Det är bra och förståeligt att tandläkare protesterar när regeringen vill införa en prisreglering inom tandvården. Detta är ett typiskt populistiskt socialistförslag som naturligtvis kommer precis i tid inför ett val. Tusentals år av mänsklig historia talar emot alla former av prisregleringar. Prisregleringar innebär, beroende på vilken riktning man väljer, antingen att man skapar ett överflöd (prisgolv) eller att man skapar ett underskott (pristak). I vilket fall som helst får det många skadliga effekter för ekonomin.

Det finns det ingenting som kan berättiga sådana regleringar på moraliska grunder. Det finns inget som kan berättiga att staten ska tvinga oss att acceptera ett visst pris, varken som säljare eller som kunder. Att reglera priser är således en kränkning av individens rättigheter. När staten bestämmer vilket pris jag som säljare måste ha, då är det inte bara en kränkning av min rätt till egendom, eller min rätt till frihet, det är faktiskt en kränkning av min rätt till liv. Rätten till liv är omöjlig att praktisera konsekvent om man inte också har en konsekvent rätt till egendom.

Idén bakom denna prisregleringar är naturligvis denna: de behövande har rätt till tandvård, alltså ska den vara tillgänglig för de behövande. Men priserna på marknaden för tandvård är för hög för somliga. Därför måste staten göra något; den måste sätta stopp för tandläkarnas ”girighet” och istället låta behovet av tandvård reglera priserna. Den underliggande premissen är given: altruismen. Men det finns ingen som på rationella grunder har kunnat motivera altruism av detta slag. Det är därför synd, men inte ett dugg oväntat, att tandläkarna vänder sig till samma altruism för att motivera sina icke-altruistiska priser. Tandläkarna skriver i dagens SvD följande:

Den mest uppenbara är att det kommer att uppstå brist på tandvårdspersonal, vilket i sin tur leder till ökade köer och att många inte får den tandvård de behöver i tid. Tandvårdslagens intentioner om lika vård till hela befolkningen kommer att motverkas.

…

Fri prissättning på tandvård infördes så sent som 1999. Priserna hade länge varit oförändrade och speglade inte de faktiska kostnaderna inom vuxentandvården. Effekten blev slitna lokaler, omodern utrustning och försämrad arbetsmiljö.

Investeringarna sjönk, liksom antalet sökande till yrkesutbildningar inom tandvård. Många tandläkare valde att lämna landet.

Avregleringen bidrog till att lösa problemen. Den kraftiga prisökningen under de första åren var ett uttryck för den eftersläpning som prisregleringen hade orsakat. De senaste åren har prisutvecklingen stabiliserats.

Argumenten för fria priser är många. Ett är att det är möjligt för patienten att välja mellan olika alternativ till olika kostnader.

Med en prisreglering går det varken att konkurrera genom att erbjuda tandvård till lägre pris eller ta mer betalt och erbjuda en tjänst som är bättre.

Efter avregleringen har utvecklingen gått i rätt riktning. Konkurrensen och valfriheten har ökat. Vi har i dag en väl fungerande tandvård – en viktig förklaring till den goda svenska tandhälsan, som under de senaste 30 åren stadigt förbättrats.

Notera hur de försöker försvara sig. De försvarar inte sin rätt att ta ut så höga priser de bara kan, de försöker istället förklara sina priser av att priserna tidigare inte motsvarade de faktiska kostnaderna, vilket säkert är alldeles sant. De motiverar det med att investeringarna sjönk och att många inte ville jobba inom tandvården, vilket också säkert är alldeles sant. De hänvisar till tandvårdslagens intentioner, som ju syftar till samma ändamål som regeringens förslag om en prisreglering, nämligen ”lika vård till hela befolkningen”. Jag säger inte att dessa tandläkare är dumma eller omoraliska, så klart. De vet förmodligen bara inte bättre. Men det är också synd. Om våra tandläkare hade haft samma civilkurage och försvarat sina profiter och höga löner, som t ex en stolt LO-arbetare, då skulle ingen våga sig på dem. Men när de gör så här, då avslöjar dem att de är moraliskt avväpnade och nu är det fritt fram att på altruistiska grunder göra anspråk på deras tjänster.

Den låga aktiviteten här beror på att jag helt enkelt inte har haft något speciellt att säga på sistone. Det har (med väldigt få undantag) inte hänt något särskilt i världen eller i Sverige, som har dragit till sig mitt intresse. Jag har också varit lite upptagen med mina studier och min uppsats. Jag har förvisso även jobbat på ett par nya artiklar, som jag med tiden kommer att publicera på min hemsida (en som handlar om Marx explaoteringsteori och en som handlar om teorin om perfekt konkurrens). Den delkurs jag läser just nu handlar om kunskapsteori och vetenskapsteori. Herregud, så mycket konstiga saker filosoferna har för sig. När jag har hunnit smälta denna kursen (som snart är slut), då kan det hända att jag kanske kommer med lite kommentarer om detta.

Expressen sägs ju vara en ”höger”tidning. Men precis som många andra ”höger”tidningar såsom SvD och DN verkar redaktionen och deras journalister ha för avsikt att åtminstone leva upp till någon slags minimumkvot av vänsterpropaganda. De spyr t ex ut anti-kapitalism genom sina artiklar om elmarknaden. Och nu ger de sig på moderaterna.

De kritiserar så klart inte moderaterna för deras vänstersväng. Nej, istället vill de ”avslöja” partiet som ett ”rikemansparti”. Vad är deras bevis? De har bland annat kollat upp vilken lön partiets riksdagsgrupp har. Och som väntat har de samma årslön som alla riksdagsmän, ca 600 000 kr. Att dessa människor har råd att köra relativt fina bilar är inte ett dugg konstigt. Det har ju alla riksdagsmän. Om detta är ett bevis, då får man ju förmoda att inte ens kommunisterna i riksdagen är några ”arbetare”. Ett annat ”bevis” de har är att deras samlade förmögenhet ligger på 180 miljoner kronor, men av dessa tillhör 140 miljoner EN person, nämligen Per Westerberg.

Bra journalistik, verkligen. Michael Moore skulle vara stolt. Det roliga är att detta ”avslöjande” är inte verket av en journalist, utan flera stycken. Så det är verkligen en kraftansträngning som har gjorts för att förverkliga denna artikel.

Jag bryr mig inte om detta för att jag bryr mig om hur moderaterna framstår i medierna, jag bryr mig bara om detta eftersom jag tycker det är märkligt hur så kallade ”höger”tidningar om och om igen får för sig att göra allt de kan för svärta ned kapitalismen och den så kallade högern. SvD och DN är inte mycket bättre. Att vara till höger om Aftonbladet säger absolut ingenting. Nej, sanningen är att det inte finns någon rikstäckande dags- eller kvällstidning som står till höger i Sverige.

Dr Hurd säger som det är:

What’s wrong with so many of the French? They want the good life. They produce wonderful food, wine, cheese and other products enjoyed the world over. Many French want the results of the good life without the conditions that foster business and productivity. They want socialism, without having to call it socialism–and without the standard results of socialism: economic stagnation followed by decline.

When I look at the shouting, screaming protestors in France right now, I don’t feel inspired by idealistic advocates of freedom. I see a bunch of pissed off young people, egged on by their college professors in many cases, who want the benefits of freedom without any of the costs. No wonder they hate the Americans. The United States reminds them they could have a richer and even more comfortable society, if they were willing to work for it. This is not a reminder to which they take kindly.

Våra politiker hävdar att elmarknaden inte ”fungerar” som den ska. Den är alldeles för ”oligopolisk” säger de. Eljättarna har därför makten att plundra oss med höga elräkningar. Samma politiker ignorerar att det är de sjävla som aktivt har bidragit till att höja priserna. Detta har skett på flera olika sätt.

Det är sedan flera år tillbaka praktiskt taget förbjudet att expandera produktionen av vatten- och kärnkraft här i Sverige. Det enda som är lagligt att expandera är ineffektivt och dyrt. Samtidigt är det så att efterfrågan bara har ökat, medan utbudet inte har kunnat öka lika mycket. I enlighet med vad man kan förvänta sig leder detta till att priserna stiger här i Sverige.

Samtidigt har man de senaste tio åren höjt skatterna på energi. Och eftersom vi (bland annat pga de begränsade möjligheterna att expandera energiproduktionen här i Sverige) har blivit mer och mer beroende av energiproduktionen från övriga EU. Och eftersom EU har börjat köra med utsläppsrätter som driver upp priserna på el i EU, så har även priserna här i Sverige stigit detta då vi under vintern måste importera el därifrån.

Men för några år sedan noterade jag en intressant sak i en artikel i Svenska Dagbladet. Det handlade om hur Vattenfall gjorde enorma vinster. Artikeln, som hette ”Högt elpris lyft för Vattenfall”, inleds så här:

Energikoncernen Vattenfall gjorde ett rejält vinstlyft under årets nio första månader. Före skatt blev vinsten 8,9 miljarder kronor jämfört med 6,3 miljarder motsvarande period förra året. Det betyder en ökning med hela 42 procent.

Bakom förbättringen ligger, enligt bolaget, främst kostnadsbesparingar inom bolagets viktiga tyska verksamhet. Men årets extremt höga elpriser i Norden är en annan tungt bidragande orsak till framgången.

De höga priserna gjorde att inkomsterna från Vattenfalls elproduktion i Norden steg med hela 52 procent till drygt 22 miljarder kronor under perioden. Och det trots att bolaget producerade 12 procent mindre el än samma period förra året på grund av de låga nivåerna i vattenmagasinen.

Rekordvinsten till trots försvarar Lars G Josefsson de höga priser som bolagets kunder får betala.

– Vi tjänar för lite pengar. Företag behöver tjäna pengar för att investera i framtiden, säger Josefsson och poängterar att hans bolag är i en mycket kapitalintensiv bransch som kräver mycket höga investeringar.

Så här långt är inget märkligt. Men nu kommer en sak som nästan helt har ignorerats i debatten om de höga elpriserna:

Att Vattenfall är statligt är heller inget skäl att hålla lägre priser än konkurrenterna, anser han.

– Nej, tvärtom. Om vi skulle göra det skulle vi störa marknadens funktion och det skulle börja likna dumpning på marknaden och det är förbjudet. Vi måste naturligtvis hålla oss till marknadens regelverk.

Vattenfalls ambition är, enligt Josefsson, i stället att erbjuda en kombination av service, lågt pris och andra tjänster.

Inte heller näringsminister Leif Pagrotsky anser att Vattenfall ska gå före med prissänkningar och därmed sänka avkastningen för ägaren staten.

– Riksdagen har bestämt att Vattenfall inte får jobba med andra villkor än andra bolag eftersom det skulle göra att företaget kan slå ut privata alternativ. Vattenfall ska agera som en aktör på marknaden och konsumentnyttan ska tjänas av att det finns flera aktörer som på lika villkor tävlar om kundernas gunst.

Det är alltså ”konkurrens”lagen som förbjuder de stora bolagen från att sänka priserna hur som helst. För en del som inte har studerat vår så kallade konkurrenslag, kan detta förefalla något paradoxalt. Men det är det egentligen inte. ”Konkurrens”lagen förbjuder nämligen i praktiken äkta konkurrens på marknaden. Ändå är det just ”bristande” konkurrens som somliga politiker anger som orsak till de höga priserna! Snacka om ironi! Snacka om att sakna självinsikt! Snacka om att skylla ifrån sig på andra!

Jag är, föga överraskande, Coca cola!

You Are Coke

A true original and classic, you represent the best of everything you can offer. Just the right amount of sweet, just the right amount of energy… you’re the life of the party. Your best soda match: Mountain Dew Stay away from:Dr Pepper

”The Fear to Speak Comes to America’s Shores” av Onkar Ghate:

If the government does not protect our freedom of speech by force, America will join Europe’s climate of self-censorship.

Europeans are all too well acquainted with the fear of criticizing Islam.

To cite just a few of depressingly many examples: a painter, Rashid Ben Ali, is forced into hiding after one of his shows ”featured satirical work critical of Islamic militant’s violence”; a politician, Ayaan Hirsi Ali, must go underground after it becomes known that she has renounced her Islamic faith; and a film director, Theo van Gogh, is savagely stabbed to death for making a film critical of Islamic oppression of women. And most recently, of course, there were the Danish cartoons. When the Jyllands-Posten, in order to expose and challenge this climate of intimidation, printed an article and accompanying cartoons, some of which portrayed Mohammed in a negative light, the response was torched embassies, cries for government censorship, and death threats.

It appears that we should now begin to get used to a similar climate in America.

Läs hela här.

Var femte student är fattig, säger socialstyrelsen. DN:

En av fem studenter lever i fattigdom, visar Socialstyrelsens nya rapport. Föräldrar och syskon får skjuta till pengar, nöjen och kläder stå tillbaka. Så resonerar de studenter DN träffar apropå de dystra siffrorna.

ÅR 1991 LEVDE 7 PROCENT av svenskarna i åldern 20-24 i fattigdom. Den senaste siffran från 2003 visar att drygt 14 procent av dessa unga är fattiga. Studenter har det ännu skralare ekonomiskt. 21 procent av dem ligger under fattigdomsstrecket. År 1991 var 14 procent av dem fattiga.

Men den primära orsaken är inte att vårt studiestödsystem inte är tillräckligt generöst. Nej, den primära orsaken är situationen på arbestmarknaden. Och att situationen på arbetsmarknaden är ett problem medger även socialstyrelsen, även om de inte är villiga att tillskriva det samma vikt som jag gör.

Danuta Biterman, Socialstyrelsens projektledare för rapporten, ser en dubbel problematik i studenternas ekonomiska villkor. Både att studiemedlet ligger för lågt och att arbetsmarknaden inte tar emot deltidsarbetande studenter i tillräcklig grad.

– De 6.900 kronor studenterna har att röra sig med varje månad hamnar några hundralappar under vårt fattigdomsstreck. De behöver dryga ut sin kassa med tillfälliga jobb. Men det utbudet har det blivit mycket sämre med, säger Danuta Biterman.

Det faktum att praktiskt taget alla studenter i Sverige får sin försörjning helt eller delvis genom CSN beror till stor del på den dåliga situationen på arbetsmarknaden. Om arbetsmarknaden var fri då skulle många fler studenter tagit del- eller t o m heltidsjobb för att försörja sig under tiden de studerar. (Och vore universiteten fullständigt privata, då skulle även många studenter kunnat finansiera hela sin utbildning genom del- och heltidsjobb.) Det är den genomreglerade arbetsmarknaden som skapar otrygghet och fattigdom. Inte bara för studenter utan för alla.

Och i sann socialistisk anda ser naturligtvis CSN-systemet till att systematiskt motarbeta alla som vill försöka försörja sig genom extraarbete. Så inte ens de som har turen att få ett jobb kan utnyttja det till fullo.

TVÅ JURIDIKSTUDERANDE på Stockholms universitet, Elissa Jebrael och Thea Guttsman, är av samma åsikt. Elissa Jebrael är riktigt förbannad.

– Så här är det: jag pluggar på heltid, det tar mycket tid. Jag behöver göra andra saker bredvid för att varva ner. Det kostar, så jag behöver ett extra jobb. Men får jag tjäna pengar? Nej!

Centrala studiestödsnämndens fribelopp för en heltidsstudent med fullt lån är 34.737 kronor per halvår.

Elissa Jebrael har fått ett långtidslån av sin bror. Thea Guttsman får hjälp av sin far. Med en hyra på 3.500, studielitteratur för drygt tusen kronor i månaden, busskort och löpande räkningar blir det inte mycket över. 1.400 kronor räknar Elissa Jebrael ut att hon har kvar.

– OCH DÅ ÄR INTE maten köpt än. Ska man leva som en jäkla myra bara för man är student? Va? Jag försöker jobba extra på restaurang så ofta jag kan, men systemet motverkar mig.

Carin Sica, som läser nationalekonomi, är lika kritisk. På helgerna jobbar hon i butik, men det ger bara 1.700 kronor extra i månaden. Att göra spontana saker som kostar något är uteslutet.

– Jag har alltid typ 22 spänn över. Det är sorgligt att behöva spara och räkna för att gå på bio nångång. Krogen slutade jag gå på när jag var tjugo. Om jag inte gjort det hade jag varit helt utblottad.

7000 kr i månaden är inte mycket pengar. Men många som tycker att de är fattiga gör det, har jag noterat, eftersom de inte har råd med vardagslyx av olika slag. Många som säger att de är ”fattiga” studenter verkar inte ha några större bekymmer med att köpa dyr sprit, gå på dyra koncerter, dricka dyrt kaffe på kaféer, etc. Jag har inget att somliga studenter gör dessa val som sådana – men man ska inte göra dem och sedan hävda att man är oförtjänt fattig vid månadens slut. Tycka vad man vill om CSN-systemet, men syftet är inte att man ska ha råd med sprit eller koncerter, utan att man ska ha råd med det allra mest grundläggande som krävs för att kunna ta sig igenom sina studier.

I dagens Metro (20060327) läste jag en sak som jag tyckte var hysteriskt roligt. Det handlade om att det i Sverige har blivit mer och mer inne med ”moral”, enligt olika trendanalytiker och opinionsundersökningar. Med ”moral” menades en sak bara: 50-talets kristna och konservativa värderingar.

Metro skriver: ”Gudstro, kärnfamilj, kläder som täcker kroppen och folkbildande tv-program. Det är vad vi enligt trendanalytiker nu vill ha efter att moralen i samhället har fått förfalla under flera decennier.” Den kristna högern är med andra ord på frammarsch i Sverige. Detta om vi ska tro dessa trendanalytiker.

Det finns mycket som är ”lustigt” med detta, men som fick mig att reagera var att bland alla de exempel på denna utveckling som Metro räknade upp var att Linda Skugges förslag på att man skulle placera elstängelsen runt skolorna och installera övervakningskameror i skollokaler. Detta för att få ett slut på skadegörelse och narkotikasmuggling. ”Ordning och reda” i skolan, heter det!

Jag säger bara en sak: OH MY F*CKING GOD!