En person har frågat mig hur jag står i fildelningsdebatten som har blommat upp efter polisrazzian mot The Pirate Bay. Jag har valt att inte kommentera det som har hänt eftersom det är en händelse och en fråga som inte riktigt har väckt mitt intresse. Men visst kan jag väl säga kort vad jag tycker och hur jag står.
För de som har missat det är jag objektivist dvs anhängare av Ayn Rands filosofi. (Ni kan läsa mer om den filosofin på AynRand.org.) Följaktligen står jag för förnuft, egoism och frihet. Mer konkret kan man säga att jag bland annat står för principen om individens rättigheter. Varje individ har rätt till liv, frihet och egendom. Rätten till frihet och egendom är härledda ur rätten till liv. (Om man inte har rätt till frihet eller egendom, då har man i praktiken inte heller någon rätt till liv.) Jag anser även att intellektuell egendom ska räknas som egendom och att dess skapare har rätt till den, precis som skapare av materiell egendom har rätt till den, av precis samma anledning. Att förneka rätten till egendom är, som sagt, att förneka och kränka rätten till liv, och följaktligen menar jag att man är emot rätten till liv om man samtidigt är emot rätten till intellektuell egendom. Jag anser att denna position är den enda moraliska och praktiska. Det är det enda moraliska enligt människans liv som standarden – och enligt samma standard är det också det praktiska. Det finns ingen som har levererat ett bra argument för att individen ska betraktas som ett offerdjur. För detaljer beträffande denna fråga och hur jag ställer mig i den, läs Ayn Rands artikel ”Patents and Copyrights” som finns i hennes bok Capitalism: The Unknown Ideal och Greg Perkins artikel, ”Don’t Steal This Article!”.
Nu finns det många andra infallsvinklar man kan ha berörande denna debatt. Först och främst vill jag säga vad jag tycker om Piratpartiet.
Detta parti är, precis som dess namn säger, inget annat än ett socialistparti. De argumenterar för att man har rätt att stjäla copyrightskyddat material. De argumenterar med andra ord för att det är rätt att stjäla andras privata egendom. De är sålunda precis som socialister. De är dessutom, precis som socialister, otroligt naiva eller rättare sagt: verklighetsfrånvända. De tror t ex inte att avskaffandet av patent kommer ha några negativa konsekvenser. De tror uppenbarligen att läkemedelsbolag kommer, bara för att ta ett exempel, fortsätta att spendera i genomsnitt 5-10 miljarder kronor för att forska fram mediciner, om det sedan bara är fritt fram för vem som helst att stjäla deras recept? Och naturligtvis motiverar de, som de socialister de är, rätten att stjäla läkemedelsbolagens egendom, med att det finns folk i fattiga länder som ju behöver dem, men som inte har råd med deras mediciner. De inbillar sig även att avskaffandet av patent är ett hinder för tillväxt och sysselsättning. Som de allra flesta människor har dessa aldrig bemödat sig med att tänka igenom vad det är de säger. De har naturligtvis inte heller bemödat sig med att studera lite sund nationalekonomi (se George Reisman).
Reaktionen på folk i allmänhet efter polisrazzian är sjuklig och deprimerande. Det illustreras av att relativt många människor fick för sig att börja demonstrera i ren protest emot vad som hade hänt. I praktiken betyder det att de börjar demonstrera för den påstådda ”rätten” att fortsätta kränka individens rättigheter. Naturligtvis skulle de aldrig någonsin få för sig att demonstrera emot islamisk terrorism, eller emot alla orättvisor som affärsmän dagligen utsätts för, eller för det systematiska kränkandet av människors rättigheter i länder som Kina eller Iran. Nej, dessa ämnen bryr de sig inte om. De vill bara få fortsätta att stjäla privat egendom. Och inte blir man gladare av att veta att tre av fyra förstagångsväljare anser att det är helt OK att stjäla privat egendom via fildelning.
Hur har politikerna reagerat över detta? Jo, naturligtvis börjar en del politiker helt plötsligt bli väldigt vänligt inställda till förstagångsväljarnas önskan att obehindrat få fortsätta stjäla film och musik via Internet. Så moderater och kommunister föreslår t ex en bredbandsskatt. Denna skatt ska alla med bredband betala, även om de inte ägnar sig åt olaglig fildelning. Förslaget är så uppenbart orättvist, att det inte är värt att kommentera ytterligare.
En annan fråga man kan ställa sig är: Ska vi bry oss om skiv- och filmindustrin? Ja, rent generellt bör vi ju göra det. I alla fall så länge vi vill ha en skiv- och filmindustri med allt det innebär. Men det finns en annan infallsvinkel att ta upp här, nämligen huruvida många inom skiv- och filmindustrin trots allt inte förtjänar att få deras produkter stulna till höger och vänster. Joakim Henriksson på Kulturrevolutionen skrev nyligen ett inlägg om den saken som ni kan läsa här. Jag håller förstås inte med om att deras egendomsrätt upphör, men jag håller med om att jag inte kommer gråta några floder över att anti-kapitalistiska musik- och filmmakare får smaka på lite av sin egen medicin.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 