskild filmskapares perversa ”sense of life”, eller om det är ett uttryck för en hel kulturs? Om man lyssnar på de uppgivna, cyniska, nästan fatalistiska kommentarorerna bland medierna, skulle man ju kunna tro det senare.

Metafysiska värdeomdömen bildas av våra upplevelser av världen. Det får oss att upptäcka vad vi tycker är viktigt i livet. (Viktigt betyder inte ”bra” eller ”gott”, utan bara att det är viktigt, att det har betydelse i livet.) Vi upplever nu vad som endast kan beskrivas som början på det tredje världskriget. Kommentatorerna har inga idéer, ingen ideologi, inga principer – och därmed inga lösningar. Jo, de har ”lösningar”, men de fungerar inte – och de tycks, på något plan, vara medvetna om det. Därför är allting så mörkt och hopplöst. (Som exempel, se på mediernas kommentarer kring Israel-Arabkonflikten.)

Är det i kontexten av allt detta, i deras oförmåga att framgångsrikt handskas med tillvaron, som gör att de ser allting i så mörka termer? Jag vet inte, men det skulle inte överraska mig. Våra intellektuella säger nämligen att pacifism, förhandlingar, eftergifter, och extrem naivitet (uttryckt i deras vilja att evadera så mycket som möjligt i tron om att de kan komma undan med det) är moraliskt och praktiskt. Verkligheten ger dem dock dagligen en bekräftelse på att de har fel. (Som exempel, se återigen på Israel-Arabkonflikten.)

Hur ska detta kunna generera något annat än en syn på världen som ett ställe där fred är omöjligt? En tillvaro där människans oundvikliga öde är misslyckande, olycka, lidande och död? En tillvaro där man tror att det onda är mäktigare än det goda – och att det därför är praktiskt att sympatisera med skurkarna? Hur är det möjligt, för dessa människor och många andra idealister, att sluta upp som något annat än förbittrade cyniker som alltid tror det ”värsta” om människor? (Som exempel, se på de människor som trots överväldigande mängder av bevis som pekar på raka motsatsen, vägrar tro att USA gick in i Irak av några andra skäl än olja.)

Om allt detta är fallet, är det då verkligen långt därifrån till att konstatera att dessa människor blir nihilister i själen? Och som därför får ut någonting av att se på filmer som verifierar deras metafysiska värdeomdömen?

Nej, jag säger inte att Final Destination-filmerna lockar till sig cyniker till intellektuella. Men, hur ofta får ni inte höra människor irritera sig över, ja nästan känna sig lite äcklade av att få bevittna ett lyckligt slut i en film? Jag har i alla fall fått erfara det flera gånger. Och jag blir lika irriterad och förbluffad över dessa reaktioner, varje gång. Det är nästan som om de blev besvikna för att det överhuvudtaget fanns en hjälte i filmen, och att han komma undan med livet i behåll, satte dit skurkarna, och till råga på allt fick tjejen i slutet.

Hur ofta säger de inte att ett sådant här slut är ”orealistiskt”? Framgång, lycka, njutning och liv är alltså ”orealistiskt”. Misslyckande, olycka, lidande och död är det inte – det är det ”normala”, det ”realistiska”, det vi bör förvänta oss och acceptera?

Är allt detta en enda gigantisk slump? Nej.

Altruism och sex

Carl Svanberg2 kommentarer

Sex är något av det mest egoistiska som finns. När man har sex har man inte det, i första hand, för sin partners njutning. Man har det för sin egen. Men det finns naturligtvis inget motsattsförhållande mellan din och din partners njutning.

Man kan inte njuta av sex om man börjar behandla det som en altruistisk akt, som en välgörenhetsakt, som en uppoffring för sin partner. Man kan inte heller njuta av sex om man går med på att av altruistiska överväganden ligga med folk som man inte attraheras av eller som man kanske till och med föraktar som människor.

Naturligtvis vill man att sin partner också ska njuta. Vem vill inte det? Vem vill ha sex med folk som inte får ut något av det? Vem vill ha sex med folk som endast går med på det eftersom de tycker synd om dig, för att hon finner dig otroligt ful och osexig? Alla rationella män och kvinnor vill vara ett sexobjekt för sin älskare, dvs ett objekt för begär och njutning.

Sexologen Helena Cewers, som idag intervjuas i SvD, observerar hur ”jämställdheten” inom sex resulterar just i att folks sexlust försvinner. Och problemet är just att det är för lite egoism i sängen.

…en trend i tiden, enligt Helena Cewers, är att man är väldigt uppmärksam på att ge sin partner orgasm.
– Det är en vacker tanke, men den kan vara lustdödande. Om han gör allting tekniskt rätt, men hon har svårt att slappna av och koncentrera sig på sin egen njutning kan det gå snett ändå. Man måste våga vara lite egoistisk i själva akten. Man ska njuta för sin egen skull. Man vill inte ligga med en barmhärtig samarit. Det kan bli lite trist…

Så sant. Altruistisk sex är inte sexigt och fungerar inte.

Bushs så kallade groda

Carl SvanbergLämna en kommentar

I vanlig ordning har medierna gjort allt vad de har kunnat för att framställa USA:s president, George W Bush, som en idiot, eller arrogant tölp, eller något liknande. SvD:

President George Bush har gjort en Ringholmare. Ovetandes om att mikrofonen var på talade han om hur han egentligen tyckte att konflikten mellan Israel och Libanon skulle lösas.

”Tala bara om för Syrien att de ska pressa Hizbollah till att sluta med den här skiten så är konflikten löst” säger han till Tony Blair när han tror att mikrofonen är avslagen, skriver Reuters.

Tycka vad man vill om honom, men hans påstådda ”groda” gör ju snarare att hans moraliska status växer i mina ögon. Det enda han ska klandras för, om något, är för att han inte säger detta rakt ut, klart och tydligt, så att alla i hela världen kan höra det. För det behöver verkligen sägas.

Bush är, som jag ser det, inte ond. Han har många brister, varav en del är ganska allvarliga. Men det betyder inte att jag hatar honom. Faktum är att mitt samlade intryck av honom är just att han har hjärtat på rätt ställe. Att hans ”sense of life” är, i grunden, sund. Hans, om  man så vill, ”magkänsla” är ofta helt riktig. Det visar bland annat hans så kallade groda.

Problemet är att i den mån han har några medvetna övertygelser är de ofta fel och olämpliga (kristendom och neokonservatism). Detta har tyvärr också en stor inverkan på USA:s utveckling (stärker den religiösa högern och misslyckas i ”kriget mot terrorismen”).

Att någon är en i grunden god människa betyder inte att man vill ha honom som president. Han må vara en trevlig granne (jag skulle i alla fall inte haft något emot att ha honom som granne), men det hjälper inte. Det räcker inte. Inte på långa vägar.

Dagen dos av vansinne

Carl SvanbergLämna en kommentar

EU vill förbjuda vad de kallar för ”lockpriser” på flyg. Det vill säga priser som är verkar väldigt låga eftersom man inte tar med skatterna i priset. Detta gör att folk blir ”lurade” till att köpa resor som de tror är mycket billigare än vad de är, säger EU. Flygbolagen anklagas därför för att ägna sig åt en form av bedrägeri. Det är skamligt, men inte ett dugg överraskande, att näringslivet klandras för att flygresor är dyrare än vad de behöver vara.

I vilket fall som helst är det bara bra att flygbolagen inte tar med skatterna i deras priser. Det gör nämligen bara folk mer medvetna om hur höga skatter de egentligen betalar. Och det vore bara bra om fler företag och fler branscher gjorde samma sak. (Det vore av samma anledning bra om arbetsköparna även såg till att redovisa samtliga skatter på arbete, inte bara inkomstskatten.)

Om EU verkligen vill göra något åt ”problemet” med att flygresor, efter alla höga skatter, är dyrare än vad de hade behövt vara, då borde de verka för att avskaffa alla skatter på flyg. Då blir resorna inte bara så billiga som flygbolagen säger, det blir också lättare att jämföra priserna, något som av en ren händelse också sägs vara en av anledningarna till varför EU vill ta bort ”lockpriserna”.

Dagens citat

Carl Svanberg1 kommentar

Thomas Sowell om ”våldspiralen”:

The ”cycle” notion suggests that each side is just responding to what the other side does. But just what had Israel done to set off these latest terrorist acts? It voluntarily pulled out of Gaza, after evacuating its own settlers, and left the land to the Palestinian authorities.

Terrorists then used the newly acquired land to launch rockets into Israel and then seized an Israeli soldier. Other terrorists in Lebanon followed suit. The great mantra of the past, ”trading land for peace,” is now thoroughly discredited, or should be.

But facts mean nothing to people who are determined to find equivalence, whether today in the Middle East or yesterday in the Cold War.

Kristdemokraterna är genomruttna

Carl Svanberg3 kommentarer

Kristdemokraterna är parti som många förknippar med ett stort engagemang för etik. Detta är ett parti som säger sig ta etik, kristen etik, på allvar. Jag måste redan här påpeka att jag inte alls är sympatiskt inställd till kristendomen som religion och i synnerhet inte till den kristna etiken. Men det är härvidlag helt irrelevant för den kommande diskussionen. Poängen är att kristdemokraterna gör anspråk på att stå för den kristna moralen i svensk inrikespolitik.

Så här skriver de på sin hemsida: ”Kristdemokraterna bildades inte för att slå vakt om en särskild samhällsgrupps intressen, utan för att främja idéer med grund i den kristna etiken.” Givet detta skulle man ju kunna förvänta sig ett och annat. Men sanningen är att kristdemokraterna är inget annat än den värsta och vidrigaste sortens hycklare. De tar inte sin egen moral med något allvar alls.

Det finns många saker som man kan anmärka på, inklusive det faktum att de förespråkar kristen etik till att börja med. Men det är egentligen inte relevant här. Saken är den att kristdemokraterna, i enlighet med deras religiösa och moraliska övertygelser, betraktar abort som omoraliskt och fel. De ser det nämligen som mord. Så här skriver de i sitt principprogram:

Det är varje värdeförankrad demokratis ansvar att värna livet allt ifrån dess tillblivelse. En abortsituation är därför en konflikt mellan rätten till liv och de blivande föräldrarnas situation i de fall man inte tycker sig ha möjlighet att fullfölja graviditeten. Mot bakgrund av människovärdesprincipen är det omöjligt för staten och lagstiftaren att ställa sig neutrala till det etiska dilemma som en abort innebär. En abort innebär att ett liv släcks.

Jag vill här för ett kort ögonblick bortse ifrån att abort inte är mord. Låt oss bara anta för ett ögonblick att vi håller med dem om att abort faktiskt är mord. Om så, då skulle man ju kunna tro att kristdemokraterna intar ett kompromisslöst ställningstagande för att förbjuda abort, inte sant? Om det var vad ni trodde, då tar ni fel.

”Lösningen på detta dilemma är emellertid inte förbud.” Varför inte? ”Erfarenheten visar att där aborter inte är tillåtna utförs de ändå, och då med metoder som hotar kvinnors liv och hälsa.” Detta är i princip som att säga att det är meningslöst att förbjuda mord i allmänhet. Erfarenheten visar nämligen klart och tydligt att somliga har en benägenhet att begå mord alldeles oavsett vad lagarna än säger. (Varför bryr sig förresten kristdemokraterna helt plötsligt om dessa kvinnors liv och hälsa? De är ju medskyldiga till mord. De är moraliskt sett, givet deras kristna etik, lika onda som abortläkarna själva.)

Så här har vi alltså ett parti som inte vill förbjuda vad de måste betrakta som ett statligt sanktionerat massmord. Varför? Därför att det ”fungerar inte”. Det är inte ”praktiskt”. Hur ska man kunna se på ett sådant här parti, utan att konstatera att det är, moraliskt sett, genomruttet?

Proportionalitet?

Carl Svanberg10 kommentarer

Låt oss anta för ett ögonblick att det vore rationellt att betrakta civila som oskyldiga endast och allena eftersom de är civila, varför varje civilt offer är en stor tragedi, som bör undvikas så långt det är möjligt. Även om vi antar detta, hur kan då reaktionerna i medierna vara ”proportionerliga”? Bör de inte följa sina egna rekommendationer och vara lite mer ”återhållsamma” i sin kritik mot Israel?

För om det nu var sant, som Hizbollah säger, att Israel avsiktligen attackerar civila, vad är då ”bevisen” för det? Jo, att nästan 150 civila har dödats sedan kriget startades av Hizbollah för fem dagar sedan. Men bevisar inte detta i själva verket att Israel inte gör sitt yttersta för att av ren blodtörst göra slut på så många civila som de bara kan? Jo, det är ju precis vad det bevisar. Israel har den militära förmågan att göra slut på hela Libanon väldigt snabbt och lätt – om de bara ville. Uppenbarligen vill de inte.

Vad beror det på? Förutom att de inte drivs av någon blodtörst, så bryr de sig uppenbarligen alldeles för mycket om världsopinionen som ju ständigt kräver av dem – som är offret här – att hålla tillbaka, att inte göra sitt yttersta för att försvara sig, att skona civila, etc. Denna vädjan kommer även ifrån Vita huset. Vi hör däremot ingen säga att Hizbollah, Hamas eller staterna som står bakom dem, som ligger bakom allt detta, Iran och Syrien, ska visa på ”återhållsamhet” eller ”proportionalitet”.

Vem har rätt eller fel i den här konflikten är inte en fråga om vem som svarar mest ”proportioneligt” eller i enlighet med ”folkrätten” eller vem som håller sig inom Genevekonventionen. Det är en fråga om principer. Detta är något som ständigt ignoreras av våra intellektuella och kommentatorerna i medierna. I vår otroligt pragmatiska kultur, är detta inget som förvånar mig. Men det är inte desto mindre oerhört frustrerande att se människor diskutera i evigheter vad som krävs för att uppnå en lösning här, bara för att efter mycket om och men komma fram till att det i bästa fall är otroligt komplicerat och kommer ta otroligt lång tid, eller i värsta fall att ingen lösning finns tillgänglig.

Tack och lov har de fel. Helt fel. Om man bara väljer att acceptera rationella principer, inser man mycket snabbt vad det är som är problemet och hur man ska lösa det. Man inser då även hur irrationell kritiken mot Israel egentligen är.

Vem startade kriget? Det är, som vanligt, inte Israel. Det är Hamas, Hizbollah, Iran och Syrien. Så vem bär då ansvaret för samtliga offer i denna konflikt? Det gör dessa parter. Inte Israel. Israel har i enlighet med principen om självförsvar rätt att använda allt våld som krävs för att försvara sig, för att göra slut på fiendens förmåga och vilja att fortsätta föra krig mot dem. Exakt hur mycket eller lite våld det innefattar, bestäms av omständigheterna och är upp till militärstrategerna att avgöra. Israel bör inte avstå från att göra vad som krävs för att vinna kriget, bara för att svaret ska vara ”proportionerligt”.

De som kräver ”proportionalitet”, tycks mena att Israel – en oskyldig och väsentligen fri nation – ska gå med på att deras medborgare bli kidnappade och slaktade, eftersom det bara är ett fåtal. Var drar man gränsen för vad som är rimligt att ”acceptera”? Varför ska man överhuvudtaget acceptera detta? Det finns inget rationellt svar på dessa frågor. Inte så länge man envisas med att inte vända sig till rationella principer. Istället ska det avgöras, som pragmatiker alltid föreslår, genom helt godtyckliga gränsdragningar som bestäms av vad som är ”rimligt” och ”praktiskt, dvs av vad som tillfredställer världsopinionens anti-Israeliska känslor för tillfället.

Vad betyder idén om ”proportionalitet” i verkligheten? Det finns som jag ser det bara ett sätt att förstå sig på denna idé. Anta att Hamas spränger ihjäl en Israel, då ska Israel svara med att bara döda en palestinier, eller, på sin höjd kanske ha sönder ett hus utan att några människor skadas eller dödas. Hur ska detta få ett slut på kriget? Hur ska det stoppa terroristernas förmåga att genomföra attacker? Hur ska det bryta de civilas vilja att fortsätta stöda slaktandet av israeler? Sanningen är förstås den att det inte hjälper det minsta och endast kommer att dra ut på kriget, stärka fienden i sin tro att de kan vinna kriget, köpa tid åt fienden att mobilisera för nästa attack, osv.

Så de som kräver att Israel ska visa på ”återhållsamhet” och svara mer ”proportioneligt”, menar egentligen att Israel inte har någon rätt att försvara sig och därmed inte har någon rätt att existera och att de därför inte ska göra vad som krävs för att faktiskt försvara sig. Vad är rationellt med denna position? Absolut ingenting. Och tvärtemot vad dess förespråkare säger och pragmatiskt har övertygat sig själva om, kommer kravet på ”proportionalitet” inte leda till fred. Det kommer endast att leda till ett mer utdraget krig, med mer blod, död och förstörelse. Fler oskyldiga civila, israeler såväl som libaneser kommer att dö. Ändå är det ”proportionalitet” de envisas med att förorda.

Om det bara var fråga om lite mer ”återhållsamhet” och ”proportionalitet” hos dessa människors irrationalitet.

Ny intervju med Leonard Peikoff

Carl Svanberg6 kommentarer

Denna gång är det Kira Peikoff, hans 20 år gamla dotter, som har gjort en kort intervju med honom. Den är inte lång men den får mig att i ännu större utsträckning än tidigare se fram emot Peikoffs kommande bok, The DIM Hypothesis:

”[M]y thesis is that the dominant trends in every key area can be defined by their leaders’ policy toward integration: they are against it (Disintegration, D); they are for it, if it conforms to reality (Integration, I); they are for it, if it conforms to a superior reality (Misintegration, M).” — Leonard Peikoff

Vill du veta mer? Lyssna då på Peikoffs Ford Hall Forum-anförande, The One in the Many: How to Create It and Why, där han för första gången berättar om sin kommande bok.

Wolf Singers stulna begrepp

Carl Svanberg1 kommentar

En hjärnforskare, Wolf Singer, menar att den fria viljan är en illusion. Hjärnan styr sig själv och avgör våra handlingar innan vi ens är medvetna om det. Förutom att jag inte ser någon anledning att köpa hans vetenskapliga slutsatser är det värt att notera att han resonerar helt i stulna begrepp. Det vill säga, han använder sig av begrepp som förutsätter andra begrepp vars validitet han förnekar.

Han använder sig av normativa uttryck och begrepp. Han säger att brottslingarnas hjärnor är ”felprogrammerade” och han säger att det därför är ”fel” att tro att brottslingar är ansvariga för sitt handlande. TT via SvD: ”Det låter på dig som att du anser att människan är programmerad till att utföra enbart goda handlingar. Är det så? – Javisst, eftersom vår hjärna formas av vår miljö och de etiska värden som samhället har angivit, säger Wolf Singer.”

Varför tror han att de ”etiska värden” som samhället har ”angivit” är riktiga? Hur kom han fram till det? Och betyder, förresten, inte detta att i andra fall kan samhället ”ange” helt annorlunda ”etiska värden” som innebär att det som Singer kallar för en ”felprogrammering” i själva verket är en ”korrekt” programmering? (Ta t ex alla de som deltog i massmordet i Rwanda i början av 1990-talet.)

Eftersom ”samhället” dessutom har en tendens att ”ange” altruism betyder detta att de som är ”korrekt” programmerade, enligt Singer, är programmerade att begå ett (långsamt) självmord och att betrakta allt annat som ”felprogrammering”. Det betyder i så fall att jag, med flera, är ”felprogrammerade”.

Värdeomdömen av den typ som Singer gör förutsätter inte bara en måttstock (som måste valideras). Det förutsätter även en fri vilja. För om vi inte har några val beträffande vårt tänkande eller vårt handlande, då finns det inte någon anledning att moraliskt klandra eller berömma någon för något han gör. Ändå är detta precis vad Wolf Singer gör när han säger att det är fel av oss att betrakta brottslingar som ansvariga för sitt handlande. Eftersom väldigt många av oss gör det, och samhällets lagar bygger på denna premiss, får man ju förmoda att hela samhället är ”felprogrammerat”.

Men det är inte bara moralen som förutsätter en fri vilja. Även vår kunskap förutsätter fri vilja. Om vårt tänkande och därmed våra slutsatser, vår kunskap, var determinerade av krafter bortom vår egen kontroll, då betyder det att våra slutsatser inte är verket av de ansträngningar vi själva gör för att motsägelsefritt identifiera verklighetens fakta. Det betyder att vad vi håller för att vara sant eller falskt inte är en följd av att vi har tillämpat förnuftet, att vi har med hjälp av fakta och logik kunna etablera en sanning, dvs en tes som stämmer överens med verkligheten, dvs kunskap.

Så när Singer gör anspråk på att veta det han vet, då ljuger han. (Men då Singer själv säkert inte är ”felprogrammerad”, får vi förmoda att samhället har ”angivit” för honom att det är rätt fara med osanning.) Det han ger uttryck för är inte någon genuin kunskap, enligt hans eget sätt att se på saken. Det är inte verket av hans eget tänkande eller hans forskning. Hans hjärna har redan i förväg bestämt, oberoende av hans egna observationer och tänkande (vars bidrag till hans tro måste betraktas som en illusion), vad han ska tro eller inte tro.

Har vi några speciella skäl att ta till oss hans forskningsresultat? Vad säger Singer själv? ”Vi neurobiologer vet att en person som begår ett fruktansvärt brott måste ha en felprogrammering i hjärnan som inte är synlig. Men det måste vara någonting som är fel annars skulle den personen inte ha gjort vad han gjorde”. Så trots att felprogrammeringen inte är synlig, måste den ändå finnas för annars skulle brottslingarna inte begått sina fruktansvärda handlingar.

Jag kanske är mer ”felprogrammerad” än vad jag först befarade, men det där följer inte logiskt. Ur osynliga ”fel”, och antaganden om att vi i de fall vi inte gör fel måste vara ”programmerade” att automatiskt göra det som samhället anser är rätt, är för att uttrycka det milt ett väldigt slarvligt sätt att tänka. Faktum är att det låter extremt ad hoc. Men det är kanske därför som Singer vill förneka den fria viljan? Han kanske inte vill ge mig någon rätt att klandra honom för hans felaktiga tänkande?

Upplysning!

Carl Svanberg5 kommentarer

Aftonbladet har inlett en hysterisk ”upplysnings”kampanj om ”växthuseffekten”. De har t o m bemödat sig med att skriva artiklar om påhittade skräckscenarion från vår varmare framtid. De gör allt vad de kan för att skrämma slag ur sina läsare. Detta är sensations”journalistik” när den är som värst. Det här är den ”trovärdiga” och ”seriösa” kvällspressen möter Day After Tomorrow. För en mer saklig redogörelse vill jag starkt rekommendera följande länkar:

The Real ‘Inconvenient Truth’

Friends of Science

Global Warming FAQ