Kategori: Politik

Myten om individens ”klimatavtryck”

Carl SvanbergLämna en kommentar

En kontroversiell poäng som jag har gjort i över ett decennium, men som nästan ingen tar till sig, är att den enskilde individens utsläpp av koldioxid har ingen mätbar inverkan på klimatet. Därför finns det i frihetens och rättvisans namn, ingen logisk eller moralisk grund för att beskatta och reglera bort hennes eldning av fossila bränslen.

Intressant nog har ingen har ens försökt komma med några logiskt eller moraliskt hållbara motargument. Den absolut vanligaste reaktionen är bara att ignorera allt jag säger och stoppa huvudet i sanden.

Men jag kommer nu ändå (naivt) att presentera ytterligare data som förstärker min argumentation. Här en observation av Björn Lomborg:

Even if all 4.5 billion flights this year were stopped from taking off, and the same happened every year until 2100, temperatures would be reduced by just 0.054 degrees, using mainstream climate models — equivalent to delaying climate change by less than one year by 2100.

Nästan alla som läser detta kommer att ignorera det och fortsätta gapa och skrika, och gråta, om deras diktatoriska behov av att förbjuda flyget eller i varje fall införa skyhöga flygskatter. Så att människor får veta sin plats.

Ingen energi, ingen mat

Carl Svanberg1 kommentar

Alex Epstein fortsätter sitt liv-och-död-viktiga upplysningarbete i energi- och ”klimat”debatten:

Not to give the [fossil fuel] industry its due credit is a dangerous injustice. When activists clamor to “keep fossil fuels in the ground,” they do not know, or perhaps don’t care, that if their advice were heeded, people would starve.

Without the broader energy industry, the world could not support a population of 7 billion — or 3.6 billion, or perhaps not even 1 billion. To starve our machines of energy would be to starve ourselves.

Läs hela artikeln, ”Energy Means Food and Time”, här—och dela den till era intellektuellt nyfikna vänner och bekanta.

”Vem ska bygga vägarna?”

Carl SvanbergLämna en kommentar

Förespråkare av laissez-faire kapitalism, får ofta den ganska löjliga frågan, ”Men vem ska bygga vägarna?” Här är ett helt okej svar:

The whole British Empire, and especially England, which, sixty years ago, had as bad roads as Germany or France then had, is now covered by a network of the finest roadways; and these, too, like almost everything else in England, are the work of private enterprise, the State having done very little in this direction.

Before 1755 England possessed almost no canals. … [But now in 1845:] In England alone, there are 2,200 miles of canals and 1,800 miles of navigable river. In Scotland, the Caledonian Canal was cut directly across the country, and in Ireland several canals were built. These improvements, too, like the railroads and roadways, are nearly all the work of private individuals and companies.

Vem kom med detta ”svar”? Friedrich Engels. (Hat tip: Stephen Hicks.)

50 år av felaktiga domedagsförutsägelser

Carl SvanbergLämna en kommentar

När en ideologisk rörelse kommer med den ena felaktiga förutsägelsen efter den andra, då måste man stanna upp och tänka efter lite. Ändå är detta miljörörelsens exakta ”track-record” för de senaste femtio åren. Steven J Milloy och Myron Ebell som har dokumenterat några av miljörörelsens många felaktiga prognoser skriver:

Modern doomsayers have been predicting climate and environmental disaster since the 1960s. They continue to do so today.

None of the apocalyptic predictions with due dates as of today have come true.

What follows is a collection of notably wild predictions from notable people in government and science.

More than merely spotlighting the failed predictions, this collection shows that the makers of failed apocalyptic predictions often are individuals holding respected positions in government and science.

While such predictions have been and continue to be enthusiastically reported by a media eager for sensational headlines, the failures are typically not revisited.

Det är viktigt att poängtera att deras lista bara är ett litet urval. Det finns många fler saker som miljörörelsen har haft helt eller delvis fel om de senaste femtio eller sextio åren. Och det har behandlats i många böcker som t ex Björn Lomborgs The Skeptical Environmentalist.

De flesta miljöaktivister som, av en ren slump, motvilligt läser om hur galet fel deras tidigare förutsägelser har slagit, kommer bara att låtsas som att det regnar. De kommer att blunda för fakta så att de kan fortsätta hålla på sin religiösa tro. För det är vad det är. Ekologismen bygger inte på fakta. Det är en sekulär religion. Inget annat.

De allra flesta miljöaktivister kommer aldrig att stöta på denna information. Många journalister är nämligen icke-objektiva miljöaktivister och kommer aldrig låta sådana här pinsamheter få komma till ytan. Miljörörelsens överlevnad vilar till stor del på att ingen kommer ihåg allt ovetenskapligt nonsens som de har hävt ur sig genom årtiondena.

Greta Thunberg till världens fattiga: ”Gå och dö!”

Carl SvanbergLämna en kommentar

Jag håller inte med om allt som Ryan McMaken säger i sin senaste artikel, ”Greta Thunberg To Poor Countries: Drop Dead”. Men jag håller med om den grundläggande poängen, nämligen att det finns ett starkt samband mellan ekonomisk tillväxt, mänsklig välfärd och koldioxidutsläpp. McMaken:

Thunberg’s blithe disregard for the benefits of economic growth is not uncommon for people from wealthy countries who are already living in an industrialized world built by the fossil fuels of yesteryear. For them, they associate additional economic growth with access to high fashion and luxury cars. But for the billions of human beings living outside these places, fossil-fuel-driven industrialization can be the difference between life and death.

And yet, Greta Thunberg has seen fit to attack countries like Brazil and Turkey for not more enthusiastically cutting off their primary means to quickly deliver a more sanitary, more well-fed, and less deadly way of life for ordinary people.

The Chinese know the benefits of economic growth especially well. A country that was literally starving to death during the 1970s, China rapidly industrialized after abandoning Mao’s communism for a system of limited and regulated market capitalism. But even this small market-based lifeline — sustained by fossil fuels — quickly and substantially pulled a billion people out of a tenuous existence previously threatened regularly by famine and economic deprivation.

Välståndsproduktion kräver energi. Eftersom fossila bränslen är vida överlägsna alternativen (de är billiga, rikliga och pålitliga), kommer de flesta, inte minst världens fattigaste, att använda sig av kol, olja och gas för sin välståndsproduktion. Det är tack vare fossilbränslebaserad ekonomisk tillväxt som fler människor idag lever bättre liv än någonsin.

Så när Greta Thunberg gråter och skriker om att ekonomisk tillväxt är en ”saga”, då borde hon kanske stanna upp och fundera lite på att om vi ska sluta elda med fossila bränslen, då måste vi ha bättre alternativ. Utan bättre alternativ dömer vi endast miljarder människor till misär och fattigdom. Död och lidande.

Vad svamlar Greta Thunberg om?

Carl SvanbergLämna en kommentar

När jag hörde Greta Thunbergs känslomässiga utbrott vid FNs klimatmöte, slog det mig att ingen journalist ifrågasatte någonting hon hävde ur sig. Som om det inte finns några kritiska frågor att ställa.

Det är som att journalister förlorar sin kritiska tankeförmåga så fort de börjar prata om ”klimat” och ”miljö”. Så istället för att syna Greta och miljörörelsen, gjorde de flesta journalister sitt bästa för att ytterligare spä på hajpen kring den växande Greta-kulten med en massa ovetenskapliga nyhetsreportage om hur ”klimatet” snabbt försämras.

Hur som helst, Greta grät och skrek om att ”folk dör” och insinuerade att detta beror på ”klimatförändringarna”. Här är en fråga som objektiva journalister skulle ha ställt: Vad är hennes belägg för detta påstående? Om någon objektiv journalist började gräva lite, skulle hon snabbt upptäckt att antalet klimatrelaterade dödsfall har minskat med ungefär 99% sedan 1930-talet!

Men om man läser nyheter, producerade av icke-objektiva journalister, skulle man aldrig kunna tro detta. Tvärtom, man skulle kunna tro att ”klimatet” skördar fler offer än någonsin.

Om det överhuvudtaget finns ett kausalt samband mellan förbränningen av fossila bränslen och klimatrelaterade dödsfall, är det att ju mer fossila bränslen vi förbränner desto mer välstånd kan vi producera. Ju rikare vi är, desto mer kan vi bygga samhällen som kan stå emot dåligt väder.

”Klimatet” dödar alltså färre människor tack vare samma fossilbränslebaserade industri, infrastruktur och ekonomiska tillväxt, som Greta Thunberg—och hennes gröna medlöpare—fördömer.

Alex Epstein utvecklar:

The climate catastrophists don’t want you to know this because it reveals how fundamentally flawed their viewpoint is. They treat the global climate system as a stable and safe place we make volatile and dangerous. In fact, the global climate system is naturally volatile and dangerous—we make it livable through development and technology—development and technology powered by the only form of cheap, reliable, scalable reliable energy that can make climate livable for 7 billion people.

As the climate-related death data show, there are some major benefits—namely, the power of fossil-fueled machines to build a durable civilization highly resilient to extreme heat, extreme cold, floods, storms, and so on. Why weren’t those mentioned in the discussion when we talked about storms like Sandy and Irene, even though anyone going through those storms was far more protected from them than he or she would have been a century ago?

Socialism + ekologism = sant

Carl SvanbergLämna en kommentar

Idag vill jag uppmärksamma en observation av George Reisman:

Environmentalism and socialism are a match made in hell. Socialism (government ownership/control of the means of production) to prevent global warming will certainly achieve its inevitable result of a massive decline in living standards.

But thanks to environmentalism, that will be considered success! Environmentalism sets a standard of “success” that socialism can meet. Poverty is the goal of environmentalism. Socialism is certainly the means of achieving that goal.

Ja, detta förklarar varför de röda och de gröna kommer så bra överens.

Den dödliga välfärdsstaten (mer om det synliga och det osynliga)

Carl SvanbergLämna en kommentar

På tal om hur välfärdsstatens berövar oss från längre, friskare, rikare och bättre liv, vill jag uppmärksamma en artikel av Harry Binswanger, “The Federal Death Agency (FDA)”.

Binswanger menar att USAs mat- och läkemedelsverk (Food and Drug Administration) hämmar framtagandet av nya och bättre läkemedel som skulle kunna rädda, förlänga och förbättra våra liv. Genom att förbjuda individen från att handla i enlighet med hennes omdöme, dömer den paternalistiska välfärdsstaten oss till döden:

I don’t mean just the deaths of those millions of diseased individuals who cannot get the life-saving drugs. Much worse is the fact that outlawing private judgment means a drastically shorter life-span for every one of us.

Let me try to concretize the extent of this tragedy. If America had continued through the 20th century the nearly laissez-faire system of the 19th, it’s a good bet that Ayn Rand would be alive today at age 113, and would still be in good health.

It is quite likely that, had we continued with almost-full capitalism, then the Millennials would have a lifespan of 200 years, or longer. The reason that sounds like fantasy is that the statism that has hamstrung America for so long has lowered our expectations of progress.

Let me make my vision more plausible to you. Assume–just for the sake of the point I’m going to make–that the nation survives in more or less its present political condition for another two centuries. Do you have much doubt that in 2218 medical progress will have reached the levels I describe?

Probably, the idea that people born in 2218 would have a 200-year lifespan seems plausible. If so, ask yourself whether, under capitalism, we could have gotten to that point already.

Då jag inte kan citera hela artikeln från början till slut, låter detta kanske lite för fantastiskt för att vara sant. Så för att ge Binswangers argument en ärlig chans, läs hela här.