Det finns en direkt relation mellan altruism, parasitism, slaveri, våld och det systematiska kränkandet av människors rättigheter. Socialismen är nämligen ett sätt att omsätta altruismen i praktiken. Det var därför ingen som helst slump att socialism har resulterat i slaveri, förtryck, och massmord över hela jorden och genom hela historien.

Det är definitivt ingen slump att avskyvärda vänsteravskum skanderar ”Döda de rika” och ”Mer skatt. Mer sjukvård!”, samtidigt som de med avsikt försöker sabotera civiliserade demonstrationer emot fastighetsskatten. Dessa meningslösa människor och deras vedervärdiga slogans, illustrerar perfekt vänsterns sanna mordiska och totalitära natur.

De betraktar, i enlighet med altruismen, de rika som offerdjur. De säger i princip: ”Döda de rika, ta deras pengar, och ge mig mer sjukvård.” Därmed illustrerar de inte bara vänsterns sanna natur, de illustrerar även altruismens sanna natur. Det följer nämligen logisk av altruismen att det är rätt att offra andra för sin egen skull. Ty om det är, vilket altruismen hävdar, din moraliska skyldighet att offra dig för andra, då har även andra rätt att offra dig för dem.

SR:

Inte sedan slutet av 1990-talet har det satsats så mycket på arbetsmarknadspolitiska åtgärder som nu, när svensk ekonomi går på högvarv. Alla kurvor, som handlar om utbildning, praktik och anställningsstöd, med mera, pekar uppåt. Tidigare har Ams-åtgärderna minskat i konjunkturuppgångar . . . Över 220 000 personer finns i Ams-åtgärder. Det är den högsta siffran under hela 2000-talet.

Dagen börjar med att Göran Persson ljuger folk rakt i ansiktet. Men redan i torsdags ljög Mona Sahlin om moderaternas skattesänkningar. Hon skrev:

Reinfeldt säger tydligt att moderaterna ska sänka skatterna. Han säger att moderaternas skattesänkningar ger alla 1 000 kronor mer i plånboken. Budskapet må vara tydligt men betyder inte att det är sant.

Varför är det inte sant?

På moderaternas valaffischer utlovas en 1 000-lapp mer per månad åt alla. Inte ens moderaternas egna ekonomer tror på det löftet. När TT i fredags bad Anders E Borg presentera siffror på hur de har räknat så medgav han att långtifrån alla får den utlovade ”tusenlappen”. Då tar vi inte med alla avgiftshöjningar, som till exempel försämrat högkostnadsskydd i vården, dyrare läkemedel och chockhöjd trafikförsäkring moderaterna vill betala skattesänkningarna med. (Min kursivering.)

För det första: Hur mycket eller lite skatt man betalar, beror naturligtvis på hur mycket eller lite man tjänar. Detta ignorerar Mona Sahlin. Men följden av detta är förstås att somliga får lite mer sänkt skatt än andra. Men vad är fel på detta? Absolut ingenting. Men på Sahlin låter det som att moderaterna behandlar folk orättvist, eftersom de inte är villiga att föreslå ännu större skattesänkningar för folk, detta trots att hon själv är emot allt vad sänkt skatt heter. (Det är otroligt ohederligt av Sahlin att argumentera så här. Det är antingen det eller också är hon bara för dum för att se implikationerna av sitt resonemang.)

För det andra: Lägg märke till att Sahlin talar i termer av att ”få” 1000 kr i sänkt skatt. ”Få”? Att behålla mer av sina egna pengar är inte detsamma som att ”få” pengar från staten. Såvida man inte anser att pengarna tillhör staten – eller de behövande – från början.

För det tredje: Det är som Sahlin ser på saken de ”behövande” som utgör de rättmätiga ägarna av dessa pengar. I alla fall om vi ska tro Sahlin. Lägg märke till hur hon säger att dessa skattesänkningar ”betalas” av de som idag tar del av statliga subventioner som gör läkemedel och läkemedel billigare. Men dessa pengar tillhör ju i verkligheten varken dessa förmånstagare, eller Mona Sahlin, eller staten. De tillhör de som idag under tvång får betala de skyhöga skatterna.

Och det är inte skattesänkningar som kostar pengar. Skattesänkningar är gratis. Det som kostar pengar är den offentliga sektorn. Det är de omfattande bidragen. Det är subventionerna. Detta är vad som kostar. Att skära ned i den offentliga sektorn, att skära ned i bidrag och subventioner, kostar ingenting. Det medför ingen kostnad för någon. Det medför bara att de kostnader som skattebetalarna idag måste stå för blir lägre och att deras skatter följaktligen kan sänkas. Att folk får behålla mer av sina egna pengar är ingen kostnad. (Att hävda att det är en kostnad, det är ungefär som att ICA butiken skulle anklaga dig, som kund, för att utgöra en ”kostnad” eftersom du som kund numera behåller mer av dina egna pengar, efter de genomförde en rad prissänkningar.)

Vad som däremot medför en ökad kostnad är socialdemokraternas löften om högre bidrag och mer subventioner. Men trots detta är det kanske orättvist av mig att kalla Sahlin för en lögnare. Varför säger hon ingenting om dessa kostnader? Därför att hon uppenbarligen inte betraktar dessa pengar som privat egendom. Hon verkar snarare se på dem som allmän egendom. Och vem som ska få dem, det beror på vem som har störst behov. Så tänker och talar en sann kollektivist.

SvD:

För sex år sedan, när folkpartiets Jan Björklund var skolborgarråd i Stockholm, infördes så kallade profilklasser, med fokus på matte och no-ämnen.

De riktar sig till högstadieelever med ”fallenhet” och ”stort intresse” för matematik, biologi, kemi och fysik.

I dag finns liknande profilklasser vid kommunala skolor runt om i landet. De är ofta populära, och alla som söker får inte plats. Elever som bor i skolans upptagningsområde har förtur.

– Det betyder att det inte är de mest studiebegåvade som får gå där, utan de som bor närmast. Det kommer in elever i de här klasserna som inte alls klarar av det, och det är olyckligt för eleverna, säger Jan Björklund, skolpolitisk talesman.

Folkpartiet kräver därför att det, från och med årskurs sju, ska vara tillåtet att använda tester vid intagningen: elever med bäst resultat kommer in, medan de som misslyckas med provet inte är välkomna.

– Studiebegåvade elever måste få möjlighet till ökad stimulans. De här skolklasserna är ju till för dem som kan bedriva studier i ett mycket högt tempo, med en mycket hög ambitionsnivå, säger Jan Björklund.

I dag är det, enligt Skolverket, tillåtet med färdighetsprov i profilklasser som är inriktade på idrott och estetiska ämnen, som musik och dans. Däremot är det förbjudet med antagningstester i teoretiska ämnen. ”Inga urvalsmetoder får användas” vid fördelningen av platser.

– Det finns en socialdemokratisk jantelag i skolpolitiken, där duktiga elever ska hållas tillbaka. Men det måste vi ändra på. Ingen elev ska behöva sitta och rulla tummarna i skolan av jämlikhetsskäl, förklarar Jan Björklund.

Jag tycker att detta är ett bra förslag. Det talas mycket om de dåliga eleverna i skolan. Men det talas nästan ingenting om de bra eleverna. För att göra folk motiverade att fortsätta plugga och tänka, måste dessa människor belönas och stimuleras på olika sätt. Annars blir de rätteligen uttråkade och frustrerade.

Men detta får naturligtvis vänstern att se rött:

Men skolminister Ibrahim Baylan är mycket kritisk till både antagningsprov och ”elitsatsningar”.
– Högeralliansen, kanske framför allt folkpartiet, är förtjust i att sortera elever, att dela upp och kategorisera. Vi vet av erfarenhet från andra länder att det leder till sämre resultat.

Folkpartiet glömmer att barn utvecklas i olika takt, enligt Ibrahim Baylan:
– Bara för att någon vid ett givet tillfälle inte lyckas bra på ett prov när man är sju, åtta eller nio år betyder det inte att man inte senare utvecklar en begåvning.

Rossana Dinamarca (v), skolpolitisk talesperson, kallar kravet ”fullständigt horribelt”.

– Det visar på folkpartiets rätta ansikte. Det här är segregerande. Att använda den här typen av prov är bara ett sätt att sortera ut de bästa eleverna. Vad sänder det för signaler till barn?

Det sänder ut signalen att människor är olika och att det därför bara är rättvist att vissa får bättre betyg än andra, och att vissa på grund av de är mer ambitiösa och intelligenta än genomsnittet behöver och förtjänar mer intellektuell stimulans.

Frågan är istället vilken signal företrädare för socialdemokraterna och vänsterpartiet sänder ut när de motsätter sig extra stimulans för de mer intelligenta eleverna? Hat – nihilistiskt hat – mot intelligens, höga ambition och bra prestationer.

Det detta hat som syns i västerns motstånd till betyg, prov och läxor. Man kan nämligen inte höja upp de dumma och oambitiösa till de bästa elevernas nivå. Man kan däremot alltid förneka existensen av de bättre eleverna, genom att avsiktligen fördumma den stora massan av medelmåttor, och avsiktligen frustrera de bästa.

Får man inga läxor, behöver man inte plugga. Behöver man inte plugga, finns det inget skäl att ha några prov. Har man inga prov, finns det inget som behöver betygsättas. Blir det inga betyg, då blir det ingen ”horribel” ”kategorisering” av elever. Och då kan alla låtsas som att de är lika bra. Och detta är bra för de ”svaga” eleverna, för då kommer deras självkänsla inte att drabbas. Sägs det.

Men det stämmer inte. Man gör inte eleverna en tjänst genom att låtsas som att de är bättre än vad de är. Man gör inte dem en tjänst genom att sätta en låg ribba och sedan minimerar förekomsten av läxor, prov och betyg.

Vad tror dessa politiker händer med barnens självkänsla när de slutar skolan och upptäcker att de har fått en bristfällig utbildning? Vad händer med de elever som inte har fått lära sig att läsa, räkna eller skriva? Vad händer med deras självkänsla? De är många fler än vad vi tror. De utgör en växande skara av en ny underklass – varav de flesta slutar upp som arbetslösa.

(På en fri arbetsmarknad hade de åtminstone haft en chans att få många lågproduktiva och lågavlönade yrken. Men i Sverige där vi ska ”konkurrera med kunskap” och inte med ”låga löner”, har de inte ens den möjligheten. Och vår regering gör allt vad den kan för att de aldrig ska få den.)

Detta bevisar att vänsterns motstånd till en ”kategoriserande” ”pluggskola” inte är av hänsyn till de ”svaga” eleverna. De är bara ute efter att trycka ned de ”starka” eleverna.

Socialdemokraterna:

I dagarna lanserades den nya sajten sannasiffror.nu. Projektledare för sidan är S-studenters ordförande Magdalena Streijffert som berättar att projektet startades ur ren frustration över den snedvridna bild Svenskt Näringsliv sprider bland annat genom hemsidan Ekonomifakta.

Namnet sannasiffror.nu är medvetet valt för att provocera och för att försöka balansera den snedvinkling och vilseledande som den högerledda alliansen för fram med hjälp av Svenskt Näringsliv. Exempel på sådana vilseledande uppgifter är påståendet att det i Sverige idag skulle finnas 1,3 miljoner arbetslösa. På sannasiffror.nu bryts detta påstående ner genom att förklara att Svenskt Näringsliv valt att räkna även exempelvis studerande och föräldralediga som arbetslösa. (Mina kursiveringar.)

Det är fascinerande att se hur somliga bara kan få för sig att ljuga folk rakt i ansiktet, utan att skämmas det allra minsta. Det är nästan som att de verkligen tror på det de själva säger.

”Snedvridna”, ”snedvinklade” och ”vilseledande”? Låt oss börja med att studera hur många vilseledande påståenden och rena lögner som socialdemokraterna kommer med här.

För det första påstår inte Svenskt näringsliv att det finns 1,3 miljoner arbetslösa i Sverige. De säger däremot, helt riktigt, att det finns 1,3 miljoner människor som är utanför arbetskraften. Nu är det, för det andra, sant att många av dessa, flera hundratusen förtidspensionerade, kan och vill jobba – och bör därför räknas som arbetslösa. (Och som Timbro har visat behöver man inte räkna in några föräldralediga, värnpliktiga eller cancersjuka för att få väldigt höga arbetslöshetstal, vilket socialdemokrater ibland hävdar.) Man kan emellertid fråga sig varför socialdemokraterna anser att man inte ska räkna dessa människor som arbetslösa.

Hur hög är arbetslösheten enligt Svenskt näringsliv? Ekonomifakta:

15,9 procent av befolkningen i arbetsför ålder eller 923 000 personer i snitt under 2006, januari-april. Detta är ett mått från Svenskt Näringsliv som också går utöver den gällande svenska arbetskraftsdefinitionen för att kunna ge en uppskattning av den verkliga arbetslösheten bland befolkningen i arbetsför ålder. Måttet inkluderar heltidsstuderande som söker arbete, personer i arbetsmarknadspolitiska program och undersysselsatta. Därtill görs antaganden om att ett visst antal sjukfrånvarande egentligen är arbetslösa. Man utgår då från sjukfrånvaronivån under åren 1995-1997. På samma sätt görs antaganden om att ett visst antal personer med sjuk- och aktivitetsersättning, tidigare kallade förtidspensionerade, egentligen är arbetslösa. Antagandet görs utifrån nivån 1995-1997.

Det finns, som alla kan se, absolut ingenting orimligt eller avvikande i detta sätt att räkna.

För det tredje antyder socialdemokraterna att det är oärligt av Svenskt näringsliv att räkna heltidsstuderande som söker jobb som arbetslösa. Förutom att Eurostat räknar på detta sätt (vars mått är det officiella internationella arbetslöshetsmåttet), går det ju inte att komma ifrån två saker. Enligt den officiella statistiken från SCB räknas kan och vill jobba (vilket tar sitt uttryck i att de söker jobb) som öppet arbetslösa. Så det är SCB som är oärliga genom att låtsas som att dessa inte är arbetslösa. Faktum är att SCB har genom politiskt dekret från regeringen blivit ombedda att inte ens räkna dem som en del av arbetskraften. (Att studera gör dig alltså lika oförmögen att jobba som människor som inte kan jobba på grund av att de är allvarligt sjuka?) Och det är SCB:s siffror som socialdemokraterna ofta pekar på för att visa på hur ”låg” (den öppna) arbetslösheten är.

Men att studera är inte att arbeta. Studiemedel är ingen lön. Så det är socialdemokraterna som är oärliga genom att avsiktligen ignorera vissa grupper som arbetslösa. Men inte bara det. Socialdemokraterna blundar uppenbarligen inför det faktum att många studerar just eftersom de inte kan hitta ett jobb. De behöver studiemedeln och de vill ha något vettigt att göra om dagarna. Så de studerar, och studerar, och studerar – även om de hellre hade jobbat om det var möjligt.

”Sanna siffror” är inget annat än ett desperat och patetiskt försök för socialdemokraterna att skönmåla den svenska ekonomin. Förresten. På socialdemokraternas hemsida kunde jag läsa om detta i en artikel med rubriken: ”Sanna siffror bekämpar medvetet vilseledande”. Just det.

SvD:

Fri entré-reformen ska utökas till alla länsmuseer i hela landet, säger socialdemokraterna i sitt valmanifest. Partiet lovar också att antalet konstnärer som får livslång lön från staten ska fördubblas.

Detta citat säger egentligen allt om socialdemokraternas valmanifest. I övrigt måste jag nog instämma med Fredrik Reinfeldt här. (Ja, ni hörde rätt, jag håller med honom. Men någon gång ska ju vara den första.) Det är provocerande att regeringen föreslår höjd a-kassa!

Helst seriöst. Detta är så löjligt att det är under min värdighet att ens kommentera det. Så jag ska vara tyst nu. Men läs gärna Munkhammars kommentarer som jag instämmer fullständigt med.

SvD:

Det är ordkrig om ekonomin i valrörelsen. I dag presenterar socialdemokraterna sitt valmanifest, och partisekreteraren Marita Ulvskog anklagar nu de borgerliga partierna för att ljuga.

Enligt socialdemokraternas sammanställningar vill allianspartierna genomföra ofinansierade skattesänkningar och satsningar för sammanlagt 70 miljarder kronor.

64 miljarder handlar om skattesänkningar, 6 miljarder om nya satsningar enligt en s-genomgång.

– Det är oseriösa luftlöften. Det är en överbudspolitik som vi trodde var förbi. De riskerar att skicka oss tillbaka till en situation som mitten av 1990-talet med massarbetslöshet och höjda räntor, säger Marita Ulvskog.

Jag har inte granskat Marita Ulvskogs uppgifter, men tillåt mig, för ett ögonblick, att tvivla på att de stämmer.

Saken är den att det spelar ingen roll om det är sant det hon säger. Visst, ofinansierade löften är alltid en dum idé. Inget snack om saken. Men det finns ingen rim eller reson i det Ulvskog häver ur sig. Vad stora skattesänkningar än resulterar i, så är det inte i massarbetslöshet!

Och låt oss, för ett ögonblick, tala om massarbetslöshet. I vilket land lever Marita Ulvskog? Inte kan det vara Sverige, för i så fall skulle hon känt till att vi har en massarbetslöshet idag. Återhållsamma uträkningar tyder på att vi har en arbetslöshet som ligger på omkring 17%. I ”högkonjunkturens” Sverige. Det Ulvskog säger om de borgerliga må vara sant, men vad har jag för skäl att lita på en person som tror sig göra sanningens tjänst genom att bemöta vad hon betraktar som lögner med… ytterligare lögner?

Apropå svårigheter med att hålla sig till sanningen. De senaste dagarna är det i princip bara lögner och vilseledande påståenden som har präglat den socialdemokratiska valkampanjen. Munkhammar har de senaste dagarna uppmärksammat två tydliga exempel på det.

Det första är en rapport från LO där man gick ut och sade att tre fjärdedelar av den borgerliga alliansens skattesänkningar endast går till människor med ”högst inkomster”. Inte för att det vore något fel med det, tvärtom vore det väldigt bra. Men när Munkhammar studerade vad de menade med ”högst inkomster”, kom det fram att det rörde sig om inkomster på 18 260 kr i månaden och där över. Men genom att tala om människor med ”högst inkomst” framställer man det som att det är höginkomsttagare vi talar om. Och allt detta betyder att de anklagar borgarna för att ljuga om att låg- och medelinkomsttagare är primära förmånstagarna för deras skattesänkningar. Munkhammar konstaterar: ”Denna punkt är talande för hela rapporten likväl som för LO:s ekonomiska analyser som helhet. De är som en tomteverkstad för bluffsiffror som kamoufleras till fakta som helt enkelt inte kan bedömas seriöst.”

Dagen därpå kommenterade Munkhammar hemsidan ”Sanna siffror”, en propaganda kanal anordnad av Socialdemokratiska studentförbundet. Munkhammar skrev:

Ett av artikelns och sajtens huvudnummer är att det är fel att påstå att Sverige har tappat positioner i den s k välståndsligan på senare år. (OECD:s lista över länder rangordnade efter köpkraftskorrigerad BNP per capita.) ”Sanna siffror” påstår att Sverige förvisso föll från plats 4 år 1970 till plats 17 år 2000 men sedan dess har återtagit positioner till nummer 10 år 2005.

Intressant. Men var har de fått denna uppgift ifrån? Enligt OECD själva låg Sverige år 2000 på plats 11 och den senaste siffran är från 2004 och då var vi på plats 13. Det finns ännu inte färdiga siffror för samtliga länder 2005. Det finns ingen källa för deras påstående. Enligt OECD har Sveriges eftersläpning fortsatt.

Siffror – ja. Sanna – nej.

Och så här håller det på. Dag efter dag, lögn efter lögn, halvsanning efter halvsanning, manipulation efter manipulation. Ja, vi har onekligen fått en smutsig valrörelse. Kul.