Imorgon börjar jag mitt nya jobb. Jag vet inte hur mycket jobbet kommer att ta på mina (mentala) krafter. Det är omöjligt att säga i förväg. Men jag vill redan säga att jag kanhända kommer att blogga lite mindre framöver på grund av detta. Förhoppningsvis blir det inte så. Men om det nu blir så, då får ni nog vänja er vid att jag kanske bara uppdaterar bloggen i slutet av veckan eller under helgerna. Vi får se helt enkelt.

Det finns ett direkt samband mellan välstånd och energi. Afrika är en fattig kontinent. Det finns många skäl till detta men ett skäl är just att man saknar energin som krävs för att skapa, bevara och expandera en modern industri. New York Times redogör i dag i en artikel om hur omfattande bristen på energi faktiskt är:

Power blackouts — ‘load shedding,’ in utility jargon — are hardly novel in sub-Saharan Africa, where many electricity grids remain chewing-gum-and-baling-wire affairs. Even so, this year is different. Perhaps 25 of the 44 sub-Saharan nations face crippling electricity shortages, a power crisis that some experts call unprecedented.

…

The implications go beyond candlelight suppers and extra blankets on beds. The lack of reliable power has already begun to hamper the region’s development, clipping more than 2 percent off the annual growth rates of the worst-hit African economies, according to the World Bank. Some nations, like Ghana, have tried to deal with their power crises by leasing huge teams of gas generators, producing emergency power at exorbitant rates until power plants can be built.

…

Excluding South Africa, whose economy and power consumption dwarf other nations’, the region’s remaining 700 million citizens have access to roughly as much electricity as do the 38 million citizens of Poland.

…

On average, the World Bank says, fewer than one in four sub-Saharan Africans are hooked to national electricity grids.

Det är visserligen inte miljörörelsen som har hindrat Afrika från att producera tillräckligt med energi. Det är många andra faktorer som hindrar utvecklingen. New York Times anger följande förklaringar till energikrisen i Afrika: ”The causes are manifold: strong economic growth in some places, economic collapse in others, war, poor planning, population booms, high oil prices and drought have combined to leave both industry and residents short of power when many need it most”. Förklaringen till nästan alla dessa fenomen är, förresten, etatism. Något som New York Times av en ren händelse inte nämner.

Jag har länge haft planer på att köpa in ett gäng dyra kurser från AynRandBookstore.com. Problemet är att jag inte har pengar så att det räcker. En av dessa kurser är Leonard Peikoffs Objectivism through Induction. Jag vet inte om denna kurs är bra eller dålig, men utifrån vad jag kan läsa låter det mycket intressant och tilltalande. Men nyligen upptäckte jag att denna kurs inte längre säljs på AynRandBookstore.com. Jag blev förundrad över varför så var fallet.

Så jag mailade folket vid butiken och deras svar löd så här:

Thank you for your interest in Dr. Peikoff’s course ”Objectivism Through Induction.” By agreement with the author, this course has been discontinued, and so we are no longer able to sell it.

Detta gjorde mig, så klart, nyfiken så jag mailade även Peikoff om en förklaring. Men han har inte svarat mig ännu. Jag har även frågat Diana Hsieh om hon hörde något tillkännagivande av Peikoff vid OCON. Det hade hon inte, men hon lovade att återkomma med en kommentar om saken så fort hon vet mer.

Så nu slänger jag ut det här: Är det någon av mina läsare som har en susning om varför OTI har ”försvunnit”?En sak till. Är det någon av mina läsare som har lyssnat på denna kurs och som kan kommentera dess innehåll? Om så, bör jag då vara glad eller ledsen över att jag inte längre kan köpa kursen? Om ni har kursen i CD-format, tror ni att jag någon dag kan få låna den?

Gary Kamiya recenserar i Salon boken ”The World Without Us” av Alan Weisman. Bokens tema är: ”What would the earth look like if humans suddenly disappeared? An audacious new book imagines a people-free planet, and restores our sense of awe”. Kamiya skriver:

Weisman embarks on an audacious intellectual adventure: He tries to imagine what the world would be like if humans suddenly disappeared. ”How would the rest of nature respond if it were suddenly relieved of the relentless pressures we heap on it and our fellow organisms?”

Bokens författare och dess beundrare är representativ för den människohatande själ som driver environmentalismen. Kamiya som uppenbarligen gillar boken skriver: ”Written as if by a compassionate and curious observer on another planet, his book restores a sense of wonder not just to one little piece of the cosmos, but to the human race whose amazing deeds have transformed it, and whose equally monumental folly now threatens it”. (Min kursivering.) Och: ”‘The World Without Us’ taps into one of our deepest, if only furtively acknowledged, pleasures: imagining destruction. Just as Tom Sawyer sneaked deliciously into his own funeral, we gobble up Weisman’s anecdotes about the decay and dissolution of everything human”.

Tala för dig själv Kamiya.

Att mänskligheten försvinner är enligt Kamiya och Weisman inte något deprimerande. Nej, det är ett ”happy ending” som är ”oddly inspiring”. Och tillägger Kamiya: ”Weisman concludes that many of those happy endings are possible even if humanity doesn’t disappear — as long we curb our appetites and our population”. (Min kursivering.)

De som säger att environmentalismen såsom ideologisk rörelse drivs av en vilja att förbättra människans miljö bör lägga märke till denna kommentar: ”And even if we end up causing our own extinction, it is profoundly reassuring to think that the Earth will not only survive, but flourish”.

I boken beskriver Weisman med stor pervers förtjusning hur människans tillvaro skulle långsamt ruttna bort om bara människan kunde försvinna från jordens yta:

What would happen to our homes? Weisman walks us meticulously through the steps that lead inevitably to the complete destruction of almost every single part of our houses. The first and last enemy is water. Water sneaks in at the weak points of roofs, near the chimney, for example. It enters around the edges of nails. Mold begins to grow on wet wood; under the mold, ”threadlike filaments called hyphae are secreting enzymes that break cellulose and lignin down into fungi food.” The roof falls in. More water enters through the windows, some shattered when birds flew into them. The floor corrodes. Squirrels and lizards eat the drywall. Vinyl siding begins to crack as its plasticizers weaken. Even aluminum begins to break down, as salt eats it away. Steel gas pipes begin to rust away. PVC pipe yellows and thins. In 500 years, just about everything is gone, eaten away by the elements, the remaining scraps covered up by vegetation.

Efter en nästan lika detaljerad redogörelse av hur New York skulle ruttna bort inleder Kamiya med denna avslöjande mening: ”Having whetted our appetite with this vision of a dissolved New York…”

Vidare:

The last glacier left New York only 11,000 years ago — which would make us due for another Ice Age now, were it not for the fact that we’ve stuffed ‘our atmospheric quilt with extra insulation’: CO2. As a result of human activity, ‘there’s more CO2 floating around today than at any time in the past 650,000 years.’ This means that glaciers won’t encroach for at least another 15,000 years. (Min kursivering.)

Varför får jag känslan av att Weisman är irriterad över att vi slipper istiden?

Weisman säger att om bara människan försvann från Afrika skulle djurlivet frodas som aldrig förr. Med falsk indignation noterar Weisman ”that ‘Only one thing, too terrible to contemplate, might slow all this proliferating before all the animals go extinct’: AIDS. Noting that the HIV virus probably spread to humans through bush meat, he asks rhetorically, ‘Could AIDS be the animals’ final revenge?'” Notera att det inte slog Weisman att om det nu är så oerhört viktigt att bevara djurlivet i Afrika, kan vi väl bara föda upp fler djur – istället för att hoppas på AIDS som den enda lösningen?

Som alltid när den nihilistiska environmentalismen talar om ”lösningar” handlar det om falska alternativ:

In his conclusion, Weisman changes his tone — and reveals just how seriously he takes the problems he has been exploring. He calls for mankind to cut its birthrate dramatically by limiting every female to one child. By 2100, we would have reduced the human population to 1.6 billion, back where it was in the 19th century. The only alternative, he strongly implies, may be figuring out how to travel to other planets, either physically or by replicating ourselves remotely, cloning our bodies holographically and e-mailing our minds across the cosmos.

Valet står alltså mellan att vi kraftigt minskar antalet människor eller också löjlig science fiction fantasier. Science fiction som ändå inte har en tillstymmelse till chans att bli verklighet, om världens Weismans får en chans att påverka framtiden.

I den mån folk inte lyckas genomskåda motiven som gömmer sig bakom världens Weismans, kommer de alltid att välja det mest ”realistiska” alternativet som ”lösning”. Och därmed går de rakt in i environmentalisternas fälla.

Accepterar du argumentet att jorden skulle ”må bättre” av att det fanns några människor, att en jord utan människor därför vore ”bättre”, och att som en ”lösning” på våra ”miljöproblem” accepterar du förslaget att minska antalet människor, då hamnar du i en situation som implicit gör till dig förespråkare av en utrotning av mänskligheten.

För går man med på allt detta då är det inte längre en principfråga som diskuteras när någon föreslår den fullständiga utrotningen av mänskligheten. Nej, det är då endast en diskussion om detaljer som berör exakt hur många människor som ska få leva – om några ska få leva överhuvudtaget – och exakt hur man ska göra sig av med de ”överflödiga”. Så om och när en framtida Weisman säger att 1,6 miljarder är för många och att vi måste gå ned till 500 miljoner, och sedan efter det ned till 100 miljoner, och sedan efter det ned till 10 miljoner, varför då inte bara löpa hela linan ut? Vad kan du rimligen säga i protest – om du har accepterat environmentalismens premisser?

Nej, om du verkligen värdesätter livet, människan och vår tillvaro på jorden, då måste du ta ett principiellt ställningstagande mot environmentalismen. Men för att ta ett sådant ställningstagande måste man inse att man är värdig att leva – och att man är värdig att njuta av livet på jorden – att man är värdig att åtnjuta en hög levnadsstandard. I vår kultur är det inte uppenbart varför det skulle vara moraliskt sett helt riktigt att se sitt eget livs värdighet.

Environmentalismen är inte en produkt av ”fakta” från någon UR-dokumentär eller ”vetenskap” från FN. Nej, det som gör så många så villiga att utan problem överväga ett självmord för ”naturens skull” – och att hänsynslösts dra med resten av mänskligheten i ett sådant självmord – är just den nedvärdering av av människans liv som modern filosofi har förorsakat genom århundrandena.

Upplysningsarbete som syftar till att informera allmänheten om att världen inte håller på att gå under på grund av människans aktiviteter – och att människans faktiska miljö i själva verket aldrig har varit bättre än vad den är idag – är bra. Det underminerar nämligen endast trovärdigheten hos environmentalisterna.

Fakta och vetenskap avslöjar att denna fråga inte handlar om fakta eller vetenskap eller jordens framtid eller vår miljö. Fakta och vetenskap avslöjar att denna fråga är i grunden filosofisk och att den enda långsiktiga lösningen därför är att sprida en mer rationell filosofi i vår kultur. Tips på vad du kan göra? Läs essän ”What Can One Do?” av Ayn Rand. Den finns återpublicerad i Philosophy: Who Needs It.

I igår kunde jag läsa om en man som hade en extremt liten hjärna. Man var nästan tvungen att använda sig av ett förstoringsglas för att se hjärnan på röntgenbilderna.

”Bilderna var högst uppseendeväckande… Hjärnan var nästan borta, säger Lionel Feuillet, som ledde läkarlaget på sjukhuset i Marseille”. Lite fler detaljer: ”Läkarna mätte mannens IQ till 75, mot normalvärdet som ligger runt 100”. Och: ”Den 44-åriga mannen är statsanställd i Frankrike och far till två barn, och lever ett helt normalt liv, skriver AFP”.

Lägg märke till detaljerna och deras implikationer!

Man behöver tydligen ingen stor hjärna för att vara anställd av den franska staten. Och man behöver tydligen ingen hög IQ för att kunna leva ”ett helt normalt liv” i Frankrike.

Aha! Det var det jag misstänkte!

POS kommer idag med en pessimistisk betraktelse av Irakkriget.

Robert Tracinski. Via POS, igen, kom jag över denna förträffliga artikel av Robert Tracinski. Jag vet inte hur jag har kunnat missa den, men det hade jag i alla fall. Den är nämligen halvgammal. Men den innehåller en hel del väldigt klockrena kommentarer såväl som en hel del skrämmande citat. Seriöst, en del saker jag läste i denna fick mig nästan att hoppa ur stolen! Ett utdrag:

For those seeking to justify this kind of all-encompassing government control, global warming is the best candidate to come along since the collapse of Marxism. Like Marxism, environmentalism steals the ”scientific” aura of an established field–but in this case it has invaded the ”hard sciences,” which carry greater prestige than economics. And unlike previous environmentalist crusades, global warming is a threat that is global in scope and total and all-encompassing in its detailed application to human life. Other pollution scares–DDT, acid rain, the ozone layer–required only the banning of a single product or control over a single industry. None was big enough to require control of the entire economy over the period of a century, nor could any claim to be so urgent as to make dissent an ”irresponsible” act that is not to be tolerated.

Läs ”The Seeds of The Global Warming Police State” av Robert Tracinski!

Yaron Brook. ARI:s chef, Yaron Brook, blir intervjuad i Jerusalem Post, detta i samband med hans besök i Israel. Han håller där lite föreläsningar om kriget mot islamisk totalitarianism. Jag är för liten för att säga något om tidigare ledare för ARI, men det är mitt intryck att Brook förmodligen är den bästa som ARI har haft. Under 2000-talet har i alla fall ARI haft stora framgångar med att sprida Ayn Rands filosofi. Jag tycker att han är en mycket bra talare, bra på att svara på frågor, bra på att argumentera. Jag känner ofta att vi befinner oss på, så att säga, samma våglängd. Därför tycker jag att det är trevligt att han får sådan uppmärksamhet. Hans analys om de judiska bosättningarna tycker jag är väldigt intressant:

Given objectivism’s capitalistic ideal of private property, he opposes government confiscation of private Arab land for Jewish settlement as much as he opposes the notion of ”public land” – Arab or Jewish. Yet he regards the settlements as security – and moral – buffers; they are a test of the Palestinian’s true intentions.

”If the [Palestinians] really want peace why do they want settlements dismantled?” Brook said. ”Why wouldn’t they say we want a Palestinian state and we want these Jews to stay here and live as full citizens of the Palestinian state? They’re productive individuals, they create jobs, they bring a wealth of knowledge… If Palestinians are about ethnic cleansing, getting rid of Jews so that the Palestinian state is pure, then they’re not ready for peace, and Israel should not make peace with them.”

Via Stefan Karlsson kom jag också över en annan artikel i JP om Ayn Rands relation till Israel i största allmänhet.

”No Objectivists Need Apply”. FIRE uppmärksammar skandalen vid Ashland University. Historikern John David Lewis fick i princip sparken från universitet för att hans objektivism strider med universitets mål att sprida judeo-kristna värderingar. Under en massa andra omständigheter vore detta inte nödvändigtvis olämpligt. Problemet var bara det att i detta fall var ett sådant beslut direkt i strid med tidigare överenskommelser och kontrakt. Kontrakt eller inte är utvecklingen skrämmande eftersom detta kom i kontexten av att universitet hade bestämt sig för att bli en evangelisk institution. Detta innebär nämligen, som Nicholas Provenzo skrev, en steg tillbaka till den mörka medeltiden.

Att de aldrig lär sig. USA tänker pumpa in 750 miljoner doller i Pakistan. Varför? För att vinna över deras hjärtan, så klart. USA:s fiender lär få pengarna skriver New York Times:

But even before the plan has been fully carried out, documents and officials involved in the planning are warning of the dangers of distributing so much money in an area so hostile that oversight is impossible, even by Pakistan’s own government, which faces rising threats from Islamic militants.

Who will be given the aid has quickly become one of the most contentious questions between local officials and American planners concerned that millions might fall into the wrong hands. The local political agents and tribal chiefs in this hinterland on the Afghan border have for years accommodated the very groups the American and Pakistani governments seek to drive out.

De som säger att USA:s utrikespolitik skapar terrorister har rätt – men inte riktigt i samma mening som de hade tänkt sig. (Och de som undrar varför brott tycks löna sig bör lära sig av exempel som detta; offrets medgivande – vägran att utöva rättvisa – är den primära orsaken.)

USA funderar även på att ge pengar till folk som kanske inte är direkta fiender men som ändå är fientliga och otacksamma:

Even if the tribal areas were not under the sway of the Taliban, which they increasingly are, the development challenge here would be steep enough, the document and interviews make clear.

The area, home to 3.2 million people, remains a desolate landscape where women are strictly veiled. Female literacy — at 3 percent — is among the lowest in the world. Schools are often used to run businesses. There is no banking system. Smuggling of opium and other contraband is routine.

The hostility to almost anything that smacks of foreign influence is such that money from the modest development agency program, administered by the charity Save the Children at the hospital here, was being delivered anonymously, undercutting any potential public relations benefit for the United States.

“We can’t do branding,” said Fayyaz Ali Khan, the program manager for Save the Children, in an interview in the city of Peshawar. “Usually we say the aid comes from the American people, but here we can’t.” (Min kursivering.)

Så trots att dessa människor inte förtjänar ett öre av amerikanerna (de förtjänar knappt luften de andas), går USA ändå med på att ge dem pengar anonymt! Men hur ska USA då någonsin få någon sympati från dessa människor?

Dessa människor verkar förresten inte bara vara fientliga stammar, de verkar även vara mycket primitiva medeltida stammar: ”Suspicions about modern medicine are rife. A Pakistani doctor was blown up in his car in June after trying to counter the anti-vaccine propaganda of an imam in Bajaur, one of the tribal agencies, Pakistani officials said”. Vad säger man egentligen? ”Tack”? Jag tror att jag måste nypa mig själv för att vara säker på att jag inte drömmer just nu.

POS har lagt upp tre texter om Ludwig von Mises. Den första handlar om von Mises livsgärning. Den andra handlar om en rekommendation av en serie essäer som fungerar som en ypperlig introduktion till Mises. Den tredje är en diskussion om Mises syn på skatt och värnplikt.

Jag har läst lite mer om situationen i Zimbabwe. Och det är på sina håll värre än vad jag trodde.

För inte så länge sedan var Zimbabwe ett land som kunde exportera mat till sina grannar. Numera svälter istället hundratusentals. BBC: ”Most of the population is trying to feed itself by growing food but the rains have not been good and hundreds of thousands are going hungry. Prices are rising by the day. Zimbabwe’s annual inflation rate is 3,700% – the highest in the world. Basic items such as bread, sugar, petrol are often not available in local shops.” I Zimbabwe har socialismen alltså fört tillbaka människorna till en tillvaro där de måste ägna sig åt primitiv självförsörjning.

Inflationen i kombination med priskontroller har lett till brist på mer eller mindre allt precis som i kommunistländerna. Dagens industri:

Innehållet i en sammanfattande rapport för biståndsarbetare har läckt ut, rapporterar BBC News. Bilden som målas upp är av ett land på väg att rasa i fördärv.

”Rapporten talar om en situation där det inte finns någon fungerande regeringen och ett totalt sammanbrott”, säger en biståndsarbetare till UK Times.

…

Om inflationen fortsätter i samma takt kommer den uppgå till 512.000 procent vid årets utgång, enligt AP.

Även tillgång på vatten och ström närmar sig kollaps, framhåller rapporten. Under maj rationaliserades användandet av elektricitet ner till fyra timmar per dag.

Folk köar i timmar för bröd. Och när de väl kommer in i affärerna slåss de med varandra om brödet. BBC igen:

Around her desperate shoppers at the Harare supermarket, with trolleys piled high, were lunging at shelves, fighting, shouting to get to products that had suddenly been cut by 50%.

”The staff had all evacuated apart from the till operators. At the back, even the storeroom doors were wide open and the place had been ransacked – there was nothing left, nothing on pallets,” a bystander said.

This chaotic scene has been repeated across the capital in the last week following an order by the authorities that the prices of basic goods be halved.

With inflation at officially more than 3,700% (some economists put it as high as 9,000%), supermarkets are unwilling to comply, so a price-control unit has been trying to enforce it with instant inspections.

On Sunday, the unit arrived at 0800 at a Bon Marche store in Harare, and gave the staff a list of goods whose prices had to be cut by 50%, including most Nestle products.

”I swear at 0830 (0730 GMT) there were droves of people running, not walking, running to the supermarket through the mall,” an eyewitness, who asked to remain anonymous, told the BBC News website.

”It was mayhem in there. By 1030 the riot police had to come and sort it out because the tills hadn’t had the chance to sort out the pricing.”

…

According to state media, at least 20 businessmen have been arrested in the ongoing crackdown.

Among them was the manager of a TM supermarket branch in Harare, detained on Sunday morning when he asked price-control officials, who had arrived at the shop, to give him an hour to re-programme the tills.

He was immediately handcuffed and taken into police custody.

…

”There’re shortages of bread because now. They don’t make bread because it’s a controlled price. The bakeries make buns or something with a few currants in or change the shape of it – then it’ll be classed as fancy bread – and they can charge what they like,” the accountant said.

…

One family contacted by the BBC, who was cooking supper outside over a fire because of the now daily electricity cuts, said the fuel prices had not been reflected in lower transport fares.

Socialismen har resulterat i ett, som väntat, fientligt samhälle – ett samhälle som ironiskt nog präglas av ”djungelns lag”. BBC:

”We are a very divided society,” said Christian Alliance coordinator Jonah Gokovah.

”As a result we have become very suspicious of each other. People are finding all kinds of ways of surviving and that is turning a large number of our people into criminals.”

This struggle for survival corrupts everyone.

…

”The warmth of the people’s hearts is slipping away.”

För att upprätthålla priskontrollerna måste givetvis staten ha poliser och hemliga informatörer som sätter dit affärsmän som försöker sälja varor dyrare på den svarta marknaden. Mer än tusen affärsmän har arresterats för ”brottet” att sälja bröd på svarta marknaden. (Det rapporterades om detta häromdagen.)

Många fler affärsmän har lagt ned sina företag för det inte går att bedriva dem lönsamt. Uppskattningsvis en tredjedel av landets befolkning har flytt bara de senaste åren!

Här har vi ännu en gång bevittnat hur socialismen mitt framför ögonen på oss, ”live”, har förstört ett helt land. Ändå misstänker jag att när allt är sagt och gjort kommer våra intellektuella att fördöma Robert Mugabe, men inte socialismen som hans ondska bestod i.

IBD har börjat ”podcasta”. Den första är en intervju med författaren Humberto Fontova som pratar om sin nya bok Exposing The Real Che Guevara: And The Useful Idiots Who Idolize Him. Väldigt intressant intervju som gör att jag ser fram emot fler ”postcasts” från IBD.